Vi firar jul vi med. Konstant mätt. Har plöjt Femtio nyanser av Grey, ochkonstaterat att jag bara blir irriterad på huvudpersonerna. I övrigt har jag träningsvärk och sufsar runt i underställ och bara njuter av ledigheten. God fortsättning allaa!
onsdag 26 december 2012
fredag 21 december 2012
onsdag 19 december 2012
Att lära en gammal hund
Idag var jag på en gruppträning anordnad av orienteringsklubben, på ett lokalt gym. Fokus låg på bålstabilitet, ja alltså den där som jag inte riktigt har.
Elva rejält avancerade övningar, med 45 sek träning och sen direkt byte. Två varv med några minuters vila mellan. I mitt tycke kanske lite för avancerade övningar, men istället för att bara hänga med så gott det går, så bad jag om hjälp när jag inte kunde, alternativt bad om en lättare övning.
Bara det faktumet att jag gjorde så, är ett stort framsteg.
Mitt problem med bålstabiliteten är bland annat att jag inte har nån svank att tala om. Det har ju funkat i 40 år, men nu börjar det märkas. Ryggen talar om att den inte riktigt gillar läget längre. Stillasittande jobb gör inte saken bättre heller.
De flesta svankar för mycket, och på gruppträningar har jag alltid fått höra instruktioner om att inte svanka. Tänk på att inte svanka för mycket! Så i alla dessa år, under otaliga träningspass, har jag fokuserat på att göra precis tvärtom mot vad jag borde gjort. Det har ju fått till följd att mina magmuskler inte jobbat, utan rumpa, höfter och rygg har istället stabiliserat mig.
Jag kan göra massor med situps, men jag får sällan ont i magmusklerna.
Nu, i plankornas gyllene tid, kommer sanningen fram. Jag kan inte göra plankan. Kan inte göra sidoplankor heller för den delen. Hittar inte rätt läge, för där finns inga muskler som kan hjälpa till. Visst finns de, men de kopplas inte på.
Idag var det många övningar där det blir så uppenbart. Sidoplanka i RedCord. Jag kommer upp i sidoplankan och två sekunder senare rasar jag i golvet.
Vanlig planka med fötterna i RedCord. Det klarar jag att ställa mig i, med korrekt hållning, tack vare träningen på STAC de senaste veckorna. Kroppen börjar fatta hur det ska gå till och hur det ska kännas. Men sen ber tränaren mig att lyfta ena foten. Hur då liksom? Vilka muskler ska hjärnan prata med? Funkar verkligen inte alls.
Jahaja. Den här gamla hunden lär sig planka, sakta men säkert, ett steg i taget.
Rom byggdes inte på en dag och It's a long way to Tipperary och ena foten framför den andra och allt det där. Tålamod Nipe, tålamod.
Däremot ska tilläggas, att jag fick beröm för utomordenlig teknik i mina kettlebellssvingar. Peppen!!
Elva rejält avancerade övningar, med 45 sek träning och sen direkt byte. Två varv med några minuters vila mellan. I mitt tycke kanske lite för avancerade övningar, men istället för att bara hänga med så gott det går, så bad jag om hjälp när jag inte kunde, alternativt bad om en lättare övning.
Bara det faktumet att jag gjorde så, är ett stort framsteg.
Mitt problem med bålstabiliteten är bland annat att jag inte har nån svank att tala om. Det har ju funkat i 40 år, men nu börjar det märkas. Ryggen talar om att den inte riktigt gillar läget längre. Stillasittande jobb gör inte saken bättre heller.
De flesta svankar för mycket, och på gruppträningar har jag alltid fått höra instruktioner om att inte svanka. Tänk på att inte svanka för mycket! Så i alla dessa år, under otaliga träningspass, har jag fokuserat på att göra precis tvärtom mot vad jag borde gjort. Det har ju fått till följd att mina magmuskler inte jobbat, utan rumpa, höfter och rygg har istället stabiliserat mig.
Jag kan göra massor med situps, men jag får sällan ont i magmusklerna.
Nu, i plankornas gyllene tid, kommer sanningen fram. Jag kan inte göra plankan. Kan inte göra sidoplankor heller för den delen. Hittar inte rätt läge, för där finns inga muskler som kan hjälpa till. Visst finns de, men de kopplas inte på.
Idag var det många övningar där det blir så uppenbart. Sidoplanka i RedCord. Jag kommer upp i sidoplankan och två sekunder senare rasar jag i golvet.
Vanlig planka med fötterna i RedCord. Det klarar jag att ställa mig i, med korrekt hållning, tack vare träningen på STAC de senaste veckorna. Kroppen börjar fatta hur det ska gå till och hur det ska kännas. Men sen ber tränaren mig att lyfta ena foten. Hur då liksom? Vilka muskler ska hjärnan prata med? Funkar verkligen inte alls.
Jahaja. Den här gamla hunden lär sig planka, sakta men säkert, ett steg i taget.
Rom byggdes inte på en dag och It's a long way to Tipperary och ena foten framför den andra och allt det där. Tålamod Nipe, tålamod.
Däremot ska tilläggas, att jag fick beröm för utomordenlig teknik i mina kettlebellssvingar. Peppen!!
lördag 15 december 2012
Femtonspel
Dagens id är att lägga allt på rätt plats hemma. Vi går från rum till rum och tar allt som är på fel ställe och lägger där det ska vara. Snacka om femtonspel.
fredag 14 december 2012
För ganska länge sen...
var hon bara så här liten.
Stort grattis på födelsedagen, LindaLottaPusing (also known as storasyster)
Stort grattis på födelsedagen, LindaLottaPusing (also known as storasyster)
onsdag 12 december 2012
Snabb, lätt och effektivt
Vi ljög ihop en julklappslista idag. Slängde in några andra ärenden och sen drog jag till stan efter jobbet för att snabbt, lätt och effektivt beta av listan.
Haha, gick jag på den lätte?! Hur tänkte jag där?
Kom hem igen med svansen mellan benen. Inte ens hälften fick jag ihop. En del var slut, en del fanns i fel storlek och en affär glömde jag dessutom bort att jag skulle till.
Jaja. Det blir jul ändå, garanterat.
Haha, gick jag på den lätte?! Hur tänkte jag där?
Kom hem igen med svansen mellan benen. Inte ens hälften fick jag ihop. En del var slut, en del fanns i fel storlek och en affär glömde jag dessutom bort att jag skulle till.
Jaja. Det blir jul ändå, garanterat.
tisdag 11 december 2012
Typiskt
Glömde mobilen på träningen idag. Typiskt.
Det var så vackert ute i skogen i pannlampans sken! Så vackert att jag och Sofia valde att mest köra spår utan elljusspår. Lite drygt 10 km känns helt ok.
Testade det nya skate-spåret med, fast det är verkligen ingen höjdare med fästvalla på skidorna.
Sitter här nu och funderar på om jag ska vara med på nattcupen i orientering på torsdag. Jag hade ju tänkt att vara med och utmana mig själv lite. Utmana mörkerrädslan. Men nu, med all snö som fallit, är nog största utmaningen att ta sig fram i skogen. Det blir mer pulsa i snö, än orientera känns det som.
Det var så vackert ute i skogen i pannlampans sken! Så vackert att jag och Sofia valde att mest köra spår utan elljusspår. Lite drygt 10 km känns helt ok.
Testade det nya skate-spåret med, fast det är verkligen ingen höjdare med fästvalla på skidorna.
Sitter här nu och funderar på om jag ska vara med på nattcupen i orientering på torsdag. Jag hade ju tänkt att vara med och utmana mig själv lite. Utmana mörkerrädslan. Men nu, med all snö som fallit, är nog största utmaningen att ta sig fram i skogen. Det blir mer pulsa i snö, än orientera känns det som.
Ut och in
Skruttafis vände magen ut och in igår och i natt. Nu vilar hon i soffan. Själv häckar jag på övriga platser i huset. Känner mig inte så kramsugen idag. Kräksjuka är verkligen inget mysigt alls, stackars lilla tjej.
måndag 10 december 2012
Ut med det gamla och in med det nya
Funktionell träning idag på STAC. Sviterna från längdskidepremiären kändes, men förmodligen inte nånting i jämförelse med den träningsvärk jag nyskapade.
Nu börjar jag äntligen få till det där med att själv känna hur en korrekt planka på boll ska kännas i kroppen. Har ingen svank att tala om, så när alla goda råd genom åren sagt att man inte får svanka för mycket, så har ju jag gjort helt galet. Jag måste hela tiden tänka på att svanka, inte tvärtom.
Men nu med hjälp av tränarna på STAC och min vän, fd kollega och tillika make till min Mulleledarkompis (den mannen har många benämningar), så har jag äntligen börjat få kläm på det. De står där med en pinne och korrigerar och det blir hela tiden mindre och mindre korrigeringar. Tjohooo, säger jag bara!
Om ni tycker det är mycket träning på den här bloggen nu, betyder det inget annat än att jag mörkar hur mycket julgodis som jag trycker i mig, både före och efter träningen...
Nu börjar jag äntligen få till det där med att själv känna hur en korrekt planka på boll ska kännas i kroppen. Har ingen svank att tala om, så när alla goda råd genom åren sagt att man inte får svanka för mycket, så har ju jag gjort helt galet. Jag måste hela tiden tänka på att svanka, inte tvärtom.
Men nu med hjälp av tränarna på STAC och min vän, fd kollega och tillika make till min Mulleledarkompis (den mannen har många benämningar), så har jag äntligen börjat få kläm på det. De står där med en pinne och korrigerar och det blir hela tiden mindre och mindre korrigeringar. Tjohooo, säger jag bara!
Om ni tycker det är mycket träning på den här bloggen nu, betyder det inget annat än att jag mörkar hur mycket julgodis som jag trycker i mig, både före och efter träningen...
söndag 9 december 2012
Mätt som en boaorm
Idag har vi varit på julbord på Stufvenäs. Tyvärr i lite mindre skara än planerat, men det gav ju bara mer mat åt oss andra, haha (som om man riskerar att bli utan mat på ett julbord).
Tja, vad ska jag säga...
Har ni vägarna förbi Stufvenäs söder om Kalmar och är sugna på god mat? Åk dit, ni lär inte bli besvikna.
På vägen hem började vi prata om vad vi hade tyckt var godast, men vi var för mätta för att prata mat. Nu snart sju timmar efter att sittningen började, är jag fortfarande mätt som en boaorm.
Tja, vad ska jag säga...
Har ni vägarna förbi Stufvenäs söder om Kalmar och är sugna på god mat? Åk dit, ni lär inte bli besvikna.
På vägen hem började vi prata om vad vi hade tyckt var godast, men vi var för mätta för att prata mat. Nu snart sju timmar efter att sittningen började, är jag fortfarande mätt som en boaorm.
Vi gick ner till havet först, för att bevisa för Pillerill att det minsann inte hade frusit än, men där var vi inte smartare än en 6-åring. |
Ujujuj, så möe goe mad! |
Del av dessertbordet. |
lördag 8 december 2012
Rekordtidig!
Längdskidepremiär i dag, det måste vara rekordtidigt. Kan i alla fall inte minnas att jag åkt så tidigt i december, här i Blekinge.
Fick sällskap av trevliga vältränade vännen och fd kollegan Sofia och hennes lika trevliga och vältränade man.
Det gäller ju att öppna säsongen lite lätt, så vi utrustade hennes man med pannlampa och sen körde vi det oupplysta Elitspåret på 5 km. Tre personer och en pannlampa, det är ganska spännande i nedförsbackarna det.
Totalt åkte jag 7 km i ett underbart vintrigt landskap och väckte definitivt längdskidelusten till liv igen.
Fick sällskap av trevliga vältränade vännen och fd kollegan Sofia och hennes lika trevliga och vältränade man.
Det gäller ju att öppna säsongen lite lätt, så vi utrustade hennes man med pannlampa och sen körde vi det oupplysta Elitspåret på 5 km. Tre personer och en pannlampa, det är ganska spännande i nedförsbackarna det.
Totalt åkte jag 7 km i ett underbart vintrigt landskap och väckte definitivt längdskidelusten till liv igen.
Inventering
På bloggen Träningsglädje, listar Sara årets bästa träningskläder enligt henne själv och uppmanar sina läsare att göra samma sak.
JA! Det ska jag göra tänker jag, hur svårt kan det vara?
Ganska svårt faktiskt. Vissa plagg är jag ganska noga med, och har ganska god koll på, medan andra liksom bara används utan få nån större uppmärksamhet. Överlag kan man också med lätthet konstatera att jag är ganska märkesomedveten. I alla kategorier på listan utom skorna, är all info om typbeteckningar ett resultat av intensiv googling...
Nåväl, det var en rolig övning att få tänka till lite. Resultatet blev inte bara en lista utan även en punkt på Att-göra-listan: märk upp sockar och underställ, samt rensa!
Här kommer då min lista på årets bästa träningskläder:
Bästa sko:
Det här var ju easy-peasy! Mina Inov8 X-talon 212 sopar banan med allt annat. Köptes förra året när jag debuterade i orienteringstävlingssammanhang. Faktiskt de första träningsskorna jag ägt som INTE ger mig skavsår på hälarna (har nog världens vassaste hälar).
Bästa träningströja:
Öh?! Den som passar skulle jag nog säga, vilket oftast innebär antingen en vanlig basic Craft-top eller en långärmad från Soc. Här styrs jag nog av humöret och vädret.
Bästa inomhusbyxor:
Inomhus har jag inte tränat mycket detta året alls. Lite yoga, lite styrketräning. Oftast har jag haft mina hellånga SOC W STRECH PNT F12, med snörsko vid foten.
Bästa utomhusbyxor:
TRAINER TX PANTS, från Trimtex. Orienteringsklubben köpte in dessa och jag tänkte att "ja, va fasen, några profilkläder måste jag väl ändå ha". Det ångrar jag inte en sekund, för de här rekommenderar jag verkligen. Stretchiga bak och med vindsskydd fram. Kommer i eftermiddag att få bekänna färg i skidspåret.
Bästa löparjacka:
Ofta använder jag en supertunn vanlig standardlöparjacka från Craft, men min favorit när jag ska cykla eller åka långdskidor är en skidjacka, Craft nordic xc light jacket. Färgen är inte riktigt min favorit, har exempelvis lyckats fläcka ner den med olja på ryggen (fråga mig inte hur det gick till). Men rent funktionsmässigt är den bäst.
Bästa underställ:
Nä, här står jag med nästan halva kroppen nere i lådan med underställ och undrar hur fasen det lyckades bli så här rörigt. Smålänningen i mig köper bara billiga underställ, vilket resulterar i att vissa delar inte har så bra passform som de kanske hade haft om jag köpt underställsdel var för sig , utprovat och bra. Nu mixar jag hej vilt för att för stunden få nåt att passa. Dessutom lånar jag ofta makens delar och glömmer tyvärr ibland att lämna tillbaka. Ett tag hade vi märkt upp med rosa tråd vilka underställ som var mina, men sen köptes en del utan att det blev märkt så nu är det rena vilda västern. Så jag svarar nog Ullmax på denna frågan, för det ska jag beställa i helgen. Gissa om jag kommer märka upp dem när leveransen kommer...
Bästa strumpor: Vid asfaltslöpning är det Seger Running, så tunna som möjligt. Vid orientering är Segers strumpor alldeles för glatta så man halkar runt i skorna. Köpte nåt annat märke i flerpack på O-ringen i somras som funkar hur bra som helst, men märke... nej, har ingen aning.
Bästa sport-BH:
Orka prova sport-BH liksom... Har ett kriterie, förutom att den ska hålla bysten på plats, och det är att det är knäppning. Att dra en sport-BH över huvudet, det går fetbort i min värld. Så senaste åren har jag använt en knäppningsbar som heter Swegmark Sport, och som passar väldigt bra till lite större byst.
Lägger till en kategori här,
Bästa träningsmössa:
Jag älskar att ha mössa när jag tränar. Är det bara minsta lite kallt drar jag på mig orienteringsklubbens mössa, en tunn sak från Trimtex, som inte längre finns i deras sortiment. Är det kallare har jag en mössa av märket Grip Grab, med gosig tunn fleece på insidan.
JA! Det ska jag göra tänker jag, hur svårt kan det vara?
Ganska svårt faktiskt. Vissa plagg är jag ganska noga med, och har ganska god koll på, medan andra liksom bara används utan få nån större uppmärksamhet. Överlag kan man också med lätthet konstatera att jag är ganska märkesomedveten. I alla kategorier på listan utom skorna, är all info om typbeteckningar ett resultat av intensiv googling...
