I natt när vi skulle lägga oss efter makens födelsedagsfirande, var det 19 minusgrader.
Nitton minus -det skojar man inte bort precis.
Jag låg där under mitt goa varma täcke, och var på väg bort i drömmarnas land. Ja ni vet känslan, den sköna känslan av att snart somna.
Det är då, exakt då, som jag kommer på att våra tre ljuslyktor utomhus fortfarande är tända.
Skön känsla borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åhh, det där känner jag igen. Den fasliga känslan bara av att vara törstig och tvingad i iskall lägenhet att stiga upp ur sängens värme och hämta ett glas vatten. Brrr!
Fasen å elände säger jag!
Skicka en kommentar