Vårrus

Skruttafis sprang "vårruset" på skolan idag, glad som en lärka kom hon hem.
Jag springer på onsdag i Växjö. Efter dagens träningsrunda var jag inte glad som en lärka. Mer trött som en gnu. Fyyyy vad jobbigt det var i dag då? Annars har faktiskt säsongens löparrundor varit riktigt roliga.
I helgen kollade jag kilometertiden.
Eh, hrm, öh, alltså, ja, eh, äsch.
Nu pratar vi inte mer om det.

Nipes Nostalgi del 5

Varje kväll ska vi läsa Barbapappas nya hus för Pillerill. Varje kväll.

Vi kan den utantill. Allt sker enligt ett väl inrutat mönster, samma kommentarer på varje sida.

Jag klagar inte, nej jag älskar det! Illustrationerna i Barbapappa har fascinerat mig sen jag var liten och boken blev läst för mig. Så nätta, så fina, så underbara.

Vilka barnboksillustratörer gillar du?

(bilden har jag helt fräckt scannat ur boken, utan att be om lov, förlåt mig)

What a day!

Vilken dag va? Nu är det banne mig vår på riktigt!

Fika på altanen, tvätt på tork ute, Knytte i skogen, barn i studsmattan och löparrunda i finparken. Härligt värre!

Nya kompisen

Här har vi henne, nya kompisen i hallen uppe.
Tänk bort bilmattan och tänk istället till en snygg läslampa och en rund fin liten matta. Kanske en liten tavla ovanför också?

Soffan är funnen!

Vi renoverade hallen på övervåningen i vintras. Sen dess har jag letat efter soffa. En liten hall kräver en liten soffa. Så liten, så liten att den nästan inte finns alls. Dagens soffmode är lite som inversen av en liten soffa. Gigantiska pjäser som halva grannskapet kan få plats i. Vi har letat efter en soffa som två små barn kan få plats i. Blocket is tha place om man vill ha tag på en liten soffa med retrokänsla.
Nu har vi hittat den. Vi har även fått hem den och ställt den på plats. Den satt som en smäck! Nästan exakt som jag föreställt mig den.
Så, nu ska jag bara hitta en fin byrå som passar till, som inte är bredare än 78cm, med ett hyllplan som passar DVDn och med en låda eller två. Jag säger bara: Lyyyycka till Nipe.!

Det svarta guldet

Jag tål inte kaffe. Min mage har stora problem med det svarta guldet.
Min hjärna däremot... den har en kärleksrelation med kaffet.
Det är en smula problematiskt faktiskt. En ständigt pågående kamp, med magen på den ena planhalvan och hjärnan på den andra.
Just nu har magen övertaget, kaffeintaget är på noll och har så varit i 2-3 veckor nu.
Nånstans trodde jag i min enfald att när abstinensen försvunnit och magen blivit bättre skulle jag tappa suget.
Moahahhahhaha!
Skulle inte tro det va? Min hjärna skriker efter kaffe. Jag ser syner av mig själv sittandes på altanen med en kopp i handen. Jag drömmer att jag är på Starbucks. Att sniffa i kaffeburken är bitterljuvt.
Nån som har några bra tips för att få bort kaffetankarna?

Örongodis

Nej, det var inte örongodis som kom ut ur Pillerills öra i natt. Stackarn.

En dag i vabbets tecken. Livet som småbarnsförälder är spännande.

Bästa familjen!

I veckan som gick passade jag på att fylla år. Vi firade det hela igår. En underbar dag på alla sätt och vis med paket, tårta, skogstur med Pillerill, diabildsvisning och givetvis lite Singstar.

Vad tycks dessutom om följande presenter:

3 pussel, DVD med Galenskaparna, CD med folkmusik, ett tårtfat i våningar.

Halsband från Thomas Sabo med barnens namn.

Hjälp med att bygga en trädkoja till barnen i björkdungen.

Helt i Nipes smak alltihop.

Bästa familjen, ever!

Todays lesson in life

Om man nu ska hämta ut ett paket, då är det smart att titta på lappen - innan man står i den långa kön hos den lokala handlaren - eftersom det är på macken som paketet ligger...

Nipes Nostalgi del 4

Jag har bott vid en grusväg, i ...

ja, i åtminstone en avsevärd del av mitt liv.

Jag kan grusväg, utan och innan. En grusväg på landet är väldigt dynamisk. Den ändrar sig efter årstid, efter väder och efter vilken kärlek den får av vägsamfälligheten...

På landet åker man skolbuss. Är man liten, kommer den och hämtar ganska nära hemmet, men ju äldre man blir, desto längre bort hämtas man.

Som längst hade jag 2,7 km från busshållplatsen och hemmet. I ur och skur skulle denna sträcka avverkas, till fots, till cykel, på spark eller rent av på skidor.

Så jag kan grusväg och alla dess varianter.

