lördag 20 maj 2017
What the heck happened?
Jag har fått ett nackspärr från helvetet. Minimalt med mobil och dator är ett måste just nu.
Återkommer när det blivit bättre.
torsdag 18 maj 2017
Typ så här
Jag ägnar kvällarna åt tre saker just nu känns det som i alla fall: jobba över, äta och surfa efter SUP-brädor.
Det sistnämnda är en utmaning, när man bor långt från ära och redbarhet. Närmaste butik med ett bra utbud ligger i Varberg. Där bor inte vi. Det tar väl 3.5 - 4 timmar att köra dit. Nu lutar det åt att med telefonsupport hitta rätt bräda och sen beställa på nätet. Ibland önskar jag att jag bodde närmare civilisationen.
Sen kommer jag på bättre tankar. En kväll med bleke på sjön i Blekinge är härligt folktom, även om man är i "staun".
onsdag 17 maj 2017
Nähäpp
Nämen se om man pratar om trollen så missat man målet eller hur var det. Skulle aldrig tagit upp det där med att blogga varje dag. Bara för det så missade jag.
Men ni missade inget. Jag jobbar, bryter ihop och jobbar lite till. Vårt projekt har gått in i slutet av första fasen och det är inte roligt nånstans. Massor kvar att göra men inget underlag. Typ så.
Nackspärr har jag också. Det är opraktiskt minst sagt.
måndag 15 maj 2017
Det där med många dagar på raken
Inför starten har jag dock varje år tänkt att jag skulle vara lite strukturerad och faktiskt ha lite struktur på skrivandet. Göra inlägg av allt det där som poppar upp i huvudet. Ta mig tid att formulera lite av allt som snurrar.
I år gjorde jag till och med en lista på tänkbara ämnen att skriva om, och listan innehåller dessutom i vissa fall en hel del stödord och anteckningar. Inte illa va?
Synd bara att den där listan rymt. Puts väck, borta.
Utmaningen tar slut i juni nån gång och min gissning är att listan hittas i juli eller så.
Så, vad vill jag säga egentligen? Jo, att det nog för det mesta kommer mest blaj här, men att jag då och då faktiskt tänker till och formulerar mig. Se det som guldvaskning. Det mesta är sand, men plötsligt händer det.
söndag 14 maj 2017
Rätta in sig i ledet
I morgon är det måndag igen. Dags att kamma till sig och bete sig som folk igen. Nä, det där sista ligger inte riktigt för mig på en måndag, hehe.
Men ärligt, borde det inte vara kriminellt att helgen får gå så fort?
Äh, det där leder ju ingenstans - att klaga på att helgen går fort och att måndagen kommer som ett jäkla ånglok och kör över mig. Som om jag inte borde vara förberedd? Som om det var en överraskning varje gång att måndag kommer efter söndag?
Nåväl. Idag var vi på tävling igen. Barnen sprang och vi andra drack kaffe, ja ungefär så.
Vid start kollar vi upp i luften och där kom det största fågelstrecket (sträck?) jag nånsin skådat tror jag. Eller i alla fall det snyggast organiserade. Långt ifrån alla fåglar fick plats på bilden.
-Du flyger ur bild, Kaj!
Men vackert mot den mörka himlen var det och jäklar i min lilla låda vilken fin formation. Snacka om att rätta in sig i ledet.
lördag 13 maj 2017
Inte bra för arbetsmoralen
Jag hade tänkt arbeta i trädgården idag, tvätta norrsidan på förrådet så att den kan bli ommålad, men istället ligger jag här och njuter.
Kom arbetslust och träng dig på, här ska du motstånd finna!
Äh
Idag var det tomt. Tomt på idéer och vett. På jobbet satt jag som en zombie och försökte förstå ett system och inget gick in. Jag fattar det inte, helt enkelt. Försökte läsa mina anteckningar men det blev ju inte precis bättre av det.
Efter en stund insåg jag var det var, migränvarning. Tog medicin och en halvtimme senare var allt lite klarare. Nä, det där systemet var fortfarande obegripligt men det är nog helt i sin ordning. Det är nog inte jag, det är dig som är lite märkligt ombyggt.
Jag åkte och köpte mig ett nytt pussel. Kvällen har i alla fall varit bra, hehe.
torsdag 11 maj 2017
Hålla mig hårt i örat
Var hos kiropraktorn idag. Det var välgörande, både mentalt och fysiskt.
