Bara för att jag välkomnade vintern, menade jag ju kanske inte att den behövde komma hit så på stört och i en sådan omfattning...
Halv snöstorm ute i flera dagar. Lite dåliga friktionsdäck på nya (beg) bilen gjorde min bilkörning i stan till ett riktigt äventyr.
Jaja, jag klagar inte. Hur mysigt som helst och bara man inte har bråttom när man kör funkar det ju. Är dock glad att jag inte pendlar, utan just nu bara har 10 minuter till jobbet.
Plogbladet har vi inte hunnit sätta på åkgräsklipparen, så att komma in på tomten är riktigt spännande. Är lite i valet och kvalet om vi ska sätta på den, nästa vecka verkar det bli lite plusgrader här nere.
onsdag 29 januari 2014
söndag 26 januari 2014
Välkommen Vintern!
Snön verkar komma på allvar hit ner till Blekinge. Vi tackar! Så mycket ljusare det är nu, jämfört med dimmiga december. Längre dagar och vitt utanför fönstret.
Och det bästa av allt tror jag - nu kan man utan att skämmas njuta av sånt här!
(ja, minus kexchokladen då, det är ett godisfritt 2014).
Och det bästa av allt tror jag - nu kan man utan att skämmas njuta av sånt här!
(ja, minus kexchokladen då, det är ett godisfritt 2014).
lördag 25 januari 2014
Gjorde om, gjorde bättre
Två kloka huvuden som slogs ihop, resulterade i att vi inte alls gjorde ett större pysselbord/barndatorbord - utan en helt ny möblering. Åhhh, vad det är kul att möblera om!
Soffan på övervåningen fick flytta ner. Barnen fick en datorhörna uppe vid extraTVn, med ett bord som varit i exil ute i förrådet. I gästrummet/kontoret flyttade vi om när vi ändå var i farten.
Hälften av det vi handlade igår behövdes således inte och fick åka tillbaka till affären.
Nu saknas bara ett litet litet, yttepyttelitet bord framför den omflyttade soffan, men det finns ju massor med ställen som säljer gamla fina möbler.
Hm, sen var det bara att sortera in alla pärmar och smågrejor som nu ligger lite överallt sen i går. Orka.
Soffan på övervåningen fick flytta ner. Barnen fick en datorhörna uppe vid extraTVn, med ett bord som varit i exil ute i förrådet. I gästrummet/kontoret flyttade vi om när vi ändå var i farten.
Hälften av det vi handlade igår behövdes således inte och fick åka tillbaka till affären.
Nu saknas bara ett litet litet, yttepyttelitet bord framför den omflyttade soffan, men det finns ju massor med ställen som säljer gamla fina möbler.
Hm, sen var det bara att sortera in alla pärmar och smågrejor som nu ligger lite överallt sen i går. Orka.
fredag 24 januari 2014
Gör om, gör rätt
Nej, det funkade inte... Först tyckte barnen att det hela var en jättebra idé, men efter att nyhetens behag lagt sig, insåg de att det inte funkade alls. Till SVTPlay gick det bra, men att spela Minecraft eller öva glosor var det inte alls bra att använda TVn som skärm.
Jahapp, gör om gör rätt. Det blir till att dela mitt pysselbord med barnens dator med andra. Nåväl, snacka om i-landsproblem egentligen. Köpa en större skiva, så ska det nog fungera det med.
Det är alltså vad vi roar oss med en fredagkväll.
Vad gör ni?
Jahapp, gör om gör rätt. Det blir till att dela mitt pysselbord med barnens dator med andra. Nåväl, snacka om i-landsproblem egentligen. Köpa en större skiva, så ska det nog fungera det med.
Det är alltså vad vi roar oss med en fredagkväll.
Vad gör ni?
torsdag 23 januari 2014
Torsdagsnöje för hela familjen
Idag åkte hela familjen på nattcup. Förra året var det bara jag. Sen fick jag med Silverräven. Förrförra gången följde även Skruttafisan med och denna gången fick vi med Pillerill. Full pott idag alltså.