Nåväl, det var en rolig övning att få tänka till lite. Resultatet blev inte bara en lista utan även en punkt på Att-göra-listan: märk upp sockar och underställ, samt rensa!
Här kommer då min lista på årets bästa träningskläder:
Bästa sko:
Det här var ju easy-peasy! Mina Inov8 X-talon 212 sopar banan med allt annat. Köptes förra året när jag debuterade i orienteringstävlingssammanhang. Faktiskt de första träningsskorna jag ägt som INTE ger mig skavsår på hälarna (har nog världens vassaste hälar).
Bästa träningströja:
Öh?! Den som passar skulle jag nog säga, vilket oftast innebär antingen en vanlig basic Craft-top eller en långärmad från Soc. Här styrs jag nog av humöret och vädret.
Bästa inomhusbyxor:
Inomhus har jag inte tränat mycket detta året alls. Lite yoga, lite styrketräning. Oftast har jag haft mina hellånga SOC W STRECH PNT F12, med snörsko vid foten.
Bästa utomhusbyxor:
TRAINER TX PANTS, från Trimtex. Orienteringsklubben köpte in dessa och jag tänkte att "ja, va fasen, några profilkläder måste jag väl ändå ha". Det ångrar jag inte en sekund, för de här rekommenderar jag verkligen. Stretchiga bak och med vindsskydd fram. Kommer i eftermiddag att få bekänna färg i skidspåret.
Bästa löparjacka:
Ofta använder jag en supertunn vanlig standardlöparjacka från Craft, men min favorit när jag ska cykla eller åka långdskidor är en skidjacka, Craft nordic xc light jacket. Färgen är inte riktigt min favorit, har exempelvis lyckats fläcka ner den med olja på ryggen (fråga mig inte hur det gick till). Men rent funktionsmässigt är den bäst.
Bästa underställ:
Nä, här står jag med nästan halva kroppen nere i lådan med underställ och undrar hur fasen det lyckades bli så här rörigt. Smålänningen i mig köper bara billiga underställ, vilket resulterar i att vissa delar inte har så bra passform som de kanske hade haft om jag köpt underställsdel var för sig , utprovat och bra. Nu mixar jag hej vilt för att för stunden få nåt att passa. Dessutom lånar jag ofta makens delar och glömmer tyvärr ibland att lämna tillbaka. Ett tag hade vi märkt upp med rosa tråd vilka underställ som var mina, men sen köptes en del utan att det blev märkt så nu är det rena vilda västern. Så jag svarar nog Ullmax på denna frågan, för det ska jag beställa i helgen. Gissa om jag kommer märka upp dem när leveransen kommer...
Bästa strumpor: Vid asfaltslöpning är det Seger Running, så tunna som möjligt. Vid orientering är Segers strumpor alldeles för glatta så man halkar runt i skorna. Köpte nåt annat märke i flerpack på O-ringen i somras som funkar hur bra som helst, men märke... nej, har ingen aning.
Bästa sport-BH:
Orka prova sport-BH liksom... Har ett kriterie, förutom att den ska hålla bysten på plats, och det är att det är knäppning. Att dra en sport-BH över huvudet, det går fetbort i min värld. Så senaste åren har jag använt en knäppningsbar som heter Swegmark Sport, och som passar väldigt bra till lite större byst.
Lägger till en kategori här,
Bästa träningsmössa:
Jag älskar att ha mössa när jag tränar. Är det bara minsta lite kallt drar jag på mig orienteringsklubbens mössa, en tunn sak från Trimtex, som inte längre finns i deras sortiment. Är det kallare har jag en mössa av märket Grip Grab, med gosig tunn fleece på insidan.
torsdag 6 december 2012
Två rätt av två
Japp, jag hade rätt. I Höga Sand finns två underlag: blåbärsris med snö och sand med snö.
Att springa på frusen snö som ligger ovanpå sand, det är ... trögt, typ.
Jag tror jag kom sist i min klass, resultaten har inte kommit än. Inte för att jag bryr mig så mycket om det egentligen, för huvudsaken är att jag gjorde det!
Update: Jag kom inte sist! Plats nummer 6 av 9. Inte illa, va?
Att springa på frusen snö som ligger ovanpå sand, det är ... trögt, typ.
Jag tror jag kom sist i min klass, resultaten har inte kommit än. Inte för att jag bryr mig så mycket om det egentligen, för huvudsaken är att jag gjorde det!
Update: Jag kom inte sist! Plats nummer 6 av 9. Inte illa, va?
tisdag 4 december 2012
Lappkast eller?
Helomvändning ska jag göra nu. I förra inlägget kapitulerade jag för halkan och snömodden. Nu ska jag prata Nattcup här. Som jag planerar att medverka i på torsdag. Så konsekvent är jag, tydligen. När orientering står på agendan, ja då biter ingen snömodd på mig.
Men jag darrar en smula på manschetten när jag kollar in klart.se och inser att det blir sisådär en 10 minusgrader på torsdag kväll. Tio! Det är ju för fasen sketakallt!
Tävlingen är ute i Höga Sand. Där finns två varianter på underlag: blåbärsris eller sand.
Blåbärsris med snö i tio minusgrader, tjolahopp...
Sand med snö på i tio minusgrader, tjolahopp igen...
Ibland kan man undra hur man är funtad.
Men ni vet ju, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Eller, det är ju en livslögn vi tutar i våra barn. Men idag gick Skruttafisan till fotbollsträningen i värsta snöstormen, så jag kan inte vara sämre jag. Det är bara att planera för äventyret och bita ihop. Jag vet ju att jag kommer vara hög som ett höghus av endorfiner efteråt, så varför inte?
I somras köpte jag damasker till skorna/underbenen. De kommer få följa med på torsdag. Fötterna kan ju alltid få ett litet lager plastpåse mot vätan och en termos med varm dryck är inte omöjlig att packa ner.
Jaja, det kommer bli jättebra.
Det var bara det där med mörkerrädslan med...
Men jag darrar en smula på manschetten när jag kollar in klart.se och inser att det blir sisådär en 10 minusgrader på torsdag kväll. Tio! Det är ju för fasen sketakallt!
Tävlingen är ute i Höga Sand. Där finns två varianter på underlag: blåbärsris eller sand.
Blåbärsris med snö i tio minusgrader, tjolahopp...
Sand med snö på i tio minusgrader, tjolahopp igen...
Ibland kan man undra hur man är funtad.
Men ni vet ju, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Eller, det är ju en livslögn vi tutar i våra barn. Men idag gick Skruttafisan till fotbollsträningen i värsta snöstormen, så jag kan inte vara sämre jag. Det är bara att planera för äventyret och bita ihop. Jag vet ju att jag kommer vara hög som ett höghus av endorfiner efteråt, så varför inte?
I somras köpte jag damasker till skorna/underbenen. De kommer få följa med på torsdag. Fötterna kan ju alltid få ett litet lager plastpåse mot vätan och en termos med varm dryck är inte omöjlig att packa ner.
Jaja, det kommer bli jättebra.
Det var bara det där med mörkerrädslan med...
Kapitulation
Nä, inte ens jag som älskar att träna i skitväder, tänker gå på backträningen idag. Nån måtta får det vara på hur gärna man riskerar lårbenshalsen.
Desssutom har jag träningsvärk från igår när jag var på STAC och gick på både funktionell träning och yoga.
Desssutom har jag träningsvärk från igår när jag var på STAC och gick på både funktionell träning och yoga.
måndag 3 december 2012
Förresten
Med tanke på hur mycket det har snöat senaste dygnen, borde jag inte vara så rädd för mörkret under nattorienteringen. Jag borde snarare ta en snabbkurs i hur man bygger bivack.
lördag 1 december 2012
Nej nej
Nej, jag har inte sprungit vilse om ni tror det.
Det är lite mycket nu.
Igår var jag en sväng om Stockholm till exempel. Det var ett perfekt sätt att mota bort eventuell storstadslängtan som ibland kan få fäste i min kropp. Att bo i en avkrok är frustrerande ibland. Den frustrationen är mild om man jämför med känslan man får när man kombinerar snöoväder, fredag eftermiddag och bilkörning genom Stockholm. En timme mellan Arlanda och Järva krog. En timme till innan vi nådde Kungens kurva. Förlåt Blekinge, för att jag klagar på dig, du är alldeles ljuvligt öde ibland!
Idag har vi haft arbetsdag här hemma med svåger + fru. Klätt om stolar, hängt upp julgardiner och karlarna har byggt om lite i köket. Nu lite drygt ett år efter kökets ombyggnad, inser man att vissa saker kanske inte var optimala. Inga stora saker, men vi har bytt ett fläktskåp och satt dit ett extraskåp. Nu är det mycket bättre!
Nästa vecka börjar nattcupen i orientering. Jag är redan mörkrädd.
Det är lite mycket nu.
Igår var jag en sväng om Stockholm till exempel. Det var ett perfekt sätt att mota bort eventuell storstadslängtan som ibland kan få fäste i min kropp. Att bo i en avkrok är frustrerande ibland. Den frustrationen är mild om man jämför med känslan man får när man kombinerar snöoväder, fredag eftermiddag och bilkörning genom Stockholm. En timme mellan Arlanda och Järva krog. En timme till innan vi nådde Kungens kurva. Förlåt Blekinge, för att jag klagar på dig, du är alldeles ljuvligt öde ibland!
Idag har vi haft arbetsdag här hemma med svåger + fru. Klätt om stolar, hängt upp julgardiner och karlarna har byggt om lite i köket. Nu lite drygt ett år efter kökets ombyggnad, inser man att vissa saker kanske inte var optimala. Inga stora saker, men vi har bytt ett fläktskåp och satt dit ett extraskåp. Nu är det mycket bättre!
Nästa vecka börjar nattcupen i orientering. Jag är redan mörkrädd.
lördag 24 november 2012
Oh oh, orientering! Del 1
Ny kategori här på bloggen. Ja, rubriken talar ju för sig själv egentligen, men jag kände att jag vill särskilja ut och fokusera lite på mina relativt nyfunna intressen. Det kommer mera kategorier med andra ord.
Jahapp. Det här med orienteringen alltså. Innan i mitt liv har jag väl haft ungefär samma erfarenhet som de flesta. Några orienteringsrundor på friluftsdagen i skolan. Inget direkt pedagogiskt upplägg av lärararna mer än att de visade hur kompassen funkade. En klapp i rumpan ( eller nä kanske inte va) och sen iväg med er ungar! Tacka fasen att det är så många vuxna idag som tror att de verkligen inte kan orientera - med den upplevelsen i bagaget. Jag kommer ihåg att vi sprang jättelånga rundor och väldigt svåra. Nånstans på mitten blev vi alltid omsprungna av Henke som gick i parallellklassen (och som jag nåt år var lite kär i, hrm), och som var en "riktig" orienterare. Han sprang om och försvann lika fort, men vi hörde hur han fnös åt oss. Eller, nä. Han snöt nog bara ut lite snor, men det kändes som en fnysning.
Tillbaka till det där med det icke-pedagogiska upplägget. Men hur galet tänkte man på 80-talet?! Jag hoppas verkligen inte att det är så man gör i skolorna idag. Att skicka ut ungdomar på långa, svåra banor med en kompass och karta i handen utan nån vidare upplärning innan, det är ju som att skicka ut ungdomar i en segelbåt och bara berätta att repet heter tamp och att fören sitter fram. Hejdå och lycka till liksom...
Kompassen är ett hjälpmedel för att passa in kartan mot norr. I första hand. Sen läser man av naturen och jämför med kartbilden och på så sätt tar sig fram. Det är när naturen inte innehåller tillräckligt med tydliga tecken som man använder kompassen som ett komplement till att ta sig fram. Att bara gå på kompassen mellan två kontroller - det är ganska ovanligt.
Det är också så som man lär ungdomar idag. Man passar kartan mot norr, sen går man efter naturens ledstänger och riktmärken fram till kontrollen. I början är banorna upplagda efter väldigt tydliga ledstänger och riktmärken, som stigar, stigkorsningar, stora stenar och klara gränser mellan exv skog och åker. I takt med ålder ökar svårighetsgraderna och det blir färre och färre klara ledstänger och kontrollerna flyttas gradvis ut längre bort från stigarna.
Man bygger upp svårighetsgraden successivt. Man släpper inte iväg barnen själva i början och man lär sig karttecken efter hand.
Jag tror att väldigt många av de vuxna som idag hävdar att de inte kan orientera, bara har fel bild i huvudet: de ser sig själva mitt ute i ingenstans, vilse redan från början i en skog som bara innehåller träd (och inte en kotte att fråga ;)
Som sagt, många vuxna som idag inte tror att de klarar av orientering, har nog bara haft erfarenhet av att fått kliva in på helt fel svårighetsgrad. Mitt råd till de som vill börja orientera: åk till den lokala klubbens barnträning och häng på där. I vår klubb får de föräldrar som vill börja orientera vara med på barnträningen och arbeta sig uppåt i svårighetsgraderna, med hjälp av ledarna.
Det var så jag började. När Skruttafis började kunna springa utan oss föräldrar och istället sprang med en ledare som skuggade, ja då fanns det helt plötsligt tid över för mig att testa en bana själv. Sen anordnade klubben så kallad Motionsorientering, där man som vuxen kunde testa lite olika svåra banor och få lite hjälp vid behov. I flera, flera år innan hade jag varit lockad av att testa. Jag har alltid gillat att vara ute i skogen, det var jag mycket som barn. Mitt lokalsinne är om jag får skryta ruggigt bra och jag har lätt för att scanna in det jag ser och min kärlek till kartor är enorm. Så nånstans inombords visste jag nog att orientering skulle passa mig.
Så som sagt, efter många år av längtan efter att prova, så vågade jag ta steget: först via barnträningen, över motionsorienteringen och sen rakt in i hetluften.
Nu är jag fast!
Det går inte riktigt beskriva känslan där i skogen, vad det är som gör att jag formligen älskar det. Men det är nåt visst med kombinationen motion, karta och natur som blir nåt magiskt, helande och upplyftande. När jag är ute i skogen tappar jag all tidsuppfattning. När jag stämplar i mål och de ger mig tiden, blir jag alltid lika förvånad. Jag har verkligen ingen som helst aning eller känsla för hur lång tid det har tagit. Det kan vara 25 minuter, likaväl som 84. I vanliga fall är jag väldigt medveten om tiden, men inte när jag orienterar. Det är samma sak med MTB-cyklingen faktiskt.
Just nu är det lågsäsong för orientering, men under vinterhalvåret finns nattorientering. Inget för mig trodde jag, som är så mörkrädd. Oj, så fel jag hade! Men det skriver jag om i nästa inlägg under denna kategorin.
Jahapp. Det här med orienteringen alltså. Innan i mitt liv har jag väl haft ungefär samma erfarenhet som de flesta. Några orienteringsrundor på friluftsdagen i skolan. Inget direkt pedagogiskt upplägg av lärararna mer än att de visade hur kompassen funkade. En klapp i rumpan ( eller nä kanske inte va) och sen iväg med er ungar! Tacka fasen att det är så många vuxna idag som tror att de verkligen inte kan orientera - med den upplevelsen i bagaget. Jag kommer ihåg att vi sprang jättelånga rundor och väldigt svåra. Nånstans på mitten blev vi alltid omsprungna av Henke som gick i parallellklassen (och som jag nåt år var lite kär i, hrm), och som var en "riktig" orienterare. Han sprang om och försvann lika fort, men vi hörde hur han fnös åt oss. Eller, nä. Han snöt nog bara ut lite snor, men det kändes som en fnysning.
Tillbaka till det där med det icke-pedagogiska upplägget. Men hur galet tänkte man på 80-talet?! Jag hoppas verkligen inte att det är så man gör i skolorna idag. Att skicka ut ungdomar på långa, svåra banor med en kompass och karta i handen utan nån vidare upplärning innan, det är ju som att skicka ut ungdomar i en segelbåt och bara berätta att repet heter tamp och att fören sitter fram. Hejdå och lycka till liksom...
Kompassen är ett hjälpmedel för att passa in kartan mot norr. I första hand. Sen läser man av naturen och jämför med kartbilden och på så sätt tar sig fram. Det är när naturen inte innehåller tillräckligt med tydliga tecken som man använder kompassen som ett komplement till att ta sig fram. Att bara gå på kompassen mellan två kontroller - det är ganska ovanligt.
