Gudrun välte inte bara omkull en faslig massa träd under sin framfart, utan även en hel del annat smått och gott.
El- och teleledningar inte minst.
Elbolaget, säga vad man vill om dom, men de lagade upp sitt nät. I vissa fall ligger tråden fortfarande på marken, men elen fungerar som innan. Det tog sin lilla tid, 7,5 veckor utan el skojar man inte bort, men bättre sent än aldrig.
Telefonen tog inte lika lång tid att laga, men det gick mer under devisen: fort och fel.
Istället för att laga ledningar, stolpar och telestationer, så bestämde man sig för att avskaffa den fasta telefonin. Sagt och gjort. De boende tvångsanslöts till ett sk fast mobilnät. Man använder den vanliga telefonen, men med ett mobilt nät.
Låter ju bra på pappret, synd bara att det inte funkar så bra. Men kvalitet verkar inte spela så stor roll, tyvärr.
Förutom tvångsanslutningen där man blev tvungen att äga installationskitet, är det svårt att beställa hem reservdelar och inte minst så är uppkopplingen något sporadisk ibland.
Det bryts ofta.
Det gör mig inte så mycket egentligen. Att inte få bestämma själv när jag pratat färdigt med föräldrarna, ja det kan ju vara irriterande, men ibland bra. Man kan ju behöva nån som säger till när det har pratats bort för mycket tid...
Men synnerligen irriterande är det dock att det ofta är svårt att höra vad de säger. Det låter som nån har stoppat stanniolpapper i luren, ja som nån gjorde i SOS Sällskapsresan. Föräldrarna låter som om de både har smuttat för mycket på portvinet, men också som om de sitter i en liten plåtburk. Ju längre samtalet går, ju värre blir det.
Riktigt sanslöst irriterande att Telia kan få göra så här. Det är väl meningen att tekniken ska gå framåt och att vår infrastruktur ska bli bättre och bättre?
Hade det varit mitt telefonnät de hade gjort så här med, hade då jag fått lust att riva ner det, skicka tillbaka det til Telia och be dem st.oppa u...
Nä, det vore kanske inte så moget gjort, förståss.
Men det är inte så moget att stoppa stanniolpapper i folks telefoner heller, eller?
