Trots att de är födda och bor i Blekinge, är det två tvättäkta Smålänningar vi fått.
Häromdagen när Pillerill var hemma själv med mig, tog han fram sin spargris och Skruttafis plånbok. Sen vittjade han hennes plånbok på alla mynten och la dem grisen istället. Hur nöjd som helst var han när jag frågade vad han gjorde. Skruttafis var inte riktigt lika nöjd när hon kom hem och såg detta. Jag lugnade henne med att vi skulle fixa till det sen.
Några timmar senare somnade Pillerill i soffan och när jag kommer in i vardagsrummet möts jag av Skruttafis som bärandes på plånbok och spargris väser fram:
- Han har somnat mamma, NU har vi chansen!
Idag har Skruttafis varit hemma med maken, lite seg efter vaccineringen. Efter en tupplur piggade hon på sig och började prismärka saker i vardagsrummet. Sen gjorde hon låtsaspengar till maken, så att han kunde köpa tillbaka grejerna.
Vi är extra impade över prissättningen på fjärrkontrollerna. Snacka om marknadspriser! Den fjärren man enbart använder för att ställa om från TV till video, den kostar knappt nånting. DVD-fjärren kostar inte heller så mycket, men kolla på fjärren till digitalboxen. Den är totalt ovärderlig, utan den funkar ingenting och kostar följdaktligen tusen spänn!
That's my girl.
4 kommentarer:
Härligt! Det är kul när barnen räknar och håller på. Mina vill också räkna efter vad som finns i spargrisen med mera... två tiokronor är värda lika mycket som en tjugolapp är knepigt att förstå...
Ha det bra.
Tillgång och efterfrågan och sådana marknadsekonomiska pruttelutter verkar redan vara utredda! Bådar gott!
Hälsar småländskan Speja som bor i Blekinge
Den damen kommer att gå långt; sanna mina ord!
Nilla: Ja, det är häftigt att se dem, när de ska lära sig pengar, som ju är lite knepigt indelade i sedla och mynt...
Speja: aha, en till landsman (kvinna i exil)!
Osloskånskan: jajamen!
Skicka en kommentar