Det är också så som man lär ungdomar idag. Man passar kartan mot norr, sen går man efter naturens ledstänger och riktmärken fram till kontrollen. I början är banorna upplagda efter väldigt tydliga ledstänger och riktmärken, som stigar, stigkorsningar, stora stenar och klara gränser mellan exv skog och åker. I takt med ålder ökar svårighetsgraderna och det blir färre och färre klara ledstänger och kontrollerna flyttas gradvis ut längre bort från stigarna.
Man bygger upp svårighetsgraden successivt. Man släpper inte iväg barnen själva i början och man lär sig karttecken efter hand.
Jag tror att väldigt många av de vuxna som idag hävdar att de inte kan orientera, bara har fel bild i huvudet: de ser sig själva mitt ute i ingenstans, vilse redan från början i en skog som bara innehåller träd (och inte en kotte att fråga ;)
Som sagt, många vuxna som idag inte tror att de klarar av orientering, har nog bara haft erfarenhet av att fått kliva in på helt fel svårighetsgrad. Mitt råd till de som vill börja orientera: åk till den lokala klubbens barnträning och häng på där. I vår klubb får de föräldrar som vill börja orientera vara med på barnträningen och arbeta sig uppåt i svårighetsgraderna, med hjälp av ledarna.
Det var så jag började. När Skruttafis började kunna springa utan oss föräldrar och istället sprang med en ledare som skuggade, ja då fanns det helt plötsligt tid över för mig att testa en bana själv. Sen anordnade klubben så kallad Motionsorientering, där man som vuxen kunde testa lite olika svåra banor och få lite hjälp vid behov. I flera, flera år innan hade jag varit lockad av att testa. Jag har alltid gillat att vara ute i skogen, det var jag mycket som barn. Mitt lokalsinne är om jag får skryta ruggigt bra och jag har lätt för att scanna in det jag ser och min kärlek till kartor är enorm. Så nånstans inombords visste jag nog att orientering skulle passa mig.
Så som sagt, efter många år av längtan efter att prova, så vågade jag ta steget: först via barnträningen, över motionsorienteringen och sen rakt in i hetluften.
Nu är jag fast!
Det går inte riktigt beskriva känslan där i skogen, vad det är som gör att jag formligen älskar det. Men det är nåt visst med kombinationen motion, karta och natur som blir nåt magiskt, helande och upplyftande. När jag är ute i skogen tappar jag all tidsuppfattning. När jag stämplar i mål och de ger mig tiden, blir jag alltid lika förvånad. Jag har verkligen ingen som helst aning eller känsla för hur lång tid det har tagit. Det kan vara 25 minuter, likaväl som 84. I vanliga fall är jag väldigt medveten om tiden, men inte när jag orienterar. Det är samma sak med MTB-cyklingen faktiskt.
Just nu är det lågsäsong för orientering, men under vinterhalvåret finns nattorientering. Inget för mig trodde jag, som är så mörkrädd. Oj, så fel jag hade! Men det skriver jag om i nästa inlägg under denna kategorin.
Objudna
Vi hade bjudit in goda vänner på besök, men fick istället objudna gäster. Skruttafis gick hem från hockeymatchen igår med ont i huvudet. Jaja, tänkte vi, inte så konstigt i det larmet.
En kvart senare ligger hon i soffan med feber och frossa. På natten feberyra och på sennatten hörde vi det icke-önskvärda ljudet av en dotter som körde buss till Gustavsberg.
Nu ligger stackaren i soffan och vi andra, vi förbereder oss mentalt för att eventuellt få whatever she's having.
När det inte riktigt blir som planerat, ja då finns ju inga ursäkter för att inte ta tag i surdegar. Silverräven har köpt lister till taket i köket och jag får en målarstund.
En kvart senare ligger hon i soffan med feber och frossa. På natten feberyra och på sennatten hörde vi det icke-önskvärda ljudet av en dotter som körde buss till Gustavsberg.
Nu ligger stackaren i soffan och vi andra, vi förbereder oss mentalt för att eventuellt få whatever she's having.
När det inte riktigt blir som planerat, ja då finns ju inga ursäkter för att inte ta tag i surdegar. Silverräven har köpt lister till taket i köket och jag får en målarstund.
fredag 16 november 2012
Nåväl
Det där inlägget om nattorientering, det kommer nån gång. När andan faller på.
Just nu är det mycket jobb.
Just nu är det mycket jobb.
tisdag 13 november 2012
En gång är ingen gång...
Så därför pallrade jag mig iväg till veckans backträning.
Gick dit med målsättningen 60%, precis som förra veckan, men med hela intervaller denna gången.
Uppvärmningsjogg följt av 5x2 löpskolningsövningar uppför.
Därefter skulle vi springa i snabbt tempo upp för en brant kullerstensklädd backe, i stans gamla fina kvarter. När den branta delen är slut svänger vägen och slingrar sig in mellan de låga gamla husen och planar ut först när man kommer fram till kyrkomuren.
Nånstans längs med denna sträckan placerade sig tränaren och vi skulle springa tills vi hittade honom. De tre gånger som han stod framme vid kyrkomuren, tog min ork slut ca 30 meter innan, men annars sprang jag hela intervallerna, men hoppade över 4 av de 10 vi skulle springa.
Efter det var det minsann inte färdigt alls, nejdå, då skulle vi spurta uppför den första branta delen, 5 gånger. Även här sprang jag varannan, helt enligt min 60% plan.
Till sist gick vi över ån och ner för en lång trappa. Givetvis skulle vi springa upp för trapporna, 5 gånger à 51 trappsteg. Tre gånger sprang jag upp och de där 5 upphoppen som vi skulle göra när vi kom upp efter varje spurt, ja de hörde jag nog inte riktigt att tränaren sa ;)
Så fruktansvärt jobbigt, men så roligt och peppande.
Extra roligt var det att LindaLottaPusing (även känd som storasyster) var med och visade en enorm kämparglöd. Sketakul, syrran att göra detta ihop!
Nu har jag tränat tre dagar irad. Imorgon blir det vilodag. Då ska jag skriva ett inlägg om nattorientering,
Gick dit med målsättningen 60%, precis som förra veckan, men med hela intervaller denna gången.
Uppvärmningsjogg följt av 5x2 löpskolningsövningar uppför.
Därefter skulle vi springa i snabbt tempo upp för en brant kullerstensklädd backe, i stans gamla fina kvarter. När den branta delen är slut svänger vägen och slingrar sig in mellan de låga gamla husen och planar ut först när man kommer fram till kyrkomuren.
Nånstans längs med denna sträckan placerade sig tränaren och vi skulle springa tills vi hittade honom. De tre gånger som han stod framme vid kyrkomuren, tog min ork slut ca 30 meter innan, men annars sprang jag hela intervallerna, men hoppade över 4 av de 10 vi skulle springa.
Efter det var det minsann inte färdigt alls, nejdå, då skulle vi spurta uppför den första branta delen, 5 gånger. Även här sprang jag varannan, helt enligt min 60% plan.
Till sist gick vi över ån och ner för en lång trappa. Givetvis skulle vi springa upp för trapporna, 5 gånger à 51 trappsteg. Tre gånger sprang jag upp och de där 5 upphoppen som vi skulle göra när vi kom upp efter varje spurt, ja de hörde jag nog inte riktigt att tränaren sa ;)
Så fruktansvärt jobbigt, men så roligt och peppande.
Extra roligt var det att LindaLottaPusing (även känd som storasyster) var med och visade en enorm kämparglöd. Sketakul, syrran att göra detta ihop!
Nu har jag tränat tre dagar irad. Imorgon blir det vilodag. Då ska jag skriva ett inlägg om nattorientering,
söndag 11 november 2012
Man lär sig
Den hårda vägen kan man lära sig mycket. Ett bra exempel på såna saker är att när man cyklar nerför i fullfart på lerig skogsväg: då håller man munnen stängd.
lördag 10 november 2012
Äpple i folie
Mullebarnen fick i dag elda lite. De fick testa att tända en tändsticka och vi förklarade hur man gjorde, vad man bör tänka på och framför allt betonade vikten av att man aldrig aldrig får tända en tändsticka utan att en vuxen är med.
Lite intressant, hur avancerat en sån simpel sak är när man ska lära nån annan. Vad många olika moment ett tändande av en tändsticka består av. Hur mycket man liksom "bara gör" med ryggmärgen, utan att tänka på det. Det blir så väldigt tydligt just när man ska förklara det för någon annan som inte ens en gång testat att öppna en tändsticksask. Alla barnen fick eld på stickan vid första försöket. Lite senare skulle jag repetera allt och visa igen, sakta och pedagogiskt, och till exempel visa att man måste hålla lågan uppåt för att slippa bränna fingrarna osv. Tror ni jag får fjutt på stickan då?
Nä, självklart inte, utan får dra stickan på plånet flertalet gånger innan det tar sig. Nåväl, barnen var roade.
Sen tog vi äpplen (med kärnhusen borttagna) och la i foliepaket som vi sen ställde i glöden. När de var klara stjälpte vi upp äpplena i kåsor och som tillbehör hade vi kanel, vaniljsås och sirap. Det såg kanske inte jättegott ut, men det var det!
Lite kladdigt, men med några extra plastpåsar i ryggsäcken, så fick vi med oss hem både alufolieskräp, kladdiga kåsor och sirapsflaskor.
Inget skräp får lämnas kvar, lämna skogen som den var!
Lite intressant, hur avancerat en sån simpel sak är när man ska lära nån annan. Vad många olika moment ett tändande av en tändsticka består av. Hur mycket man liksom "bara gör" med ryggmärgen, utan att tänka på det. Det blir så väldigt tydligt just när man ska förklara det för någon annan som inte ens en gång testat att öppna en tändsticksask. Alla barnen fick eld på stickan vid första försöket. Lite senare skulle jag repetera allt och visa igen, sakta och pedagogiskt, och till exempel visa att man måste hålla lågan uppåt för att slippa bränna fingrarna osv. Tror ni jag får fjutt på stickan då?
Nä, självklart inte, utan får dra stickan på plånet flertalet gånger innan det tar sig. Nåväl, barnen var roade.
Sen tog vi äpplen (med kärnhusen borttagna) och la i foliepaket som vi sen ställde i glöden. När de var klara stjälpte vi upp äpplena i kåsor och som tillbehör hade vi kanel, vaniljsås och sirap. Det såg kanske inte jättegott ut, men det var det!
Lite kladdigt, men med några extra plastpåsar i ryggsäcken, så fick vi med oss hem både alufolieskräp, kladdiga kåsor och sirapsflaskor.
Inget skräp får lämnas kvar, lämna skogen som den var!
onsdag 7 november 2012
Tvetydigt
Hur ska jag tolka faktumet att den enda träningvärken jag har är lite längst ner i vad/vrist?
1. Jag tog inte i ordentligt.
2. Jag är så himla vältränad.
Alternativ 1 gör en Obama och tar en förkrossande seger, det är min gissning.
1. Jag tog inte i ordentligt.
2. Jag är så himla vältränad.
Alternativ 1 gör en Obama och tar en förkrossande seger, det är min gissning.
tisdag 6 november 2012
Premiär!
För första gången någonsin har jag varit med på organiserad löpträning!
Orienteringsklubben kör backträning på tisdagar. Nä, usch och fy, det är nog inte min grej, har jag tänkt ett tag. Det är bara för de "riktiga" orienterarna.
Men om jag nu siktar på att bli en "riktig" orienterare, då kanske det kan vara läge att gå dit eller?
Nä, usch och fy, jag kommer inte orka i deras tempo.
Men om jag nu vill kunna orka i deras tempo, då kanske det är läge att hänga på så gott det går ett tag och kanske förbättra mig?
Man blir inte bättre på backintervaller om man inte tränar just backintervaller. Enkel matematik.
Så jag svalde rädslan och åkte dit. Just Do It, fick bli mantrat.
Upplägget var följande:
Samling vid sporthallen. Uppvärmningsjogg i en omväg till parken och den stora långa backen.
Löpskola 5 x 2 övningar.
Upp för backen 200m, där 20 sek vila, sen fortsätta 150m till uppför (inte lika brant). Detta 10 ggr.
Sen utfallssteg 20 x 4. Avsluta med nerjogg tillbaka närmaste vägen till sporthallen.
Det upplägget var ju inte direkt anpassat efter min förmåga, det var ju lätt att inse. Så jag tänkte att jag sätter min egen nivå och håller mig till den. Nivån skulle vara jobbig, men genomförbar.
Så jag skippade uppvärmningsjoggen och parkerade i parken direkt och tog en kortare uppvärmning.
Löpskolan var jag med på precis som de andra.
Själva backintervallerna, där fick det bli 60%. Struntade i de sista 150 metrarna och sprang 6 gånger istället för 10. Utfallsstegen gjorde jag 20 x 2 istället.
Sketanöjd, sketatrött och sketastolt över mig själv idag.
I morgon förmodligen sketastor träningsvärk.
Men hey! Jag gjorde det!
Orienteringsklubben kör backträning på tisdagar. Nä, usch och fy, det är nog inte min grej, har jag tänkt ett tag. Det är bara för de "riktiga" orienterarna.
Men om jag nu siktar på att bli en "riktig" orienterare, då kanske det kan vara läge att gå dit eller?
Nä, usch och fy, jag kommer inte orka i deras tempo.
Men om jag nu vill kunna orka i deras tempo, då kanske det är läge att hänga på så gott det går ett tag och kanske förbättra mig?
Man blir inte bättre på backintervaller om man inte tränar just backintervaller. Enkel matematik.
Så jag svalde rädslan och åkte dit. Just Do It, fick bli mantrat.
Upplägget var följande:
Samling vid sporthallen. Uppvärmningsjogg i en omväg till parken och den stora långa backen.
Löpskola 5 x 2 övningar.
Upp för backen 200m, där 20 sek vila, sen fortsätta 150m till uppför (inte lika brant). Detta 10 ggr.
Sen utfallssteg 20 x 4. Avsluta med nerjogg tillbaka närmaste vägen till sporthallen.
Det upplägget var ju inte direkt anpassat efter min förmåga, det var ju lätt att inse. Så jag tänkte att jag sätter min egen nivå och håller mig till den. Nivån skulle vara jobbig, men genomförbar.
Så jag skippade uppvärmningsjoggen och parkerade i parken direkt och tog en kortare uppvärmning.
Löpskolan var jag med på precis som de andra.
Själva backintervallerna, där fick det bli 60%. Struntade i de sista 150 metrarna och sprang 6 gånger istället för 10. Utfallsstegen gjorde jag 20 x 2 istället.
Sketanöjd, sketatrött och sketastolt över mig själv idag.
I morgon förmodligen sketastor träningsvärk.
Men hey! Jag gjorde det!
söndag 4 november 2012
Söndagsnöjen
Fira Pillerill med andra sidan släkten.
Cykla två timmar med Treken, till en sjö jag länge spanat in på kartan. Som bonus upptäcka riktigt härlig natur på vägen dit. Stora stenar (berg), diken, bokskog, trollskog i en salig blandning.
Bli skitig från topp till tå. Hämta hem massor med energi inför en ny jobbvecka.
Cykla två timmar med Treken, till en sjö jag länge spanat in på kartan. Som bonus upptäcka riktigt härlig natur på vägen dit. Stora stenar (berg), diken, bokskog, trollskog i en salig blandning.
Bli skitig från topp till tå. Hämta hem massor med energi inför en ny jobbvecka.
lördag 3 november 2012
Sött och blött
Idag mötte vi Mulle i skogen. Barnen satt som små ljus och lyssnade när han berättade om hur man hanterar kniv på ett säkert sätt. En härlig stund, även om regnet öste ner. Efteråt visade barnen sin koja under stora granen för en nyfiken Mulle som höll hårt i svansen.
På vägen ut ur skogen sen frågar Pillerill om jag visste vad Mulle hette.
- Öh, Mulle?!
- Jamen, jag menar i verkligheten.
Sen ikväll har vi firat den bästa 6-åringen i världen. Söt är gossen och söta var även spökmarängerna.
Njutningsfulla November startar rent officiellt först på måndag, just på grund Pillerillens födelsedag.
Men då! Då blir det minsann andra bullar, eller inga bullar alls. Silverräven hakar på Njutningsfulla November, fast med lite darr på rösten - för det betyder att han får avstå sitt livselixir julmust.
Så på onsdag när jag har akut abstinens efter allt gott, ja då kan jag kanske finna styrka i att han förmodligen har det ännu värre.
På vägen ut ur skogen sen frågar Pillerill om jag visste vad Mulle hette.
- Öh, Mulle?!
- Jamen, jag menar i verkligheten.
Sen ikväll har vi firat den bästa 6-åringen i världen. Söt är gossen och söta var även spökmarängerna.
