Nä, den där återblicken över året som gått, det får vackert vänta tills imorgon. Idag ska det städas till förbannelse. Vi slipade trappan igår och vi har trappan mitt i huset. Lägg därtill en öppen planlösning...
Kl 19 kommer gästerna. Ojdå. Planeringen är ungefär som den brukar, totalt soppig.
Tjing, vi syns nästa år!
tisdag 31 december 2013
söndag 29 december 2013
Som man förtjänar
Nyårslöfte brukar jag hålla mig borta från, men detta nyåret gör jag ett undantag. Skruttafisan och jag utmanar varandra på ett Godisfritt 2014.
Kanske inte helt smart att sluta 2013 med att häva i sig allt godis som finns. Just nu mår jag som jag förtjänar. Sockerförgiftning typ.
Misstänker att det inte kommer kännas särskilt mycket bättre de första dagarna in på året heller, när förgiftningen byts mot abstinens.
Nåväl, själv göra själv ha.
Det ska faktiskt bli riktigt skönt/kul att ha den här utmaningen med Skruttafis. Hon är taggad, jag är taggad och i slutet av året väntar nåt skoj.
Kanske inte helt smart att sluta 2013 med att häva i sig allt godis som finns. Just nu mår jag som jag förtjänar. Sockerförgiftning typ.
Misstänker att det inte kommer kännas särskilt mycket bättre de första dagarna in på året heller, när förgiftningen byts mot abstinens.
Nåväl, själv göra själv ha.
Det ska faktiskt bli riktigt skönt/kul att ha den här utmaningen med Skruttafis. Hon är taggad, jag är taggad och i slutet av året väntar nåt skoj.
lördag 28 december 2013
Tjaba tjena hallå!
Jamen, jullov liksom.
Tillbaka i gula huset igen, efter några dagar i de småländska fd skogarna.
Idag har vi letat brädor på brädgården, eller rättare sagt letat efter en öppen brädgård.
Lite smårenovering i huset minsann! Bygga in en öppen trappa för att skapa ett litet förråd under.
Ikväll träffa vänner och spela lite Mah Jong.
Jamen, jullov liksom...
Tillbaka i gula huset igen, efter några dagar i de småländska fd skogarna.
Idag har vi letat brädor på brädgården, eller rättare sagt letat efter en öppen brädgård.
Lite smårenovering i huset minsann! Bygga in en öppen trappa för att skapa ett litet förråd under.
Ikväll träffa vänner och spela lite Mah Jong.
Jamen, jullov liksom...
söndag 22 december 2013
Check på den
Tre limpor bröd bakat - check
Två plåtar knäckebröd bakat - check
Glömt saltet på knäcket båda gångerna - check på den med.
Två plåtar knäckebröd bakat - check
Glömt saltet på knäcket båda gångerna - check på den med.
lördag 21 december 2013
fredag 20 december 2013
Leeeeeeeedig!
Loggade ut från datorn på jobbet. Tänker inte logga på igen förrän den 13e januari.
Gött, gött, gött!
Nä, det där var ju inte riktigt sant, jag har lovat att ta ett telefonsamtal med personen som ska trycka våra arbetskläder. Sen måste jag logga in i tidredovisningssystemet en gång och tidrapportera vecka 1.
But still...
Gött, gött, gött!
Nä, det där var ju inte riktigt sant, jag har lovat att ta ett telefonsamtal med personen som ska trycka våra arbetskläder. Sen måste jag logga in i tidredovisningssystemet en gång och tidrapportera vecka 1.
But still...
måndag 16 december 2013
Dubbelfel
Luciaträning med klubben igår. Tanken var att springa en röd bana på 4,2km.
Innan träningen blev allt som vanligt hur stressat som helst. Gick upp alldeles på tok för sent. Pillerill ville verkligen inte hänga med oss andra, utan hade ett bryt och tjurade. Skruttafisan skulle hämtas hos en kompis 20 minuter innan träningen för att vi skulle hinna köra tvärtomvägarna genom skogen till klubblokalen.
Huvudbonad skulle man ha, ja just ja, var fasen är Luciakronan?! Ut i förrådet och rota. In igen och leta upp batterier. Ut i bilen. In igen, hämta sportidenten och kompassen. Ut i bilen och rivstart iväg.