Pillerillen tyckte väl inte att det var det roligaste han gjort, men det beror nog en hel del på att han fick springa med sin slöa mamma istället för med snabba pappa.
Efteråt när vi väntade på Silverräven som sprang en längre bana, kröp sötlökarna in i kombin och drog igen luckan. När jag och Silverräven kom dit, satt de invirade i varsin filt, med lamporna tända och mös tillsammans. Synd att vi andra två inte fick plats med, det såg så mysigt ut.
När vi körde hemåt, funderade jag på hur saker ändrat sig på bara några få år. Inte i min vildaste fantasi hade jag väl för sisådär tre år sen trott att jag skulle springa ute i mörka skogen med pannlampa på, en skitkall kväll mitt i vintern!? Med familjen dessutom...
Funderade även på när jag tränade inomhus senast?
Hm... Ja, i fredags på innebandyn, men den gör vi ju mest på skoj med varierande svetthalt. Tränade inomhus på vanligt gympass då, när var det? I mars tror jag.
Pillerillen tyckte väl inte att det var det roligaste han gjort, men det beror nog en hel del på att han fick springa med sin slöa mamma istället för med snabba pappa.
Efteråt när vi väntade på Silverräven som sprang en längre bana, kröp sötlökarna in i kombin och drog igen luckan. När jag och Silverräven kom dit, satt de invirade i varsin filt, med lamporna tända och mös tillsammans. Synd att vi andra två inte fick plats med, det såg så mysigt ut.
När vi körde hemåt, funderade jag på hur saker ändrat sig på bara några få år. Inte i min vildaste fantasi hade jag väl för sisådär tre år sen trott att jag skulle springa ute i mörka skogen med pannlampa på, en skitkall kväll mitt i vintern!? Med familjen dessutom...
Funderade även på när jag tränade inomhus senast?
Hm... Ja, i fredags på innebandyn, men den gör vi ju mest på skoj med varierande svetthalt. Tränade inomhus på vanligt gympass då, när var det? I mars tror jag.
tisdag 21 januari 2014
Inte idag heller
Har inte åkt långfärdsskridskor sen vintern 2004...
Mötte min gamla kollega som också är skridskoledare och som var den som fick mig att börja nån gång '97-'98. Han undrade om inte detta var året då jag skulle göra comeback på isarna.
Jodå, sa jag, det känns så.
Just nu är det allmänhetens åkning nere på konst-isbanan i stan. Skridskorna är framplockade men inte slipade. Orken finns dessvärre inte riktigt och nu börjar ju handbollen på TV.
Så...
Nähä, det var tydligen inte idag heller som den där comebacken skulle ske.
Nästa tisdag kanske?
Mötte min gamla kollega som också är skridskoledare och som var den som fick mig att börja nån gång '97-'98. Han undrade om inte detta var året då jag skulle göra comeback på isarna.
Jodå, sa jag, det känns så.
Just nu är det allmänhetens åkning nere på konst-isbanan i stan. Skridskorna är framplockade men inte slipade. Orken finns dessvärre inte riktigt och nu börjar ju handbollen på TV.
Så...
Nähä, det var tydligen inte idag heller som den där comebacken skulle ske.
Nästa tisdag kanske?
måndag 20 januari 2014
Spännande förmiddag
I helgen har Skruttafis varit på vinterläger med orienteringen. Igår skulle vi föräldrar hämta innan sista träningen (för att hjälpa till med logistiken) och fick som tack springa med på träningen om vi ville. Ja, tack sa Nipe och anmälde mig till svåra banan. Ångrade mig lite, den var så lång och tog snäppet under som bara var 4 km.
Området som vi sprang på ligger längst ut i sydöstra hörnan av Sverige, långt från ära och redbarhet alltså. Mycket småskuren kustterräng med bergshällar, ljung, enar, kaprifol, björnbär och annat trams. Annat trams kan ni läsa som SNÖ. Mycket svårorienterat om man som jag envisas med att skippa kompassen.