Men då! Då blir det minsann andra bullar, eller inga bullar alls. Silverräven hakar på Njutningsfulla November, fast med lite darr på rösten - för det betyder att han får avstå sitt livselixir julmust.
Så på onsdag när jag har akut abstinens efter allt gott, ja då kan jag kanske finna styrka i att han förmodligen har det ännu värre.
Tre fjärdedelar
Bara en liten knatte kvar i familjen att frälsa. Vi andra tre springer numera i Inov8-skor och stormtrivs.
Önskar bara att jag kunde hitta lika goa skor för asfaltslöpningen.
Önskar bara att jag kunde hitta lika goa skor för asfaltslöpningen.
fredag 2 november 2012
Så retligt
Sitter och läser träningsblogg efter träningsblogg, med folk som åkt till New York för att springa maraton på söndag.
Sladdar in på Expressen och ser att man idag tagit beslut om att ställa in det.
Så retligt.
Sladdar in på Expressen och ser att man idag tagit beslut om att ställa in det.
Så retligt.
torsdag 1 november 2012
Avdelning: Dra och böj
Dagens yoga: det går bättre å bättre dag för dag, bättre å bättre dag för dag, tralala.
Mina positioner ser inte riktigt likadana ut som ledarens. Inte riktigt...
Men det går åt rätt håll i alla fall. Den där spända fiolsträngen som låg där första gången, hon har mjuknat en smula i alla fall.
Tankarna far som skottspolar hit och dit för det mesta, men det kommer även stunder då jag kan fokusera på bara andningen.
Dra och böj, dra och böj.
Mina positioner ser inte riktigt likadana ut som ledarens. Inte riktigt...
Men det går åt rätt håll i alla fall. Den där spända fiolsträngen som låg där första gången, hon har mjuknat en smula i alla fall.
Tankarna far som skottspolar hit och dit för det mesta, men det kommer även stunder då jag kan fokusera på bara andningen.
Dra och böj, dra och böj.
onsdag 31 oktober 2012
November coming up
Det ruskade till lite och vips var det helt plötligt knappt höst längre. Alla de vackra löven bara försvann. Eller nej, nu ljuger jag. De ramlade rakt ner i min trädgård och tittar uppfodrande på mig. Det känns nästan som om ALLA löv i hela Blekinge ligger där.
Nåväl, det är ändå nästan mörkt både på morgonen och kvällen, så jag hinner knappt se dom.
November är inte min favoritmånad direkt. Lite bättre blev det för 6 år sen när Pillerill föddes, men den andra hälften av månaden brukar inte generera munterheter.
I år tänkte jag försöka motarbeta mörkret, både bildligt och bokstavligt.
Lite som Sara på bloggen Träningsglädje, som bestämt sig för att motarbeta tisdagstristessen genom att göra den dagen i veckan till en höjdpunkt. Hon planerar in roliga saker på just tisdagar, istället för att sitta och hata dagen.
Så i år tänkte jag försöka mig på Njutningsfulla November. Fylla månaden med bra saker. Unna mig god (och nyttig mat), träna sånt jag tycker är roligt osv. Planerna för månaden är inte klara än, men ni förstår principen va?
Påminn mig, snälla, om jag vacklar.
Nåväl, det är ändå nästan mörkt både på morgonen och kvällen, så jag hinner knappt se dom.
November är inte min favoritmånad direkt. Lite bättre blev det för 6 år sen när Pillerill föddes, men den andra hälften av månaden brukar inte generera munterheter.
I år tänkte jag försöka motarbeta mörkret, både bildligt och bokstavligt.
Lite som Sara på bloggen Träningsglädje, som bestämt sig för att motarbeta tisdagstristessen genom att göra den dagen i veckan till en höjdpunkt. Hon planerar in roliga saker på just tisdagar, istället för att sitta och hata dagen.
Så i år tänkte jag försöka mig på Njutningsfulla November. Fylla månaden med bra saker. Unna mig god (och nyttig mat), träna sånt jag tycker är roligt osv. Planerna för månaden är inte klara än, men ni förstår principen va?
Påminn mig, snälla, om jag vacklar.
måndag 29 oktober 2012
Man undrar ju
Söndag: Skittidig uppstigning. Orientering i minusgrader. Dusch utomhus. Damtoan består av ett tält och åtta tunnor på rad. Tårta på stående fot, som sköljs ner med kaffe utan mjölk.
Lycklig.
Måndag: Regn och blåst. Nattorientering. Min pannlampa saknar batterier så tur att dotter springer bredvid. Dyngblöt och kall.
Lycklig.
Man undrar ju om man är riktigt rätt vaccinerad.
Lycklig.
Måndag: Regn och blåst. Nattorientering. Min pannlampa saknar batterier så tur att dotter springer bredvid. Dyngblöt och kall.
Lycklig.
Man undrar ju om man är riktigt rätt vaccinerad.
lördag 27 oktober 2012
Fotodrop
Vi var på spelmanstämma i Skatelöv, sisådär 27 år sen sist.
Spana in gubben!
Fjällräven Classic. Ja, första dygnet gick vi i alla fall åt samma håll som de andra...
Kanske årets roligaste orienteringsträning och definitivt den vackraste.
Ute på en ö i Blekinge skärgård. Ren om fötterna blev man inte, men väldigt lycklig i själen.
Polkagristillverkning övervakad av Skruttafis.
Ficklampsorientering. Inte fullt så läskigt som jag trodde, men det var nog tack vare att skogen kryllade av barn, vuxna och att vi mest var på elljusspåret.
Årets pumpagubbe vaktar vår ytterdörr.
Hoppsan
Hoppsansa, tralalala!
Ja, den här damen jobbar med teknik och ord i kombination. Hon har även läst till ingenjör. Det behöver ju inte per automatik betyda att hon är så där vidare värst teknisk av sig, nej. När vi rör oss i landen för Kemi, Elteknik och IT, då är inte denna damen nån presidentkandidat. Nej, det vore synd att påstå.
Nåväl. Jag klarar mig ganska bra ändå. Det finns alltid personer som spelade mindre luffarschack på kemilektionerna. Helpdesk är oftast bara ett telefonnummer bort och man kan ju alltid gifta sig med en elingenjör med bra betyg. Och Google! Vilken grej va!?
Vart vill jag komma?
Jo, ville bara säga att idag lyckades jag faktiskt på helt egen hand. Tänkte till lite (jaja, lite hjälp hade jag av Google), och lyckades få i gång Dropbox. Både i telefonen och på datorn.
Och se! Hoppsansa, tralalala - nu minsann fick jag in alla mobilbilderna, tjoff raka vägen in. Snart på en blogg nära dig, kanske till och med.
Ja, den här damen jobbar med teknik och ord i kombination. Hon har även läst till ingenjör. Det behöver ju inte per automatik betyda att hon är så där vidare värst teknisk av sig, nej. När vi rör oss i landen för Kemi, Elteknik och IT, då är inte denna damen nån presidentkandidat. Nej, det vore synd att påstå.
Nåväl. Jag klarar mig ganska bra ändå. Det finns alltid personer som spelade mindre luffarschack på kemilektionerna. Helpdesk är oftast bara ett telefonnummer bort och man kan ju alltid gifta sig med en elingenjör med bra betyg. Och Google! Vilken grej va!?
Vart vill jag komma?
Jo, ville bara säga att idag lyckades jag faktiskt på helt egen hand. Tänkte till lite (jaja, lite hjälp hade jag av Google), och lyckades få i gång Dropbox. Både i telefonen och på datorn.
Och se! Hoppsansa, tralalala - nu minsann fick jag in alla mobilbilderna, tjoff raka vägen in. Snart på en blogg nära dig, kanske till och med.
måndag 22 oktober 2012
Ojsan
Det var nåt jag glömde i veckan. Bloggen.
Nåväl, det har rullat på minsann. Inte så mycket cykel dock. Ingen cykel alls om jag ska vara ärlig.
Förra veckan var en sån där vecka när alla kvällar är uppbokade. Avslutade det hela med en familjeweekend i Jönköping. Två nätter på hotell med tillhörande frukost. Igår rullade vi hemåt, i dubbel bemärkelse.
Ny vecka, nya möjligheter!
Nåväl, det har rullat på minsann. Inte så mycket cykel dock. Ingen cykel alls om jag ska vara ärlig.
Förra veckan var en sån där vecka när alla kvällar är uppbokade. Avslutade det hela med en familjeweekend i Jönköping. Två nätter på hotell med tillhörande frukost. Igår rullade vi hemåt, i dubbel bemärkelse.
Ny vecka, nya möjligheter!
fredag 12 oktober 2012
Att greppa tillfället
När träningsmöjligheterna blir begränsade av olika inbokade evenemang gäller det att greppa tillfällena när de bjuds.
Så idag blev det bara ett kort pitstop hemma efter jobbet, för ombyte och pussa lite på make och barn, sen ut i skogen.
MTBn fick följa med, självklart.
Tog två varv på den nyfunna terrängslöpningsbanan inte alls långt hemifrån. Ett varv är 3,25km och har två rejäla uppförsbackar. Mellan dessa en skitläskig nerförsbacke.
Nerför är inget skoj alls inser jag och får flashbacks från en isig asfalterad nerförsbacke från 1996, när jag tog emot mig med ansiktet. Så gå uppför på grund av dålig kondis och gå nerför på grund av rädsla.
Uppför ska jag i alla fall förbättra mig, det är ju målet. Nerför vete fasen, alltså. Jag ser inget egenvärde i att druttla omkull. Kanske med tiden, vi får se.
Men. Nu till några funderingar jag har, kanske nån med mer cykelkunskaper kan upplysa mig?
Varför får jag helt plötsligt mjölksyra i låren? De två senaste gångerna har jag fått det. Är det för:
1. Jag har kanske druckit för dåligt eller nåt?
2. Flåset har blivit bättre och därför orkar jag ligga på mer och har alltså förflyttat den begränsande faktorn från flås till lår?
Varför slirar min cykel på bakhjulet när jag står upp och cyklar uppför? Har jag fel tyngdpunkt när jag står upp, borde jag ha tyngdpunkten (rumpan..) längre bak elller nåt?
Ska man stänga av framgaffeldämpningen när man står upp i uppförsbackar?
Hur mycket får man älska sin nya cykel?
Så idag blev det bara ett kort pitstop hemma efter jobbet, för ombyte och pussa lite på make och barn, sen ut i skogen.
MTBn fick följa med, självklart.
Tog två varv på den nyfunna terrängslöpningsbanan inte alls långt hemifrån. Ett varv är 3,25km och har två rejäla uppförsbackar. Mellan dessa en skitläskig nerförsbacke.
Nerför är inget skoj alls inser jag och får flashbacks från en isig asfalterad nerförsbacke från 1996, när jag tog emot mig med ansiktet. Så gå uppför på grund av dålig kondis och gå nerför på grund av rädsla.
Uppför ska jag i alla fall förbättra mig, det är ju målet. Nerför vete fasen, alltså. Jag ser inget egenvärde i att druttla omkull. Kanske med tiden, vi får se.
Men. Nu till några funderingar jag har, kanske nån med mer cykelkunskaper kan upplysa mig?
Varför får jag helt plötsligt mjölksyra i låren? De två senaste gångerna har jag fått det. Är det för:
1. Jag har kanske druckit för dåligt eller nåt?
2. Flåset har blivit bättre och därför orkar jag ligga på mer och har alltså förflyttat den begränsande faktorn från flås till lår?
Varför slirar min cykel på bakhjulet när jag står upp och cyklar uppför? Har jag fel tyngdpunkt när jag står upp, borde jag ha tyngdpunkten (rumpan..) längre bak elller nåt?
Ska man stänga av framgaffeldämpningen när man står upp i uppförsbackar?
Hur mycket får man älska sin nya cykel?
torsdag 11 oktober 2012
Dra och böj
Slappna av mannen. Dra och böj, dra och böj. Slutta jiddra, så är du loss på nolltid.
Ni har väl sett filmen Bolt? När hunden fastnat och duvorna ska hjälpa honom loss.
Det känns lite som ett upcoming mantra för mina yogalektioner. Dra och böj.
Skämt å sido. Massor med ny energi flödar in.
Ni har väl sett filmen Bolt? När hunden fastnat och duvorna ska hjälpa honom loss.
Det känns lite som ett upcoming mantra för mina yogalektioner. Dra och böj.
Skämt å sido. Massor med ny energi flödar in.
onsdag 10 oktober 2012
En fin kombination
Rasta min MTB tillsammans med Skruttafis, det var en fin kombination det!
Pannlamporna ovanpå hjälmarna höll helt klart inte måttet, så det var bra att vi nästan hela tiden höll oss till elljusspåret. Tur man inte är mörkrädd, eller?! Som mamma i sällskapet får man vackert dölja rädslan och bete sig som vuxen.
Nästa investering i huset blir nog ingen GPS-klocka utan riktiga orienteringslampor.
Men vilken runda! Men kölden bitande i fingrar, lår och kinder. Med en underbar dotter snett bakom i spåret. Med höstlöv som virvlar runt däcken. Med pigga ben.
Fint.
Pannlamporna ovanpå hjälmarna höll helt klart inte måttet, så det var bra att vi nästan hela tiden höll oss till elljusspåret. Tur man inte är mörkrädd, eller?! Som mamma i sällskapet får man vackert dölja rädslan och bete sig som vuxen.
Nästa investering i huset blir nog ingen GPS-klocka utan riktiga orienteringslampor.
Men vilken runda! Men kölden bitande i fingrar, lår och kinder. Med en underbar dotter snett bakom i spåret. Med höstlöv som virvlar runt däcken. Med pigga ben.
Fint.
tisdag 9 oktober 2012
Löpande band
Fyra familjemedlemmar klipptes i tur och ordning. Däremellan körde vi skytteltrafik mellan fotbollsträning, optiker, Blocketannonsör och hemmet (för att hämta släp). Barnen gick i skytteltrafik på olika spel på antingen mammans eller pappans mobil.
Pust. Nu kan familjen Nyfriserad pusta ut och äta en sen kvällsmat, på nån av de 8 stolarna vi köpte.
Pust. Nu kan familjen Nyfriserad pusta ut och äta en sen kvällsmat, på nån av de 8 stolarna vi köpte.
torsdag 4 oktober 2012
Ny väg
Idag har jag lett mig själv in på ny stig. Ska bli oerhört spännande och lärorikt. And that's all I have to say about that.
Ikväll har jag även börjat på yoga. Har länge velat det och för sisådär en 7 år sen gick jag några gånger på gymmet. Sen kom det en Pillerill och efter det startade vi vår Skogsknoppsgrupp med honom och hans små vänner. Yogan på gymmet är på lördagar och Skogsknopp likaså. Så ingen yoga.
Länge har jag sen funderat på att börja, men det har ju som sagt krockat, så det har liksom stannat vid det. Nu för några veckor sen tog jag mig i kragen och tittade runt på utbudet. Alla klasser som finns på denna lilla ort är på lördagar, eller på orienteringsdagar.
Men se! Där på lilla lilla alternativa gymmet fanns en klass på bästa sändningstid. Att jag inte tänkt på att kolla där innan?
Så jag skrev in mig och gick dit. Inte en dag för tidigt kan jag säga. Det finns en grym utvecklingspotential i min kropp och knopp. Känner en otrolig nyfikenhet på vad som kommer gå lätt att lära sig och vad som jag kommer få kämpa med.
Namaste!
Ikväll har jag även börjat på yoga. Har länge velat det och för sisådär en 7 år sen gick jag några gånger på gymmet. Sen kom det en Pillerill och efter det startade vi vår Skogsknoppsgrupp med honom och hans små vänner. Yogan på gymmet är på lördagar och Skogsknopp likaså. Så ingen yoga.
Länge har jag sen funderat på att börja, men det har ju som sagt krockat, så det har liksom stannat vid det. Nu för några veckor sen tog jag mig i kragen och tittade runt på utbudet. Alla klasser som finns på denna lilla ort är på lördagar, eller på orienteringsdagar.
Men se! Där på lilla lilla alternativa gymmet fanns en klass på bästa sändningstid. Att jag inte tänkt på att kolla där innan?
Så jag skrev in mig och gick dit. Inte en dag för tidigt kan jag säga. Det finns en grym utvecklingspotential i min kropp och knopp. Känner en otrolig nyfikenhet på vad som kommer gå lätt att lära sig och vad som jag kommer få kämpa med.
Namaste!
tisdag 2 oktober 2012
Ta det lugnt sa du?
