Eftermiddagsnöje

Lite cykling sådär en måndageftermiddag.
Det är inte så tokigt. Bra regnskydd med tät skog.

Nu en sen lunch och en kopp kaffe.
Semester i sitt esse.

Etapp fem

Sista etappen på O-ringen blev en överraskande sådan.
Eftersom jag sprungit i den skogen tidigare under O-event (som är i november varje år), så förväntade jag mig rejäl kupering. Det var det också - men bara till starten. Väl ute på banan var det mest träsk och rotvältor kändes det som. Visst var det nerför på slutet, rejält nerför, men inte så mycket i övrigt.
Men vägen till starten! Jädra i min lilla växellåda, vilken uppförsbacke.
En asfalterad väg som gick rakt upp för berget. När den tog slut, tog en ännu värre stig vid.
Väl uppe vid start kände jag mig helt färdig.
En kvarts vila och sen jaktstart. En rolig bana om vi då bortser från en av de där rotvältorna som jag snubblade vid. Drog i backen så det tjongade om det. Drog knät i en sten och händerna rakt i den svarta myllan.  När jag kommit i mål insåg jag dessutom att jag slagit i överarmen för min triceps funkade inte så bra. Nu är det dock bättre så det var inte så farligt när allt kom omkring.
Efter att harvat runt uppe på berget bar det av neråt mot Borås Arena där målgången var. En mäktig känsla även om sen inte slår förra årets sista målgång.
Rätt nöjd med min insats under veckan, ryggen mår inte sämre och orienteringen var utmanande, vilket jag gillar. Ju svårare desto bättre.
Nu efter veckan i Borås är vi rätt sega, som förväntat. Vi chillar och njuter av att få diska inomhus och av att ha varmvatten igen.

Etapp fyra

Skulle aldrig skrivit det där om att det går bättre och bättre...
Idag hade jag inte riktigt rätt fokus. Benen var lite sega till en början och sen började huvudet älta allt som gick småsnett.
Gjorde väl inga stora missar egentligen, mer än ett tidsödande besök i ett djupt kärr. Men alla småmissar tog en evinnerlig tid kändes det som.
Jaja, jag håller ihop i ryggen och springer lite granna i alla fall. Det är värt mycket, bara det!
Barnen springer fort och bra och är överlag nöjda med sina lopp (ja, om vi bortser från idag).

Bättre å bättre

Det går sakta bättre och bättre etapp för etapp på O-ringen.
På Etapp två var jag trött och hade ingen kraft i benen. Terrängen var lite mer förlåtande så resultatet blev många minuter bättre än etappen innan.
Igår var det vilodag. Vi var tre familjer som i regnet provade Höghöjdsbanan vid djurparken. Ja, inte jag då - jag fotograferade istället.
Idag var det en ganska lärt bana och mycket mjuk mossa att springa/lufsa på. Passade mig väldigt bra och idag hade jag en tid i mål som stämde med mina förväntningar.
Nu blir det efterlängtat kaffe i förtältet.

Etapp 1

Det blev väldigt mycket skog för pengarna på Etapp 1 av O-ringen. Jag, som har noll tidsuppfattning när jag orienterar, kände ute i skogen att "det här tar en evinnerlig tid". Det gjorde det.
Jisses. Ändå gick jag bra, spikade nästan alla. Svår bana och svår terräng, men väldigt roligt! Nu regnar det...

Att skaffa sig jobb

Ibland undrar nog både folk och jag själv hur det står till hos mig och Silverräven. Inte alltid är våra tankegångar raka, uppenbarligen.
Nu har vi gått och köpt oss ett litet projekt. Ett till ska jag väl tillägga.

En liten husvagn. Som om vi inte redan hade en att ta hand om.
Så här tänkte vi: vi köper en skruttig vagn, rustar upp, piffar till och säljer igen.
Under tiden vi äger den kan jag passa på att övningsköra med den, så jag kan ta det där "utökade B", och sen kan köra den andra vagnen.
Win-win liksom.
Nånstans på vägen lovade vi kompisar att de kan få låna den till O-ringen. Det börjar nästa helg. Ett lite oövertänkt men samtidigt smart sätt att få ändan ur (eller i ) vagnen. Igår och idag har vi sanerat/städat/putsat husvagn. Nu är den snart fin i alla fall på insidan.
Har man inte jobb, skaffar man sig, typ.

