Alltså. Jag har så många ord. Ord som vill ut. Men skrivkramp råder verkar det som.
På vägen hem från jobbet fnular jag på inlägg. När jag lagar mat fnular jag vidare. I tvättstugan fnulas det.
Vid datorn/mobil/paddan är de puts väck. Blankt.
Lägger mig i sängen och tadaa - där är dom igen!
Så kan det vara. Det går förhoppningsvis över.
Men för att sammanfatta läget just nu: jobb, vardag, alldeles för lite träning, funderingar på investering vid havet. Åh, en cliffhanger!
fredag 30 september 2016
tisdag 20 september 2016
Vi har ju missat så mycket
Vi har senaste två (ja, tre nu) höstarna ställt vår husvagn på efterssäsongsplats. Vi som 2008 lovade oss själva att om vi köper en tattartermos ska vi aldrig ha den på säsong, hehe. Men jag vill betona att det är på eftersäsong, utan några trallgolv, blomkrukor eller annat. I år har vi inte ens förtältet uppe.
Nåväl, den står ute på Listerlandet som är den västraste delen av Blekinge. En vit fläck på kartan, för oss smålänningar. När vi flyttade till Blekinge för 20 år sen, var vi flitiga att åka runt och kolla på vårt nya län, men bort till Listerlandet vågade vi oss inte riktigt.
Så, när vi nu då vågade oss dit, vi får tacka Hällevikslägret för det, så insåg vi att där fanns ju en hel del att upptäcka. Vi har cyklat runt, promenerat och kört runt med bilen. Vi hade bra koll, trodde vi.
Men nu, nu har vi på förekommen anledning kört runt lite till i de olika byarna. Och hoppsan! Vi har missat så mycket fint! Förra veckan upptäckte vi en hel by komplett med, strand, fyr och hamn. Hur lyckas man med det? I synnerhet med tanke på att vi är kartnördar och givetvit studerat kartan över Listerlandet in absurdum. Märkligt. Vi insåg att vi har en hel del att utforska, en annan dag, när korna inte är utsläppta runt fyren och när vi har tid över för dagsutflykt eller två.
Några timmar efter den upptäckten får vi höra om ytterligare en strand och en fyr vi också missat, va fan?!
Alltså vi får nog ta en rejäl titt på den där kartan igen tror jag.
Nåväl, den står ute på Listerlandet som är den västraste delen av Blekinge. En vit fläck på kartan, för oss smålänningar. När vi flyttade till Blekinge för 20 år sen, var vi flitiga att åka runt och kolla på vårt nya län, men bort till Listerlandet vågade vi oss inte riktigt.
Så, när vi nu då vågade oss dit, vi får tacka Hällevikslägret för det, så insåg vi att där fanns ju en hel del att upptäcka. Vi har cyklat runt, promenerat och kört runt med bilen. Vi hade bra koll, trodde vi.
Men nu, nu har vi på förekommen anledning kört runt lite till i de olika byarna. Och hoppsan! Vi har missat så mycket fint! Förra veckan upptäckte vi en hel by komplett med, strand, fyr och hamn. Hur lyckas man med det? I synnerhet med tanke på att vi är kartnördar och givetvit studerat kartan över Listerlandet in absurdum. Märkligt. Vi insåg att vi har en hel del att utforska, en annan dag, när korna inte är utsläppta runt fyren och när vi har tid över för dagsutflykt eller två.
Några timmar efter den upptäckten får vi höra om ytterligare en strand och en fyr vi också missat, va fan?!
Alltså vi får nog ta en rejäl titt på den där kartan igen tror jag.
söndag 11 september 2016
Ta mig till havet!
Senaste tiden har vi lyckats ta oss ner till havet några gånger. I veckan som gick till havet utanför Blekinge och igår på Öland.
Havet, det är bra skit det. Som landkrabba från innersta Småland borde jag kanske tycka att en insjö duger lika gott kanske, men icke. Som barn tillbringade jag mycket tid på stranden vid Vilshärad utanför Halmstad, så vita stränder och salt vatten är sommar för mig.
Nu bor vi ungefär en mil från havet, men inte fasen kommer vi dit ändå. Kan ju ha en hel del att göra med att vi rantar runt i orienteringsskogar mest hela tiden av vår fritid...