Pillerill ramlade ner från en gungbräda igår och tog emot sig med ansiktet. Litet besök på akuten sent på kvällen, där man tyckte att han klarat sig bra men att han för säkerhet skull skulle vila lite idag.
Jodå, det funkade ju bra på förmiddagen idag.
Nu på eftermiddagen har jag upprepade gånger fått förklara för honom att nej, du får inte cykla idag, inte hoppa studsmatta osv.
Sen var det lugnt ett tag med tjatet och jag trodde i min enfald att budskapet gått fram.
Tittade ut i trädgården på Skruttafis och hennes kompis som försökte få ner äpplen från trädet. Ta äppelplockaren istället tyckte jag. Behövs inte säger hon, Pillerill hjälper oss.
Var är han då frågade jag och fick svaret: I trädet!
Jodå, det funkade ju bra på förmiddagen idag.
Nu på eftermiddagen har jag upprepade gånger fått förklara för honom att nej, du får inte cykla idag, inte hoppa studsmatta osv.
Sen var det lugnt ett tag med tjatet och jag trodde i min enfald att budskapet gått fram.
Tittade ut i trädgården på Skruttafis och hennes kompis som försökte få ner äpplen från trädet. Ta äppelplockaren istället tyckte jag. Behövs inte säger hon, Pillerill hjälper oss.
Var är han då frågade jag och fick svaret: I trädet!
söndag 30 september 2012
Skrivarjefel
Vi köpte en ny skrivare för ett tag sen. Inte den billigaste, nej, för vi ville ha en som funkar bra.
Öh, just den där biten med "funkar bra", den kan man kanske diskutera.
Touchpanel hade den. Funkade ibland.
Skriva ut. Funkade ibland.
Scanna. Hahahaha
Kopiera. Jodå, de dagar som touchpanelen ville funka.
Toner. Tog slut liksom jämt hela tiden.
Till slut funkade den inte alls.
Bytte skrivaren.
Skriva ut. Funkar.
Toner. Tycker vi byter mest hela tiden.
Scanna. Moahahahahhaha
Kopiera. Jodå, de dagar som touchpanelen vill funka.
Touchpanelen. Jag touchar och touchar och touchar, men det gör fan inte den. Den vill inte toucha med mig. Inte alls faktiskt.
Nyss tänkte jag testa generalknepet. Stänga av skrivaren och starta den igen. Funkar inte.
Funkar inte - i betydelsen det går inte! Skrivarjeflen går ju inte ens att stänga av.
Var vi köpte den. Onoff givetvis. Jamen va bra då klagar vi hos Expert istället. Nä just det.
Suck.
Öh, just den där biten med "funkar bra", den kan man kanske diskutera.
Touchpanel hade den. Funkade ibland.
Skriva ut. Funkade ibland.
Scanna. Hahahaha
Kopiera. Jodå, de dagar som touchpanelen ville funka.
Toner. Tog slut liksom jämt hela tiden.
Till slut funkade den inte alls.
Bytte skrivaren.
Skriva ut. Funkar.
Toner. Tycker vi byter mest hela tiden.
Scanna. Moahahahahhaha
Kopiera. Jodå, de dagar som touchpanelen vill funka.
Touchpanelen. Jag touchar och touchar och touchar, men det gör fan inte den. Den vill inte toucha med mig. Inte alls faktiskt.
Nyss tänkte jag testa generalknepet. Stänga av skrivaren och starta den igen. Funkar inte.
Funkar inte - i betydelsen det går inte! Skrivarjeflen går ju inte ens att stänga av.
Var vi köpte den. Onoff givetvis. Jamen va bra då klagar vi hos Expert istället. Nä just det.
Suck.
lördag 29 september 2012
Lördagsmys
Idag var tanken att hela familjen skulle springa orienteringstävling. Så bidde det inte, eftersom jag hämtade ut en febrig liten Pillerill från fritids igår. Den ömma fadern fick stanna hemma med honom och det blev således jag och Skruttafis som åkte.
Sprang en ÖM 5, vilket betyder halvsvår och halvlång bana. 3,2km fågelvägen. I praktiken blir det kanske runt 5 km, men den här snåla kvinnan äger ännu ingen GPS-klocka så jag vet inte riktigt.
Vad jag däremot vet, det är att björnbären sticks, nässlorna bränns och jag är för tung för att springa snabbt.Det var det negativa det.
Det positiva kommer här: natur, frisk luft, Inov8-skor, havsutsikt, motion, trevligt sällskap, häftiga bergsknallar, stoooora stenar, gott kaffe, sillamackor och ännu mer frisk luft i lungorna.
Underbart!
Sprang en ÖM 5, vilket betyder halvsvår och halvlång bana. 3,2km fågelvägen. I praktiken blir det kanske runt 5 km, men den här snåla kvinnan äger ännu ingen GPS-klocka så jag vet inte riktigt.
Vad jag däremot vet, det är att björnbären sticks, nässlorna bränns och jag är för tung för att springa snabbt.Det var det negativa det.
Det positiva kommer här: natur, frisk luft, Inov8-skor, havsutsikt, motion, trevligt sällskap, häftiga bergsknallar, stoooora stenar, gott kaffe, sillamackor och ännu mer frisk luft i lungorna.
Underbart!
torsdag 27 september 2012
Och se...!
Det vände minsann! Det står helt tydligt, att det var shopping och orientering som var botemedlen.
Igår var till och med humöret på så mycket uppåtgång att jag kom hem och tog tag i två surdegar. Idag har Helpdesk lyckats lösa mina problem ( nåja, nästan i alla fall) och de där två lådorna med saker som stod under trappan i köket, ja de är numera ett minne blott.
Kanske ska ta och rensa kläder i garderoben och organisera lite där?
Nä, det vore nog att utmana. Bäst att jag håller mig till te i soffan och lite pussel.
Update: Åh, jag är så korkad! Jag tog tag i garderoben. Resultatet blev tre lådor med kläder som krympt och ett humör som är sämre än sämst...
Igår var till och med humöret på så mycket uppåtgång att jag kom hem och tog tag i två surdegar. Idag har Helpdesk lyckats lösa mina problem ( nåja, nästan i alla fall) och de där två lådorna med saker som stod under trappan i köket, ja de är numera ett minne blott.
Kanske ska ta och rensa kläder i garderoben och organisera lite där?
Nä, det vore nog att utmana. Bäst att jag håller mig till te i soffan och lite pussel.
Update: Åh, jag är så korkad! Jag tog tag i garderoben. Resultatet blev tre lådor med kläder som krympt och ett humör som är sämre än sämst...
tisdag 25 september 2012
Tisdag
Jag log. Och det blev värre...
Höll nog minst sagt på att bränna av en säkring eller två i huvudet idag.
Andas, andas...
Tog det enda rätta, tog en Cloetta.
Nej, men jag tog det säkra kortet för att muntra upp en ilsken kvinna.
Shopping. Självklart funkade det.
För att sen gardera mig, tog jag även det säkra kortet nummer två. Orientering.
En timme vimsande hit och dit i skogen, mest dit faktiskt, så var mungiporna på rätt håll igen.
Imorgon är en annan dag igen. Onsdag. Känns lovande.
Höll nog minst sagt på att bränna av en säkring eller två i huvudet idag.
Andas, andas...
Tog det enda rätta, tog en Cloetta.
Nej, men jag tog det säkra kortet för att muntra upp en ilsken kvinna.
Shopping. Självklart funkade det.
För att sen gardera mig, tog jag även det säkra kortet nummer två. Orientering.
En timme vimsande hit och dit i skogen, mest dit faktiskt, så var mungiporna på rätt håll igen.
Imorgon är en annan dag igen. Onsdag. Känns lovande.
måndag 24 september 2012
Måndag
Idag har inte vägen varit rak på något vis. Nej.
Fruktansvärt morgontrött kom jag till jobbet idag och sen blev det liksom inte bättre. Otroligt korkade saker har jag fått höra idag och ett irritationsmoment jag konstant har i närheten gjorde sitt bästa för att hålla kvar mitt humör där nere i skosulenivån.
Dumhet nummer ett måste jag verkligen ta tag i, men jag vägrar göra det när jag är arg, måste samla mig först för att kunna säga till på ett konstruktivt sätt.
Dumhet nummer två är bara för korkat för att bevärdiga med nåt konstruktivt. Jag måste hitta tillbaka till mitt vanliga förhållningssätt - att inte ge det mer energi än det förtjänar, dvs ingenting.
Men orka!
Jag försökte verkligen idag att försöka ha överseende med dumheterna, men oj vad jag misslyckades.
Sur som ett bi åkte jag hem idag och nu sitter jag här och försöker vända på steken så att inte tisdagen blir likadan som måndagen.
Det får bli en kopp te i soffan och ytterligare ett halvt kilo kardemummaskorpor.
Det är mycket nu.
Tisdag, jag siktar på tisdag. Imorgon är en annan dag.
Fruktansvärt morgontrött kom jag till jobbet idag och sen blev det liksom inte bättre. Otroligt korkade saker har jag fått höra idag och ett irritationsmoment jag konstant har i närheten gjorde sitt bästa för att hålla kvar mitt humör där nere i skosulenivån.
Dumhet nummer ett måste jag verkligen ta tag i, men jag vägrar göra det när jag är arg, måste samla mig först för att kunna säga till på ett konstruktivt sätt.
Dumhet nummer två är bara för korkat för att bevärdiga med nåt konstruktivt. Jag måste hitta tillbaka till mitt vanliga förhållningssätt - att inte ge det mer energi än det förtjänar, dvs ingenting.
Men orka!
Jag försökte verkligen idag att försöka ha överseende med dumheterna, men oj vad jag misslyckades.
Sur som ett bi åkte jag hem idag och nu sitter jag här och försöker vända på steken så att inte tisdagen blir likadan som måndagen.
Det får bli en kopp te i soffan och ytterligare ett halvt kilo kardemummaskorpor.
Det är mycket nu.
Tisdag, jag siktar på tisdag. Imorgon är en annan dag.
söndag 23 september 2012
Mycket natur
Trots att jag fick anlita vikarie till gårdagens Mulleträff, har det blivit mycket natur denna helgen.
Igår gick jag ju en lång runda i skogen för att hämta in orienteringskontroller (och leta mobil, hrmpf).
I förmiddags var det avslutning på Blekinges Ungdomsserie i Orientering, så där fick jag springa en Inskolningsbana med Pillerill. Inte så långt, men naggande gott.
Nu i kväll blev det en tvåtimmarstur i skogen med MTBn. Grusväg, skogsstig, lite asfalt och en hel del regn. Den värsta skuren undvek vi genom att krama ett träd och snacka lite skit.
Jag köpte bakskärm till cykeln, men inte framskärm, för det tyckte inte cykelnissen att jag behövde. Nja, det kan vi ju diskutera faktiskt.
Igår gick jag ju en lång runda i skogen för att hämta in orienteringskontroller (och leta mobil, hrmpf).
I förmiddags var det avslutning på Blekinges Ungdomsserie i Orientering, så där fick jag springa en Inskolningsbana med Pillerill. Inte så långt, men naggande gott.
Nu i kväll blev det en tvåtimmarstur i skogen med MTBn. Grusväg, skogsstig, lite asfalt och en hel del regn. Den värsta skuren undvek vi genom att krama ett träd och snacka lite skit.
Jag köpte bakskärm till cykeln, men inte framskärm, för det tyckte inte cykelnissen att jag behövde. Nja, det kan vi ju diskutera faktiskt.
lördag 22 september 2012
Vatten uppifrån x2
Våra kompisars lilla gulliga E, hon sov sig genom sitt dop, fram till det var dags för fotografering. Inte en min rörde hon när prästen blötte ner henne.
För övrigt samma präst som döpte vår Skruttafis för 10 år sen, och som fick hela den församlade skaran att dra efter andan när han hissade upp henne i luften för att visa upp henne. Skruttafisan var känd som the-most-kräkbarn-ever ( å då menar jag verkligen THE MOST), så henne hissade man inte utan paraply.
Nåväl, tillbaka till dopet av lilla E. Trygga Räkan sjöng vi och den helt underbara Du vet väl om att du är värdefull. Den framkallar minnen av musikläger på 80-talet, med kvällsandakt i skymningen och såna där magiska sommarnätter när det aldrig blev riktigt mörkt. Kvällsro, är nog ordet.
Ett mycket trevligt dop, med god mat och tårta och gott sällskap.
Väl hemma var det dags för mig att möta det blöta. På med regnkläder och ut i skogen för att hämta hem 4 kontroller från tisdagens orienteringsträning.
När jag kom till kontroll nr2 var den ganska knepig att hitta. Efter mycket letande såg jag den inne i en gran. Sträckte in handen i innerfickan för att ta kort på den med mobilen för att visa hemma, men gissa känslan när jag bara hittade ett tomt mobilfodral!
Innerfickan var inte alls en ficka, utan hade hål längst ner. Nånstans har jag alltså tappat mobilen. I regnet, i skogen.
Med lätt harpuls gick jag tillbaka nästan samma väg och funderade på hur lång tid det skulle ta att köra hem, hämta makens mobil, åka tillbaka, gå runt samma runda och ringa efter den. Skulle det hinna bli mörkt? Skulle batteriet räcka?
När jag hade 10 meter kvar till bilen, hittade jag den, blöt men OK. Pust.
Väl hemma kan jag konstatera att det är ganska skönt att komma in efter en tur i regn.
Nu tar vi helg!
För övrigt samma präst som döpte vår Skruttafis för 10 år sen, och som fick hela den församlade skaran att dra efter andan när han hissade upp henne i luften för att visa upp henne. Skruttafisan var känd som the-most-kräkbarn-ever ( å då menar jag verkligen THE MOST), så henne hissade man inte utan paraply.
Nåväl, tillbaka till dopet av lilla E. Trygga Räkan sjöng vi och den helt underbara Du vet väl om att du är värdefull. Den framkallar minnen av musikläger på 80-talet, med kvällsandakt i skymningen och såna där magiska sommarnätter när det aldrig blev riktigt mörkt. Kvällsro, är nog ordet.
Ett mycket trevligt dop, med god mat och tårta och gott sällskap.
Väl hemma var det dags för mig att möta det blöta. På med regnkläder och ut i skogen för att hämta hem 4 kontroller från tisdagens orienteringsträning.
När jag kom till kontroll nr2 var den ganska knepig att hitta. Efter mycket letande såg jag den inne i en gran. Sträckte in handen i innerfickan för att ta kort på den med mobilen för att visa hemma, men gissa känslan när jag bara hittade ett tomt mobilfodral!
Innerfickan var inte alls en ficka, utan hade hål längst ner. Nånstans har jag alltså tappat mobilen. I regnet, i skogen.
Med lätt harpuls gick jag tillbaka nästan samma väg och funderade på hur lång tid det skulle ta att köra hem, hämta makens mobil, åka tillbaka, gå runt samma runda och ringa efter den. Skulle det hinna bli mörkt? Skulle batteriet räcka?
När jag hade 10 meter kvar till bilen, hittade jag den, blöt men OK. Pust.
Väl hemma kan jag konstatera att det är ganska skönt att komma in efter en tur i regn.
Nu tar vi helg!
tisdag 18 september 2012
Man lär sig kanske sakta men säkert
Det är inte bara jakten på halta gubbar som kan föranleda en missad kontroll. Även idogt tittande på kartan och velande om eventuell avkortning av banan kan lätt skapa viss glömska i huvudet på fyrtiotaggare.
Däremot gläder det ovan sagda fyrtiotaggare att minnet av kontroll 4 återkom bara halvvägs till kontroll 5 och inte vid målgång som vid jakt på halta gubbar.
Sen kanske ovan nämnda person inte borde dricka en hel flaska vatten strax innan skogslöpning, ty det är onödig last att släpa på och naturbehov i natur är lite meckigt när det finns fler ute som inte heller riktigt springer där de borde.
Däremot gläder det ovan sagda fyrtiotaggare att minnet av kontroll 4 återkom bara halvvägs till kontroll 5 och inte vid målgång som vid jakt på halta gubbar.
Sen kanske ovan nämnda person inte borde dricka en hel flaska vatten strax innan skogslöpning, ty det är onödig last att släpa på och naturbehov i natur är lite meckigt när det finns fler ute som inte heller riktigt springer där de borde.
Den som spar...
Man ska hålla kvar lite i semestern, eller hur?
Bevara lite av känslan, nu när hösten och vardagen kryper inpå.
Så det är därför jag har kvar två överfulla lådor med husvagnssaker, undr trappan i köket.
Varje gång jag går förbi, får jag lite semesterkänsla.
Enbart därför.
