Ovanlig måndag

Jodå, vädret var ju som vanligt. Tvättkorgen var där som vanligt. Disken likaså. Kylskåpet gapade halvtomt som det brukar på måndagar.
Men.
Nipe och Pillerill var lediga ihop. Visserligen är det inte alltför länge sen vi faktiskt brukade vara det, men det är värst vad fort man vänjer sig.
Dessutom klarade den här skåpsätande, gottefixerade skafferiforskaren att undvika fallgroparna idag. Inte ens en liten tur till Maxi med två sjövilda kids kunde knäcka mig. På en måndag! Tadam tadam tadam!

Stöldgods

Egenpallad glass från frysen är godast. Inte bara den första, utan även nummer två och tre. Hälsningar Pillerill.

Höll ju alldeles på att glömma!

Vad är det för dag i dag?

Jo, det är ingen vanlig dag,

För det är bloggens FÖDELSEDAG!

Hurra hurra hurra!

Frestelser

Frestelserna duggar tätt just nu. Det känns som om jag lever i ett TVspel. Jag ska framåt, mot julafton, men måste hela tiden parera för alla frestelser som kommer flygande i min väg.
Än så länge har jag kontroll på färden, ja sanna mina dar!
I eftermiddag är vi bjudna på treårskalas hos lilla Lily, fikakalas. Ska ladda mig med nån GI-vänlig frukt och nötter.
I morgon måndag och ledig för dagis är stängt. Måndagar brukar vara dåliga dagar. Fokusera Nipe, fokusera!

Att man aldrig lär sig...

Lära sig av sina misstag, det gäller inte i det Nipeska hushållet, tydligen.
För typ miljonte gången, har vi ställt ut soporna och kompostpåsen på trappen igår kväll och sen glömt dom där.
Gissa om fåglarna i grannskapet gillar oss?

Kan inte låta bli att tävla lite...

Här är jag med i en tävling!

Litet zinkhus kan ju aldrig vara fel eller?

Mot ljuset

Letar med ljus och lykta efter alla ljusstakar, ljusslingor mm som ska upp. I tid detta året och inte lagom till tredje advent eller så. Eftersom vi inte köpt en enda julklapp än, måste ju nåt annat vara klart i tid, man får inte rubba sina cirklar för mycket.

Vi satte upp ljusslingan på altanen förra helgen och skulle bara kolla om det var några lampor som behövde bytas. Sextio stycken var det som var kass. Det tog en stund.

(nej, jag orkade inte räta upp fyren, ni får böja huvudet, lite smyggympa är alltid bra)

I gott sällskap

Vaccinerad igår. När jag gick och lade mig tänkte jag att "haha, biverkningar är för mesar".
Sen vaknade jag några timmar senare och var inte fullt lika kaxig. Ajaj, ont i hela kroppen och trött som en gnu.
Hos min uppdragsgivare var det också vaccinering igår, av 60 pers. Jag var i gott sällskap idag, minsann. Man såg vilka som fått sprutan, det var de personer med samma kroppshållning ohch plågade blick som jag. På lunchen var fem-minuters promenaden till salladsstället helt oövervinnerligt, så två alvedon fick avnjutas. Det gjore susen, för nu är jag mig själv igen.

Ikväll har vi haft gäster och tacos, det är ju fredag, gu bevars!
Nipes resultat har varit strålande! Målsättningen var att inte ta något tortillabröd och att bara dippa med morot, inte med nachoschips. Till efterrätt gjorde jag chokladmousse utan socker. Köpte en stor Maraboukaka till de andra.
Höll min plan, ingen tortilla, inga chips och absolut ingen Maraboukaka i min mage!
Jag säger som Kenta: Just idag är jag stark!
Tjolahopp

4 days, plenty to go

Jahapp, fyra dagar har jag nu varit en stark flicka. Det är faktiskt nån form av rekord för denna hösten. Tredje dagen brukar jag falla för nån frestelse.
Men icke nu! Är det julutmaning så är det.

I morse när jag stod i kön till vaccineringen och huttrade, bjöd kvinnan framför på kaffe och pepparkaka. Gulle henne! Vi var några stycken där som hade en trevlig 1,5 timme tillsammans på morgonkvisten.
Tillbaka till den där pepparkakan. Nipe tackade nej, utan att ens tanken på att tacka ja for genom huvudet. Ge mig beröm, snääälla!

