Dags att summera 2010

Januari: Jag drack te för att hålla mig varm (eller var det verkligen te?). Åkte skidor, bytte uppdrag på jobbet och var på en underbar semester på Teneriffa.

Februari: Spelade Bunco och hade hejdlöst roligt. Väntar fortfarande på att jag och kollega M ska så tummarna ur att anordna en spelkväll. Fick ett bryt över vårt strul med bygglov (vilket för övrigt beviljades till slut med rejäla kompromisser från vår sida). I övrigt jobbade jag och åkte skidor.

Mars: Skidor, skidor, skidor. Tröttnade när det blev klisterföre. Fick ett rejält bryt på det personliga planet och insåg att bättre fly än illa fäkta. Lämnade således en förening efter nio års medlemskap. Rätt beslut men oerhört sorgligt att det blev som det blev.
Bytte uppdrag igen och pendlar nu till samma ställe som maken, men utan möjlighet att kunna samåka... Förärade gymmet med en hel del besök, men det anfallet gick över.

April: Vilse i den småländska skogen efter en utflykt till Kosta Outlet. Annars var detta den stora joggarmånaden, joggade var och varannan dag, men det anfallet gick över. Fyllde år och fick en trädkoja till barnen i present. Hittade äntligen soffan till hallen som vi letat efter länge länge...

Maj: Tittade på SM-finalerna i Handboll och shoppade loss i Malmö. En härlig helg på tu man hand med maken. Orienterade en hel del och sprang Träskracet, inte bara ett varv utan två.

Juni: Sprang min första orienteringstävling. Eller nej, det var bara en öppen bana under barnens tävling, men ändå. Fylld av självförtroende åkte jag till Karlshamn för orientering och sprang bort mig inte bara en gång utan på varannan kontroll. Så gick det anfallet över. Var på världens bästa Midsommarfirande hos min kusin med resten av släkten.

Juli: Varmt, alldeles för varmt för mig. Vi åkte till Piteå och till Danmark. Cyklade som en tok, men det anfallet gick över det med.

Augusti: Cyklade lite, orienterade lite och plockade en rasandes massa blåbär. Vi fick äntligen ihop den där föräldrargruppsträffen utan barn. En kräftfest där vi i stort sett gapflabbade konstant.

September: Vi skulle på bröllop och jag hade stora problem i klädkammaren. Fick nog och tog ett hyfsat impulsivt beslut. Ett av mina bästa beslut dock. Jag gick "All-in" skulle man kunna säga och här har vi resultatet av det, so far.


(vita skärpet visar midjemåttet innan)
Gick även på funktionell träning för första gången ihop med syrran och trots träningsvärken från helvetet var det helt grymt kul och vi har troget gått sen dess.

Oktober: Träning, träning och åter träning. Typ. Jag fick veta av Pillerill att jag suger på matlagning och f-n vet om han inte har rätt.

November: Rev farstukvisten för att grävaren skulle komma och påbörja vårt utbygge/ombygge. Vi väntar än... Åkte till Jönköping på "fortbildning" med Knyttekollegan. Tittade på Mia Skäringers show och shoppade loss. Jodå, shopping är mikrolycka i en liten ask! Avslutade november med att åka till Teneriffa. En resa vi aldrig kommer glömma.

December: Joggade på Teneriffa och njöt av hur lätt det var. Vabbade för Prickerill. Åkte skidor och skottade snö.

Det var mitt år det. Hur var Ditt?

Hoppsan, vad hände?

Varje år blir jag lika förvånad. Va, är det redan nyår? Precis som om min hjärna inte fattat att det bara är en vecka mellan jul och nyår.
Ska knåpa ihop en liten årsredovisning tror jag. Tänkte föreviga några saker först, men lilla kamerans batteri var slut, likaså systemkamerans. Mobilen var helt tyst och stilla. Så jag återkommer när batterierna är laddade. Får nog ladda mig själv med en kopp te också kanske.

Dagens chock

Kom till jobbet och fick en chock idag. Grannen bredvid i landskapet hade helt bytt skepnad.
För att citera en annan kollega sa: han gick från uteliggare till brat över natten.
Långt halvovårdat hår klippt till en snygg frilla och 4 cm skägg ansades ner till 4 mm. Men jisses vilken skillnad!
Lite fuskigt det där att karlar kan laborera med skägget så, sa jag högt. Fick genast tillbaka att vi kvinnor minsann har lite mer att leka med: klänningar, kjol, stövlar, klackar, smink, håruppsättningsgrejer och smycken.
Okej då, jag ger mig. Men ändå?

Gillar ni skägg? Vilken är den optimala längden?

I afton trött

Måndag igen.
Tillbaka till jobbet, tillbaka till nyttiga vanor.
Det tar på krafterna, haha, så jag somnade som en gris när jag nattade Pillerill. Han väckte mig när han skulle på toa.
Sitter i soffan och tyar inte annat. I afton trött.

Är ni lediga eller har ni också haft måndag hela dagen?

Bra att ha

Nån gång ska det väl vara bra att ha en onödigt stor trädgård, eller?

Eget skidspår, det är grejer det! Längdskidetokiga Nipe herself, tog på sina gamla breda Karhu från början av 80-talet och spårade till barnen. Skruttafis körde ett varv utan att tappa humöret, vilket inte hör till vanligheterna alls. (Den däkungen har ett tålamod som är kortare än kort, hon brås på mor sin...) Pillerill åkte två varv utan att tappa humöret, vilket var förvånande med tanke på att han dök med näsan före i snön några gånger.

Moteld

Den perfekta motelden mot knäck, fudge och juleskinka i ofantlig mängd, stavas F-I-S-C-H-E-R.
En mil på längdskidorna i vinterskrudad skog, det laddar hela kroppen (och knoppen) för kvällens julbord.
Hur har ni det idag då?

Huvet upp å fötterna ner

En Eeze och en tupplur senare var jag fit for jul igen.
Har gjort lite julgodis ikväll. Nyttigt julgodis. Just ordet nyttigt framför godis gör att man blir misstänksam, eller hur? Kan det verkligen vara gott?
Jodå, det var det.
Favoriten var givetvis den jag bara gjorde en halv sats av - Aprikos och kokosbollar med apelsinsmak. Recept hittar ni här. Det räcker nog med hälften av smöret, tror jag.
Sen gjorde jag Amarettobollar också, men de har jag inte smakat än, bara Amaretton ;)

Ha en alldeles förträffligt GOD JUL!

Jahaja!

Nu fick jag nog förklaringen till humöret igår. Migrän. Så himla bra tajmat eller? Silverräven, Skruttafis och Pillerill har gett sig ut på värsta suicide-uppdraget idag: Leksaksaffären, Kappahl, Systemet, Maxi och Återvinningscentralen. Under tiden var det tänkt att jag skulle städa hela huset och skotta fram trappan ner till källaren (julesnapsen vet ni).
Nu sitter jag här istället och kan inte så mycket annat. Borde vila, men kan inte.
Men humöret är i alla fall bättre än igår. Lite migrän är inget att gråta för. Det går ingen nöd på mig.

Merry fxxxing Christmas

Är ni i julstämning?

Inte jag. inte det minsta. Bara sur och tvär. Och allmänt folkilsk. Mest på Silverräven, Skruttafis och Pillerill.

Varför? Vet inte riktigt. Jag bara är Häxan Surtant in person just nu.

Sen blir det ju liksom inte bättre av en dag på jobbet med alldeles för lång lunchrast som grävde ett stort hål i plånboken (en ny dator, för den gamla ligger som fisk vid ytan och kippar efter andan). Mathållningen idag har varit under all kritik, för sällan och för mycket. Det rubbar mina cirklar. Maten just nu är A och O, har insett hur mycket den styr i mitt liv. Så en dag som i dag har varit allt annat än bra för blodsocker och humör.