Har ingenting, jag upprepar INGENTING med lathet att göra.
Yeah, right...
Bevara lite av känslan, nu när hösten och vardagen kryper inpå.
Så det är därför jag har kvar två överfulla lådor med husvagnssaker, undr trappan i köket.
Varje gång jag går förbi, får jag lite semesterkänsla.
Enbart därför.
Har ingenting, jag upprepar INGENTING med lathet att göra.
Yeah, right...
fredag 14 september 2012
Höstkänsla
Nån hade glömt skruva upp värmen på kontoret. Med bara två personer på plats på hela stället så är det ju inte så att man värmer upp det med datorerna heller. Brr.
Men annars har det varit en väldigt bra dag på jobbet idag. Fördubblat personalstyrkan minsann! Inte var dag man gör det.
Nu fredagsmys med familjen under en gosig filt i soffan.
Never mind the höstrusk.
Men annars har det varit en väldigt bra dag på jobbet idag. Fördubblat personalstyrkan minsann! Inte var dag man gör det.
Nu fredagsmys med familjen under en gosig filt i soffan.
Never mind the höstrusk.
måndag 10 september 2012
Det var nåt jag glömde
Tog min första rejäla runda med min nya cykel igår. Fick en förfrågan om att med hjälp av cykel ( och ben) hjälpa till att ta ner 20 orienteringskontroller. Självklart hänger man på!
Ny cykel och 3,5 timmar.
Gissa hur ont i rumpan jag har?
Dessutom glömde jag stretcha låren. De där låren som inte cyklat nämnvärt på hur länge som helst.
Vätskeintaget var väl inte för högt heller.
Gissa huvudvärken.
Finn fem fel, kändes det som i morse. Två alvedon senare blev livet uthärdligt.
På barnens träning idag, tog jag en liten gul bana, 1,3 km. Alldeles lagom. Nu stretch. Sen lite stretch på det och till sist tror jag att jag avslutar med lite stretch.
Ny cykel och 3,5 timmar.
Gissa hur ont i rumpan jag har?
Dessutom glömde jag stretcha låren. De där låren som inte cyklat nämnvärt på hur länge som helst.
Vätskeintaget var väl inte för högt heller.
Gissa huvudvärken.
Finn fem fel, kändes det som i morse. Två alvedon senare blev livet uthärdligt.
På barnens träning idag, tog jag en liten gul bana, 1,3 km. Alldeles lagom. Nu stretch. Sen lite stretch på det och till sist tror jag att jag avslutar med lite stretch.
fredag 7 september 2012
Miljöskadad
Gick en Webb-kurs idag. Alltså en kurs på nätet. Om hur man ska bete sig som inhyrd entreprenör i industrin.
Oj oj. Svårt att koncentrera sig på uppgiften när man bara ser alla fel. Inkonsekvenser i faktan, inkonsekvenser i layouten, inkonsekvenser i terminologin, mismatch mellan rubrik och innehåll, fellänkningar osv.
Felstavningskorrektur hade de i alla fall kostat på sig, jag hittade bara ett ynka stavfel på säkert 200 sidor. Men där tog nog pengarna och tiden slut, för i övrigt var det fattigt med korrektur.
Jaja.
På slutet fick man fylla i en utvärdering av kursen. Skrev mina synpunkter och hejdade mig i sista sekund från att sluta utvärderingen med orden: gör om - gör rätt.
Oj oj. Svårt att koncentrera sig på uppgiften när man bara ser alla fel. Inkonsekvenser i faktan, inkonsekvenser i layouten, inkonsekvenser i terminologin, mismatch mellan rubrik och innehåll, fellänkningar osv.
Felstavningskorrektur hade de i alla fall kostat på sig, jag hittade bara ett ynka stavfel på säkert 200 sidor. Men där tog nog pengarna och tiden slut, för i övrigt var det fattigt med korrektur.
Jaja.
På slutet fick man fylla i en utvärdering av kursen. Skrev mina synpunkter och hejdade mig i sista sekund från att sluta utvärderingen med orden: gör om - gör rätt.
onsdag 5 september 2012
måndag 3 september 2012
Nä förresten
Silverräven tar en vända till Stenungsund när han ändå är i farten med tjänsteresandet.
Suck.
Suck.
lördag 1 september 2012
Fulltaliga igen
Maken har varit på vift i Paris i en vecka.
Innan han kom hem åkta jag på konferens med nya jobbet. Tack till barnvakterna !
I natt kom maken hem, några timmar innan jag själv med skorna i handen gick från festen till hotellrummet. Åh, dessa långa hotellkorridorer, vad jobbiga de är när man är trött (och lite vinglig).
Idag har vi firat Skruttafisan med kräftfest. Hela familjen samlad. Boet är fullt igen.
Gott så.
Innan han kom hem åkta jag på konferens med nya jobbet. Tack till barnvakterna !
I natt kom maken hem, några timmar innan jag själv med skorna i handen gick från festen till hotellrummet. Åh, dessa långa hotellkorridorer, vad jobbiga de är när man är trött (och lite vinglig).
Idag har vi firat Skruttafisan med kräftfest. Hela familjen samlad. Boet är fullt igen.
Gott så.
torsdag 30 augusti 2012
Men herregud!
Scollar runt lite bland gamla augusti-inlägg.
Hittar detta jag skrev 2009.
Men herregud! Det har ju för fasen inte hänt NÅNTING på 3 år.
Oj.
Tänkvärt.
Obehagligt.
Lärorikt.
Hittar detta jag skrev 2009.
Men herregud! Det har ju för fasen inte hänt NÅNTING på 3 år.
Oj.
Tänkvärt.
Obehagligt.
Lärorikt.
onsdag 29 augusti 2012
Tvåsiffrigt
Nästan exakt för 10 år sen kom hon ut, den lilla lilla Skruttafisan. Prematur och liten, men tog ändå en stor plats i våra hjärtan.
Grattis till SnuttanGnuttan, Fräulein, Skruttafis, HönaPöna och allt vad vi kallar dig!
Grattis till SnuttanGnuttan, Fräulein, Skruttafis, HönaPöna och allt vad vi kallar dig!
söndag 26 augusti 2012
För övrigt anser jag...
Hörrni, det här med föreningsliv. Jag vet inte...
I helgen har det varit aktiviteter i två olika föreningar. Två helt olika, men ack så lika.
I varje förening finns det ju alltid några så kallade eldjsälar. De som ger och ger och ger av sin tid för att de brinner för detta. De ordnar, fixar, donar och ställer upp. De knotar på och håller föreningen levande.
Så långt allt väl. All heder åt dessa personer.
Men.
I varje förening verkar det också finnas eldsjälar som hela tiden måste påpeka att alla andra minsann borde göra minst lika mycket som de. Som går runt och fixar och donar, men som samtidigt måste racka ner på de andra som inte fixar och donar och ger av sin tid lika mycket.
Dessa gnälleldsjälar kan inte eller vill inte ge utan att få tillbaka. De kan inte eller vill inte inse att många andra inte kan (eller vill för den sakens skull också) ge lika mycket. De kan inte tacka och ta emot den tid och det engagemang som bjuds, utan måste poängtera att det inte duger. Istället för att vara nöjd med en liten insats (men dock en insats), så är gnälleldsjälarna aldrig nöjda. Det borde varit mer. Alltid mer. Det är alltid fel. Det är aldrig tillräckligt.
Så istället för att vara tacksamma för den hjälps som ges och istället för att inspirera andra till att ge mer, så sprider gnälleldsjälarna bara osäkerhetskänsla, otillräcklighetskänsla, olust och framför allt skuldkänslor runt sig.
Föreningslivet måste vara lustfyllt och varje insats måste räknas, liten som stor.
onsdag 22 augusti 2012
Pillerill goes skolpojke
Ja, det är helt galet, jag vet! Men det är faktiskt sant - den lille lale gossen ska börja förskoleklass imorgon. Nu ligger han där uppe, nyduschad och fin och sover. Här nere sitter hans mamma och förundras över hur fort det gick från det att han var två skitar hög och tultade runt med napp i mun, till nu. Svisch!
(och Skruttafisan börjar i 4:an, det är helt ogreppbart...)
(och Skruttafisan börjar i 4:an, det är helt ogreppbart...)
lördag 18 augusti 2012
Vajjert
Strax väster om Kebnekaise. Så vackert att man tror man går i en drömvärld.
Jomenvisst att jag blev bergtagen, trots att själva loppet inte gick som planerat.
torsdag 16 augusti 2012
En gång är ingen gång
På ren svenska: det gick åt h-lvete.
Fötterna: skötte sig bra
Ryggen: skötte sig ännu bättre
Vädret: Tack SMHI, ni gjorde ett bra jobb
Magen: Ursäkta mig, vad hände med samarbete?!
Eller kanske var det en kombination av kropp och knopp som falerade.
Kan man inte äta, kan man inte prestera - inte i flera dygn i alla fall.
En längre rapport kommer: ska ladda ner kort, packa upp, jobba lite på nya jobbet, slicka mina mentala sår und zu weiter...
Fötterna: skötte sig bra
Ryggen: skötte sig ännu bättre
Vädret: Tack SMHI, ni gjorde ett bra jobb
Magen: Ursäkta mig, vad hände med samarbete?!
Eller kanske var det en kombination av kropp och knopp som falerade.
Kan man inte äta, kan man inte prestera - inte i flera dygn i alla fall.
En längre rapport kommer: ska ladda ner kort, packa upp, jobba lite på nya jobbet, slicka mina mentala sår und zu weiter...
torsdag 9 augusti 2012
Take a walk on the wild side
Lägger min sista hand vis packningen inför Fjällräven Classic. Imorgon bitti, okristligt tidigt, går planet mot Arlanda och sen Kiruna. Där uppe ansluter jag med min vandringskompanjon Ma och hennes familj. Eftermiddagen går ner i berget, inte uppför - vi tar ett studiebesök på LKAB.
På kvällen packas det ryggsäckar och laddas för på lördag förmiddag åker vi ut till Nikkaluokta. Vår startgrupp släpps iväg kl 13, tre timmar efter att Ma:s make och ena son med kompis startat. Vi har sen länge gett upp hoppet om att eventuellt komma före i mål, men det hindrar ju inte oss från att hota med det. På måndag eller i värsta fall tisdag är vi i mål uppe i Abisko. Vägen däremellan känns jäkligt lång ska ni veta.
Ingen mobiltäckning, så jag kan inte surfa mig fram (åh fyyy vilken dålig ordvits va?).
Inte för att jag tror att samtalsämnena tar slut längs vägen, men för att vara på den säkra sidan har jag laddat med lite egna varianter på sånger med vandringstema.
Vi drar till Fjällen, vandrar till kvällen, himmelska tider, men fötterna lider... (Markoolio)
Det gör ont, men gå ändå, du kan inte vända om, det gör ont, men gå ändå, du är här och du ska ända till Abisko. (Nordman)
Ont, det gör ont, det gör ont, men vi går, det gör ont nånstans på foten, jag börjar få skav. ( Lena PH)
Fler förslag? Fyll gärna i!
Ha det gott så länge så hörs vi av när Team MaNi har kommit till Abisko.
På kvällen packas det ryggsäckar och laddas för på lördag förmiddag åker vi ut till Nikkaluokta. Vår startgrupp släpps iväg kl 13, tre timmar efter att Ma:s make och ena son med kompis startat. Vi har sen länge gett upp hoppet om att eventuellt komma före i mål, men det hindrar ju inte oss från att hota med det. På måndag eller i värsta fall tisdag är vi i mål uppe i Abisko. Vägen däremellan känns jäkligt lång ska ni veta.
Ingen mobiltäckning, så jag kan inte surfa mig fram (åh fyyy vilken dålig ordvits va?).
Inte för att jag tror att samtalsämnena tar slut längs vägen, men för att vara på den säkra sidan har jag laddat med lite egna varianter på sånger med vandringstema.
Vi drar till Fjällen, vandrar till kvällen, himmelska tider, men fötterna lider... (Markoolio)
Det gör ont, men gå ändå, du kan inte vända om, det gör ont, men gå ändå, du är här och du ska ända till Abisko. (Nordman)
Ont, det gör ont, det gör ont, men vi går, det gör ont nånstans på foten, jag börjar få skav. ( Lena PH)
Fler förslag? Fyll gärna i!
Ha det gott så länge så hörs vi av när Team MaNi har kommit till Abisko.
måndag 6 augusti 2012
Arbeta?
Som om inte det var nog med semestern-är-slut-ångesten... Lägger man till en lätt neuros för det stundande Fjällrävenloppet som startar på lördag middag, ja då behöver man inte vara Einstein för att förstå att mitt fokus på jobbet inte är så stort.
Tur att det kom tillbaka lite andra kollegor idag, så jag fick lite att göra.
Tur att det kom tillbaka lite andra kollegor idag, så jag fick lite att göra.
lördag 4 augusti 2012
Skatelövs Spelmansstämma
Har ni vägarna förbi Grimslöv, Småland i morgon så passa på att gå på spelmansstämma, vetja!
Det startar kl 10.30 med kyrkrodd. Går man ner till sjön bakom Skatelövs kyrka får man se båtar komma över sjön och höra fiolernas toner sprida sig över vattnet. Bara det är en upplevelse!
Efter gudstjänst med folkmusik, börjar stämman i Hembygdsparken kl 13.00.
Ta med fikakorg, slå er ner i gräset och njut av nåt ni kanske inte brukar.
Se mer info på Skatelövs Spelmanslags hemsida.
Det startar kl 10.30 med kyrkrodd. Går man ner till sjön bakom Skatelövs kyrka får man se båtar komma över sjön och höra fiolernas toner sprida sig över vattnet. Bara det är en upplevelse!
Efter gudstjänst med folkmusik, börjar stämman i Hembygdsparken kl 13.00.
Ta med fikakorg, slå er ner i gräset och njut av nåt ni kanske inte brukar.
Se mer info på Skatelövs Spelmanslags hemsida.
tisdag 31 juli 2012
Drog till skogs
Ångesten rev min kropp och drev mig till skogs. Packade ryggsäcken ( åh, ni anar inte mina skräckblandade känslor för denna) med lite av varje så att den vägde 10kilo. Tog Skruttafisan med ut på promenad runt Karlsnäs. Solen var på väg ner och det blev snabbt mörkt i skogen. Tur att jag hade underhållning med mig, Skruttan var nog inte tyst många sekunder...
Lite dämpad ångest senare kom jag hem och insåg att mycket, mycket, MYCKET snart är det dags att börja jobba...
Lite dämpad ångest senare kom jag hem och insåg att mycket, mycket, MYCKET snart är det dags att börja jobba...
Lite nervöst
Testat att krypa ner i min nya sovsäck. Det gick. Tack för det Televerket.
I övrigt upptas numera mitt sinne av den stundande Fjällräven Classic. Är så upptagen av detta att mitt nya jobb som jag börjar på i morgon helt har hamnat i skymundan.
I övrigt upptas numera mitt sinne av den stundande Fjällräven Classic. Är så upptagen av detta att mitt nya jobb som jag börjar på i morgon helt har hamnat i skymundan.
söndag 29 juli 2012
lördag 28 juli 2012
Trött i kroppen
O-ringen tog slut igår. Vi avslutade med grillfest på campingen. Imorse var det inte bara kroppen som värkte...
Bilder och etappanalyser kommer nån annan dag.
Bilder och etappanalyser kommer nån annan dag.
Ibland undrar man
Enligt smhi så är det kraftig åska och regn där vi är just nu. Är det jag eller dom som inte har alla indianer i kanoten?
måndag 23 juli 2012
Etapp 2
Mer backar idag på etapp 2 av O-ringen. Det blir inte mindre backar om man dessutom springer lite galet...
Plats 100nånting idag. Stel i kroppen och förvirrad i knoppen, med tanke på hur tossigt jag tänkte stundtals.
Plats 100nånting idag. Stel i kroppen och förvirrad i knoppen, med tanke på hur tossigt jag tänkte stundtals.
söndag 22 juli 2012
Blött i skogen
Första dagen avklarad. Ungefär i mitten av resultatlistan, det är jag väldigt nöjd med, trodde jag skulle vara sist, typ.
måndag 16 juli 2012
Det närmar sig
På lördag börjar O-ringen. Premiär för Nipe.
Om mindre än en månad är det dags för Fjällräven Classic. Premiär för Nipe, big time. Har aldrig varit på fjällvandring.
Mellan dessa två premiärer börjar jag jobba på nytt ställe, med lite mer ansvar än tidigare.
