Nu tänkte jag ta sommarlov på riktigt. Så de närmaste veckorna kommer bloggen ligga nere, med undantag för lite mobiluppladdningar. Ha en underbar sommar, så syns vi i mitten på augusti!
Tjingeling!
måndag 18 juli 2011
Recept
Har ni inget annat för er en regnig dag som denna, kan ni ju alltid baka Polkagrisbiscotti:
6-7 dl vetemjöl
1 nypa salt
2 tsk bakpulver
75 g rumsvarmt smör
2 dl strösocker
3 ägg
1,5 dl krossade polkagrisar
Blanda mjöl, salt och bakpulver. Rör ihop smör och socker. Blanda sen ner ett ägg i taget och rör sen ner mjölet. Krossa polkagrisarna grovt och rör ner (lägg förslagsvis en handduk över polkagrisarna och slå med hammare). Rulla degen till 4 rullar och lägg på bakplåtspappersklädd plåt. Platta till rullarna. Grädda i 175 grader i 15-20 minuter. Ta ut plåten och skär genast bröden till skorpor. Ställ sen tillbaka plåten på eftervärme och låt skorporna torka.
6-7 dl vetemjöl
1 nypa salt
2 tsk bakpulver
75 g rumsvarmt smör
2 dl strösocker
3 ägg
1,5 dl krossade polkagrisar
Blanda mjöl, salt och bakpulver. Rör ihop smör och socker. Blanda sen ner ett ägg i taget och rör sen ner mjölet. Krossa polkagrisarna grovt och rör ner (lägg förslagsvis en handduk över polkagrisarna och slå med hammare). Rulla degen till 4 rullar och lägg på bakplåtspappersklädd plåt. Platta till rullarna. Grädda i 175 grader i 15-20 minuter. Ta ut plåten och skär genast bröden till skorpor. Ställ sen tillbaka plåten på eftervärme och låt skorporna torka.
söndag 17 juli 2011
lördag 16 juli 2011
Semesterlugn?
Jag försöker förtvivlat hitta semesterlugnet. Det gaur liksom ente. Denna veckan har Silverräven jobbat och jag hade många planer för vad jag och barnen skulle kunna hitta på. Vad har vi gjort då? Typ ingenting. Låter kanske lugnt och skönt, men för mig är det precis tvärtom. Jag blir uppstressad av att jag bara drönat bort tiden. Suck, att jag inte har vett att begripa bättre.
Några sömnlösa nätter senare har jag kommit fram till att det just nu saknas lite skogsutflykt. Nu tar vi cyklarna, fikakorgen och blåbärsbunkarna med oss och drar till skogs. Hoppas det kan få den här kroppen och knoppen att gå ner lite i varv. So long.
Några sömnlösa nätter senare har jag kommit fram till att det just nu saknas lite skogsutflykt. Nu tar vi cyklarna, fikakorgen och blåbärsbunkarna med oss och drar till skogs. Hoppas det kan få den här kroppen och knoppen att gå ner lite i varv. So long.
fredag 15 juli 2011
Plötsligt händer det
Bakar med barnen.
Nipe är fortfarande vän med både köket, sig själv och barnen.
Recept kommer när det är provsmakat.
Nipe är fortfarande vän med både köket, sig själv och barnen.
Recept kommer när det är provsmakat.
onsdag 13 juli 2011
Tjoget och jag
Förra helgen tävlade jag min första tävling utanför den lokala klubben. En liten, liten, liten tävling bara. Endast 1600 tävlande...
Det är tjugo tävlande i varje lag. Ettan springer en runda i skogen och växlar sen över till tvåan som springer en annan runda. Tvåan växlar till trean osv till alla tjugo sprungit varsin runda. Alla måste springa och stämpla rätt annars diskas hela laget.
Tävlingen börjar på lördag eftermiddag och slutar vid lunch på söndagen, med ett uppehåll mellan åtta på kvällen och midnatt.
LindaLottaPusing och svågern hade banor på kvällningen på lördagen, i tryckande hetta. Tack och lov att jag skulle slippa det tänker jag, tills jag inser att jag ska springa skittidigt på morgonen istället. Nipe är inte känd för sin morgonpigghet direkt.
Åtta personer i en husvagn är väldigt socialt och trevligt (så tillvida att man får mat när man behöver det, hm), men det är inte så bra för nattsömnen kanske. Nåja, jag kommer upp i tid i alla fall och infinner mig på tävlingsområdet vid nollsexnollnoll som lovat.