Kommer till kompisarna kvart i tio. Får med ett extrabarn också. Nu är Skruttafis och hennes kompis inte kända som de mest snabba, organiserade och välplanerade 11-åringarna denna sidan månen, så självklart är de inte riktigt klara.
09.54 sladdar vi ut från deras gård.
Jag beordrar Skruttafis som sitter bredvid mig att sätta i batterier i lussekronan medan jag koncentrerar mig på grusvägsrally på den minst sagt krokiga och backiga vägen genom skogen.
Nånstans på mitten finns en kille-backe, ni vet ett sånt där backkrön som det hisnar i magen när man kör över (i synnerhet om man gasar lite extra). Hopp över och killen i baksätet tjuter roat. Skruttafis tjuter hon med, men mest av förvåning, hon är liksom inte helt beredd. Sorry, bad mummy...
Kommer fram till träningen och kutar in på toa och sen snabbt på med grejerna och då upptäcker jag Skruttafisan som står lutad över staketet. Hallå, vad är det?!
Åksjuk!
Va?
Det trodde jag liksom inte hon kunde bli... hon som åker alla attraktioner på nöjesparker, hon som liksom inte har några som helst hämningar när det gäller fart, snurr och höjd.
Men att byta batterier på en lussekrona samtidigt som hennes mamma kör rally på grusvägar, ja där gick hennes gräns, tydligen.
Med ett Bad Mummy-samvete stort om Sibirien, springer jag iväg. Eller, lufsar iväg är väl mer det korrekta uttrycket. Det finns ingen som helst kraft i stegen.
Halvvägs till första kontrollen är alla andra redan utom synhåll.
Till tvåan går jag tokigt. Till trean går jag ännu mer tokigt och jag inser att det inte bara är benen som inte vill, det är även hjärnan.
När jag sent omsider når fyran är jag så trött och lack, så jag beslutar mig för att gena tillbaka till målet. Lättare sagt än gjort när hjärnan inte ens vill orientera dit. Suck.
Går in i klubblokalen och tjurar en stund, tills en kompis beordrar mig att gå och duscha och bli som folk igen.
Träningen avslutades med grötfest, med prisutdelning till bästa huvudbonad. Min lussekrona var ganska chanslös i konkurrensen av de andras kreativa skapelser, så den hängde jag ifrån mig på staketet strax efter start. Så mycket hade Skruttafisan för att hon hjälpte mig och blev åksjuk på kuppen. Ja, det är verkligen höga Bad-Mummy-poäng på mig ibland...
Grötfesten var i alla fall väldigt lyckad och barnen bjöd på ett högst improviserat men väldigt fint luciatåg.
Innan träningen blev allt som vanligt hur stressat som helst. Gick upp alldeles på tok för sent. Pillerill ville verkligen inte hänga med oss andra, utan hade ett bryt och tjurade. Skruttafisan skulle hämtas hos en kompis 20 minuter innan träningen för att vi skulle hinna köra tvärtomvägarna genom skogen till klubblokalen.
Huvudbonad skulle man ha, ja just ja, var fasen är Luciakronan?! Ut i förrådet och rota. In igen och leta upp batterier. Ut i bilen. In igen, hämta sportidenten och kompassen. Ut i bilen och rivstart iväg.
Kommer till kompisarna kvart i tio. Får med ett extrabarn också. Nu är Skruttafis och hennes kompis inte kända som de mest snabba, organiserade och välplanerade 11-åringarna denna sidan månen, så självklart är de inte riktigt klara.
09.54 sladdar vi ut från deras gård.
Jag beordrar Skruttafis som sitter bredvid mig att sätta i batterier i lussekronan medan jag koncentrerar mig på grusvägsrally på den minst sagt krokiga och backiga vägen genom skogen.
Nånstans på mitten finns en kille-backe, ni vet ett sånt där backkrön som det hisnar i magen när man kör över (i synnerhet om man gasar lite extra). Hopp över och killen i baksätet tjuter roat. Skruttafis tjuter hon med, men mest av förvåning, hon är liksom inte helt beredd. Sorry, bad mummy...
Kommer fram till träningen och kutar in på toa och sen snabbt på med grejerna och då upptäcker jag Skruttafisan som står lutad över staketet. Hallå, vad är det?!
Åksjuk!
Va?
Det trodde jag liksom inte hon kunde bli... hon som åker alla attraktioner på nöjesparker, hon som liksom inte har några som helst hämningar när det gäller fart, snurr och höjd.