Allt som kan tetas med mig, gör just det. Ja, jag ska inte rada upp alla oförätter som livet gjort mig idag, men nämnas kan följande:

Jag tvingar mig ut i förrådet för att hämta jullådan för att se om det kan väcka nissen inom mig.

Får kryssa ut från förrådet genom slagfältet av allt som inte står där det borde. Då fastnar lådans ena lock i nåt och smäcker till mig på läppen.

Det sitter dessutom en fetstor spindel i tvättstugan där jag svärandes går förbi. Jag hör hur han hånskrattar åt mig.

I morgon är en annan dag. Hoppas jag.

Till råga på allt ser jag nu hur förbannat gammal jag ser ut på kortet. Piss

Update: Nämen, näää, jag ser verkligen inte sån ut. Jag ser ju helt skrovlig ut på bilden. Det kommer bildbevis på motsatsen en annan dag.

Det straffar sig

Dubbelpass skidor i går. Det straffar sig idag, träningsvärk grande mellan skulderbladen upp i nacken. Kan iofs ocksa ha att göra med att jag fick slåss om kudden inatt med en kontaktsökande Pillerill.
I och för sig trevligt med både skidorna och kuddkriget, men aj vad ont det gör.

Har ni snö förresten? ;)

Inge bra

Så här i juletid är det synd att jag suger på paketinslagning.

(på bilden: här blev det faktiskt över all förväntan. Paketen är till LindaLottaPusing som fyllt år)

Våga vägra julstress

Jag vägrar!
Totalvägrar att stressa inför faktumet att julen är mindre än en vecka iväg. Tänker inte ligga sömnlös för att vi bara köpt två julklappar än så länge. Det finns ingen anledning att stressa ut i julhandeln denna helgen för att knö med alla andra runt sillburkar, skinka och paketinslagningsdiskar.
Nej, det får vara till nästa vecka. Jag tyar ente!
Denna helgen vill jag pussla, åka skidor, njuta och bara hålla händerna för öronen och som ett mantra upprepa: Bingolingo, bingolingo.

Julstressen kommer förr eller senare, jag föredrar senare tack.

God Hjul

Det går en reklam på TV från Volkswagen.
Sista bildrutan är svart med loggan och med texten:
Volkswagen, Das Auto.
Igår läste vi det som: Volkswagen, Kass Auto.

På vägen hem igår, på en rastplats efter Prickerills kissepaus, behagade vår lilla Golf att lägga av. Kaputt.
Så lägligt, för timmen innan hade jag kört den med pappa som passagerare och han hade frågat mig om vi var nöjda med den. Går som en klocka, svarade jag...
Ännu mer lägligt med tanke på att det lackar mot jul och vi inte köpt en endaste julklapp och vi ännu inte hämtat oss från Teneriffabaksmällan.

I dag ringde bilverkstan och meddelade att vi hade haft en rackans tur. Kamremmen var helt trasig och det var på det berörda håret att inte motorn rasat. Pust. En inte helt rolig utgift att byta en kamrem, men i jämförelse med ett helt motorbyte så är vi bara glada.
Undras om maken köpte nån trisslott idag, det hade kanske varit befogat?

Nipes nostalgi, del 10

Några år under barndomen lussade vi i byn. Ja, vi det betydde jag och LindaLottaPusing. Kanske inte det längsta lussetåget i mannaminne, men byns invånare var inte många de heller, så det blev väl proportionerligt.

I byn bodde på denna tiden bara äldre människor, utom vår familj då, så mamma och pappa ska ha all heder för att de kom på den här idén. Om jag var gammal och bodde i en liten stuga mitt i mörkaste smålandsskogarna, ja då skulle jag nog verkligen tyckt att två lucior, knappt en tvärhand höga, hade lyst upp ordentligt i vinternatten.

Nu kan jag inte längre komma ihåg hur många år vi lussade, eller om det var i fler hushåll än de tre närmaste.Inga foton har jag heller vad jag vet. Men jag kommer vissa besök, starkare än andra. Hos Törnkvistas var det alltid ganska kallt och de bjöd på godis med tveksamt bäst-före-datum. Men deras glädje över besöket, den gick rakt in i hjärtat på oss.

Hos farmor fick man följa med ut i glasverandan, där hon förvarade julgodiset. Kylan, rimfrosten på rutan och smaken av hennes ischoklad, alla detaljerna sitter väl inristat i mig. Låt mig aldrig tappa den minnesfilen.

Vilka minnen har Du från barndomens lussefirande?

Pillerill goes Prickerill

Så där ja, nu var det Pillerills tur att bli prickig. Än så länge bara några stycken, vi får se hur många det blir.

Straff enough

Inte nog med att utbygget/ombygget är rejält försenat pga slö grävare och massor med snö, det är rackarns så kallt på golvet också. Är inte det straff nog? Måste jag gå runt här och se ut som Iprenmannen hela vintern också? Tur att tofflorna inte är blå...

Semestern i bilder

Il fait pleu

Titta, berg!

Ett bra beslut, att stanna på ett café vid havet och bara njuta lite.

Lycklig Pillerill

Vattenrutschfantasterna

Men, alltså...

Här är ju kallt. Skitkallt. Jag har frusit konstant sen vi landade i måndags.
Kom tillbaka Teneriffasemestern! Allt är förlåtet!

Lite sött, lite salt

Hm, vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta semestern riktigt.
Detta året blev det av olika skäl Teneriffa två gånger. Förra gången var det liksom hur bra som helst.
Denna gången blev det liksom... annorlunda på vissa punkter.
Men misslyckad ska jag inte påstå att den var. Viktar jag minus och plus, blir det plus i slutänden ändå. Nej, nej, inte misslyckad alls, man får välja att skratta åt småstrulet, för det är precis vad det var - småstrul.
Here we go, I give you the Teneriffasemester, also known as Semestern som Gud liksom inte rikigt hade tid att bevaka hela tiden:

Söndag: Utresa: steg upp kl 02.00, bara det är ju en bra start. Precis innan vi kommer fram till Sturup säger Skruttfis att hon mår konstigt, lite ont i huvudet. När vi ska checka in, säger hon att hon mår illa. Efter säkerhetskontrollen går hon raka vägen till toa och kräks. Bra start. direkt efter mår hon dock prima och vi tror det bara är resfeber.
Framme på Teneriffa är det mulet och lite regn. När vi sitter på en restaurang nere vid havet börjar det regna så att det forsar in vatten på golvet.

Måndag: Det blåser utav bara f-n och regnar. Åskar gör det också. SMS från Fritidsresor säger att det utfärdat stormvarning och att man uppmanas hålla sig inomhus. Barnen leker på lekland bredvid hotellet, kompis A mår skit bokstavligt talat och sitter på rummet. Jag går i en regnpaus till ett shoppingcenter och blir kvar där länge, för det regnar så det är omöjligt att ta sig tillbaka.
På kvällen lyckas vi pricka in dagens enda regnfria timmar när vi går ut och äter. Natten regnar, blåser och åskar det konstant.

Tisdag: På morgonen ser vi för första gången att vi faktiskt har en massa berg som utsikt, de var bara en grå massa innan. Det var ju trevligt. Vi ser också att Skruttafis har 4 utslag på kroppen vi inte känner igen. Det var ju mindre trevligt, eftersom vi snart misstänker vattkoppor. Vi badar lite vid havet, men det är alldeles för höga vågor för barnen.