Halv åtta får jag springa iväg. Över stock, över sten. Det är mycket Gudrunhyggen i de småländska skogarna, det kan jag lova. Gudrunhyggen kräver sina svordomar, så är det bara. Mitt i ett rejält hopp ut från en skogsväg ut i skogen, ser jag under mig ett hav av stora gula kantareller. Funderar några sekunder på att ta med dyrgriparna, men nej. Hur hade det sett ut, om jag kommit på upploppet med tröjan uppdragen och fylld av ett gäng kantareller? Slog en blick på kartan istället för att se hur man tar sig till skogsvägen med bil, men den vägen försvinner ut från kartan. Det är bara att ge upp tanken på smörstekta kantareller och låta den småländska ådran stå tillbaka för tävlingsinstinkten.
Ungefär 70 löpare är ute i skogen samtidigt, så man ser ganska många andra där ute. Alla lag har inte hunnit lika långt så de man ser där ute springer inte alltid samma bana. Med andra ord är det ganska dumt att följa efter nån, om man inte är säker på att de springer mot samma kontroll. Men även om jag vet vilka som springer samma bana, så hjälper det inte mig. Jag springer alldeles för sakta, det är bara att inse. Så jag försöker fokusera på att göra mitt eget lopp i min egen takt och förtränga faktumet att jag måste släppa löpare efter löpare hela tiden.
Vid nästsista och sista kontrollen är jag helt slut. Efter sista fram till upploppet är det kanske 200 meter, men jag orkar inte springa alls. Precis innan jag svänger ut från skogen upp på upploppet tar jag fram allra sista reserven och börjar springa. På upploppet är det fullt av folk som hejar. De hejar på en löpare i ledarlaget som är på väg in bakom mig, men jag struntar i det och låtsas att de hejar på mig, så orkar jag springa hela vägen i mål.
Jahapp, det var det, liksom. Min sträcka var 5,2km fågelvägen, men min Tracker visar 8,6km på tiden 70.48. En dålig tid i sammanhanget, men mina mål var att komma runt utan felstämpling och helst inte på sämsta sträcktid. Rundan fick godkänt och en titt på resultattavlan visar att jag hade nästsämsta tiden. Gott så.
Mersmak? Jajamen!
Det är tjugo tävlande i varje lag. Ettan springer en runda i skogen och växlar sen över till tvåan som springer en annan runda. Tvåan växlar till trean osv till alla tjugo sprungit varsin runda. Alla måste springa och stämpla rätt annars diskas hela laget.
Tävlingen börjar på lördag eftermiddag och slutar vid lunch på söndagen, med ett uppehåll mellan åtta på kvällen och midnatt.
LindaLottaPusing och svågern hade banor på kvällningen på lördagen, i tryckande hetta. Tack och lov att jag skulle slippa det tänker jag, tills jag inser att jag ska springa skittidigt på morgonen istället. Nipe är inte känd för sin morgonpigghet direkt.
Åtta personer i en husvagn är väldigt socialt och trevligt (så tillvida att man får mat när man behöver det, hm), men det är inte så bra för nattsömnen kanske. Nåja, jag kommer upp i tid i alla fall och infinner mig på tävlingsområdet vid nollsexnollnoll som lovat.
Halv åtta får jag springa iväg. Över stock, över sten. Det är mycket Gudrunhyggen i de småländska skogarna, det kan jag lova. Gudrunhyggen kräver sina svordomar, så är det bara. Mitt i ett rejält hopp ut från en skogsväg ut i skogen, ser jag under mig ett hav av stora gula kantareller. Funderar några sekunder på att ta med dyrgriparna, men nej. Hur hade det sett ut, om jag kommit på upploppet med tröjan uppdragen och fylld av ett gäng kantareller? Slog en blick på kartan istället för att se hur man tar sig till skogsvägen med bil, men den vägen försvinner ut från kartan. Det är bara att ge upp tanken på smörstekta kantareller och låta den småländska ådran stå tillbaka för tävlingsinstinkten.
Ungefär 70 löpare är ute i skogen samtidigt, så man ser ganska många andra där ute. Alla lag har inte hunnit lika långt så de man ser där ute springer inte alltid samma bana. Med andra ord är det ganska dumt att följa efter nån, om man inte är säker på att de springer mot samma kontroll. Men även om jag vet vilka som springer samma bana, så hjälper det inte mig. Jag springer alldeles för sakta, det är bara att inse. Så jag försöker fokusera på att göra mitt eget lopp i min egen takt och förtränga faktumet att jag måste släppa löpare efter löpare hela tiden.