Men att byta batterier på en lussekrona samtidigt som hennes mamma kör rally på grusvägar, ja där gick hennes gräns, tydligen.
Med ett Bad Mummy-samvete stort om Sibirien, springer jag iväg. Eller, lufsar iväg är väl mer det korrekta uttrycket. Det finns ingen som helst kraft i stegen.
Halvvägs till första kontrollen är alla andra redan utom synhåll.
Till tvåan går jag tokigt. Till trean går jag ännu mer tokigt och jag inser att det inte bara är benen som inte vill, det är även hjärnan.
När jag sent omsider når fyran är jag så trött och lack, så jag beslutar mig för att gena tillbaka till målet. Lättare sagt än gjort när hjärnan inte ens vill orientera dit. Suck.
Går in i klubblokalen och tjurar en stund, tills en kompis beordrar mig att gå och duscha och bli som folk igen.
Träningen avslutades med grötfest, med prisutdelning till bästa huvudbonad. Min lussekrona var ganska chanslös i konkurrensen av de andras kreativa skapelser, så den hängde jag ifrån mig på staketet strax efter start. Så mycket hade Skruttafisan för att hon hjälpte mig och blev åksjuk på kuppen. Ja, det är verkligen höga Bad-Mummy-poäng på mig ibland...
Grötfesten var i alla fall väldigt lyckad och barnen bjöd på ett högst improviserat men väldigt fint luciatåg.
lördag 14 december 2013
Som en boaorm
Julbord idag på Stufvenäs med firande av LindaLottaPusing, aka Storasyster.
Hipp hipp hurra och oj vad mätt jag är.
Gravad oxfilé blev dagens favorit, tätt följd av deras crème caramel. Ja, Stufvenäs egen starksöta (med betoning på stark) senap får också mycket höga poäng.
Nu går jag här i valet och kvalet, ska man äta kvällsmat eller inte?
Imorgon är det Luciaträning med orienteringsklubben och jag har satt upp mig på en 4km röd bana.
Grötfest efteråt och sen titta på Skruttafisans lussetåg i kyrkan.
Mycket lucia i morgon med andra ord.
Hipp hipp hurra och oj vad mätt jag är.
Gravad oxfilé blev dagens favorit, tätt följd av deras crème caramel. Ja, Stufvenäs egen starksöta (med betoning på stark) senap får också mycket höga poäng.
Nu går jag här i valet och kvalet, ska man äta kvällsmat eller inte?
Imorgon är det Luciaträning med orienteringsklubben och jag har satt upp mig på en 4km röd bana.
Grötfest efteråt och sen titta på Skruttafisans lussetåg i kyrkan.
Mycket lucia i morgon med andra ord.
fredag 13 december 2013
tisdag 10 december 2013
Insikter och målformulering
Så här i slutet av året har jag, i alla fall sen jag började blogga, funderat över året som varit. Sammanfattat månad för månad och reflekterat lite över både hur fort tiden går och hur mycket som man faktiskt gjort.
Idag satt jag och funderade lite över att jag 2013 verkligen tagit klivet in i orienteringen. Eller borde jag säga UT i orienteringen? Det är ju ändå ute i skogen sporten utövas? Skit samma.
2011 satte jag som halvårsmål att komma ut på tre tävlingar, stafetter och klubbtävlingar inräknade.
Det uppfyllde jag och gjorde således debut på individuella tävlingar.
Detta året 2013, har jag inte räknat mina tävlingsstarter, men i våras sprang jag minst en tävling i veckan...
Statistiknörd som jag är, tänkte jag göra ett diagram över hur mina kilometertider förbättrats under detta tävlingsåret. Kilometertider i orientering mäts som den sprungna tiden dividerat med den teoretiska bansträckan. Man tar alltså inte hänsyn till den faktiska sträckan.
Lite trubbigt mätvärde kan ju tyckas, men det har ju både fördelar och nackdelar.
I början av min "karriär", jämförde jag alltid min faktiska kilometertid, men det funkade inte så bra när GPS-klockan fick slut på batteri eller jag glömt sätta på den osv.
Efter en hel del letande på Eventor efter resultat och räknande, fick jag det svart på vitt: mina kilometertider har ju inte blivit bättre över året. Självklart är tiderna beroende av faktorer som terräng, bantyp, bommar i skogen osv, men många tider i diagramform borde ändå rimligtvis ge en liten indikation på förbättring, försämring eller status quo.