Vi pratade mer än hon knäckte min kropp, men ryggen den fick allt vad den tålde.
Vi pratade vikt, träning och målbild. Hon sa vad jag redan visste men som jag gärna lite slår dövörat till, att jag behöver nån som med vänlig hand håller mig hårt i örat. Nån som inte bara ger mig goda råd om hur jag ska vända denna skuta åt rätt håll utan som också följer upp och kollar så jag gör det jag sagt jag ska göra.
Rätt så. En klok kvinna.
Jag fick en hemläxa, att sätta en målbild och att ta två kontakter med folk som kanske eventuellt kan bli min öronhållare.
onsdag 10 maj 2017
Det är kallt asså, det är kallt som faan
Och jag säger en sak till: min gissning är att den kommer en kort och intensiv sommar, typ som 2010 när vi hade 36 grader i en vecka och sen var det slut med sommaren, typ.
Kom ihåg var ni hörde det först.
tisdag 9 maj 2017
Inte som väntat alls
Ja ni vet. En sån där person som man vill träffa in real life, som man skulle vilja hänga med ett tag och låta sig influeras. Som skulle ge energi. Som känns som en idol men samtidigt som dig och mig, som en helt vanlig kompis.
Men.
Näe. Intrycket när personen pratar blir precis tvärtom. Jag inser efter ett tag att jag sitter och stör mig. Stör mig på sättet att prata, på de detaljer som betonas. Att det egna jaget hela tiden framhävs på ett lite kyligt, överlägset sätt. Inte ödmjuk alls, varken inför uppgifterna, personerna eller livet i stort.
Svarar inte på frågorna och intervjuaren gör tyvärr ett riktigt dåligt jobb, genom att vara helt förbländad av intervjupersonens förträfflighet. Det finns inte ett uns av ifrågasättande, som inte har baktanken att det ska leda fram till att publiken drar efter andan och brister ut i spontana applåder. Vilket de gör, men verkligen inte alltid. Vissa poänger faller platt och då känns det som om personen har ett manus. Det känns inte äkta. Det känns oerhört inövat och dramaturgiskt beräknat.
Tyvärr. Jag hade väntat mig nåt helt annat.
Besviken. Det är känslan som blir kvar när podden är slut.
måndag 8 maj 2017
Nästandagen
Det här var dagen då allt blev "nästan".
Vintern kom nästan åter. Vantar ochmössa behövdes nästan, men de lämnade jag kvar hemma.
Silverräven försökte åka till Stockholm med morgonflyget. De gick ombord och kom nästan iväg. Då visade det sig att en hare skuttat in i noshjulet på flygplanet, så de fick snällt återvända till gaten.
Storstadsbesöket blev inställt.
Själv åkte jag till Blodgivningscentralen och blev nästan blodgivare. Allt började bra tills de inspekterade mina armveck där inga ådror vill stå i rampljuset direkt. Nix pix, inga svårstuckna fruntimmer här, sa de och så var det med den saken. Jag försökte i alla fall.
På jobbet fick jag nästan ett sammanbrott men räddades av han som fick ett förra veckan. Fik tag i nästan alla filer jag hade behövt typ förra året.
Ny på kvällen kom jag nästan ut på min dagliga runda. Runt kvarteret tar inte en halvtimme, inte ens om man stannar vid bilhandlaren, men nästan.
söndag 7 maj 2017
Gammalt och nytt
Nåväl. I ena hörnan av vår gigantiska tomt byggde förra ägaren en kompost. Eller, ett litet ställe att dumpa löv, pinnar, gamla krukväxter mm. Där har den sen stått i vått och torrt, i storm och hagel i säkert 30 år.
En morgon efter en av vinterns blåsiga nätter, gick vi ut i trädgården för att se om nåt träd fallit. Allt intakt, utom just komposten. Den hade helt sonika bara kollapsat. Den bestod av två väggar som nu låg ner. Inget dramatiskt alls och just nu undrar jag ju i mitt stilla sinne om det där med sundhetstecknen egentligen. Jag ägnar uppenbarligen ett helt inlägg åt vår komposthörna. Ah ja.
Där har den i alla fall legat ett tag och sett rätt dyster ut. Här är en bild på delarna i alla fall.
Men se, plötsligt händer det grejer!