Onsdag: Nu har hon inte 4 prickar längre, utan massor. Vattkoppor var det ja. Skruttafis håller ändå humöret någorlunda uppe, trots att hon inser att semestern inte blir som väntat. På kvällen ramlar kompis G med sonen under en lek och G slår axlen ur led i fallet. Så där står vi på en trottoar på Teneriffa och drar den rätt igen. En man som drar en annan i armen, medan två kvinnor håller emot, det måste sett skumt ut.

Torsdag: Skruttafis är lessen. Det kliar och vi inser att vi nog måste ha lite antihistamin. Läkarbesök, prat med försäkringsbolag och resebolag. Läkaren upplyser oss om att vi nog kan ställa oss in på att inte åka hem på söndagen som planerat. Resebolaget upplyser oss om att Skruttafis inte är välkommen vid poolområdet, fast det visste vi ju redan.

Fredag: Vi går till havet och håller Skruttafis borta från folk, tur att det är lågsäsong just nu.
Skruttafis får kramp i handen och mamman från panik. Ingen fara alls, men jag inser att jag nog är inte så cool som jag tror... Annars en helt OK dag.

Lördag: Vi börjar med besök hos läkaren som oväntat ger oss ett Fit for Flightintyg. Minuten efter berättar sköterskan att det är flygstrejk...

Söndag: På morgonen ringer pappa och säger att vårt flyg inte har lämnat Sturup än, så vi är minst 10 timmar försenade. När jag går in till kompisar A&G för att meddela detta, öppnar de dörren med orden: Välkommen till familjen Samonella.
Deras äldsta son har kräks sen arla morgonstund.
Vi bussas till flygplatsen för att checka in, det är vi inte ensamma om direkt. Därefter får vi vänta utanför en timme men blir sen körda tillbaka igen, fast till ett annat hotell. Där får vi mat och badar i poolen, ibland är man tacksam för att man åker charter och inte på egen hand.
Ytterligare försening, så planet lyfter 12 timmar försenat. Väl på Sturup får maken skotta fram bilen.

Nä, inte misslyckad, bara en aning händelserik.

Ny gren?

Simhopp?


(kolla in Skruttafis längst till vänster)

Tolkning

Buskul, tolkat av en fyraåring.

Istid

Kallt, eller vad?

Ge mig era bästa tips på hur man tinar upp en frusen kropp.

Alltid redo

Den lille hjälpredan har nu även ROT på sin repetoar.

Nipes nostalgi, del 9

Advent.

Genom åren har jag haft julsvacka. Inte varit särskilt förtjust i julpynt, pyssel och sånt. Jag börjar dock ta mig. I julebrasan? Nej, i kragen vad det gäller julen. Börjar uppskatta det mer och mer. Taggar ner på prestationskraven och taggar upp på julefriden.

Men oavsett hur mycket eller lite juligt det har varit i hem och sinne, så finns det en sak som måste finnas, annars är det inte jul. En julstjärna måste hänga i köksfönstret. När jag bodde hemma, fanns det alltid en röd pappstjärna i köksfönstret och den spred sitt varma ljus när man kom ner till frukosten. I vårt hem, blir den sällan tänd på mornarna eftersom vi knappt hinner passera köket innan vi borde vara på skola/dagis/jobb. Däremot har vi en stor vit i sovrumsfönstret som ger mig samma känsla som den där i köket hemmavid.

Vad på julen är ditt Måste för att finna julefrid?

Nu ska jag göra mig vacker!

En av mina favoritrepliker när det är dags att piffa till sig.
Mattias på Nonsensakuten kom idag med den bästa nyheten på länge. Ni andra kanske redan hört detta, men för mig var det en mungipehöjare utan dess like.

Någons arbetsplats

Fast, det är väl liksom bara en bi-sak eller?
Undras om han blev stingslig för att jag tog kortet?
Oh, my gadd, vilken lågvattenshumor, bäst jag sticker och gör nåt annat.

(innan jag blir långrandig menar jag)

Hoppsan igen

Så lät det i september.
Om ett tag ska vi på solsemester. Provade just några av kjolarna och shortsen jag tänkte ha.
Houston, we have another problem.

Hej hallå garderoben, vad exakt i ordet lagom är det du inte förstår?

Nån gång ska ju vara den första

När vi var ute på vår vägsnigelturné i somras, avslutade vi det hela i Höganäs tillsammans med mina föräldrar. Som sig bör så togs grillen fram.

När vi sitter där och börjar äta säger pappa:

- Det är första gången som jag äter hamburgare så här, jag menar, jag har aldrig gjort min egen hamburgare tidigare.

Med tanke på hur det såg ut när han gjort sin klar, så var det nog sant det han sa...

Pa Bööjes i Tengsry

Mamily kom närmast, men å andra sidan är det en smula fusk eftersom damen i fråga fikat där, in person.

På Börjes i Tingryd har liksom lite tiden stått stilla. På vissa saker. Inget söndagsöppet till exempel. Men mest märks det uppe i caféet. Vi fikade alltså för 26 riksdaler i går, jag och barnen. En kopp kaffe eller te kostar hela 1.50 :- Räkmackorna tingar ett pris av 24,50.

Har ni vägarna förbi Tingsryd i södra småland, titta in på Börjes och ta en fika. Det kommer inte ruinera er, men garantera göra er en erfarenhet rikare.

Gissa priset

Tog en fika idag i Tingsryd.
Vi köpte:
2 st Mer i tetra
1 glas vatten
1 kopp te
1 wienerbröd
1 hemmagjord chokladboll

Gissa priset.

Pillerill och snickaren

Ordentlige Pillerill pratar med snickaren som satt in friskluftsventiler i tre rum:

S: -Nu, nu ska vi inte borra mer.
P: -Ä ni fädiga nu, elle?
S: -Näe, nästan, vi ska väl plocka ihop lite här nu
P: -Ska ni städa nu eller?
S: -Nja, eh , ja, näe, man får väl göra lite här, öh, det blir ju lite dant här när man håller på. ( snickaren försöker nog lite fint ta sig ur städningen)
P: -Nä, man vill inte ha det lite dant.

Urk

Tja, man ska inte ropa hej för tidigt. Det där Skruttafis hade, det verkar vara samma som jag fick igår morse. Blä.
Nu på bättringsvägen i alla fall...

Inte alltför frekvent

I helgen köpte jag två tröjor på Vero Moda i Jönköping. Ångrade mig på dem och tänkte lämna tillbaka idag hemma på stan.
När jag kommer med min kasse blir jag upplyst om att de inte längre är en Vero modabutik, utan en fristående affär. Jag kan alltså inte lämnat tillbaka plaggen utan får snällt åka till grannstaden. Jahaja, det har jag helt missat säger jag och får till svar att det är tre år sen de bytte...
Hrm, nåt säger mig att jag inte handlar där så ofta...

Perfekt väder

I afton jogg. Perfekt väder. Inget regn, men lagom kallt. Lagom prattempo.
Nu varm dusch och hopp i säng.

Påfyllda depåer

Vilken helg!
Tjejsnack hela vägen upp till Jönköping. Uppiffning på hotellet och grautis (grautis är gott) kvällsbuffé i hotellrestaurangen. Lite stressad transport till Konserthuset. Strul med både parkering och garderoben, men med några minuter tillgodo satt vi så på våra platser. Underbara Mia Skäringer, en tvåtimmars skrattfest med allvarliga käftsmällar på sina ställen.
Sen rödvin i tandborstglasen på hotellet med mer tjejsnack toppat med lite jordnötter. Vad mer kan man begära av en fredagkväll?
Väckarklockan ringde som vanligt lite för tidigt för min smak på lördag morgon, men nu vankades det hotellfrukost! Upp och stå, dusch och piffning.
Nu följde hård brutal shopping, men som vanligt blir jag helt beslutsvill. Bor man i en liten liten ände av Sverige, är man inte van vid fler affärer än vad man hinner med på en halvtimme. Men man får ju skärpa till sig och ta seden dit man kommer, så med välfyllda kassar tog vi oss tillbaka till bilen och styrde mot A6. Lunchen hade vi ju totalt förträngt, så det fick vi inrikta oss på. Sallad med fetaostblock, satt som en smäck. Helt enligt regelboken för tjejshopping, lyckades vi på Esprit köpa likadana klänningar, till råga på allt på rea. Jo, jag hävdar med bestämdhet att man får lite mikrolycka av shopping!
En hastig tur på Ikea, men här var både orken och pengarna slut.
En fika i bilen och sen tre timmars tjejsnack söderut.
Idag lugn och stilla hemmadag med familjen.
Jag upprepar: vilken helg!