Samtal vid köksbordet

Pillerill visar upp ett majskorn som saknar det där som är i mitten:
-Dö
- Va? (pappa fattar noll, säger han verkligen död?)
- Dö
- Jaha, ja den är gul ( kanske är det ordet gul som låter som död?)
- Nääe, dö!
- ?
-Dö
- Är den död?? ( menar han verkligen det?)
- Ja! Dö!
- Har du dödat den??
- Ja! ... Inga dottorn!
- Va? Nä, vi behöver nog inte ringa doktorn...

Lukta på glöggen pojk!

Eftersom novemberdimman är skitjobbig just nu, tänkte jag dra det hela ytterligare lite längre och göra det ännu mer skitjobbigt. Jag har utmanat mig själv. Fram till julafton ska det vara nyttigt. Bara nyttigt. Tar lite GI och lite LCHF och lite sunt förnuft och blandar till en hälsogrogg. Det är det närmaste grogg jag kommer innan julesnapsen.
Kan tyckas idiotiskt att göra detta nu, när tillvaron är späckad av godisfrestelser, pepparkakor, glögg, lussekatter, födelsedagsfirande, julbak och gu´vet allt, men den här kvinnan slår bäst ur underläge.

Så lukta på glöggen, ja det kommer jag göra - men inte smaka förrän till jul. Baske mig!

Är man konsult så är man

Att smälta in i miljön är A och O för en konsult. Inte göra för mycket väsen av sig. Dagens outfit idag är orange strumpbyxor, grå kjol och top samt orange kofta.

Fikasoffan har exakt samma orangea nyans, exakt. Det är ju genialt, att jag inte tänkt på det tidigare? Som en osynlighetsmössa.

Ärligt talat

F-n va det suger just nu. Allt. Sitter och skriver listor på saker jag vill göra. Ja, rent teoretiskt alltså. Sen när jag ska göra det, då har jag ingen lust. Orkar inte.

Kan inte, vill inte, har inte lust.

Den där dimman ute, den sitter i huvudet på mig just nu. Försöker och försöker fokusera på roliga saker, tänka positivt, hej och hå - men det misslyckas.
Är bara moloken, sur, lessen, trött och godissugen.

Ge mig era bästa tips för att orka med skitnovember.
Under tiden ni funderar ska jag masa mig ut i köket och ta en kopp te. Alltid nåt.

Till Tomten

Kära Tomten.

Här kommer min önskelista till julen.

Dimfri himmel

Snö

Sparkföre på grusvägen

Glögg

Struvor

Must

Skinka

Kärnis på sjön

Virusfri tillvaro

Ja, jag vet att det där med dimfri himmel kan vara svårt, men jag har inga stora krav, det räcker med en liten yta över innersta Småland, du vet där vid vägs ände...

Update: Oh, hur kunde jag glömma? Det viktigaste av allt. Det är inte en efterrätt, det är så mycket mycket mer. Ris à la Malta, in my veins, liksom.

Välkommen till FF

Fina Fredag
Företags Funderingar
Fina Formuleringar
Fort Finstädat
Förtärelse Färdig
Finfolket Försenat
Fördrink Förbeställd
Födelsebarn Firas
Fräcka Fredag?

Välkommen till TT

TT
Trist Torsdag.
Tråkiga Templates
Tokigt Tobleronesugen
Totalstädning Tillråderlig
Total Tänk-koma

Sen ovanpå detta addar vi en rejält trist händelse på skolan, jag får berätta mer om det när det lugnat ner sig.

Dagens seriösa tips

I dag blev jag allvarligt medveten om hur lätt olyckor händer.
Dagens tips till alla som råkar läsa detta är:
ANVÄND REFLEX!

Ta inte detta som nåt snusförnufigt pk uttalande, utan som både en vädjan och som en ilsken spark i arslet. Jag säger det igen:
ANVÄND REFLEX!