Vid nästsista och sista kontrollen är jag helt slut. Efter sista fram till upploppet är det kanske 200 meter, men jag orkar inte springa alls. Precis innan jag svänger ut från skogen upp på upploppet tar jag fram allra sista reserven och börjar springa. På upploppet är det fullt av folk som hejar. De hejar på en löpare i ledarlaget som är på väg in bakom mig, men jag struntar i det och låtsas att de hejar på mig, så orkar jag springa hela vägen i mål.
Mersmak? Jajamen!
tisdag 12 juli 2011
söndag 10 juli 2011
Den gyllene regeln
När barnen är utlokaliserade har vi en gyllene regel:
No kids - no food
Jodå, vi äter - men inte hemma.
Vi är dock hopplöst dåliga på att bli hungriga på tider när restaurangerna serverar lunch och middag, så ibland blir det lite som det blir.
No kids - no food
Jodå, vi äter - men inte hemma.
Vi är dock hopplöst dåliga på att bli hungriga på tider när restaurangerna serverar lunch och middag, så ibland blir det lite som det blir.
lördag 9 juli 2011
Trött som en gnu
Bygga, bygga, bygga.
Igår skruvade jag trallgolv. Åtminstone ett halvt paket skruv gick det åt.
Idag har Silverräven jobbat med den halvan av altangolvet som ska ligga där det finns berg under. Berg och altanplintar är ingen bra kombo alls. Nipe herself, gjorde istället en quick 'n dirty-lösning på plattor framför altanen, som får duga tills vi hittat ork, lust, pengar och en plattläggare.
Orientering med bästaste syrran på kvällen.
Nu trött.
Igår skruvade jag trallgolv. Åtminstone ett halvt paket skruv gick det åt.
Idag har Silverräven jobbat med den halvan av altangolvet som ska ligga där det finns berg under. Berg och altanplintar är ingen bra kombo alls. Nipe herself, gjorde istället en quick 'n dirty-lösning på plattor framför altanen, som får duga tills vi hittat ork, lust, pengar och en plattläggare.
Orientering med bästaste syrran på kvällen.
Nu trött.
onsdag 6 juli 2011
Hepp!
Tillbaka i verkligheten igen. Efter orienteringstävlingen ( mer om den senare) så åkte vi till Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld. Två dagar med Rövarhövdingar, Prussiluskor och andra oknytt. Trevligt värre. Skruttafisan är på gränsen till för stor egentligen, hon satt som en sur tonåring under besöket hos Pippi. Pillerill är lite för obekant med vissa karaktärer, men båda barnen störtdiggade Mattisborgen.
Nu är barnen hos farmor och vi har arbetsläger här hemma. En entrétrapp ska det bli och den ska via en trallgång byggas ihop med altanen. Pust.
Nu är barnen hos farmor och vi har arbetsläger här hemma. En entrétrapp ska det bli och den ska via en trallgång byggas ihop med altanen. Pust.
söndag 3 juli 2011
Skittidigt
lördag 2 juli 2011
fredag 1 juli 2011
Firar med träningsvärk och rivstart
Stängde av jobbdatorn kl 15.38 idag. Kommer inte starta den igen förrän i mitten på augusti ungefär. Yiihhaaaa!
Jag rivstartar semestern med värsta träningsvärken i rumpa och lår, efter en timmes Kettlebellsträning igår. Vi tar det lite lugnt i dag va, sa jag eftersom jag ska springa tävling helgen. Jadå, sa tränaren och skrattade rått. Nåväl, det var faktiskt ett lugnt pass, det var nog bara Nipe som var klen.
I morgon drar valda delar av familjen på tävling i den småländska Tassemarken, tillsammans med 1600 andra galna orienterare. Just nu är laguppställningen så att Nipe ska springa långt i skogen, hoppsansa vad jag är tränad för detta. Eller inte.
Därefter lämnas barn på kollo hos farmor och Silverräven und ich ska bygga, bygga, bygga och gräva, gräva, gräva i trädgården.
Rivstart var det som sagt.
Jag rivstartar semestern med värsta träningsvärken i rumpa och lår, efter en timmes Kettlebellsträning igår. Vi tar det lite lugnt i dag va, sa jag eftersom jag ska springa tävling helgen. Jadå, sa tränaren och skrattade rått. Nåväl, det var faktiskt ett lugnt pass, det var nog bara Nipe som var klen.
I morgon drar valda delar av familjen på tävling i den småländska Tassemarken, tillsammans med 1600 andra galna orienterare. Just nu är laguppställningen så att Nipe ska springa långt i skogen, hoppsansa vad jag är tränad för detta. Eller inte.
Därefter lämnas barn på kollo hos farmor och Silverräven und ich ska bygga, bygga, bygga och gräva, gräva, gräva i trädgården.
Rivstart var det som sagt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