Hur har ni haft det?

Tvärtom

Om gårdagen sög så är det precis tvärtom idag.
Ska alldeles strax åka till Jönköping med Knyttekollegan M. Där ska vi checka in på hotellet, äta middag och sen gå på Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst". Kvällen avslutas med vin och lite tjejsnack på lokal.
Ahhh, är det inte fantastiskt så säg?
Men det tar inte slut där, i morgon efter vår sovmorgon, ska vi ägna oss åt hård brutal shopping i city och A6 och sen avsluta på Ikea innan avfärd hemåt.
Stackars mig? Nääääää.

Ha det bäst ni med!

Suger

o5.14: Skruttafis kräks. Inte en gång heller...
08.15: På jobbet, för sent.
12.30: Inser att jag inte kommer hinna med en leverans in i system som jag hade velat och behövt.
12.31: Stänger av datorn för att åka hem och ta över vabben.
12.32: Maken meddelar att om jag bara tar med materialet hem, kan vi föra in leveransen hemifrån. Ah men, stängde ju just av...
12.33: Startar upp min sega dator, kopierar över alldeles för många filer på USB, jag har ju inte tiiiiid att vänta på den sega kopieringen.
12.38: Springer till bilen och kör hem.
13.28: Sätter på kaffe.
13.30: Tänker lugna ner mig med att planera köket i Ikeas home planner. (hur tänkte jag där)
13.31: Inser att gamla skisserna är sparade på extern hårddisk, vars sladd jag inte hittar. Nåväl, de har ju ändå uppdaterat programmet sen sist, så jag får väl göra om från början då.
13.41: Kommer på den briljanta idén att spara det jag gör.
13.42: Försöker logga in. Går inte. Försöker skapa nytt login. Går inte för mailadressen är redan registrerad.
13.43: Letar efter gamla loginuppgifter.
13.46: Begär nytt login.
13.48: Inget nytt har kommit så jag fortsätter arbeta med modellen i detta helt fruktansvärt undermåliga program. ( Ja, ni märker säkert sinnesstämningen)
13.58: Hör att mailet trillar in, men fortsätter jobba.
14.10 Nästan klar, kommer på att jag ska spara. Ska logga in och råkar tappa musen - hela programmet låser sig och måste stängas av. Inget sparat.
14.11: Lackar ur, går ut i köket och hittar kaffet, lagom starkt... Nåväl, men lite mjölk går det väl ner.
14.12: Mjölken är som vanligt slut! Vad är det med resten av familjen?? Hur är det bara möjligt?
14.13: Tar grädden. Bra där, Fru Laktos- och kaffekänslig, bra där.
14:25: Ställer mig och stryker, dagen är ju redan som den är...

Hur har ni det då?

Update: Ja, jag vet, I-landsproblem, men ibland måste man ju bara får vältra sig i självömkan.

Ovant

I dag när vi kom hem kändes nåt skumt. Det var nåt som inte riktigt var som vanligt. Kunde inte sätta fingret på vad...
Sen såg jag, svärmor som var på besök i går och i morse hade bäddat våra sängar innan hon åkte. Alla fyra sängarna bäddade, samtidigt. Inte konstigt att jag inte kände igen mig.


Brukar ni bädda sängarna?
(vi äger faktiskt inte ens överkast mer än till gästrummet, men där bäddar ju oftast gästerna själva)

Hipp hipp hurra!

Idag firade vi lille Pillerill som i veckan fyllt fyra. På den rätta dagen var han inte hemma, så det fick bli idag istället.

Han väcktes av skönsång (nåja) och fick öppna paketer på sängen. Mycket trevligt tyckte den unga herrn.

Släkten kom och tårta åt det tills det sprutade ur öronen och ett och annat Ballerinakex med pepparkakssmak.

Lille goe unge, när du föddes med raketfart en mörk novembernatt, tog du en självklar plats i våra hjärtan. Puss på dig, lilleman!

Nipes nostalgi del 8

Mellan garaget och huset hemma i byn hade vi alltid höstflox. Lagom till skolstarten hade den vuxit sig hög och böjde sig nästan ut i gången när man gick förbi mot bilen på morgonen. Jag försöker få floxen att trivas i mitt land vid bilplatsen vid vårt hus, men den vill inte. Mina gröna fingrar lirar inte med min nostalgiska ådra. Mina gröna fingrar lirar inte alls faktiskt.

Syrenerna trivs däremot, men de lever sitt eget liv utan att jag behöver hjälpa till. Syrener doftar sommarlov, eller hur? Det tror jag vi alla tycker. För mig som har ganska blandade känslor för skolan i låg- och mellanstadie, luktar de liksom... äntligen. Bättre kan jag inte beskriva det.

Kaprifoler, de påminner mig om poolbad. Familjens vänner som bodde långtuppilandet, hade en pool som upptog hela deras radhusträdgård. Precis på kanten av poolen växte en magnifik kaprifol. En härlig känsla att bada där på kvällen med kaprifoldoften i näsan.

Men tillbaka till de gröna fingrarna. Trädgårdslandet hemma i byn, den prunkar varje år, regisserad av vår ömma moder. Raka välfyllda rader med grönsaker, bärbuskar som dignar och så ringblommor. Ringblommor har på förekommen anledning en speciell status i vår familj. Så enkla, men så härliga ändå.

Vilka blommor väcker Dina nostalgiska tankar?

Trevliga tisdag

Tur till Spa
Te-sörplande
TV-möbelsmontage

Guldläge

Idag har Silverräven och Pillerill åkt till Småland, för Pillerill ska med kusin E på kollo hos mormor och morfar. Skruttafis leker hos kompis och ska senare i kväll på läger. Silverräven kommer hem ikväll, men barnen kommer först på onsdag.

Så nu är alltså undertecknad själv hemma. Det är ju ett guldläge för en strukturnörd som jag.

Hej hopp vad roligt jag har ute i förrådet nu. Alla mina pussel är nu ordnade efter antal bitar. Bebissakerna är snart utrensade i olika högar: slänga, spara och sälja.

Ovanpå detta, så ska Silverräven ta en sväng om IKEA när han ändå är i närheten, jag har precis ringt och levererat min inköpslista.

Sa jag guldläge?

Pillerill gillar också struktur och ordning, undra varifrån han ärvt det?

En magisk natt

Slår upp Aftonbladet och Expressen och möts av:
Glöm inte ställa tillbaka klockan i natt.

Skulle jag, Sveriges mesta sjusovare (näst efter mamma förståss), glömma bort en sovmorgon?
Jag säger bara: ingen risk.

Upptäckarlust

Med våra små Knyttebarn upptäcker vi skogen. I höst har vi tittat på spindelnät, på svampar, på bon, ja på lite av varje.

För några veckor sen kollade vi på olika träd och lärde barnen vad de hette. Förutom de vanliga hittade vi några kanske lite mer ovanliga:

Kastanj

Hassel

Men vad är detta då? Grasp?