Vi tar det från början: Idag körde jag hem nästan två timmar tidigare, för att hämta upp Pillerill och köra tillbaka till centralorten för att logopedbesök. Sju mil extra på E22 är ju sisådär skoj, men vad gör man inte?
Vi var där lite drygt en timme, sisådär en kvart längre än beräknat så det blev bråttom att hinna hem för att hämta Skruttafis på fritids. När jag svänger ut på E22:an på väg hemåt, ser jag bara ett pärlband med rödljus framför mig, varav många är bromsljus. Tjohoo, det är kö. Snigelfart. När jag kommer så jag ser lite längre framför mig ser jag att det verkligen inte blir bättre utan det blir stå.
Inser att jag måste ringa fritids och förvarna om att jag blir sen. Ingen fara, men de stänger halv sex och klockan är nu strax innan fem. Ringer min syster och undrar om hon kan kolla på nätet om det finns nån info och frågar om hon kan vara standby för att åka upp till fritids om jag inte hinner. Jag lyckas med tio meters marginal svänga av vägen och ta en annan väg och hon åker till fritids för att jag ska slippa tänka på det. Jag var inte den enda som svängde av... och längre fram tillkommer fler. Orsaken är en seriekrock med fyra bilar, jag möter två ambulanser på vägen. Som ett pärlband med bilar kör vi en liten väg på landsbygden. Vi möter massor med bilar, men det går inte att mötas överallt så det blir ryckig körning. Det regnar och blåser. Inget drömläge direkt. När jag är någon kilometer från att komma på E22 igen, kommer en liten väg där många av de mötande svänger in vänster över min vägbana. Det står även bilar parkerade lite huller om buller.
Det är här i denna röran det helt plötligt står en dam med en barnsulky. Utan reflex, ungefär 20 cm från vägbanan. I regnet är de helt osynliga, jag ser dem först när jag är nån meter ifrån. Rycker till i ratten av reflex och svischar förbi. Det gick så fort, det tog en stund innan poletten ramlat ner och jag insåg hur nära det var.
Vad 17 gjorde hon där med barnet, i den röran? Hur i hela friden kan man stå så nära, utan reflex med barnvagnen ytterst mot trafiken? Hade jag kört på, hade jag träffat barnet med lyktorna, jag vågar inte ens utveckla den tanken i huvudet. Inte kunde jag stanna heller, det var sånt kaos och det fanns liksom ingenstans att ta vägen. Jag hoppas att det inte hände nåt med nån annan bil.
Jag slarvar också med reflex ibland, men nu är det slut med det.

Språkutveckling

Besök hos logopeden stundar. Pillerill har ju förvisso faktiskt äntligen börjat prata, men det är svårt att fatta vad han säger ibland. Svärmor med make lämnade tillbaka honom efter en barnvaktshelg med orden:
- Nästa gång vill vi gärna få med lexikonet också.

Vi som föräldrar, vi fattar det mesta men även vi går bet ibland, så logopedbesöket ska bli spännande.

Skruttafis, som är den som fattar mest av hans gallimatias har utökat hans vokabulär med några användbar fraser:
- Attans skit
- Ah men (används när saker inte går som han tänkt sig)
- Mamma Mia, tuttarna kliar.

Vi tackar allra ödmjukast.

Illa, illa

Det här är allvarligt. Dra ditt strå till stacken, panta mera!

Full fart

Var på föreläsning av Tina Thörner, kartläsaren ni vet. En ganska rörig upplevelse, men väldigt positiv. Att våga och att ha en positiv inställning till sina projekt tar jag med mig. Att jag faktiskt kan välja hur jag ser på saker.

Innan Tina pratade en reklamkvinna från orten, Anna Stenström, som för ett antal år sen startade eget. Hon var enormt inspirerande och jag hade lättare att relatera till henne än till Tina. Inget ont om Tina alls, vilken tjej, men Annas liv och idéer ligger närmare mitt liv.

Det var länge sen jag var på "tjejkväll" så här, det borde man göra oftare. Lite champagne, smörgåsar, mingel och inspiration kan till och med få den värsta novemberdimman att lätta en aning.

Temasång med Beatles

Löv, löv, löv...

Favorit i repris

Tur i skogen idag med. Eller rättare sagt i fårahagen med Skogsknyttarna. Hittade en Videkisse på G, så den fick följa med hem.

Annars är det mycket löv i mitt liv just nu. Mycket löv är en underdrift. Blundar jag ser jag löv framför mig... I just löööv it, eller kanske inte förresten. Träningsvärk i morgon lär det bli, det är ett som är säkert.

På tur

I skogen känner jag mig lugn, filosofisk och avstressad. I dag infann sig även känslan av ...korkad. Jag var på ledarträff med Friluftsfrämjandet och vi blev visade en kursgård vi har tillgång till. Skogsturen leddes av en gammal ledare som visste och visade allt.

- Här har vi husmossa, å här har vi glasbjörk, å här har vi ett speciellt gräs som inte är nåt gräs egentligen. Det ser man på de speciella ränderna på insidan av skalet. Den här svampen heter svampus brunus på latin och är ätbar men inte god... osv.