Så igår bestämde jag mig för att träna på att använda just kompassen. Funkade hyfsat i alla fall.
Såg en kille som gick genom ett elstängsel. Okej, då är det inte påslaget alltså. Gick igenom jag med. Sprang vidare och insåg att jag var på fel sida stängslet, så precis vid bilparkeringen klev jag mellan trådarna igen.
Gissa....
Det var ju självklart påslaget och första gången hade jag nog bara tur. Det hade jag inte denna gången. Fy fasen vilken stöt jag fick, rakt i armbågen. Det kändes i hela överkroppen och jag skrek rakt ut och kastade mig bort från stängslet, in i hagen igen. Sen kom jag ju inte ut...
Till slut efter att ha letat efter grinden, fick jag hjälp av en ledare att komma ut, genom att vi la en stor trädgren på det understa trådarna och sen höll han upp de andra trådarna med en annan gren.
En träning som var spännande värre alltså.
Området som vi sprang på ligger längst ut i sydöstra hörnan av Sverige, långt från ära och redbarhet alltså. Mycket småskuren kustterräng med bergshällar, ljung, enar, kaprifol, björnbär och annat trams. Annat trams kan ni läsa som SNÖ. Mycket svårorienterat om man som jag envisas med att skippa kompassen.
Så igår bestämde jag mig för att träna på att använda just kompassen. Funkade hyfsat i alla fall.
Såg en kille som gick genom ett elstängsel. Okej, då är det inte påslaget alltså. Gick igenom jag med. Sprang vidare och insåg att jag var på fel sida stängslet, så precis vid bilparkeringen klev jag mellan trådarna igen.
Gissa....
Det var ju självklart påslaget och första gången hade jag nog bara tur. Det hade jag inte denna gången. Fy fasen vilken stöt jag fick, rakt i armbågen. Det kändes i hela överkroppen och jag skrek rakt ut och kastade mig bort från stängslet, in i hagen igen. Sen kom jag ju inte ut...
Till slut efter att ha letat efter grinden, fick jag hjälp av en ledare att komma ut, genom att vi la en stor trädgren på det understa trådarna och sen höll han upp de andra trådarna med en annan gren.
En träning som var spännande värre alltså.
lördag 18 januari 2014
Ännavänt
Efter hur lång väntan som helst kom ju så snön även till Blekinge. Natten mellan torsdag och fredag skulle den komma. Jippie, jippie, jippie!
Eller?
Jag borde vaknat som en barn på julafton och störtat fram till fönstret, överlycklig.
Istället vågade jag knappt se ut genom fönstret i fredags morse. Fasade över tanken på 1 dm snö på marken.
Varför då? Hur har det kunnat bli så ännavänt i huvudet mitt?
Jo, det beror på kombinationen av nattorientering i torsdagskväll, borttappad mobil (och plånbok) och årets första snöfall...
Nej, inte min borttappade prylar, men nån som står mig nära.
Men fatta vilket maxat oflyt! En ficka i batteriväskan som går upp nånstans mitt i spenaten, prylar som ramlar ut och sen snö över det.
Så...ja egentligen är snön efterlängtad, men just nu hade jag gärna väntat några dagar till...
Eller?
Jag borde vaknat som en barn på julafton och störtat fram till fönstret, överlycklig.
Istället vågade jag knappt se ut genom fönstret i fredags morse. Fasade över tanken på 1 dm snö på marken.
Varför då? Hur har det kunnat bli så ännavänt i huvudet mitt?
Jo, det beror på kombinationen av nattorientering i torsdagskväll, borttappad mobil (och plånbok) och årets första snöfall...
Nej, inte min borttappade prylar, men nån som står mig nära.
Men fatta vilket maxat oflyt! En ficka i batteriväskan som går upp nånstans mitt i spenaten, prylar som ramlar ut och sen snö över det.