Att planera in tre stora nya händelser i mitt liv inom loppet av tre veckor kan tyckas lite knäppt, men nu känns det faktiskt ganska ok. De tar liksom udden av varandra. Ingen anledning att oroa sig inför nåt, det överskuggas ändå av nåt annat.
Men jag ska kanske inte ropa hej, stora skälvan kan slå till när som helst och då förmodligen i trippel upplaga.
Om mindre än en månad är det dags för Fjällräven Classic. Premiär för Nipe, big time. Har aldrig varit på fjällvandring.
Mellan dessa två premiärer börjar jag jobba på nytt ställe, med lite mer ansvar än tidigare.
Att planera in tre stora nya händelser i mitt liv inom loppet av tre veckor kan tyckas lite knäppt, men nu känns det faktiskt ganska ok. De tar liksom udden av varandra. Ingen anledning att oroa sig inför nåt, det överskuggas ändå av nåt annat.
Men jag ska kanske inte ropa hej, stora skälvan kan slå till när som helst och då förmodligen i trippel upplaga.
lördag 14 juli 2012
Även jag
Nu minsann!
Trots hårt motstånd har även jag fått ge vika för samtiden. Igår kvitterade jag ut min första smartmobil. No more knappar.
(jobbtelefon, annars hade det nog dröjt ett tag till)
(nej, jag är inte teknikfientlig alls, bara snål)
Trots hårt motstånd har även jag fått ge vika för samtiden. Igår kvitterade jag ut min första smartmobil. No more knappar.
(jobbtelefon, annars hade det nog dröjt ett tag till)
(nej, jag är inte teknikfientlig alls, bara snål)
fredag 13 juli 2012
Kettlebell-bonanza
Utfall med kettlebell i famnen. Enhandssvingar i intervaller.
Jag undviker att gå upp på övervåningen idag, det är för jobbigt.
Jag undviker att gå upp på övervåningen idag, det är för jobbigt.
torsdag 12 juli 2012
Förberedelser inför Fjällräven Classic
Låna ryggsäck - check
Köpa regnjacka - check
Köpa regnbyxor - check
Köpa sovsäck - check
Hitta bra sockar - check
Hitta formen - öh, jobbar på det
Biljetter bokade - check
Fjärilar i magen trots en månad kvar - check, check och check
Köpa regnjacka - check
Köpa regnbyxor - check
Köpa sovsäck - check
Hitta bra sockar - check
Hitta formen - öh, jobbar på det
Biljetter bokade - check
Fjärilar i magen trots en månad kvar - check, check och check
söndag 8 juli 2012
fredag 6 juli 2012
Got the Starbucks t-shirt
När man läst en timme eller två. När man ligger i sängen och vrider på sig både en och två och sjuttioåtta gånger. När man ligger och lyssnar på vinden utanför. När man sen märker att den mojnar, och att det sen börjar blåsa igen. När man hör tidningsbudet köra runt i kvarteret och lämna tidningar. När man går upp och kissar. När man i tankarna konstruerar en väggfast förvaring i klädkammaren. När man hör fåglarna vakna igen. När man tvingar maken att berätta allt han kan om högspänningskablar.
Då blir man inte alls förvånad på morgonen när man läser på innehållsförteckningen: högt koffeininnehåll.
Vet det redan.
Been there, done that, got the f**king Starbucks t-shirt.
Då blir man inte alls förvånad på morgonen när man läser på innehållsförteckningen: högt koffeininnehåll.
Vet det redan.
Been there, done that, got the f**king Starbucks t-shirt.
Etiketter:
jag har ätit huggorm idag,
Självironi,
tackar som frågar
torsdag 5 juli 2012
Perfekt tajming
Lämnade in barnen på Småland på Ikea Kalmar, med avsikt att köpa bäddmadrasser, täckskivor och andra tråkiga saker.
Kom till kassan fem minuter innan barnen skulle hämtas igen. När jag kom till Småland såg jag Skruttafisans huvud sticka upp ur filmsoffan och såg eftertexterna rulla till Alvin och gänget 3.
Snacka om perfekt tajming på det.
Inte fullt lika bra tajming sen när det återstår tio minuter av öppettiden på Stadium, jag står med fyra plagg som ska provas och Pillerillen deklarerar att det är kissenödigt. Nåväl, man kan inte få allt.
Kom till kassan fem minuter innan barnen skulle hämtas igen. När jag kom till Småland såg jag Skruttafisans huvud sticka upp ur filmsoffan och såg eftertexterna rulla till Alvin och gänget 3.
Snacka om perfekt tajming på det.
Inte fullt lika bra tajming sen när det återstår tio minuter av öppettiden på Stadium, jag står med fyra plagg som ska provas och Pillerillen deklarerar att det är kissenödigt. Nåväl, man kan inte få allt.
onsdag 4 juli 2012
Lättnad
Jag är en strukturerad typ, men ibland falerar systemet totalt. VAB-ansökningar till Försäkringskassa är ett typiskt exempel på när jag inte riktigt har koll. De där intygen till förskola/fritids, de kan ligga i hallen/köket/gästrummet/handväskan/wherever hur länge som helst på sin väg mellan hemmet och förskolan. Sen ska intyget skickas in och ansökan ska fyllas i på hemsidan. Hrm, SKA fyllas i var det ja.
Jag glömmer/förtränger det och till slut kan jag inte fylla i ansökan längre. Då kan jag sticka huvudet i sanden lite till och tro att problemet löser sig av det. Det gör det inte (nähä) utan till slut (läs idag) så får jag vackert ringa till Försäkringskassans kundtjänst och fråga hur sjutton jag ska göra nu. Vänlig och tålmodig personal kollar i sina system och påpekar lite retsamt att några av dagarna har jag ringt om innan, men fortfarande inte ansökt om... Hoppsan liksom.
Nåväl, till slut har även jag fått utrett hur jag ska göra och lägger på.
Sen händer det magiska - jag tar faktiskt ALLA dagar, alla intyg och alla ansökningar och fyller i enligt alla konstens regler (som är ganska många eftersom jag har strulat med detta länge, hej Almanacka för 2011) och lägger i kuvert.
Så får jag bara tummen ur och lägger kuverten på postlådan, så ligger snart mina VAB-dagars öde inte längre i mina händer.
Pust.
Jag glömmer/förtränger det och till slut kan jag inte fylla i ansökan längre. Då kan jag sticka huvudet i sanden lite till och tro att problemet löser sig av det. Det gör det inte (nähä) utan till slut (läs idag) så får jag vackert ringa till Försäkringskassans kundtjänst och fråga hur sjutton jag ska göra nu. Vänlig och tålmodig personal kollar i sina system och påpekar lite retsamt att några av dagarna har jag ringt om innan, men fortfarande inte ansökt om... Hoppsan liksom.
Nåväl, till slut har även jag fått utrett hur jag ska göra och lägger på.
Sen händer det magiska - jag tar faktiskt ALLA dagar, alla intyg och alla ansökningar och fyller i enligt alla konstens regler (som är ganska många eftersom jag har strulat med detta länge, hej Almanacka för 2011) och lägger i kuvert.
Så får jag bara tummen ur och lägger kuverten på postlådan, så ligger snart mina VAB-dagars öde inte längre i mina händer.
Pust.
tisdag 3 juli 2012
Åsså var det det där..
...med att komma igång.
Efter en cykeltur till affären för att främja familjefriden (slut på flingor), lite frukost och avplockning, är det lätt att hamna i nån post-frukost-koma. En snabb sittning vid datorn blir lätt hur lång som helst.
Jag får sätta tidlås på den tror jag.
Nåväl, kl 14 ska jag träna ryggen/bålen med bästaste sjukgymnasten, så innan dess borde jag rimligtvis ha lyckats slita mig.
Lite surt muttrande är det allt här i dag också, tappade ett av mina örhängen igår, givetvis det dyraste jag äger.
Efter en cykeltur till affären för att främja familjefriden (slut på flingor), lite frukost och avplockning, är det lätt att hamna i nån post-frukost-koma. En snabb sittning vid datorn blir lätt hur lång som helst.
Jag får sätta tidlås på den tror jag.
Nåväl, kl 14 ska jag träna ryggen/bålen med bästaste sjukgymnasten, så innan dess borde jag rimligtvis ha lyckats slita mig.
Lite surt muttrande är det allt här i dag också, tappade ett av mina örhängen igår, givetvis det dyraste jag äger.
söndag 1 juli 2012
Fru Nipes icke-känsla för värme
Jag har svårt med värme. Otaliga gånger äro de, när jag under/efter fysisk ansträning i minsta lilla värme fått migrän och tvingats till sängliggande.
Så ock idag.
Skit.
Vi hade planerat att gå en etapp på Blekingeleden, som ett led i träningen inför Fjällräven Classic.
Eftersom min rygg inte samarbetat så fokuserade jag på detta. Hur skulle ryggen reagera på lastad ryggsäck? Packade den ryggan som jag planerar att använda med 9kg, vilket är ca 3kg "för lite", som ett test.
Fötterna mina är ett kapitel för sig, så de tejpades och ena hälen fick ett Compeed ( eller ett plagiat).
Totalt fokuserad på ryggen och fötterna, glömde jag att ta hänsyn till vädret. Dricka mycket innan är ett måste även vid kall väderlek och idag sprack det upp och blev både varmt och kvavt.
Vi kom iväg sent och tänkte rasta för lunch tämligen omgående.
Tämligen omgående blev i praktiken efter drygt 1,5 timmar. Det var inte smart.
Compeedplagiatet hade visat färg och liksom blivit ett med innerstrumpan, så det byttes mot sporttejp, men skadan var redan skedd. Blåsa.
Fortsatte promenaden och huvudet började dunka. Blåsan slutade göra ont så fort vi kommit igång ordentligt, men dunkandet i huvudet, det eskalerade i värmen.
Jahapp. Sån är jag.
Till slut fick envisheten förlora till förmån för visheten och när vi kommit ut på asfaltsväg fick vi ringa efter hämtning, trots att vi inte hade så väldigt många kilometer kvar. Retligt, men behövligt.
Hem och tryckte in lite mat, en Resorb, två Eezetabletter och plågade mig sen genom duschen och ramlade i säng. Sov en stund och vaknade sen som en ny människa.
Ryggen då?
Känns hur bra som helst. Alltid nåt.
Update: Och vill jag riktigt gräma sig, kan jag ju alltid jämföra min insats i går mot deltagarna i Fotrally, men jag struntar nog i det.
Så ock idag.
Skit.
Vi hade planerat att gå en etapp på Blekingeleden, som ett led i träningen inför Fjällräven Classic.
Eftersom min rygg inte samarbetat så fokuserade jag på detta. Hur skulle ryggen reagera på lastad ryggsäck? Packade den ryggan som jag planerar att använda med 9kg, vilket är ca 3kg "för lite", som ett test.
Fötterna mina är ett kapitel för sig, så de tejpades och ena hälen fick ett Compeed ( eller ett plagiat).
Totalt fokuserad på ryggen och fötterna, glömde jag att ta hänsyn till vädret. Dricka mycket innan är ett måste även vid kall väderlek och idag sprack det upp och blev både varmt och kvavt.
Vi kom iväg sent och tänkte rasta för lunch tämligen omgående.
Tämligen omgående blev i praktiken efter drygt 1,5 timmar. Det var inte smart.
Compeedplagiatet hade visat färg och liksom blivit ett med innerstrumpan, så det byttes mot sporttejp, men skadan var redan skedd. Blåsa.
Fortsatte promenaden och huvudet började dunka. Blåsan slutade göra ont så fort vi kommit igång ordentligt, men dunkandet i huvudet, det eskalerade i värmen.
Jahapp. Sån är jag.
Till slut fick envisheten förlora till förmån för visheten och när vi kommit ut på asfaltsväg fick vi ringa efter hämtning, trots att vi inte hade så väldigt många kilometer kvar. Retligt, men behövligt.
Hem och tryckte in lite mat, en Resorb, två Eezetabletter och plågade mig sen genom duschen och ramlade i säng. Sov en stund och vaknade sen som en ny människa.
Ryggen då?
Känns hur bra som helst. Alltid nåt.
Update: Och vill jag riktigt gräma sig, kan jag ju alltid jämföra min insats i går mot deltagarna i Fotrally, men jag struntar nog i det.
lördag 30 juni 2012
Tänja på gränserna
Medan jag försöker tänja ut min rumpa och lår, så finns det andra som rejält tänjer på gränserna.
Kolla in de härliga knäppgökarna i Fotrally, de har gått sen kl 21.00 i torsdagskväll!
Från början var de över 100, nu är det bara 4 tappra själar kvar.
Kolla in de härliga knäppgökarna i Fotrally, de har gått sen kl 21.00 i torsdagskväll!
Från början var de över 100, nu är det bara 4 tappra själar kvar.
tisdag 26 juni 2012
Fru Nipes känsla för träning
Asså... det här med träning. Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, för att citera en trubadix jag inte riktigt fixar.
Jag fixar inte heller det här med regelbundenhet, helt klart. Det är av eller på. Inte halvpå, eller så. Full fart in i kaklet eller totalt soffläge.
Jag kan ha bra flyt i träningen, kommer iväg på nån runda varannan dag eller så. Inte för mycket, utan lustfyllt och lagom. Sen händer något, som nu senast när ryggen protesterade. Självfallet blir det ingen ryggbelastande träning, men inte heller nån annan. Vad händer då? Varför tappar jag helt konceptet? Varför känns helt plötsligt en promenad som ett maratonlopp?
Jag vet ju hur gott det gör mig med träningen, hur mycket gladare jag blir och hur lite motion det krävs för att hålla uppe humöret. Men likt förbaskat så orkar jag inte ens ta fram en yoga-DVD ur skåpet eller snöra på skorna.
Jag har ett behov av att träna upp framför allt ryggen och magen - ett skriande behov med tanke på Fjällräven Classic som närmar sig. Det råder ingen brist på varken kunskap eller träningsprogram. Det är bara att sätta igång. Det är inga långa pass, och kräver ingen utrustning mer än en yogamatta och den ligger framme i vardagsrummet.
Dagarna bara går och träningen lyser med sin frånvaro. Alla tillfällen till träning bara rinner mig ur händerna, oftast på grund av att jag låter de göra det. Ursäkterna är många och fantasifulla och när fantasin tryter, ja då bara ignorerar jag allt vad träning heter, fast att jag egentligen inget hellre vill än träna. Låter det konstigt? Det tycker i alla fall jag. Om jag nu vill träna, varför gör jag inte det? Eller vill jag inte? Jo, det tror jag att jag vill, men latmasken i mig har ett alldeles för stort inflytande på mig.
Ge mig era bästa knep för att övervinna den där latmasken, please!
Jag fixar inte heller det här med regelbundenhet, helt klart. Det är av eller på. Inte halvpå, eller så. Full fart in i kaklet eller totalt soffläge.
Jag kan ha bra flyt i träningen, kommer iväg på nån runda varannan dag eller så. Inte för mycket, utan lustfyllt och lagom. Sen händer något, som nu senast när ryggen protesterade. Självfallet blir det ingen ryggbelastande träning, men inte heller nån annan. Vad händer då? Varför tappar jag helt konceptet? Varför känns helt plötsligt en promenad som ett maratonlopp?
Jag vet ju hur gott det gör mig med träningen, hur mycket gladare jag blir och hur lite motion det krävs för att hålla uppe humöret. Men likt förbaskat så orkar jag inte ens ta fram en yoga-DVD ur skåpet eller snöra på skorna.
Jag har ett behov av att träna upp framför allt ryggen och magen - ett skriande behov med tanke på Fjällräven Classic som närmar sig. Det råder ingen brist på varken kunskap eller träningsprogram. Det är bara att sätta igång. Det är inga långa pass, och kräver ingen utrustning mer än en yogamatta och den ligger framme i vardagsrummet.
Dagarna bara går och träningen lyser med sin frånvaro. Alla tillfällen till träning bara rinner mig ur händerna, oftast på grund av att jag låter de göra det. Ursäkterna är många och fantasifulla och när fantasin tryter, ja då bara ignorerar jag allt vad träning heter, fast att jag egentligen inget hellre vill än träna. Låter det konstigt? Det tycker i alla fall jag. Om jag nu vill träna, varför gör jag inte det? Eller vill jag inte? Jo, det tror jag att jag vill, men latmasken i mig har ett alldeles för stort inflytande på mig.
Ge mig era bästa knep för att övervinna den där latmasken, please!
söndag 24 juni 2012
Kunglig inledning
Semesterstart med regn. Som väntat.
Jag fastnar i ett gravt missbruk av patiensspelet Kungen på datorn.