Ärligt talat, han Linné, gick han inte lite över gränsen? Varför artbestämma så till den milda grad? Vad hände med stora fåglar, små fåglar, gran, tall, björk, mossa och blommor? Varför dra det in absurdum?

Ja, jag vet, jag försöker bara lalla bort min egen okunnighet. Jag har bott i skogen hela min uppväxt, men kan inte särskilt mycket om den på latin. Bara lite på småländska.

På säkraste platsen

På Madlars blogg hittar jag ett fint inlägg om att köra runt med mormor i bilen. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på min egen mormor. Det är nu nästan exakt fem år sedan hon begravdes och fan vad jag saknar henne. Den där hårda men underbara kramen man fick, hennes självironi, hennes hem, hennes skriftliga avtryck i korsordsbilagan, ja allt fattas mig. När vi delade upp hennes saker tog jag bland annat två krukväxter, en aloe vera och en svärmorstunga. Växter får inga bra liv i mitt hus, så de här två har varit på fallrepet ett tag. I våras planterade jag om dem i ett sista desperat försök. Aloeveran blev femton små krukor och bara en har vissnat. Svärmorstungan tog jag två sticklingar av utan några förhoppningar, men de tog sig, ja jäklar vad de tog sig! Tack mormor, för att du är envis, även efter jordelivet.

Att köra bil med mormor var ingen lek, det vill jag lova. Mormor var rädd för väldigt många saker, men att åka bil var nog bland det värsta. När man hade henne i bilen, var man tvungen att vara en allkonstnär utan dess like. Inte nog med att man skulle köra, man skulle köra säkert också. Inte för fort, men inte för sakta heller, då kunde hon tro att det var nåt som man var tvungen att se upp med, en fara med andra ord. Man fick inte ta en annan väg än den mormor hade tänkt ut och kunde, genvägar och extrasvängar var stora NO-NO. Dessutom var man tvungen att besvara tusen frågor också, av olika slag:

- Hur ser du mittlinjen när det är mörkt och du får möte?

- Är det halt här?

- Kan inte hjulen lossna?

- Nu känner jag inte igen mig, är vi verkligen på rätt väg?

Men jag lovar er, jag skulle kunna ge hur mycket som helst för att få höra den svadan från högersidan i baksätet. Den säkraste platsen i bilen, har jag hört...

Kulturpoäng

Min kära Knyttekollega lurade med mig på föreställning med Mark Levengood. Febern river dock hennes arma kropp, så syrran åkte med mig till grannstaden istället.
Månadens kulturpoäng äro inkasserade.
Mark och godbiten Per Texas Johansson var ingen trist upplevelse, tvärtom. Goa skratt och mysis stämning, precis som förväntat.

Timber!

For he's a lumberjack and he's okey...

Vi har så mycket träd på insidan av tomten att vi helt ignorerat det som sticker ut på utsidan. Det gillade inte kommunen utan tyckte att vi skulle utöka vårt bry. Huvudbry, blev det då, tills pappahjälten med stora motorsågen klev fram.

Vi tackar och bockar allra ödmjukast och bjuder på kvällsmat. Däremot har vi med bestämdhet sagt till att nästa gång får han bara såga ner stammar, allt j-vla ris kan kan ju stanna kvar i luften... ;-)

Ett småländskt ihopakok

De där två mindre personerna som bor i vårt hushåll, de kan vi minsann inte svära oss fria ifrån. Inte på något sätt alls.
Trots att de är födda och bor i Blekinge, är det två tvättäkta Smålänningar vi fått.

Häromdagen när Pillerill var hemma själv med mig, tog han fram sin spargris och Skruttafis plånbok. Sen vittjade han hennes plånbok på alla mynten och la dem grisen istället. Hur nöjd som helst var han när jag frågade vad han gjorde. Skruttafis var inte riktigt lika nöjd när hon kom hem och såg detta. Jag lugnade henne med att vi skulle fixa till det sen.
Några timmar senare somnade Pillerill i soffan och när jag kommer in i vardagsrummet möts jag av Skruttafis som bärandes på plånbok och spargris väser fram:
- Han har somnat mamma, NU har vi chansen!

Idag har Skruttafis varit hemma med maken, lite seg efter vaccineringen. Efter en tupplur piggade hon på sig och började prismärka saker i vardagsrummet. Sen gjorde hon låtsaspengar till maken, så att han kunde köpa tillbaka grejerna.