Så...ja egentligen är snön efterlängtad, men just nu hade jag gärna väntat några dagar till...
tisdag 14 januari 2014
Inte dumt
Tillbringade söndagen uppe i kommunens friluftsområde. Det är en gammal stor gård (herrgård kanske till om med) som kommunen numera äger. Vi i orienteringsklubben driver själva gården som består av:
Det stora huset med konferenslokaler, klubblokaler, fik storkök
Två annex med boende
Omklädningsrum med bastu
Kanotuthyrning
Stor lada med skidbod
Ett antal bodar för verktyg och maskiner för konstsnö och elljus
Ett mycket stort spårsystem för både löpning och skidor, varav flera km konstsnö.
Inte illa alls, att ha detta inom en mils avstånd från huset. När jag tränade inför Vasaloppet 2001 var jag däruppe var och varannan dag kändes det som. Nu, rejält insyltad i orienteringsverksamheten - är min besöksfrekvens ungefär detsamma.
I söndags, var jag dock bara där i ren rekreation. Vi gick tipspromenaden först och försökte svara på kluriga frågor som ditten och datten. Ingen fågelfråga denna veckan i alla fall, det var jag tacksam för.
Efter satte vi oss i fiket och åt macka och drack te. Satte oss i rummet med den stora TVn, som visade slalom. Där blev vi sittandes i evigheter och bara njöt av en ledig dag.
Inte dumt alls.
Konstsnö i Blekinge kanske ni tänker nu, är inte det lite märkligt? Tja, men faktum är att denna gården ligger i ett lokalt köldhål. Är det runt nollan nere vid kusten, ja då kan det vara minus 8 uppe vid spåren. Så blir det bara kallt nog att spruta snö, kan spåren hålla väldigt länge sen.
Det stora huset med konferenslokaler, klubblokaler, fik storkök
Två annex med boende
Omklädningsrum med bastu
Kanotuthyrning
Stor lada med skidbod
Ett antal bodar för verktyg och maskiner för konstsnö och elljus
Ett mycket stort spårsystem för både löpning och skidor, varav flera km konstsnö.
Inte illa alls, att ha detta inom en mils avstånd från huset. När jag tränade inför Vasaloppet 2001 var jag däruppe var och varannan dag kändes det som. Nu, rejält insyltad i orienteringsverksamheten - är min besöksfrekvens ungefär detsamma.
I söndags, var jag dock bara där i ren rekreation. Vi gick tipspromenaden först och försökte svara på kluriga frågor som ditten och datten. Ingen fågelfråga denna veckan i alla fall, det var jag tacksam för.
Efter satte vi oss i fiket och åt macka och drack te. Satte oss i rummet med den stora TVn, som visade slalom. Där blev vi sittandes i evigheter och bara njöt av en ledig dag.
Inte dumt alls.
Konstsnö i Blekinge kanske ni tänker nu, är inte det lite märkligt? Tja, men faktum är att denna gården ligger i ett lokalt köldhål. Är det runt nollan nere vid kusten, ja då kan det vara minus 8 uppe vid spåren. Så blir det bara kallt nog att spruta snö, kan spåren hålla väldigt länge sen.
fredag 10 januari 2014
Fredagsmys?
På fredagarna spelar de som vill i orienteringsklubben innebandy. Bara för skojs skull, men ja alla vet vi ju hur det brukar bli... Horn som växer fram i pannan hos även den mest timida lilla däka.
Tre gånger har jag varit med som åskådare, av olika skäl. Idag var det så dags att damma av innebandyklubban som jag inte använt på sisådär 15 år. Då, i forntiden spelade jag på samma sätt fast med det företaget jag var anställd på. Alltså, bara på skoj men ändå på blodigt allvar.
Vi öppnade starkt med att komma försent och då hade ytterdörren råkat stängas, och ingen hörde vårt bankande... Efter uppvärmningen var det nån som skulle på toa och råkade se två glada barn och en lätt skitsur morsa som stod utanför.
Så... vi missade med andra ord uppvärmningen...så det blev till att starta från noll. Mycket bra, mycket bra - eller inte.