I övrigt har jag gått 11km till på Blekingeleden ihop med Skruttafis. Vilse gick vi också, där markeringarna lämnar en hel del att önska. Fin skog. Mycket fin skog. Massor med smultron och blåbär som blev mellis på vägen.

Ut ur radioskuggan

Tillbaka hemma igen efter några dagars radioskugga.
Först var vi på Tjoget, som är en stor stafettävling i orientering, som i år gick vid Kosta flygfält i Småland.
Som vanligt inträffade säsongens första värmebölja samma helg och det kändes minsann. Två dygns konstant svett- och klibbkänsla. Varje gång jag såg Skruttafis och Pillerill uppmanade jag till att dricka vatten.
- Drick vatten! Drick vatten! Tjatmamman kände sig som om hon hakat upp sig.
Det lönade sig, för de klarade att springa fort i värmen utan några men. Det fanns andra stackare som inte klarade springa i värme lika bra, och fy vad hemskt att se detta lidande. Folk som raglade fram på upploppet är inte roligt att se.

Efter helgen åkte vi hem och körde ett tvätt-race och packade om inför tävlingar på Österlen.
Tre kvällstävlingar med turistande på dagarna. Ett helt perfekt upplägg!
Lite synd att det var så tätt inpå stafetten, för vi orkade inte helt att turista i den omfattningen vi hade tänkt. Framför allt hann vi inte åka ner till Österlen dagen innan, utan kom fram bara en timme innan första start.
Tävlingen brukar gå i anslutning till campingen och i år bodde vi verkligen nära!

Ena dagen drog Silverräven med barnen och en annan pappa med barn till Tosselilla. Vi två mammor som blev över, liftade med mamma och pappa till Kivik och sen cyklade vi tillbaka.

Det var fullt tillräckligt med 11km cykling i det kvava vädret och efter att ha legat och solat i hamnen några timmar innan. I skogen vid Ravlundafältet hittade vi smultron och det blev ett perfekt mellanmål.

Tävlingarna gick bra för familjen, men barnen hamnade precis nedanför prisgränsen på resultattavlorna. Retligt, men å andra sidan gjorde de stabila och snabba lopp. Konkurrensen är hård, i synnerhet i Skruttafisans klass.
Själv tog jag en öppenbana sista dagen och gick runt, nästan hela. Kunde inte låta bli att jogga lite. Det gick bra och jag är nöjd med placeringen med tanke på min hastighet. Kan man inte springa fort kan man gå rakt tänkte jag, och lekte Linus på Linjen istället. Väl i mål visade GPS-klockan att jag avvikit totalt ca 100m från den tänkta linjen. Det är jag mycket nöjd med.

Nu är vi hemma igen och njuter av ljudet från tvättmaskinen...

Självdrag

Toalettvagnarna har självdrag kan man säga.
Stafettävling med camping mitt på ett gammalt flygfält, det är en svettig historia. Själv sprang jag inte och tur var väl det. Värme är inte min grej och jag får lätt värmeslag.
Det räckte gott och väl att vara coach. En och en halvtimmes sömn i varm husvagn och sen en ojämn kamp mot knotten som härjade vilt där på natten.

Träningsmagi

Igår och idag var det orienteringstävlingar i Hällevik, på Listerlandet. Pa Lister som di säger.

Upploppet gick från stranden, in genom staket, in till utomhusbadet.
Igår tittade jag på min familj som sprang och tog DM-plaketter i sprintdistans - åh vad mammahjärtat svämmade över där!
Idag var det långdistans och jag tänkte gå en runda i alla fall.
Över 2 km att gå till start och hujedamig vad varmt det var! Ångrade mig lite där en stund.
Efter start var det uppför, upp på Stiby backe. Där hittar jag, tänkte jag, eftersom vi häckade där rätt mycket förra sommaren när vi hade husvagnen på eftersäsong i Hällevik. Vi plockade en abnorm mängd björnbär där bland annat.
Det hjälpte ju föga idag. Virrade lite i alla fall.
Men framför allt - jag joggade lite! Kunde bara inte låta bli, det var ju så tråkigt att gå fort.
Joggade kanske en tredjedel av sträckan och det gick riktigt bra faktiskt. Jag kommer säkert få fan för det i morgon, men den smällen får jag ta då. Nu är jag mest nöjd.

På vägen hem båda kvällarna har det varit helt underbart fint ute. Solnedgång och månuppgång på samma gång. Synd att systemkameran var hemma...