Persikohy

I går, sent som vanligt, skulle jag bara. Ja, ni vet: ska bara blogga, ska bara duscha, ska bara äta lite och ska bara läsa i min bok. Trött som en gnu och minst en timme för sent.

Så när jag kommer ut ur duschen går jag raka vägen till köket utan att passera varken Gå eller kläderna. Så absolut väldigt naken ska jag till och göra en persikosmoothie. Sa jag att jag var trött förresten?

I med proteinpulver, persika, mjölk och vatten i en stavmixerskålen. Adderar fyrar stora isbitar och precis när jag lagt i dem kommer jag på hur osmart det var. Nåväl, orkar inte plocka upp dem, utan tänker att det har ju funkat förr att handmixa isbitar. Varifrån jag fick den villfarelsen förtäljer inte historien.

I med stavmixern och voilà, här kommer resultatet.

Jamen, så bra det gick!

Men det är nu som vi kommer till det riktigt smarta. Jag tänker att nu är nog isbitarna krossade, så jag trycker på knappen igen. Gissa resultatet? Tja, om jag nu ska till och skvätta ner halva köket, så varför inte göra det rejält?

Ni la väl märke till att jag var nyduschad och minst sagt lättklädd också? Persikohy i all ära, men det där var väl kanske inte rätt sätt att gå tillväga?

Så efter att sanerat köket, gjort en ny smoothie och dessutom fått duscha igen, så var klockan över midnatt. Det är där och då smarthuvudet får för sig att läsa ut boken om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Hm, som sagt, ibland glänser hon till, Nipe.

Skitsmart, verkligen

Alldeles nyss lyckades Nipe i köket igen. Ibland är jag ju som sagt skitsmart, ibland blir det liksom inversen av skitsmart istället. I morgon kommer bild och story, nu måste jag gå och duscha igen.

Ett Vykort från Kreativum och nipe

Du har fått ett vykort från Kreativum och nipe
Gå och se ditt vykort på
http://imcard.imcode.com/?MSRFzv4YXI9ESWCsosVRZlRe

Lugnet före stormen

Om tjugo minuter startar Skruttafis kalas... Just nu läget under kontroll. Hur det känns om en timme, när alla 19 barnen är i full fart, ja det får vi se.
Hej hopp!

Debut

Idag funktionell träning igen. Direkt efter debut på Afro. Ja, jag vet att det är en träningsform som varit med ett tag nu, men jag är lite seg i starten ibland.
Men kul var det ju. För en inbiten kontorsråtta som på dagarna inte rör sig nämnvärt, var det riktigt kul att få slänga runt med armar och ben tills de fullständigt trasslade ihop sig.
Nu pustar jag ut i soffan och inväntar träningsvärken.

Ärliga hörnan

-Vad mysigt att du hjälper mig Pillerill.

-Ja, det är tur, för du kan ju inte laga mat mamma.

Tack tack.

Humörvändning

Blev så lack idag.
I förra veckan uppdagades en sak på Skruttafis skola som jag inte riktigt gillade, en sk kompis som inte var så snäll. Inget allvarligt, men så onödigt.
Idag två nya saker, men med andra barn. Inga allvarliga denna gången heller, men min snälla dotter blir utsatt för att hon är just snäll. F-n vad det svider i modershjärtat! Det som gör mig så lack är att hon är snäll som i godhjärtad och inte som i dumsnäll och att det utnyttjas. Det är svårt att förklara för en åtta-åring, att hon inte kan vara godhjärtad i alla lägen, för det rimmar ju liksom inte eller hur? Man ska ju vara godhjärtad, det tror jag de flesta vill att ens barn ska vara. Man ska behandla alla som man själv vill bli behandlad, men om man inte får goda handlingar tillbaka, vad ska man göra då? Hur ska man förklara det för en lessen flicka?

Men idag så!

Men idag kom de ut i alla fall, rullskidorna. Vingligt är det alltid första gången på säsongen, men inte värre än att man vänjer sig snabbt.
Vidare har dagen idag bjudit på Bowlingkalas med föräldrargruppen. Märklig sport måste jag säga. En sekunden slår man strike, nästa drar man rätt i rännan. Inte konsekvent för fem öre.
Som en mamma sa: det är mycket lättare på Wii.

Rull på vänt

Idag hade jag tänkt mig ha rullskidepremiär för säsongen. Fint väder, lagom kallt, bra humör och pigg i kroppen. Vad kan gå fel?
Nipe gick in i tvättstugan/förrådet och gick vilse i bråten. Rensa, rensa, rensa. Bättre än choklad. Bättre än sex. Nej, nu tog jag i. Men bättre än rullskidepremiär, tydligen.

Imorgon är en annan dag.

Inte så vis alltid

Alltså, jag är ju egentligen ganska så smart, det har jag ju till och med papper på.
Ja, ibland bara, ska jag tillägga. Nu ska jag bjuda er på liten anekdot om när den här tanten inte riktigt glänser till.

Igår tog jag in posten. Eftersom jag senaste dagarna blivit så fruktansvärt effektiv och duktig (jag menar, jag vattnade ju till och med blommorna igår), så sorterade jag ut reklamen, slängde alla kuvert och tog liksom hand om alla brev med en gång. Satte räkningar i räkningsmappen, läste genom informationsbladen osv. Jag fick även ett brev med mitt nya Visa-kort. Åh, vad bra tänkte jag, det går ju snart ut och är ganska slitet (hm, undrar varför förresten). Effektiv som jag ju numera kallar mig, så läste jag brevet och konstaterade att jag skulle skriva min namnteckning på baksidan, kolla så att alla uppgifter på det stämde samt klippa det gamla kortet. Sagt och gjort, jag skrev, kontrollerade och klippte det gamla kortet och satte det nya i plånboken. Nöjd blev jag med mig själv, i vanliga fall brukar det nya kortet ligga i posthögen tills jag den hårda vägen upptäcker att det gamla gått ut.
Så långt allt ok.

Nu ikväll stod jag på gymmet och skulle betala en grej. Tar fram det nya kortet ur plånboken, stoppar det i kortläsaren och trycker koden. Fel kod är meddelandet jag får tillbaka. Knappar in koden igen, sakta denna gången. Samma sak, fel kod. Nu har jag ju bara en chans kvar. Men, va fasen, säger jag till tjejen i kassan. Hrm, jag fick ju nytt kort i går och det stod ju att jag skulle ha samma kod. Fattar ingenting och står där som ett fån.
Tittar på kortet några sekunder och...
...det står ju Mastercard på kortet! Inte Visa...

Jamen, så himla bra då, att jag var så där effektiv och klippte sönder mitt Visakort. Nu har jag två Mastercard, men inget Visakort.

Dagens ögonfuktare

Jag slog på WebbTvn för att kolla in räddningen av gruvarbetarna. Fick igång det hela en minut innan en av killarna kom upp.
Himmel, vilken tårdrypare! Det är verkligen en fröjd att se. Så härligt, så pau rikktit! Nu vet jag vad jag kommer göra resten av kvällen.

Plötsligt händer det

Vår tvättstuga sitter ihop med garaget, remember. Inte så länge till hoppas jag, men det var inte det jag skulle orda om nu.
Det är ganska långt till tvättstugan, så går man dit eller tillbaka tar man nåt med sig tillbaka. Idag var jag där och tog med mig tre plastbackar med tvätt; min, Pillerills och Skruttafis.
Och nu till det extraordinära i detta:
Hör och häpna, jag gick raka vägen upp till garderoberna och la in tvätten. Direkt! Plastbackarna blev inte stående i hallen/köket/vardagsrummet/sovrummet/wherever i några dagar.
Hur stor är chansen att detta händer igen?
Ytteytteyttepytteliten om ni frågar mig. Man får helt enkelt spara den här stunden i ett litet album och ta fram på äldre dar och glädja sig åt det hela.
Vad har ni gjort för nåt ovanligt idag då?