Med lätthet kan jag fortfarande förnimma hur det känns att gå på en grusväg om våren, när tjällossningen gör vägen mjuk. Fötterna sjunker ner för varje steg och det är tungt att gå. På vintern när vägen är stenhård men utan snö, då är det lätt, lätt att gå. Det krasar så härligt under fötterna när man går sönder isen som bildats över groparna i vägbanan.

Den jobbigaste grusvägen är den som just fått nytt grus. Det dammar och vägen känns minst dubbelt så lång som normalt. När man kommer fram är skorna alldeles grå av damm.

När snön ligger vit och hårt nerpackad på vägen, då är promenaden ett äventyr. När som helst kan skolväska, armar och ben fara åt olika håll. Men en vinterväg är så tyst, så rofylld. En grusväg om sommaren är ofta en trevlig upplevelse, men det gäller att hålla utsikt efter grenar på vägen som rör på sig. En orm på vägen hem från bussen kan få en liten skolflicka att darra av skräck.

Ytterligare ett sinne hyser starka minnen av grusvägen. Det doftar så olika. En blöt väg om hösten luktar helt annorlunda än när isen håller på att smälta på vägbanan och det rinner små rännilar med vatten under isen.

Att analysera en grusvägs mångfacetterade uppenbarelse kan tyckas en smula udda, men för mig har den där vägen gjort lika många intryck i mig, som jag i den.

Hur var din skolväg, vad minns Du som påverkade dig längs den?

Lycka är...

att gå balansgång på en gammal mossig stenmur i skogen.

Nu börjar det!

Idag på Skogknyttarna hittade vi blåsippor. Dagens trista väder gjorde att de inte gärna visade upp sig, men de var där och det räckte ju.

Vitsippeknoppar hittade vi också, som gav löfte om fina blomhav.

Så underbart att hand i hand med Pillerill strosa i naturen och spana in våren.

Imorgon ska vi tillbaka hela familjen till samma plats och titta på SM i Ultralång (orientering). Vi ska sitta på Mullebarnens lägerplats och titta på eliten. De ska springa. Vi ska fika.

Uppladdning sker

Nu ska det ske, det är oundvikligt detta.
Måste bara ladda ordentligt först. Började redan tidigt i förmiddags med att baka chokladbollar och inmundiga några (hrm) stycken.
Hela dagen har jag gått och tänkt positiva tankar och rabblat affirmationer likt ett mantra.
Snart når jag kulmen i min mentala uppladdning - drar ut korken på champagneflaskan (nåja mousserat i alla fall, man är väl smålänning).
Det är dags.
Andas in.
Andas ut.
Andas in igen.
Stunden är kommen att ge sig i kamp med symaskinen.

Aj

Igår var jag på gymmet. Först lite uppvärmning på Crosstrainer och sen Core Express. Så långt allt väl. Därefter drog vännen M med mig på styrkträningsrunda. M är starkare än vad jag är. Hon gillar tunga vikter. Jag är tävlingsmänniska och vill inte visa mig svag.
Aj.
Varför gör jag så här mot mig själv?

Rensning

Alla rensar vi på olika sätt.
Stackars Pillerill rensar magen med nåt virus.
Jag vabbar och rensar gamla disketter och dataprylar.
Min rensning är att föredra.

Fyrfaldigt hurra!

Måndag, Onsdag, Fredag och Söndag.
Fyra gånger har Nipe lyckats komma ut och jogga denna veckan. Jag är imponerad själv. Mest imponerad är jag nog av igår, när jag tackade nej till svärmors fråga om drink före maten med orden: Jag ska bara jogga lite först!
Sen gav jag mig ut i kvällningen och när jag var som längst bort från huset, ja då började det ju givetvis regna också.

Nu håller ni väl tummarna att det här stollerycket håller i sig? Snälla.

Katt bland hermelinerna?

Hrm, det känns som om nån är lite felplacerad här?

Glad Påsk på er!

Vilse i tassemarker

En tur i de småländska tassemarkerna, resulterade idag i det högt anmärkningsvärda att familjen Nipe faktiskt körde vilse. Ett förvåningens skimmer lade sig över bilen när vi stod vid en T-korsning med skyltar åt två orter vi trodde vi lämnat några mil tidigare. Var är vi, liksom? Kartläsaren med den inbyggda kompassen skyllde helt och hållet på den undermåliga kartan. Här såg det minsann inte ut på kartan som i verkligheten. Många granar hade vi kört förbi, och några ensligt belägna röda små stugor, men icke nån korsning minsann!

En tillbakavändning och en halvmil senare stod så allting klart: Ett solklart fall av handhavandefel, man ska inte prata med varandra uti skogsmiljö, om man nu inte vill missa stora blå skyltar med tillhörande avtagsväg vill säga.

Så, nu pratar vi inte mer om det.

Nice

Ja, glad påsk på dig med, fågelj-vel!