Havet, det är bra skit det. Som landkrabba från innersta Småland borde jag kanske tycka att en insjö duger lika gott kanske, men icke. Som barn tillbringade jag mycket tid på stranden vid Vilshärad utanför Halmstad, så vita stränder och salt vatten är sommar för mig.
Nu bor vi ungefär en mil från havet, men inte fasen kommer vi dit ändå. Kan ju ha en hel del att göra med att vi rantar runt i orienteringsskogar mest hela tiden av vår fritid...
Östra Bokö, utanför Karlshamn. |
Torsö, utanför Sölvesborg |
Borgholm, ursäkta den sneda horisonten |
lördag 10 september 2016
Onödigt men kul
Det var DM i nattorientering ikväll. Kunde inte låta bli utan sprang en ÖM3, dvs kort och lätt.
Halva banan på hård grusväg, resten på stig. Aj, tyckte ryggen.
Det var väl en smula onödigt gjort av mig, dessutom om man lägger till faktumet att jag knappt såg nåt på grund av imma på glasögonen.
Nåväl. Fyrtio minuters motion en fredagskväll är inte fy skam. Nu ligger jag och fjäskar för ryggen. Det får det vara värt.
Kvällens bästa var dock att Skruttafis slog till på en förstaplats och numera kan titulera sig Distriktsmästare i nattorientering.
onsdag 7 september 2016
Likt ketchupen
I söndags blev det ju som sagt lite orientering. Seg i benen eftersom jag cyklat i skogen dagen innan.
Tänkte så på måndagen att ta det lite lugnt och mest ligga på soffan. Så blev det inte, utan blev alldeles sugen på en cykelrunda i skogen när barnen tränade.
Igår tisdag var benen om möjligt ännu segare och ingen träning inbokad. Jo, hoppsan jag lovade visst barnen att köra dom till klubbens löpträning. Tja, varför inte gå en liten runda under tiden. Det blev en 70-minutare i både obanat terräng och på stig. Vilken tur att jag är ledig idag onsdag och tänkt göra rätt och slätt ingenting.
Vaknar av ett sms från en kompis, som skriver att hon kommer om tio minuter.
Va? Ojdå. Hade glömt att vi bokat att gå en powerwalk innan frukost.
Min träning är uppenbarligen som en ketchupflaska.
Tänkte så på måndagen att ta det lite lugnt och mest ligga på soffan. Så blev det inte, utan blev alldeles sugen på en cykelrunda i skogen när barnen tränade.
Igår tisdag var benen om möjligt ännu segare och ingen träning inbokad. Jo, hoppsan jag lovade visst barnen att köra dom till klubbens löpträning. Tja, varför inte gå en liten runda under tiden. Det blev en 70-minutare i både obanat terräng och på stig. Vilken tur att jag är ledig idag onsdag och tänkt göra rätt och slätt ingenting.
Vaknar av ett sms från en kompis, som skriver att hon kommer om tio minuter.
Va? Ojdå. Hade glömt att vi bokat att gå en powerwalk innan frukost.
Min träning är uppenbarligen som en ketchupflaska.
söndag 4 september 2016
Nånting gammalt, nånting nytt...
... nånting lånat och nånting... grönt?
Veckan som gått har bjudit på lite varje minst sagt. En båttur med en gammal kollega (och M). Båtturer är inte så frekventa hos den här landkrabban, så det var en upplevelse. En tur ut från Karlshamn till ön Östra Bokö. En fantastisk grillning med tillhörande skratt och solnedgång och sen en helt magisk båttur tillbaka i den stjärnklara natten.
I går var jag på en triatlontävling, som supportive mother till Skruttafis. Det var helt klart nåt nytt! Alltid lika fascinerande att ta del av och studera en ny subkultur. Hur funkar det i den här gruppen då? Vad gör man och framför allt, vad gör man inte?
Skruttafisan gjorde en fin första start i ungdomsklassen. Ett lite mindre smidigt byte från simning till cykel, men vi var där för att lära. I mitt tycke dessutom bättre att falera på bytet än på själva idrottsutövandet. Hon var nöjd i mål och hade plockat in alla placeringar hon tappade på det där långsamma bytet.
Fick även träffa en ny bekantskap igår. Mycket trevlig! Jag hoppas vi får nöjet att träffa vederbörande fler gånger. Jag gillar folk man kan börja prata med direkt, där man kan skippa artighetsfasen och liksom bara börja umgås. Inga krusiduller, inga konstigheter.