Bästaste

Bästaste:
semestersysslan
sommarkänslan
familjen

It's been a hard day...

På förekommen anledning:
-Resulax, din vän i nöd

I'll spare you the details.

Kaxig? Moi?

Njet träningsvärk idag. Man är ju superwoman, eller hur!? Queen of the funktionell träning!
Eller nej, nu ska vi kanske inte vara så kaxiga, lite ont i rumpan har jag ju och de där yttepyttesmå tricepsen, de är lite trötta idag.
Jag tror inte att jag blivit någon Linda Hamilton sen förra veckan, utan förklaringen ligger nog närmare att jag hade en helt annan vätskebalans denna gången. Dessutom kanske jag hade vett att inte ta i för kung och fosterland heller, eftersom jag var förberedd på vad som komma skulle.
Så summasummarum så var det inte lika jobbigt denna gången, men absolut lika roligt!
Vi kommer gå dit igen och igen med målbilden på näthinnan, att på skidsemestern åka ner för Idre fjäll med swisch, swisch och inte med swisch, aj, swisch.

(Silverräven har dock rejält ont i låren, hihi)

Sagan om den funktionella träningen del 2

Träning idag igen. Denna gången var vi fem stycken. Jag, LindaLottaPusing, vän M och make Silverräven. Och en till vi inte kände. Det tar sig med andra ord.
Nu återstår bara att se hur mycket träningsvärk det blir denna helgen.
Tjing på er!

That's my boy!

Pillerill är inte bara en illbatting nu för tiden. Nej, väldigt sällan faktiskt, även om de sällan förekommande stunderna inte blir så billiga för föräldrarna.

Grabbhalvan har anammat min och Skruttafis lilla obscena hobby.

Som sagt, that's my boy!

Sömngångare i farten

Gick just upp på övervåningen för att hämta kameran. Tände i taket i hallen och hittade till min förvåning en sovande Skruttafis uppkrupen i soffan. Följande dialog utspelades:

-Men lilla gumman, vad gör du i soffan?
- Öh, ??!
- Hallå, Skruttafis, vad gör du här?
- Va ?! Jaha.
- Skruttafisgumman, ska vi gå tillbaka till sängen nu. Blev det lite tokigt?
- Ja, faktiskt.

Ja, faktiskt, haha!

Dyr i drift

I helgen har kära Pillerill testat en ny grej. Sten i handen och bil i närheten. Inte skära, bara rispa lite...
Synd bara att det inte var vår bil.

Vad jobbigt det blev nu. Och dyrt.

Lille goe Pillerill, ingen har ju någonsin tänkt på att berätta att det inte alls är nåt bra ställe att rita på. Jaja, nån gång måste ju var den första. Och förhoppningsvis sista.

Vad har ni lagt era pengar på i helgen då?

Typiskt

Visst är det lite typiskt att just i dag ( dagen efter gårdagens träning), så blir jag tvungen att skriva ut 15 dokument i en annan byggnad på jobbet. En trappa upp. Och visst är det typiskt att skrivaren ska trassla just i dag, så jag var tvungen att skriva ut dem i just femton omgångar. Och visst är det ännu mer typiskt att tonern tar slut och jag måste hämta ny en trappa ner.

Men allra mest typiskt tycker jag att det är, att det verkar som om avståndet ner till toasitsen har ökat markant. Brukar de sitta så lågt?

Aj. Dubbelaj och trippelaj.

Sagan om den funktionella träningen

Det var en gång två systrar som tänkte gå till gymmet ihop. En liten halvtimmes funktionell träning lät som en bra idé och de två rara små flickorna skuttade hand i hand in i salen. Efter en stund märkte de att det var väldigt tyst och kusligt i salen. Alldeles ensamma stod de där. Men de två rara flickorna är inte bara rara, utan även vid gott mod, så de förblev leende.
Den goda fén dök plötsligt upp och sa det var hon som var tränaren. Åh, vad mysigt tänkte de rara små flickorna, en alldeles egen tränare mitt ute i den stora salen. Det blir ju bra, tänke de, ty de hade alltid önskat sig en personlig tränare.
Den goda fén startade den ljuva musiken och som genom ett trollslag förändrades allt! Den stora salen, blev nu helt plötsligt mörkare och mer skrämmande. De lätta små söta vikterna som flickorna plockat till sig, blev nu helt plötsligt mycket tyngre. Klockan den började slå långsammare. Men det värsta av allt, den goda fén, hon förvandlades nu till den onda häxan! Ingenting flickorna företog sig undgick den onda häxans blick. Ingenstans kunde de gömma sig. Efter 100 år i den onda häxans våld blev de sen till slut utläppta igen, svettiga och darrande. Men eftersom de rara flickorna inte bara äro rara utan även en smula korkade, så log de och såg glada ut och lovade den onda häxan att snart komma tillbaka igen.

Hej träningsvärk!

Fortfarande i tjänst

Kollade genom de av pappas bilder som jag scannat in. Fastnade för den här bilden från 73-74 nångång.

Spana in knivarna på bordet. De används än i dag, fortfarande lika bra.

Spana in stolarna. Ommålade, men fortfarande i bruk.

Spana in soffan längst bak i bild. Några lager färg senare är den fortfarande lika go' att ligga på och "råka släppa en fjärt". Bra resonans i den som vi brukar säga.

Spana in bordet framför soffan. Används för ett och annat pussel nuförtiden.

Spana in flickorna i bild: Fortfarande lika unga, fräscha och oförstörda. Ja, vi kan väl låtsas det i alla fall ;)

Koffeinfria björnbär

Miljoner björnbär väntade på oss i dag när vi kom ut till vårt plockställe ute i skärgården. Bara att plocka, plocka och åter plocka. Ett helt underbart sätt att tillbringa söndagen på. Synd bara att de inte innehöll koffein, för det hade verkligen varit gott med kaffe till fikat. Termosen stod kvar hemma...

Försäkran

För att säkra att gårdagens missöde med den saknade handväskan inte upprepar sig, måste man ju vidtaga vissa åtgärder, right? Självklart betyder det att köpa sig en handväska till. Visst?
Och för att vara riktigt på den säkra sidan är det ju bäst att även köpa sig ett par nya skor också. Fullt logiskt eller hur? Eller hur?

Jag är inte bara virrig, jag är kvinna också.

Virrpannan

I morse var det lite stressigt. Det är det aaaaldrig annars. Ljuger gör jag med.
Jag och Pillerill vaknade sent, långt efter att maken och Skruttafis åkt.
Snabbt, snabbt. Fick strunta i sminket, så det la jag i handväskan.
På parkeringen utanför jobbet inser jag hur tomt det är på sätet bredvid. Handväskan stod kvar på golvet i hallen.
Jahapp, där stod ju den bra.
Ingen almanacka, inget smink, ingen plånbok och framför allt ingen mobil. Ingen mobil betyder ingen radio.
Öken.

Nostalgi på hög nivå

Kom av någon outgrundlig anledning att tänka på Howard Jones idag på väg hem i bilen.
Tack för Spotify! Vilken uppfinning!

spotify:track:3lCMAtfFDcJj9nzZB3ayeB

( vet inte om detta funkar? Alltså, jag är lite pantad på såna däringa nymodigheter. Och gammal.)
Kram på er alla, ikväll flög mitt humör upp i topp!
Things can only get better!

Utedag

Först en tur med Skogsknyttarna i skogen. Kast med liten kotte i spann är alltid skoj.

Drack te ur kåsa i solsken...