Fyra matcher à 5 minuter hann vi med innan timmen var slut.
Hur gick det då för den där skitsura morsan som inte spelat på 15 år?
Tja, Skruttafisan gjorde mål på mig och en liten elak pojkvasker som jag aldrig sett förr lyckades träffa mitt smalben tre gånger. Samtliga tre gånger gick bollen från mitt smalben direkt in i mål. Dessutom fick jag ett 5 cm stort blåmärke av ett av skotten. Träningsvärken kommer väl som ett brev på posten i morgon kan jag tänka.
I'm old.
Tre gånger har jag varit med som åskådare, av olika skäl. Idag var det så dags att damma av innebandyklubban som jag inte använt på sisådär 15 år. Då, i forntiden spelade jag på samma sätt fast med det företaget jag var anställd på. Alltså, bara på skoj men ändå på blodigt allvar.
Vi öppnade starkt med att komma försent och då hade ytterdörren råkat stängas, och ingen hörde vårt bankande... Efter uppvärmningen var det nån som skulle på toa och råkade se två glada barn och en lätt skitsur morsa som stod utanför.
Så... vi missade med andra ord uppvärmningen...så det blev till att starta från noll. Mycket bra, mycket bra - eller inte.
Fyra matcher à 5 minuter hann vi med innan timmen var slut.
Hur gick det då för den där skitsura morsan som inte spelat på 15 år?
Tja, Skruttafisan gjorde mål på mig och en liten elak pojkvasker som jag aldrig sett förr lyckades träffa mitt smalben tre gånger. Samtliga tre gånger gick bollen från mitt smalben direkt in i mål. Dessutom fick jag ett 5 cm stort blåmärke av ett av skotten. Träningsvärken kommer väl som ett brev på posten i morgon kan jag tänka.
I'm old.
torsdag 9 januari 2014
Regn kan också komma från sidan
Bara lätt regn vid start. När vi sprungit halva banan började det helt plötsligt tokregna och hagla, samtidigt som det började blåsa helt otroligt mycket. Från stilla duggande till storm på tre sekunder.
Men ganska mysigt ändå måste jag säga, att springa där i lampans sken och Skruttafis som sällskap.
Idag tog jag ingen vuxenbana, utan sprang med Skruttafisan på den lätta banan. Och lätt, det var den sannerligen. Bara på stig hela vägen. Utmaningen låg väl mer i att undvika de värsta vattenpölarna.
Tog en halv runda till efteråt för att få till åtminstone en halvtimmes motion.
Mycket gott att ställa sig i duschen efteråt, mycket gott.
Men ganska mysigt ändå måste jag säga, att springa där i lampans sken och Skruttafis som sällskap.
Idag tog jag ingen vuxenbana, utan sprang med Skruttafisan på den lätta banan. Och lätt, det var den sannerligen. Bara på stig hela vägen. Utmaningen låg väl mer i att undvika de värsta vattenpölarna.
Tog en halv runda till efteråt för att få till åtminstone en halvtimmes motion.
Mycket gott att ställa sig i duschen efteråt, mycket gott.
Regn är bara vatten som kommer uppifrån
Nattcup ikväll. Det regnar som fasen. Åhhhhh, vad mentalt jobbigt...
Lovade just bort en plats i bilen, till klubbens mest lovande junior, så banga går ju inte längre. Man får ju vara smart, se till att man inte har nån reträttväg, eller hur?
Nåväl, när man väl kommit ut i skogen, glömmer man oftast att det regnar. Det är mest jobbigt precis innan start och fram tills att man trampat i den andra kalla vattenpölen.
Pannbensbygge är ordet för kvällen.
Lovade just bort en plats i bilen, till klubbens mest lovande junior, så banga går ju inte längre. Man får ju vara smart, se till att man inte har nån reträttväg, eller hur?
Nåväl, när man väl kommit ut i skogen, glömmer man oftast att det regnar. Det är mest jobbigt precis innan start och fram tills att man trampat i den andra kalla vattenpölen.