Gott så. I morgon är en annan dag, då hoppas jag att regnet och Kungen drar sin kos.
Jag fastnar i ett gravt missbruk av patiensspelet Kungen på datorn.
Gott så. I morgon är en annan dag, då hoppas jag att regnet och Kungen drar sin kos.
onsdag 20 juni 2012
Det är inte lätt ibland
Idag på vägen hem funkade inte ACn i bilen. Jäklar och fasen och skit med - ingen kostnad man vill få precis innan semestern. Men jäklar och fasen och skit med vad pinsamt att det sen visade sig vara lilla jag som glömt trycka på On-knappen...
Silverräven fick sig ett gott skratt, alltid roar man nån.
Silverräven fick sig ett gott skratt, alltid roar man nån.
måndag 18 juni 2012
Jodå
Tre uppstigningar kvar till semestern!
Gillar inte tidig semester, men just nu känns det väldigt välbehövligt.
Hos naprapaten i morse. Både hon och jag konstaterade att det var tur för mig att jag var hos massören förra veckan och löste upp en del av ryggproblemen - för annars hade besöket idag blivit fullständigt outhärdligt.
Nu lite öm, men med en fantastiskt utökad rörlighet.
Sa jag att är förkyld också? Här släpper vi årets spänningar på en gång verkar det som.
Välbehövlig semester var det ja.
Gillar inte tidig semester, men just nu känns det väldigt välbehövligt.
Hos naprapaten i morse. Både hon och jag konstaterade att det var tur för mig att jag var hos massören förra veckan och löste upp en del av ryggproblemen - för annars hade besöket idag blivit fullständigt outhärdligt.
Nu lite öm, men med en fantastiskt utökad rörlighet.
Sa jag att är förkyld också? Här släpper vi årets spänningar på en gång verkar det som.
Välbehövlig semester var det ja.
tisdag 12 juni 2012
Old dog
Undrar när den här gamla hunden ska lära sig att sitta?
Eller, mer konkret - lära sig att om man tränar mycket måste man också stretcha mycket.
Rumpmusklerna blir inte längre av orientering och sen stillasittande jobb. Nä, de blir kortare och kortare och till sist blir de så korta att resten av kroppen säger ifrån.
Nu en massagetid senare känner jag väl lite igen mig själv igen och ryggen pratar med mig igen.
Suck, där rök kvällens träning. Ordern var att gå fort men inte springa. Hur roligt är det på en skala?
Tja, i alla fall betydligt roligare än att försöka vända sig i sängen med en strejkande rygg.
onsdag 6 juni 2012
Jackpot
Det gäller att inte dammsuga för ofta. Väntar man in i det längsta, ja då känns det som jackpot när det rasslar i slangen.
måndag 4 juni 2012
Allt är relativt
Gnällde lite över vädret i helgen, i synnerhet på det väder som rådde under min 40 minuter långa tävlingsinsats.
Läser sen blogginlägg och fejjanstatusar skrivna av personer som sprang Stockholm Marathon och inser att jag ska hålla käften en smula. Allt är relativt, så även det dåliga vädret.
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Tja, jag undrar jag.
För er som blir inspirerade av personer som kämpar i ur och skur, här har ni två inlägg som är värda att läsa. Här och här.
För er som inte blir inspirerade, läs ändå.
Oj, vad jag inte hade fixat kalla fingrar. Men liten sugen blir jag.
Läser sen blogginlägg och fejjanstatusar skrivna av personer som sprang Stockholm Marathon och inser att jag ska hålla käften en smula. Allt är relativt, så även det dåliga vädret.
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Tja, jag undrar jag.
För er som blir inspirerade av personer som kämpar i ur och skur, här har ni två inlägg som är värda att läsa. Här och här.
För er som inte blir inspirerade, läs ändå.
Oj, vad jag inte hade fixat kalla fingrar. Men liten sugen blir jag.
lördag 2 juni 2012
Hagel och drivis
Kanske inte den där isen, men hagel kom det idag när jag tagit hälften av mina kontroller i Sprint-DM. Att springa i högt gräs som är blött med hagelanfall ovanifrån, det kan rubba grundvalarna även hos en nyfrälst orienteringsnörd.
Men träningskläder torkar snabbt och jag kom trea.
(av tre deltagare i D40 visserligen, men här ska vi inte vara så knussliga).
Varken undertecknad eller tillhörande Silverräv hade innan varit i downtown Mörrum, så det var en trevlig ny bekantskap. Dit måste vi helt klart åka igen i sommar och strosa längs med ån, utan mottävlanden som springer förbi och stressar.
Men träningskläder torkar snabbt och jag kom trea.
(av tre deltagare i D40 visserligen, men här ska vi inte vara så knussliga).
Varken undertecknad eller tillhörande Silverräv hade innan varit i downtown Mörrum, så det var en trevlig ny bekantskap. Dit måste vi helt klart åka igen i sommar och strosa längs med ån, utan mottävlanden som springer förbi och stressar.
fredag 1 juni 2012
Fredagsgnäll
Har sen i tisdags trappat ner rejält på sockret och det vita mjölet.
Idag har jag träningsvärk i rygg och axlar. Gissa huvudvärken...
På jobbet har jag en hel del jag gärna vill avsluta innan semestern, eftersom jag efter semestern har en annan arbetsgivare. Kör konstant fast och kommer i stort sett inte framåt alls. Åh, frustrationen!
Men jag jobbar hårt på att vända på mina resonemang. Tre dagar utan socker är ett bra resultat för mig just nu och snart släpper huvudvärken och suget, det vet jag ju.
Träningsvärken är synnerligen ett resultat av frivillig aktivitet och all träning ( och träningsvärk) tar mig närmare mina mål.
Snart är det dessutom semester och mina fastkörningar på jobbet är det inte bara jag som orsakar så varför är jag så hård mot mig själv? Relalalaxa lite, tjejen.
Idag har jag träningsvärk i rygg och axlar. Gissa huvudvärken...
På jobbet har jag en hel del jag gärna vill avsluta innan semestern, eftersom jag efter semestern har en annan arbetsgivare. Kör konstant fast och kommer i stort sett inte framåt alls. Åh, frustrationen!
Men jag jobbar hårt på att vända på mina resonemang. Tre dagar utan socker är ett bra resultat för mig just nu och snart släpper huvudvärken och suget, det vet jag ju.
Träningsvärken är synnerligen ett resultat av frivillig aktivitet och all träning ( och träningsvärk) tar mig närmare mina mål.
Snart är det dessutom semester och mina fastkörningar på jobbet är det inte bara jag som orsakar så varför är jag så hård mot mig själv? Relalalaxa lite, tjejen.
torsdag 31 maj 2012
Hopplans
Det är mycket nu.
Inte bara orientering, även om det är lätt att tro det ibland.
Nejdå, jag jobbar faktiskt också lite mellan rundor i skogen, grillkvällar med skolan, avslutningsfester med jobbet, kettlebellsträning, utvecklingssamtal och allt annat.
I morgon har jag en helt ointecknad fredagskväll tillsammans med bästa kidsen, medan maken är på ratjantajtan. På lördag morgon är det tidig revelj för Distriktsmästerskap. I orientering, givetvis...
Update: Etthundrafemtio svingar med 12kg kettlebell idag, varav hälften med en hand. Hej Träningsvärk, jag hoppas du inte stannar till lördag.
Inte bara orientering, även om det är lätt att tro det ibland.
Nejdå, jag jobbar faktiskt också lite mellan rundor i skogen, grillkvällar med skolan, avslutningsfester med jobbet, kettlebellsträning, utvecklingssamtal och allt annat.
I morgon har jag en helt ointecknad fredagskväll tillsammans med bästa kidsen, medan maken är på ratjantajtan. På lördag morgon är det tidig revelj för Distriktsmästerskap. I orientering, givetvis...
Update: Etthundrafemtio svingar med 12kg kettlebell idag, varav hälften med en hand. Hej Träningsvärk, jag hoppas du inte stannar till lördag.
torsdag 24 maj 2012
Sleten både här och där
Orientering tre dagar i rad. Crawlkurs lite halvt däremellan.
Igår tävling i Brömsebro. Där var det fred, blåbärsris och sand. Mitt i skogen finns en stor plätt med sand, Höga Sand. Självklart är det där man ska springa tävling.
Idag ont i ena låren, men bara när jag sätter ner foten.
På jobbet är det mycket nu. Vissa tär på min energi.
Annars är det j-vla bra, som han sjunger Bananen.
Vi njuter av cabbe-vädret och låter den ljumma vinden vina i håret.
Igår tävling i Brömsebro. Där var det fred, blåbärsris och sand. Mitt i skogen finns en stor plätt med sand, Höga Sand. Självklart är det där man ska springa tävling.
Idag ont i ena låren, men bara när jag sätter ner foten.
På jobbet är det mycket nu. Vissa tär på min energi.
Annars är det j-vla bra, som han sjunger Bananen.
Vi njuter av cabbe-vädret och låter den ljumma vinden vina i håret.
måndag 21 maj 2012
Stum
Lördagens kväll blev väl inte riktigt som jag hade planerat...
Några andra hade planerat den åt mig skulle man kunna drista sig till att påstå. Totalt ovetandes hade det smidits planer bakom min rygg ett tag.
Jag är fortfarande stum och chockad och alldeles jätteglad. Måste fnula lite till på ett inlägg om detta.
Några andra hade planerat den åt mig skulle man kunna drista sig till att påstå. Totalt ovetandes hade det smidits planer bakom min rygg ett tag.
Jag är fortfarande stum och chockad och alldeles jätteglad. Måste fnula lite till på ett inlägg om detta.
lördag 19 maj 2012
Kalas
Vi var på bröllopskalas igår. Brudparet gifte sig i all enkelhet i vintras, på förekommen anledning, men väntade med festen tills de hade mer tid till planering.
Över hundra gäster var vi och vi satt till bords i över 3,5 timmar. Många tal blir det när brudparet inte är purunga och dessutom är begåvade med många vänner från olika sammanhang.
De där timmarna bara försvann i ett enda långt härligt skratt med inslag av glädjetårar.
Idag är halva familjen på konfirmation. Av den hemmavarande halvan är halva delen på två kalas, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Den lilla kvartingen av familjen som är kvar hemma, ja, hon kalasar i garaget och förrådet. Två vändor till tippen och snart ska alla skor sorteras och läggas i lådor. Efter det stundar en utrensning av det som förhoppningsvis ska säljas på loppis i sommar.
En kalasdag för alla inblandade med andra ord.
Över hundra gäster var vi och vi satt till bords i över 3,5 timmar. Många tal blir det när brudparet inte är purunga och dessutom är begåvade med många vänner från olika sammanhang.
De där timmarna bara försvann i ett enda långt härligt skratt med inslag av glädjetårar.
Idag är halva familjen på konfirmation. Av den hemmavarande halvan är halva delen på två kalas, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Den lilla kvartingen av familjen som är kvar hemma, ja, hon kalasar i garaget och förrådet. Två vändor till tippen och snart ska alla skor sorteras och läggas i lådor. Efter det stundar en utrensning av det som förhoppningsvis ska säljas på loppis i sommar.
En kalasdag för alla inblandade med andra ord.
Resterna av ekorrkalas i skogen |
En annan typ av kalas i skogen: lite fika uppe på ett berg i regn. |
onsdag 16 maj 2012
Se bra
Plötsligt anfallande migrän igår på lunchen föranledde en eftermiddag i sängen.
Kvällen bjöd på öppet hus på skolan och sen ansåg jag mig i skick till att kravla mig iväg på crawlkurs.
Svårigheter med att få i linserna byttes efter tio minuters simning till lätthet att få ut dom.
Föga anade jag att utsikterna för att simma bra avtog hastigt i brist på både linser och i närvaro av postmigräna besvär.
Hänga vid kanten blev dock en smula långrandigt men nödvändigt.
Kvällen bjöd på öppet hus på skolan och sen ansåg jag mig i skick till att kravla mig iväg på crawlkurs.
Svårigheter med att få i linserna byttes efter tio minuters simning till lätthet att få ut dom.
Föga anade jag att utsikterna för att simma bra avtog hastigt i brist på både linser och i närvaro av postmigräna besvär.
Hänga vid kanten blev dock en smula långrandigt men nödvändigt.
måndag 14 maj 2012
Alla dessa beslut
Som nybliven 40-åring är det premiär för O-ringen. Dags att anmäla sig senast i morgon annars höjs anmälningsavgiften drastiskt.
Jamenhallå! Det finns inte en klass att välja på precis. Det är D40, D40 kort, D40 Motion, Öppenbanor, 2-dagars, O-ringen Challenge und zu weiter.
Det är svårare att hitta rätt i den klassindelningen än ute i skogen, tror jag.
Jamenhallå! Det finns inte en klass att välja på precis. Det är D40, D40 kort, D40 Motion, Öppenbanor, 2-dagars, O-ringen Challenge und zu weiter.
Det är svårare att hitta rätt i den klassindelningen än ute i skogen, tror jag.
söndag 13 maj 2012
Fri tid
En hektisk morgon minst sagt. Innan klockan 11 hade vi fått sovmorgon, ätit frukost, elvakaffe, packat fotbollssaker till Skruttafis, bestämt lekkompis till Pillerill, skrivit en enorm inköpslista till Ikea, ändrat våra planer några gånger och dessutom sålt en bil.
Pust.
Logistikplaneringen var totalt förvirrad en stund, men landade till slut i att maken och Skruttafis for till obygden för att spela fotbollsmatch och Pillerill fick följe med mig till en kompis. Själv fick jag en enorm lucka i planeringen och befann mig helt plötsligt ute i skogen med cykeln alldeles för mig själv. Utan nån annan att hålla reda på, utan egentlig färdplan och framför allt utan någon tidplan.
Men... hur gick detta till liksom?
Tog en paus nere vid en grillplats jag orienterade förbi i veckan och satt där en stund och bara njöt. Två tranor flög rakt över huvudet på mig och oj vad jag saknade min riktiga kamera då, mobilen zoomar dåligt.
Så härligt, ingen större tidspress idag. Pillerill ska hämtas nångång innan min simkurs som börjar kl 18, men annars fri lektid för Nipe.
Miljoner saker att göra finns ju alltid, men inget tvång just nu. Maj-mania fick en rak höger av mig idag!
Pust.
Logistikplaneringen var totalt förvirrad en stund, men landade till slut i att maken och Skruttafis for till obygden för att spela fotbollsmatch och Pillerill fick följe med mig till en kompis. Själv fick jag en enorm lucka i planeringen och befann mig helt plötsligt ute i skogen med cykeln alldeles för mig själv. Utan nån annan att hålla reda på, utan egentlig färdplan och framför allt utan någon tidplan.
Men... hur gick detta till liksom?
Tog en paus nere vid en grillplats jag orienterade förbi i veckan och satt där en stund och bara njöt. Två tranor flög rakt över huvudet på mig och oj vad jag saknade min riktiga kamera då, mobilen zoomar dåligt.
Så härligt, ingen större tidspress idag. Pillerill ska hämtas nångång innan min simkurs som börjar kl 18, men annars fri lektid för Nipe.
Miljoner saker att göra finns ju alltid, men inget tvång just nu. Maj-mania fick en rak höger av mig idag!
lördag 12 maj 2012
fredag 11 maj 2012
torsdag 10 maj 2012
Rensa lite
Maj-mania ville inte alls blomma ut den 22-23 maj, den hade mer bråttom än så. Jag satt inte heller ner i båten och andades lugnt och harmoniskt. Nej, det var väl för bra för att vara sant.
Idag har jag febrilt försökt få hjärnan och hjärtat att inte slå bakut över nästa tisdag som är trippelbokad. Det gick sådär bra, så i bilen hem när de där förbannade dubbelslagen tagit över, ja då var det bara att inse att detta inte håller.
Dags att rensa. Säga nej helt enkelt. Det är inte roligt, men det är inte stressen heller.
Update: Silverräven und ich har synkat våra kalendrar. Döm om vår förvåning när vi inte hade nåt bokat den 25 maj. Än.
Idag har jag febrilt försökt få hjärnan och hjärtat att inte slå bakut över nästa tisdag som är trippelbokad. Det gick sådär bra, så i bilen hem när de där förbannade dubbelslagen tagit över, ja då var det bara att inse att detta inte håller.
Dags att rensa. Säga nej helt enkelt. Det är inte roligt, men det är inte stressen heller.
Update: Silverräven und ich har synkat våra kalendrar. Döm om vår förvåning när vi inte hade nåt bokat den 25 maj. Än.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)