Efteråt körde jag en omväg hem för att leta lite svamp. Ställde bilen och gick en lång runda. Trötthungrig och kissenödig var jag och svampen den lyste med sin frånvaro. Gav upp och gick tillbaka mot bilen. Gissa vad som fanns precis vid bunken på bilden...

Senare på eftermiddagen fick jag med hela familjen ut i skogen igen, där gjorde vi fyndet som var på bild i förra inlägget. En liter björnbär hittade vi också. En helt OK lördag i mitt tycke.

Vad har Ni gjort i helgen då?

Komsi komsi

Kom till mamma.

Same procedure as every time

Jahapp. Alla ni andra som också somnade i soffan ikväll räcker upp en hand!

(jag var tvungen att skriva lite Skogsknytte-program till i morgon, annars hade jag legat kvar)

Tjuvlyssnat

Fick ett SMS av LindaLottaPusing idag:
Tjuvlyssnar på bussen:
Tjej1: Å vilken snygg väska.
Tjej2: Tack, den är gammal. Jag köpte den i somras.

Stöd till ungdom

Ja, eller till 38åring.
Tack för hejaropen, hörrni! Jag behövde dem alldeles väldigt idag. Kommer behöva fler framåt, that's for sure.
Två tuffa mål är uppsatta just nu, som ska uppfyllas både i närtid och under det närmaste året. Kommer formulera dem i ord senare, de måste växa fast i huvudet först. Jag har ropat hej strax innan jag kommit över bäcken förr, så denna gången tar jag det säkra före det osäkra och låter mig själv vara lite hemlig.

Men nu kör vi full fart framåt! Yiiihaaa!

Uppsträckning!

Ny vecka, nya möjligheter! Ordning på torpet! Dags att ta i med hårdhandskarna!

Nu kör vi inte med några positiva affirmationer här (på mig funkar de bevisligen inte), utan nu är det mer Boot Camp-känsla över det hela.
Öka, öka, ÖKA!

Hjälper ni till och hejar?

Det är nog åldern

Jahaja, i dag på årsdagen av elfte september tänkte jag skriva en liten anekdot om när jag och kompis A var i New York. Tänkte berätta om varför vi aldrig gick upp i World trade center. Men min kompis J som sitter här i soffan med mig, hon är ju lite yngre än mig och har följdaktligen lite skarpare minne. Hon påminde mig om att jag redan hade skrivit det en gång. I tioårskrönikan. Jaha, där ser man. Så varför upprepa mig?

Semesteretapp 3 - Marielyst

Haha, om ni trodde att ni skulle slippa fler semesterbilder. Åh nej, så lätt kommer ni inte undan.
Efter två dagar fick vi spunk på Albuen. Vi ville se lite folk, så vi drog till Marielyst istället. Hoppsan, där fick vi så vi teg, Marielyst är ett av Danmarks största semesterställen. High life på nätterna minst sagt.
Första dagen åkte vi till Knuthenborg Safaripark. Varmt och klibbigt, men väldigt roligt. Pillerill var den stora vinnaren för dagen. Vi insåg efter några minuters körande i parken att han inte såg allt vi andra såg, han satt ju bakåtvänd. Raskt beslutade vi att han var redo att få åka framåtvänd, vilket han hade önskat någon månad. Lycklig liten Pillerill! Senare på dagen blev han den första (och förmodligen sista) i vår familj som fick testa att äta ap-mat. Kunde liksom inte låta bli, när han fick det i handen. Det såg ju så gott ut. På slutet av dagen fick han åka runt på pappas rygg på "inte-nudda-marken-banan". Slapp klättra själv, men fick ändå det roliga.
Nipe herself, hon fick sina klätterkunskaper sågade redan på förhand av Skruttafis, så tanten blev ju tvungen att motbevisa den kaxiga dottern. Svettigt. Hej träningsvärk.

Hoppsan

Om två veckor ska vi på bröllop. Jag provade nyss klänningen jag hade tänkt att ha.

Houston, we have a problem.

Skillnaden mellan män och kvinnor

Min kompis A kommer hem till oss för att ärva lite välling till sonen. Hon parkerar bilen och maken min tittar ut genom dörren. Hans första kommentar till henne är:
- Har ni köpt nya fälgar?

Detta berättar hon skrattandes för mig när jag kommer hem lite senare. Jag skrattar gott, skakar på huvudet och konstaterar:
- Himmel, jag vet ju inte ens hur fälgarna ser ut på min egen bil.

Säsongsavslut

Jag har gett upp alla förhoppningar om att det finns nåt kvar på säsongen. Nu packar jag ur vägsnigeln. I köket står därför nu miljoner kassar med allsköns bråte. Nu ska allt bara sorteras upp och läggas där det hör hemma.

Orka.

Svår fråga

Idag gick Tjejmilen av stapeln. Jag var inte med, i år heller. Innan var tävlingen en vecka tidigare och då krockade det alltid med helgen då Skruttafis firas. Det är några år sen de bytte, men jag har lyckats skylla på det i alla fall...

När jag och en kollega skulle springa loppet (way back innan barnen på den gamla vältränade tiden), satt vi på vårt avdelningsmöte och pratade om detta. Alla karlarna på avdelningen satt och ojade sig över faktumet att de inte fick springa, för tänk så himla trevligt att springa runt bland så mycket brudar, höhöhö. Ja, ni fattar stämningen.
Vår chef, han försökte vända diskussionen till det lite mindre flamsiga och säger:
- Men, tjejer. Hur lång är Tjejmilen egentligen?

Nice try.

Underbart!

(Starlet nr 37, 1982)

Makens bror med sambo och barn var här idag för att fira Skruttafis.
Kusin J som är 13 år hörde oss vuxna prata om tidningen Starlet och undrade vad det var för nåt. Jag hämtade några ur min samling och hon satte sig och läste.
Efter en stund kommer kusin T (8år) förbi, tittar ner på en av dem och frågar:
- Vad är det här? Är det Dressman eller?
Kära Dressman, jag tror ni behöver hotta upp ert utbud en smula.

I god tid

Mellan fredag och lördag förra veckan var den båtmässa i Marstrand. Min föräldrar som är "lite lätt" båtintresserade, planerade att åka dit.
För att inte missa nånting, tänkte de vara ute i god tid, så de åkte upp redan på torsdagen, tog in på hotell och åkte ut till Marstrand tidigt. Mycket tidigt.
Det var väldigt lite folk på mässan så tidigt. Konstigt tyckte de, och konstaterade sen att de mycket riktigt var väldigt tidiga på plats. En hel vecka...

Ge mig!

Ge mig en fet spark i röven, tack! Jag har gått här och dragit benen efter mig hela kvällen, men nu måste jag ju bara få ut ändan ur vagnen ( ur huset). Jag pratar om joggingrundan, alternativt turen ner till gymmet.

Kick me where it hurts!

Åtta

Universums bästaste Skruttafis är om nästan exakt en timme 8 år. Känns som igår, men ändå som en hel evighet sen hon låg där i sin balja på neonatal. Att en sån liten varelse kunde ta så stor plats i våra hjärtan på en millisekund.

Nu när jag sitter här och skriver kommer hon in och säger:

- Skruttafis?! Du kan väl skriva Stora tjejen? Jag är ju stor nu.

Japp, älskling det är du - stora goa Skruttafis.

Eller hur?

Om man sent en lördagskväll bakat 40 kanelbullar som man planerar att bjuda släkten på dagen efter...
...då måste man väl ändå kvalitetskontrollera några när de svalnat lite.

Visst?

Bra jobbat, bruden

I söndags när jobbångesten rev i min kropp tog jag ett beslut:
-att vara i säng innan kl 23.

Nu är kl 23.23. Men behovet av att prata av sin med goa vännen och kollegan M var större än sömnbehovet idag.
Undras om jag håller med om det i morgon bitti när klockfan tutar.

