På tur

I skogen känner jag mig lugn, filosofisk och avstressad. I dag infann sig även känslan av ...korkad. Jag var på ledarträff med Friluftsfrämjandet och vi blev visade en kursgård vi har tillgång till. Skogsturen leddes av en gammal ledare som visste och visade allt.

- Här har vi husmossa, å här har vi glasbjörk, å här har vi ett speciellt gräs som inte är nåt gräs egentligen. Det ser man på de speciella ränderna på insidan av skalet. Den här svampen heter svampus brunus på latin och är ätbar men inte god... osv.

Ärligt talat, han Linné, gick han inte lite över gränsen? Varför artbestämma så till den milda grad? Vad hände med stora fåglar, små fåglar, gran, tall, björk, mossa och blommor? Varför dra det in absurdum?

Ja, jag vet, jag försöker bara lalla bort min egen okunnighet. Jag har bott i skogen hela min uppväxt, men kan inte särskilt mycket om den på latin. Bara lite på småländska.