Så... ingen förbättring alltså, trots en ganska hyfsad tränings- och tävlingsmängd.
Men...
Tittar jag tillbaka på mina allra första tävlingar från 2011, så är tiderna ganska lika. Då vägde jag 18 kilo mindre... så med andra ord så HAR jag ju ändå förbättrat mig sen dess. Att behålla samma kilometertider, trots viktuppgång, det är ju ändå en tröst. Rimligtvis borde det betyda en kombination av att jag blivit bättre på orienteringen och att konditionen ändå är ganska bra (i förhållande till när midjemåttet var mindre).
Målet framåt står alltså ganska tydligt. Stabil grundträning (styrka i svaga delar och konditon) samt reducera övervikt.
Nu ska jag bara få till en handlingsplan också...
Idag satt jag och funderade lite över att jag 2013 verkligen tagit klivet in i orienteringen. Eller borde jag säga UT i orienteringen? Det är ju ändå ute i skogen sporten utövas? Skit samma.
2011 satte jag som halvårsmål att komma ut på tre tävlingar, stafetter och klubbtävlingar inräknade.
Det uppfyllde jag och gjorde således debut på individuella tävlingar.
Detta året 2013, har jag inte räknat mina tävlingsstarter, men i våras sprang jag minst en tävling i veckan...
Statistiknörd som jag är, tänkte jag göra ett diagram över hur mina kilometertider förbättrats under detta tävlingsåret. Kilometertider i orientering mäts som den sprungna tiden dividerat med den teoretiska bansträckan. Man tar alltså inte hänsyn till den faktiska sträckan.
Lite trubbigt mätvärde kan ju tyckas, men det har ju både fördelar och nackdelar.
I början av min "karriär", jämförde jag alltid min faktiska kilometertid, men det funkade inte så bra när GPS-klockan fick slut på batteri eller jag glömt sätta på den osv.
Efter en hel del letande på Eventor efter resultat och räknande, fick jag det svart på vitt: mina kilometertider har ju inte blivit bättre över året. Självklart är tiderna beroende av faktorer som terräng, bantyp, bommar i skogen osv, men många tider i diagramform borde ändå rimligtvis ge en liten indikation på förbättring, försämring eller status quo.
Så... ingen förbättring alltså, trots en ganska hyfsad tränings- och tävlingsmängd.
Men...
Tittar jag tillbaka på mina allra första tävlingar från 2011, så är tiderna ganska lika. Då vägde jag 18 kilo mindre... så med andra ord så HAR jag ju ändå förbättrat mig sen dess. Att behålla samma kilometertider, trots viktuppgång, det är ju ändå en tröst. Rimligtvis borde det betyda en kombination av att jag blivit bättre på orienteringen och att konditionen ändå är ganska bra (i förhållande till när midjemåttet var mindre).
Målet framåt står alltså ganska tydligt. Stabil grundträning (styrka i svaga delar och konditon) samt reducera övervikt.
Nu ska jag bara få till en handlingsplan också...
måndag 9 december 2013
Taktiksnack
Julbord på lördag, på fina Stufvenäs.
Hur ska man lägga upp taktiken?
Späka sig dagarna innan så man är hungrig som en varg?
eller...
Äta så mycket man orkar dagarna innan, så magen är uttänjd?
Svåra i-landsfrågor så här på kvällskvisten, eller hur?
Hur ska man lägga upp taktiken?
Späka sig dagarna innan så man är hungrig som en varg?
eller...
Äta så mycket man orkar dagarna innan, så magen är uttänjd?
Svåra i-landsfrågor så här på kvällskvisten, eller hur?
söndag 8 december 2013
Nu är det dags!
Hrm..
Det var ju det här banläggarkortet...
Själva examinationen skulle vara inlämnad 20 juni egentligen. Det var det knappt nån som hann, men eftersom examinatorn själv inte hann rätta så gjorde det inte så mycket.
Nu fick vi ett mail om att det var tvunget vara klart innan årskiftet. Ikväll ska vi sätta oss och göra den klurigaste delen - banläggningen. Vi ska lägga tre olika banor med lite olika kriterier uppfyllda.
Tre personer med starka viljor. Det kan nog både bli stormigt längs vägen men slutresultatet litar jag på kommer bli kanon!
lördag 7 december 2013
Snubbar som jobbar
Igår hade vi julfest på jobbet. Jag och min närmaste kollega skulle hålla i lekarna. Hm, vad gör man för nåt med en bunt ingenjörer som kan engagera och roa?