Pannbensbygge är ordet för kvällen.
tisdag 7 januari 2014
Tjugohundratretton i backspegeln, del 1
Jahapp, då var det dags att göra lite bokslut. Vad har jag gjort egentligen? Hmmm.
Januari: Tja, ingen kanonbra inledning på året. Den där 40-årskrisen hade mig i ett hårt grepp. I mitten av månaden sprang jag min andra deltävling i Nattcupen. Inlägget jag skrev efteråt är helt sant, men nu är det inte längre det jag skrev som är det jag minns mest. Det som etsat sig fast i mitt minne är den härliga tystnaden i skogen, den vackert singlande snön och den helt magiska bilfärden hem. Blöt men glad körde jag på den smala vägen genom den helt snötäckta skogen och på radion fick jag för första gången höra Lazarus med The Deer Tracks och radioprataren kommenterade låten med exakt samma ord som jag själv kände. Lycka, sådär mitt i januari. Blöt, kall, trött, svinstressad tillbaka till barnvakten - men samtidigt så harmonisk och lycklig. En känsla jag verkligen inte var bortskämd med. Ja, ni hör ju - 40-årskris i högform.
Veckan efter var det nattcup igen med massor av snö och skitkallt väder, men jag lyckades att bara vara positiv, hela rundan runt.
Dagen efter drog vi till Idre, för säsongens andra skidsemester. Delad känsla - det kändes som lite överkurs att åka två gånger inom loppet av en månad, men samtidigt var mitt behov av detta enormt.
På vägen upp, åkte vi till Mörkret och funderade på att gå till Njupeskär. Väl vid Mörkret kom vi på bättre tankar och insåg att vädret verkligen inte var optimalt för detta. Vi nöjde oss med att titta lite runt Naturum och bordlägga planerna till senare under året.
Veckan i Idre var helt galet bra. Skidåkningen var helt fantastisk i Idres backar och kvällsåkningen i Fjätervålen bjöd på sedvanlig varm choklad, snabba folktomma backar och som bonus fick vi se 200 renar på vägen hem.
En dag åkte vi till Lofsdalen, alla utom mormor och Skruttafisan. Alltså denna dagen! Jag blir fortfarande nästan stum när jag ska beskriva den. Det går liksom inte. Det enda jag får ur mig är att det var en helt galet bra dag, men den var så himla mycket mer, men jag finner inte orden. Minnet av den dagen kommer jag alltid, alltid bära mig med och vårda ömt.
Oj, januari blev långt.
Februari turbostartade med en make på tjänsteresa och planering och genomförande av fest för 100 av orienteringsklubbens medlemmar. Med tillhörande uppträdande iförd kycklingdräkt. Dagen efter drog jag en lättnadens suck och blev tokförkyld.
Nattcup veckan efter och det var tungt, svårt och allmänt jäkligt. Sjukt nöjd med att bara komma i mål. Åkte till Malmö för att se Melodifestivalen och gottade oss på hotell. Sista dagarna i februari åkte jag lite skidor med barnen, med mest fika och minst skidspår. Sista februari var det dags för Nattcup igen och denna gången kom jag faktiskt inte ens sist i min klass.
Mars: Tävlingspremiär i Åhus, i snö. Sen hade vi två tyska tjejer hos oss, via ett skolprojekt. Det var en utmaning, eftersom de varken pratade engelska eller var särskilt sociala av sig. Nattcupen avslutades dagen efter ett massivt snöfall och det var mest en kamp mot all snö.
April startade med påsk och tävlingar tre dagar i rad. Första tävlingen var en stafett och jag blev blixtinkallad att springa i lag med en av klubbens världsmästare... Hoppla, hoppla vad nervös jag blev och sprang fel till första kontrollen. Det hela räddades av faktumet att ett annat lag stämplat fel, så vi kom tvåa!
Resten av april var det orientering, orientering och lite orientering till. Jajustja, jag fyllde lite år också, men firade det med orienteringstävling och go mat efteråt. Testade lite magsjuka senare och det är inget jag rekommenderar er...
