fredag 20 februari 2009

Skum bild


När jag var liten, kände jag en båt.
Det var en ganska fräck skapelse, designad och tillverkad av tomtarna i skogen, dvs mina föräldrar. Ja, ni kanske kommer ihåg det här inlägget? Ingen bra bild, jag vet. Scannade en diabild i vanlig scanner. Resultatet blev ganska fräckt ändå eller hur.

I vilket fall som helst, Flying Agaton hette den.
Oljefat i botten och trädäck ovanpå. Ett stort skovelhjul i mitten och var sida om stod två trädgårdsstolar i trä. På dessa satt framdrivningsmotorerna, det vill säga de vuxna som kände sig manade. En väldigt bra konstruktion just det där, för vi barn var liksom för korta för att vara motorer. Vi fick helt enkelt nöja oss med att sitta på däck i våra flytvästar och bara låta oss transporteras i sakta mak till bästa badstranden -Koaland. Japp, precis som det låter, där fanns kossor ibland. Då fick man välja en annan strand lite längre bort. Såg man inte kossor, ja då blev det bad på Koaland. Lite nervpirrigt så där, för bara för att man inte såg kossorna, betydde det ju inte att de inte var där. Nädå, det hände ju att man fick oväntat besök ibland, det gjorde det. Synd bara att de inte drack kaffe.

7 kommentarer:

Åsa! sa...

När jag var liten älskade jag kor. Gick i ladugården med farfar, drev in korna på kvällen när de skulle mjölkas, gick med på foderbordet... Men nu!!! Hu, jag går inte nära något som liknar en ko! Oberäknerliga och läskiga det är vad dom är!

Mamily sa...

Jag håller med Åsa i ala fall de två sista meningarna, söta att titta på men att gå in i en kohage, ALDRIG

CharmKatti sa...

Koaland, låter mysigt!
jag gillar kossor, tänk vilka ögonfransar dom har, tycker dom ser så snälla ut.

Popprinsessan sa...

Hmm, tycker nog att kor är sådär.. de är så jäkla stora!! Man hade liksom inte haft mycket att sätta emot om de de kände för att attackera, liksom... ;-)

Hemliga damen sa...

Nä nu tycker jag nog att du smiter från ämnet. Hur var det med skidåkningen idag då?

Nipe sa...

Nä, kossor tillhör inte mina favoriter heller. När jag var liten var jag dok inte så rädd. Känns så oberäkneliga på nåt sätt, med sin stötiga hoppiga stil.

Nipe sa...

Hemliga damen: Hm, det skulle ju vara nu då ju. Har precis förhandlat med mig själv om att fredagar är heliga, men lördagförmiddagar är det inte. Så imorgon när övriga familjen är på Skridskoskola, ska jag rasta min Fischer. Lovar, promise, på hedersord!