Bygger pepparkakshus förstås! Lite trixigt med bara en ugn och starkt begränsad tid, men va fasen, det var ju deras problem, inte vårt...hehe.
Tre lag som fick varsin deg, små kavlar, bakplåtspapper, kristyr och temat var: ett känt byggnadsverk.
Resultatet blev: Globen, Pyramiderna och ett dass (Dass Tomte-Haus)...
Globen: innovativ pepparkaksdesign onekligen
Pyramiderna: det enda laget som använde sig av socker som lim, vilket vi hade förespråkat
Dass Tomte-Haus: Skitbra tolkning av temat.
Bygger pepparkakshus förstås! Lite trixigt med bara en ugn och starkt begränsad tid, men va fasen, det var ju deras problem, inte vårt...hehe.
Tre lag som fick varsin deg, små kavlar, bakplåtspapper, kristyr och temat var: ett känt byggnadsverk.
Resultatet blev: Globen, Pyramiderna och ett dass (Dass Tomte-Haus)...
Globen: innovativ pepparkaksdesign onekligen
Pyramiderna: det enda laget som använde sig av socker som lim, vilket vi hade förespråkat
Dass Tomte-Haus: Skitbra tolkning av temat.
onsdag 4 december 2013
Nåt nytt varje dag
Man lär sig nåt nytt varje dag. Stort som smått.
Idag har jag för första gången i mitt liv ställt in en timer till en lampa! Vi har ju självklart såna hemma, i synnerhet till ljusslingorna nu till jul, men jag har aldrig pillat med det förr.
Är man gift med en elingenjör, tja då kan ni ju gissa vem som inte behövt bry sig om sånt innan.
Nu stod jag där på jobbet med 16 stycken timrar som skulle packas upp, ställas in och sättas på plats.
Vad gör teknikinformatören då tror ni?
Jo, självklart läser hon instruktionen. Blev jag klokare då? Nä, givetvis inte. En enkel pryl med få funktioner är oftast svårare att beskriva än en komplicerad, så också i detta fallet tydligen. Fyra ynka meningar och jag fattar nada.
Men skam den som ger sig, så nu slocknar förhoppningsvis alla jobbets ljusstakar runt 22-tiden ikväll.
Idag har jag för första gången i mitt liv ställt in en timer till en lampa! Vi har ju självklart såna hemma, i synnerhet till ljusslingorna nu till jul, men jag har aldrig pillat med det förr.
Är man gift med en elingenjör, tja då kan ni ju gissa vem som inte behövt bry sig om sånt innan.
Nu stod jag där på jobbet med 16 stycken timrar som skulle packas upp, ställas in och sättas på plats.
Vad gör teknikinformatören då tror ni?
Jo, självklart läser hon instruktionen. Blev jag klokare då? Nä, givetvis inte. En enkel pryl med få funktioner är oftast svårare att beskriva än en komplicerad, så också i detta fallet tydligen. Fyra ynka meningar och jag fattar nada.
Men skam den som ger sig, så nu slocknar förhoppningsvis alla jobbets ljusstakar runt 22-tiden ikväll.
söndag 1 december 2013
Oh my!
Skidåkningen från Kuusamo bjuder på helt galet fina vinterbilder, eller hur?
Längtan efter snö och vinter växer sig stor här. Ja, jag vet att många inte gillar vintern, men jag gör det. Inser mer och mer hur mycket jag faktiskt gör det. Ett skidspår i skogen med snötyngda granar...med den där rofyllda tystnaden som bara finns där...
Så underbart!
På Fejjan visar Lofsdalen upp extremt begärelseväckande bilder från snötäckta backar. I en titt bland våra egna bilder därifrån hittar jag denna, tagen i solnedgången.
Oh my!
Längtan efter snö och vinter växer sig stor här. Ja, jag vet att många inte gillar vintern, men jag gör det. Inser mer och mer hur mycket jag faktiskt gör det. Ett skidspår i skogen med snötyngda granar...med den där rofyllda tystnaden som bara finns där...
Så underbart!
På Fejjan visar Lofsdalen upp extremt begärelseväckande bilder från snötäckta backar. I en titt bland våra egna bilder därifrån hittar jag denna, tagen i solnedgången.
Oh my!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)