Vilken förändring har ni lovat er själva efter semestern?

Vilket är värst?

Undras vilket som är värst egentligen:
- att göra som maken som åkt på tjänsteresa till Paris, där det är 29 grader varmt, med endast kostymbyxor i bagaget.
eller
- att gå från jobbet på en ö i Karlskrona, där det blåser storm, endast iklädd halvlånga byxor och t-shirt?

(fast nu ringde maken, från ett tjugogradigt Paris, sittades på en fin restaurang med rödvin innanför skjortan. Mao, det är mest synd om mig, eller hur?)

Kiv och gnabb

Lätt bråttom innan orienteringen idag går jag in för att säga till barnen att det är väldigt hör tid att byta om. Hittar Skruttafis djupt försjunken i SVT Play. Bredvid sitter Pillerill som minutöst klipper ner nåt gult i mikroskopiska små bitar som sprider sig över det nystädade golvet. Det visar sig vara korten till ett spel. Pillerill får skäll och Skruttafis bryter ihop, det är ju hennes spel. Hur hon undgått att se vad han gjorde är en gåta.

Nåväl, får ut raringarna i hallen och ber dem klä om, kläder ligger framme. Själv ska jag byta om, fixa vattenflaskor och ringa en vän för att kolla upp en grej. Under telefonsamtalet blir rösterna från hallen mer och mer högljudda. Lägger på och hittar ett kaos i hallen. Två barn som bråkar och skriker. Ombytta? Skulle inte tro det va?

Den lilla stressade tvåbarnsmamman blir arg och skäller. Efter mycket om och men kommer vi i alla fall ut i bilen, där jag inser att det inte alls går att lägga en läckande vattenflaska i sätet.

På vägen försöker jag lite mer pedagogiskt prata med barnen:

- Hörni barnen, det är väldigt tråkigt att bli arg på er hela tiden. Men det är också väldigt konstigt att när vi vuxna ber er om nåt, ja det enda som händer är att ni bråkar med varandra. Ni gör ingenting av det ni blivit ombedda att göra, utan ni börjar istället bara bråka, slåss och skrika. Jag fattar inte varför det är så.

- Mamma, det är syskonkärlek.

Vad svarar man på det?

De kan när de vill

Pleasure and pain

Först en snabb powerwalk i terräng. Varmt och myggigt och ett tempo som inte tillät något trevligt prat. Svettigt värre.
Då är det bra skönt att åka till nya Brunnsbadet i Ronneby och joina resten av familjen. Lite jobbigt att springa upp för trapporna till vattenrutscharna efter träningen, men va fasen, det är smällar man får ta.
Skruttafisan vågade för första gången att hoppa från 3:an, vilken lycka! Mamma Nipe vågar inte ens hoppa från 2:an och blev i vanlig ordning kallad fegis av den betydligt mer vågade dottern.
Pillerill, han simmar runt med puffar och är allmänt lycklig.

Brunnsbadet ja. Ombyggt och invigt i juli. De tar ynka 35 kr för att gå in (barn under 12 är gratis). Ett åkband kostar 40 kr. Helt klart värt pengarna!

Nipes Nostalgi del 7

Det är något visst över att plocka bär och svamp, eller hur? Att strosa där i skogen och fylla korgarna. Att sitta tyst och plocka och lyssna på alla ljuden i skogen. Fika i en glänta. Choklad i termos och kanelbullar. Klia på myggbetten och bara vara.

När jag bodde hemma plockade vi blåbär och lingon med en sån där speciell bärplockare. Det rasslade på ett visst sätt när man drog den genom riset.

Vår skog hade sina kantarellgömmor som vi vittjade. Vi gick där i kvällningen och plockade tills vi knappt såg framför oss. Hemma fick vi sen smörstekta kantareller på smörgås. Det var guldkant det.

Nu har Gudrun tagit våra kantarellgömmor hemma i Småland. Här i Blekinge har vi inga gömmor, än i alla fall. Nu för tiden är Ica Maxi vår enda kantarellgömma. Men blåbär hittar vi, massor. Förra veckan fyllde vi både frysen och sinnena inför vintern.

Vad plockar/plockade Du?

Nja, kanske inte

I vårt hem pratar vi mycket om tomten just nu. Pillerill ska skicka sina älskade nappar till tomten, när han känner sig redo. Han har sett ut en present som han ska önska sig i retur. Än är inte suget efter presenten större än suget efter nappen. Men följaktligen blir det en del prat om just tomten.

Skruttafis och Pillerill diskuterar vart tomten är just nu:
S: Jag tror att han är i Nordpolen.
P: Nä, i vårans pool kanske?

Det som göms i permafrost...

...kommer fram i avfrostningen.
Intressant vad man kan finna i en liten frys. Krusbär. Hm, jag har inte haft krusbärsbuske på 6 år...

Inte skönt alls

I går masade jag mig ut på en joggingrunda trots allt. För första gången på asfalt på nån månad. Aj!
Ont i benen, så jag inte kunde springa vissa sträckor.
Glömde i vanlig ordning att stretcha. Aj i höftböjaren.
Note to self: Köp nya skor, spring i skogen och glöm för bövelen inte att stretcha, tack.

Vilseledande reklam

Nej, jag är inte så där hurtig jämt, det får ni inte tro. Det är lite allt eller inget i min träningsfrekvens.
Idag skulle jag ut och jogga var det tänkt, om jag nu ska ha nån kontinuitet i träningen. Förbaskat seg, lat, slö, oinspirerad är jag idag. När man hellre spelar MS Röj på datorn, än plockar blåbär/joggar/cyklar, då är det illa.
Träningsoviljan står dessutom i direkt förbindelse med sötsuget. Ohämmat mofflande och orörda joggingskor, det skapar ingen superwoman av denna slöfis. Illa, illa.
Argh, jag behöver en närpolis!

(Men nu är ju frysen avfrostad, tvätten intagen, maten urtagen ur ugnen och barnen med make på vift. Nu är det ju faktiskt inte heller mörkt än. Nu har jag ju chansen, eller hur?)

Hm, det var länge sen jag spelade Kung på datorn...

Med vinden i ryggen

Jo, jag fick ju en idé, sittandes i en solstol på en sketen camping där på Albuen. Varför inte cykla till Rödbyhavn, när det nu går en cykelväg hela vägen längs med havet? Jag och barnen hade ju cyklat en mil åt andra hållet innan på dagen, så varför inte åt andra?

Så med vinden i ryggen ( eller i alla fall snett bakifrån) trampade jag iväg på grusvägen. Klart häftigaste cykelupplevelsen! Fort gick det. Skakigt var det. Fingrar och tår som domnade av skaket. När jag cyklat förbi alla vindmöllorna, såg jag Rödbyhavn lååångt borta i horisonten. Aj f-n, ska jag ända dit? En halv blinkning senare var jag halvvägs. Nu började det bli varmt och svettigt, så mitt mål var att kasta mig i havet när jag kom fram.

Men vad tror ni jag gjorde när jag kom fram? Inte fasen var det nån 38-årig mullig svettig knäppgök som kastade sig i havet inte. Nä, hon cyklade vidare hon. Varför inte liksom? Har man cyklat över fyrtio km, så kan man alltid cykla några till.

Maken och barnen mötte mig i Rödby istället. När maken klev ur bilen frågade jag om han kom ihåg att ta med takräcket denna gången, lite på skoj.

När jag cyklade till Bonbon-land några dagar tidigare, hade ju både han och jag glömt ta med det, remember?

- Behövs inte, svarade han, vi har ju cykelställ på taket ju.
- Jaha, sa jag och sekunden senare inser vi båda två att det cykelstället varit med på Bonbon-land också.