Lånade en liten sköning igår också några timmar. Barnvaktade coolaste killen när mamman simmade, cyklade och sprang till sig en klasseger. Win-win, typ...
Hann med en snabb tur i skogen med min Trek. Tog sex naturpasskontroller. Missade den sjunde på grund av en nyfiken fårskock som undrade varför jag ville passera genom deras hage. Får i skock är ingen höjdare, så den kontrollen får helt enkelt vänta till en annan gång.
Igår kväll sen (alltså fasen vad dagen var intensiv igår nu när jag tänker efter) så firade vi bästa Skruttafis som fyllt fjorton. FJORTON!
Snabbstäd, tacopaj och en härlig familjemiddag, precis som sig bör.
Natten blev, vad ska jag säga... sömnstörd. Närheten till en militär anläggning och stor övning främjar inte en god natt. Vet inte hur många gånger jag tittat på klockan i natt. Tur de inte övar på nätterna mer än nån gång om året.
Idag var det en tur rakt in i spenaten. Fick hoppa in i ett lag på DM-stafetten. Det gjorde jag enbart för att rädda laget. Kände redan från start att jag var seg. Seg som i helt omöjlig att få fart på. Orienterade klockrent, men orkade inte. Det var i vanlig ordning en massa blåbärsris, odonbuskar, kalhyggen och annat jäkelskap, men det var nog mest jag som inte hade energin nog att lyfta på fötterna.
Jaja, jag fick en timmes träning, så ser jag det, och jag kom inte heller sist på min sträcka!
Veckan som gått har bjudit på lite varje minst sagt. En båttur med en gammal kollega (och M). Båtturer är inte så frekventa hos den här landkrabban, så det var en upplevelse. En tur ut från Karlshamn till ön Östra Bokö. En fantastisk grillning med tillhörande skratt och solnedgång och sen en helt magisk båttur tillbaka i den stjärnklara natten.
I går var jag på en triatlontävling, som supportive mother till Skruttafis. Det var helt klart nåt nytt! Alltid lika fascinerande att ta del av och studera en ny subkultur. Hur funkar det i den här gruppen då? Vad gör man och framför allt, vad gör man inte?
Skruttafisan gjorde en fin första start i ungdomsklassen. Ett lite mindre smidigt byte från simning till cykel, men vi var där för att lära. I mitt tycke dessutom bättre att falera på bytet än på själva idrottsutövandet. Hon var nöjd i mål och hade plockat in alla placeringar hon tappade på det där långsamma bytet.
Fick även träffa en ny bekantskap igår. Mycket trevlig! Jag hoppas vi får nöjet att träffa vederbörande fler gånger. Jag gillar folk man kan börja prata med direkt, där man kan skippa artighetsfasen och liksom bara börja umgås. Inga krusiduller, inga konstigheter.
Lånade en liten sköning igår också några timmar. Barnvaktade coolaste killen när mamman simmade, cyklade och sprang till sig en klasseger. Win-win, typ...
Hann med en snabb tur i skogen med min Trek. Tog sex naturpasskontroller. Missade den sjunde på grund av en nyfiken fårskock som undrade varför jag ville passera genom deras hage. Får i skock är ingen höjdare, så den kontrollen får helt enkelt vänta till en annan gång.
Igår kväll sen (alltså fasen vad dagen var intensiv igår nu när jag tänker efter) så firade vi bästa Skruttafis som fyllt fjorton. FJORTON!
Snabbstäd, tacopaj och en härlig familjemiddag, precis som sig bör.
Natten blev, vad ska jag säga... sömnstörd. Närheten till en militär anläggning och stor övning främjar inte en god natt. Vet inte hur många gånger jag tittat på klockan i natt. Tur de inte övar på nätterna mer än nån gång om året.
Idag var det en tur rakt in i spenaten. Fick hoppa in i ett lag på DM-stafetten. Det gjorde jag enbart för att rädda laget. Kände redan från start att jag var seg. Seg som i helt omöjlig att få fart på. Orienterade klockrent, men orkade inte. Det var i vanlig ordning en massa blåbärsris, odonbuskar, kalhyggen och annat jäkelskap, men det var nog mest jag som inte hade energin nog att lyfta på fötterna.
Jaja, jag fick en timmes träning, så ser jag det, och jag kom inte heller sist på min sträcka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)