I går hade vi lite samling med jobbet. Ni känner säkert igen upplägget: lite möte, lite gula lappar som ska klistras upp på väggen, lite kaffe, lite möte till, lite baguette, lite föreläsning av inhyrd förmåga, lite lekar och sist lite middag.
Kände mig risig i halsen när jag vaknade igår. På allmänt uruselt humör. Oinspirerad på mötet.
Funderade på att skippa lekarna och gå hem, men valde att stanna kvar. Lagindelning i vanlig ordning, fyra personer i varje lag utom i mitt för en valde att gå hem. Så vi var tre kvar. Varav en var en post-graviditet överviktig 36-årig lätt tjurig och förkyld kvinna (gissa vem), en kille jag inte känner och en flerfaldig världsmästare i kickboxning (inhyrd för kvällen som inspiratör). Okej, att jag var på dåligt humör och lite krasslig, men tävlingsinstinkten är väl bland det sista som lämnar kroppen. Dessutom vill man ju inte visa sig klen inför han världsmästaren. Ungefär 10 sekunder in i det hela hade jag totalt ignorerat halsont och extrakilona. Här ska kämpas till sista droppen.
Det var ju smart. Riktigt smart.
När jag kom hem i natt konstaterade jag att jag hade ont i ryggen/magen. Vänder mig i sängen och lyckas sträcka en muskel i magen. Lite glad dock, det bevisar ju att det finns en muskel där inne nånstans, haha.
Hur mår jag idag då? Som jag förtjänar...
Men varför hänga läpp, dags för elva-kaffe!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det verkar dumt att tävla med en världsmästare i kickboxning även om man är i samma lag. Jag har en kompis som hade tänkt flytta idag. Men det går inte för tjejen som skulle flytta ut sina grejor så att kompisen kan flytta in sina har ridit och fått träningsvärk.
Hörru du, menar du att det inte blir något samkväm ikväll???
Stolthet är livsfarligt. Mycket bättre att bara vara lat rakt av. Brukar jag praktisera.
Åhh, är du också risig? Det är jag med! Kanske en bloggsmitta på gång?
Krya på dig!
Hoppas du har piggnat till nu!
Tack för alla goa kommentarer.
Nä, jag har inte piggnat till faktiskt. Är hur trött som helst. På dåligt humör också. Sur för att jag är förkyld. Men det kommer väl bättre tider hoppas jag.
Way to go! Jag har läst att tävlingsinstinkten är den sista driften som lämnar kroppen. Eller nåt.
Skicka en kommentar