Vi är extra impade över prissättningen på fjärrkontrollerna. Snacka om marknadspriser! Den fjärren man enbart använder för att ställa om från TV till video, den kostar knappt nånting. DVD-fjärren kostar inte heller så mycket, men kolla på fjärren till digitalboxen. Den är totalt ovärderlig, utan den funkar ingenting och kostar följdaktligen tusen spänn!
That's my girl.

Försvinnanden

Vad hände är frågan för dagen, verkar det som. En fin blogg av dom jag följer bara förvann. Puts väck borta. Det finns säkert tusen bra skäl till varför, och som bloggskrivare har man ju ingen som helst skyldighet inför sina läsare. Men lite snopet och ledsamt tycker jag allt att det är. Jag kan bara hoppas att skälen är av bra sort, att allt är väl med blogginnehavaren och att hon en dag kommer tillbaka.

Stundande läsning

Kunde inte låta bli utan att klicka hem lite böcker:

• Släktfeber av Sara Paborn. Är boken lika bra som hennes Sommarprat så blir det underbar läsning.
• Sjöjungfrun av Läckberg. Både gillar och inte gillar hennes böcker, men har man börjat på serien är det svårt att sluta.
• Röj och rensa av Nina Strandberg. Hon är Ordningskonsult. Det vill jag också vara. För att inte tala om vilket snyggt förnamn hon har ;-)

Nu ska jag bara punktmarkera postlådan i slutet av veckan...

Ett smart drag

För tredje veckan i rad har duktighetspoängen vällt in hos familjen Nipe. Jag säger bara: Veckomatsedel!
Oerhört avstressande. Vi bara handlar, lagar mat och ser glada ut. Ingen eftermiddagsstress på jobbet för att komma på den ultimata kvällsmaten. Kronan på verket hade varit att det var nån annan som lagade maten, men man kan ju inte få allt?

Olika lotter

Maken, Pillerill och Skruttafis klev upp i morse, träffade föräldrargruppen på stationen och hoppade sen på tåget. Efter ungefär en timmes resa hoppade de av och gick till Leklandet. Senare blir det förmodligen en sväng McDonalds och sen tåget hem igen.
Nåt säger mig att de kommer vara trötta men glada ikväll.

Jag hasade mig upp, vadade genom berget av snytpapper bredvid sängen, kokade ett avkok på ingefära, vitlök, kanel och kryddnejlika. Sen satte jag mig i soffan, drack avkoket och tittade på SOS Skottland. Senare blir det nog lite mer dålig TV och värmda rester från igår. Nåt säger mig att jag kommer vara trött och sur ikväll.

Olika faller våra lotter, även på en söndag i november.

Nya favoriter

Den där hästtransporten fick igår stark konkurrens av Brioloket med batteridrift. Exakt hur exalterad kan en liten kille bli, är frågan?

Snälla Fammo å Dutte (farmor med man), levererade som planerat vår nya del till soffan. Nu kan hela familjen mysa tillsammans. Exakt hur exalterad kan en 37-årig kvinna bli, är en annan fråga.

(det är tröttsamt att firas i dagarna två...)

Var är fjärren?

Barnen satte på Thomas Tåget och åkte sen med maken till Maxi. Kvar sitter jag här i soffan och hittar inte fjärrkontrollen. Jag börjar kunna signaturmelodin nu...

Idag kommer svärmor med man och firar Pillerill. Ikväll sen kommer makens ena bror med fru och barn. Själv är jag insnorad till max, men det får funka ändå. Misstänker dock att jag inte blir upphånglad direkt, inte ens av maken ;-)

Svärmor åker om IKEA på vägen hit och köper en påbyggnadsschäslong till vår soffa, så nu äntligen ska hela familjen få plats! Det är bra med svärmödrar med stor bil, i synnerhet om det ligger ett IKEA mellan deras hem och vårt.

På tal om fjärrkontroller, ett par kompisars kompisar satt en gång hemma och pratade med sitt barn om troll, monster etc. Pappan försökte övertala dottern om att det inte fanns några troll. Jodå hävdade dottern mycket bestämt. Nädå sa pappan, men dottern var tvärsäker på att det visst fanns troll.
- Jaha, nämn ett troll då?
- Fjärrkontrollet!

Hipp hipp hurra!

Liten Pillerill har i veckan blivit hela tre år, stora killen. Kvällen bjuder på kalas med delar av släkten, med mat och tårta som sig bör. Jag misstänker att Pillerill planerar att förevisa sin nyfådda hästtransport för gästerna. Först ska vi bara hämta ner den från sängen där den bott varje natt sen han fick den...