I maj blev jag förkyld och det släppte liksom aldrig, fasen vad trist det var.
Vi åkte till min sysslings bröllop i Bayern och det var också en sån där helt galet bra resa. Underbara släktingar, god mat, hysteriskt fina berg, vackert bröllop och en väldig massa regn halva tiden.
Det där med regnet spelade mindre roll faktiskt, allt annat var så bra. Vi måste åka tillbaka dit snart, vinter eller sommar, skit samma vilket. Där finns ju så mycket kvar att se, göra och uppleva. Lite roligt: när vi satt på bröllopet och pratade med de andra gästerna så fick de nåt drömskt i blicken när de pratade om att de varit på besök här i Sverige. Åh, ni har det så fint i Sverige, typ. Ah men hallåååå? Här sitter vi mitt i ett vykort från Alperna och ni pratar om hur fint Sverige är!?
Juni: Vi tittade på rally på grusvägarna hemma i Småland. Vi köpte husvagn, frun i huset ångrade sig omedelbums och vi köpte helt sonika en vagn till. Lyckades med bedriften att sälja vagn 1 innan vagn 2 skulle betalas och dessutom sälja den dyrare än vi köpte den för. Slutet gott, allting gott och frun i huset har lovat att inte klaga på färgen på luckorna nån mer gång. Ja jisses. Midsommar på altanen. Lite tävling i slutet av månaden som gick åt fanders totalt. Det tokregnade och jag sprang som en vilsen höna ungefär.
Januari: Tja, ingen kanonbra inledning på året. Den där 40-årskrisen hade mig i ett hårt grepp. I mitten av månaden sprang jag min andra deltävling i Nattcupen. Inlägget jag skrev efteråt är helt sant, men nu är det inte längre det jag skrev som är det jag minns mest. Det som etsat sig fast i mitt minne är den härliga tystnaden i skogen, den vackert singlande snön och den helt magiska bilfärden hem. Blöt men glad körde jag på den smala vägen genom den helt snötäckta skogen och på radion fick jag för första gången höra Lazarus med The Deer Tracks och radioprataren kommenterade låten med exakt samma ord som jag själv kände. Lycka, sådär mitt i januari. Blöt, kall, trött, svinstressad tillbaka till barnvakten - men samtidigt så harmonisk och lycklig. En känsla jag verkligen inte var bortskämd med. Ja, ni hör ju - 40-årskris i högform.
Veckan efter var det nattcup igen med massor av snö och skitkallt väder, men jag lyckades att bara vara positiv, hela rundan runt.
Dagen efter drog vi till Idre, för säsongens andra skidsemester. Delad känsla - det kändes som lite överkurs att åka två gånger inom loppet av en månad, men samtidigt var mitt behov av detta enormt.
På vägen upp, åkte vi till Mörkret och funderade på att gå till Njupeskär. Väl vid Mörkret kom vi på bättre tankar och insåg att vädret verkligen inte var optimalt för detta. Vi nöjde oss med att titta lite runt Naturum och bordlägga planerna till senare under året.
Veckan i Idre var helt galet bra. Skidåkningen var helt fantastisk i Idres backar och kvällsåkningen i Fjätervålen bjöd på sedvanlig varm choklad, snabba folktomma backar och som bonus fick vi se 200 renar på vägen hem.
En dag åkte vi till Lofsdalen, alla utom mormor och Skruttafisan. Alltså denna dagen! Jag blir fortfarande nästan stum när jag ska beskriva den. Det går liksom inte. Det enda jag får ur mig är att det var en helt galet bra dag, men den var så himla mycket mer, men jag finner inte orden. Minnet av den dagen kommer jag alltid, alltid bära mig med och vårda ömt.
Oj, januari blev långt.
Februari turbostartade med en make på tjänsteresa och planering och genomförande av fest för 100 av orienteringsklubbens medlemmar. Med tillhörande uppträdande iförd kycklingdräkt. Dagen efter drog jag en lättnadens suck och blev tokförkyld.