Förra helgen köpte vi virke och skred till verket. Inget ovanligt kanske, men denna gången var det faktiskt mer mitt projekt. Jag bestämde mått och beräknade virke och gjorde det mesta av byggandet. Möjligt att Silverräven säger 50/50 nu, men lyssna inte på honom. Det kändes i alla fall som mitt projekt.
Nu så, nu är den färdig. Lite större än den gamla. Det är inte helt rak, inte helt perfekt och det finns massor att anmärka om man har dom böjelserna. Den är good enough, jag menar, det är en kompost.
För första gången på länge, både började vi och avslutade ett projekt inom loppet av ett dygn. Det ni!
Konfa-tider
Idag var vi på konfirmation. Funderade över när jag var på det sist. För några år sen missade jag en konfirmation, men kommer inte ihåg varför. Tror det var Pillerill som var sjuk eller nåt. Strunt samma. Men innan dess var det nog en av mina kusiner. Hm. Det var några år sen. Slutet 80-tal. Tja, 10 - 15 år sen då va?
Idag tog det nog 1,5 timme i kyrkan. Enbra övning både för vuxna och barn, att sitta stilla så länge utan att pilla på sina mobiler.
fredag 5 maj 2017
Ohittat
Gick en runda runt ån norr om samhället. Hittade backsipporna som väntat. Hittade även ett sprillans nytt hus, helt oväntat. Vad vi däremot inte hittade var skogen! Nån har gjort ett stort kalhygge där det brukade stå stor och ståtliga träd.
Det var ju tråkigt.
torsdag 4 maj 2017
Vi fortsätter vår upptäcksfärd
Vi har senaste tiden farit runt som galningar och spanat runt. Ja, vi spanar dels på hur det ser ut på ställen vi inte varit vid, men också lite närmare på ställen vi faktiskt trodde vi kände till.
Idag styrde vi kosan till grannkommunen, till en halvö där vi faktiskt sprungit orientering innan. Vi har dessutom kört ut där flertalet gånger tidigare och i min ungdom var jag faktiskt där och badade en gång. Hade vi koll? Nä. Vi körde och tittade på vägar vi inte ens lagt märke till innan.
Och dagens reflektion var: nja, faktiskt inte så fint som vi tyckt innan. Väldigt risig terräng och för lite promenadstråk längs med vattnet. Men häftigt med så smal halvö att man aldrig har särskilt långt till havet vart man än befinner sig.
Och en reflektion till: det finns faktiskt väldigt mycket skärgård i Blekinge!
onsdag 3 maj 2017
tisdag 2 maj 2017
Det är inte helt lätt
Men som jag sa till en vän idag, det kräver en extra insats för att orka ta tag i kosten och den extra energin går till annat, jobbet bland annat.
Jag kämpar på. Det brukar gå ganska bra, men sen på eftermiddagen är jag som så många andra: lite låg och sugen på nåt gott.
Vilken tur då att det aldrig står nåt gott i fikarummet. Eller hur är det nu? Nä, det är exakt tvärtom. Maken till gottegrisar har jag nog aldrig sett. Det är kaka var och varannan dag och nu verkar vi vara inne i ett tårt-stim. Det har serverats tårta minst en gång i veckan nu sen i julas.
Jamen, ät inte då, säger ni.
Jamen, jag är ju så jäkla sugen, säger jag!
Jag vill ju liksom inledas i frestelsen. Även om jag nån timme innan varit stark och bara längtat efter morötter, så slår det slint när jag väl tittar in i fikarummet och ser dagens godsak. Ge mig! Ge mig även en extrabit när den första slunkit ner.
Tro fan att jag är rultig.
måndag 1 maj 2017
Utflykt med sol på näsan
Vi körde runt på vägar vi nog inte åkt på 10 år, tror jag.
Barnen hade hört talas om ett stenbrott där man kan bada så dit åkte vi bland annat. Stenbrottet ligger på en liten ö i mittersta Blekinge som heter Torkö.
Vi har varit där en gång tidigare och gått runt brottet, men som sagt, minst ett decennium sen.
Det är nog häftigt att bada där på sommaren, men inget jag känner att jag skulle våga. I alla fall inte genom att hoppa i från klipporna. Det finns klippor som reser sig 10 meter över vattenytan. Fy fasen.
Söder om brottet, fanns en liten, pytteliten, udde med vanligt klippbad. Det såg mysigare ut och här hade man full utsikt ut över Östersjön.
Vi satt en stund i solen på västra sidan om brottet, nere vid havet och fikade. Sol på näsan minsann!