Hej mitt Vinterland!

Nu är jag här!

Men, var är du? Hallå? Skulle inte du komma hit? Jaha, fick du förhinder? Skickade du en kompis istället. Hyggligt hörru! Din kompis Regnrusk suger, bara så du vet.

På bilden granngården hemma i byn. Där bodde två goa människor, Sven och Gulli. Jag kände inte dem så väldigt väl egentligen, jag var ju litet barn och de var gamla. Men de fanns liksom bara där, de var en del av min barndom. Jag blev så ledsen när de gick bort. På väg in i vuxenlivet blev deras bortgångar hårda påminnelser om att barndomen var slut, om att livet ändrade sig vare sig man ville eller inte. Att det som man såg som självklara delar av livet bara var till låns.

Deras minsta barnbarn Anna, var min vän på somrarna, de hade sommarstuga i byn. Vi lekte helt underbart knäppa lekar, som Dikesrace och annat våra föräldar inte uppskattade alla gånger. Vi kom ifrån varandra under uppväxten, men nu har vi återfått kontakten via Facebook. Det värmer i hjärtat.

Så typiskt mig

Tror ni inte att jag glömde ringa Vårdcentralen idag och be om remissen? Jodå, inte en tanke på det förrän nu, en kvart efter stängning. Det får bli morgondagens första punkt på listan.

Man skulle lyssnat bättre

Min gamla lärare i Socialpsykologi, Bosse Angelöw har skrivit en ny bok, som uppmärksammas här. Det var kloka ord. Mitt minne av honom var inte riktigt så positivt då som nu. Eller jag kanske skulle lyssnat lite bättre? Kommer ihåg att jag inte tyckte den delkursen var nåt intressant. Man kan ju ändra sig, bevisligen. Ska beställa hans bok och fokusera på att se det positiva framför det negativa. Inte naivt, inte utan nyanser, utan bara det bra före det dåliga.

Som en vän på Facebook skrev, det är bara 48 dagar kvar, sen blir det ljusare igen! Under tiden vi väntar kan vi ju alltid roa oss bäst vi kan, eller hur?

Soffläge

Idag har det varit soffläge. Sovit, ätit och tittat på dåliga såpoperor. Insåg att Ridge varit otrogen mot Brooke med Taylor, igen. Jag som trodde hon hade kolat? Men det verkar ju inte vara ett hinder i Glamour. Känns som om man kan titta ett avsnitt var tredje år och det är samma sak som händer varje gång. Allt är föränderligt, utom just Glamour då.

En del straffas med detsamma

Jaha, där fick jag, liksom. Första träningen efter förkylningen. Vad tror ni hände? Jajamen, i morse vakande jag med en otrolig obehagskänsla i bröstkorgen och ont i halsen.
Humöret tog ett skutt rakt neråt, med skruv och dubbel saltomortal ( eller vad det nu heter).
Skit, dubbelskit och till och med trippelskit.

Förra höstens förkylningsmaraton verkar upprepa sig. Jag kan inte beskriva hur uppgiven jag känner mig just nu. Vill krypa ner i soffan, dra täcket över huvudet och inte komma fram förrän till våren igen.
Det där locket för örat är kvar. På onsdag ringer jag vårdcentralen och hoppas på en snabb remiss till Öron/Näsa/Hals.
Polyp kanske? Nån som har en bra gissning?

Yiiihhhaaaaa!

Hemliga damen, och alla ni andra, kolla in i högerkolumnen. Jag är en Nolla, äntligen!

Att välja

Söndag igen. Inget bokat idag. Skönt kan man tycka, men ack så svårt. Vad vill jag göra? Vad vill maken göra och vad vill barnen göra? Funderar lite och sen börjar idéerna komma. Det sprutar ut idéer till höger och vänster. Ta ner jalusierna och rullgardinerna i uterummet. Flytta frysen, fylla frysen, plocka om äpplena i uterummet, plocka trattisar. Tvätta en bil, byta vinterdäck på släp, bjuda grannarna på fika. Åka till lekland, äta godis, renovera hallen.
Den här listan räcker till onsdag i nästnästa vecka. Paralyserade av alla val, sitter vi och bloggar, tittar på Pippi, spelar datorspel. Snart blir det fikapaus och ännu mer velande. Allt är som vanligt en söndag i mellanmjölkens land.