Nattcup veckan efter och det var tungt, svårt och allmänt jäkligt. Sjukt nöjd med att bara komma i mål. Åkte till Malmö för att se Melodifestivalen och gottade oss på hotell. Sista dagarna i februari åkte jag lite skidor med barnen, med mest fika och minst skidspår. Sista februari var det dags för Nattcup igen och denna gången kom jag faktiskt inte ens sist i min klass.
Mars: Tävlingspremiär i Åhus, i snö. Sen hade vi två tyska tjejer hos oss, via ett skolprojekt. Det var en utmaning, eftersom de varken pratade engelska eller var särskilt sociala av sig. Nattcupen avslutades dagen efter ett massivt snöfall och det var mest en kamp mot all snö.
April startade med påsk och tävlingar tre dagar i rad. Första tävlingen var en stafett och jag blev blixtinkallad att springa i lag med en av klubbens världsmästare... Hoppla, hoppla vad nervös jag blev och sprang fel till första kontrollen. Det hela räddades av faktumet att ett annat lag stämplat fel, så vi kom tvåa!
Resten av april var det orientering, orientering och lite orientering till. Jajustja, jag fyllde lite år också, men firade det med orienteringstävling och go mat efteråt. Testade lite magsjuka senare och det är inget jag rekommenderar er...
I maj blev jag förkyld och det släppte liksom aldrig, fasen vad trist det var.
Vi åkte till min sysslings bröllop i Bayern och det var också en sån där helt galet bra resa. Underbara släktingar, god mat, hysteriskt fina berg, vackert bröllop och en väldig massa regn halva tiden.
Det där med regnet spelade mindre roll faktiskt, allt annat var så bra. Vi måste åka tillbaka dit snart, vinter eller sommar, skit samma vilket. Där finns ju så mycket kvar att se, göra och uppleva. Lite roligt: när vi satt på bröllopet och pratade med de andra gästerna så fick de nåt drömskt i blicken när de pratade om att de varit på besök här i Sverige. Åh, ni har det så fint i Sverige, typ. Ah men hallåååå? Här sitter vi mitt i ett vykort från Alperna och ni pratar om hur fint Sverige är!?
Juni: Vi tittade på rally på grusvägarna hemma i Småland. Vi köpte husvagn, frun i huset ångrade sig omedelbums och vi köpte helt sonika en vagn till. Lyckades med bedriften att sälja vagn 1 innan vagn 2 skulle betalas och dessutom sälja den dyrare än vi köpte den för. Slutet gott, allting gott och frun i huset har lovat att inte klaga på färgen på luckorna nån mer gång. Ja jisses. Midsommar på altanen. Lite tävling i slutet av månaden som gick åt fanders totalt. Det tokregnade och jag sprang som en vilsen höna ungefär.
torsdag 2 januari 2014
Rivstart
Det nya träningsåret inleddes med en rivstart minst sagt. Två timmars lerig cykling på blekingska skogsvägar. Har inte cyklat sen i september eller nåt, så gissa hur jobbigt kroppen tyckte det var?
Aj.
Men vilken härlig runda. Mycket frisk luft och fin skog.
Kallt om fötterna första timmen och inte blev det bättre av att jag några gånger var tvungen att välja vägen rakt genom vattenpölarna. Iskallt vatten som sköljer över kalla fötter, mmmmmmmm.
Idag blir det inte många knop. En promenad och sen ska jag skrapa bort färg på en soon-to-be-källardörr.
Hej träningsvärk!
Aj.
Men vilken härlig runda. Mycket frisk luft och fin skog.
Kallt om fötterna första timmen och inte blev det bättre av att jag några gånger var tvungen att välja vägen rakt genom vattenpölarna. Iskallt vatten som sköljer över kalla fötter, mmmmmmmm.
Idag blir det inte många knop. En promenad och sen ska jag skrapa bort färg på en soon-to-be-källardörr.
Hej träningsvärk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)