Idag har jag vaskat. Satte mig i källaren och hällde ut öl och alkoläsk som blivit för gammal. Det tog en stund ska ni veta, för det var många burkar och flaskor.
Voffo gör di på dette viset? Ja, det kan man undra. Orsaken var nog en kombination av typ nästan inget drickande (man är ju liksom inte 20 längre) och ett stort feltänk när vi var i Danmark för nåt år sen. Om man inte dricker mer än nån gång ibland, ja då kanske man inte ska köpa såna kvantiteter. Tillgång och efterfrågan överensstämde icke.
Konstigt.. såna gamla lager med choklad har jag aldrig behövt slänga...
tisdag 24 september 2013
måndag 23 september 2013
Tack juicepressen!
Satsumas, mango, galiamelon. Råsaftscentrifug. Lite mineralvatten på slutet.
1,5 cm Malibu i glaset och sen lite päroncider. Blanda med ovanstående juice.
Kommer garanterat att göras igen. I en juicepress nära mig.
1,5 cm Malibu i glaset och sen lite päroncider. Blanda med ovanstående juice.
Kommer garanterat att göras igen. I en juicepress nära mig.
söndag 22 september 2013
Moget?
När barnen lagt sig tänkte vi för en gångs skull kolla på en film, eller två. Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Mycket moget beslut. Läggdags 04.05...
Mycket moget beslut. Läggdags 04.05...
Skog, skog och lite björnbär
Först klubbmästerskap i Pre-O (precisionsorientering). En karta, en kompass, en skog och ett uttalat krav på tystnad i skogen. Oj då, vara tyst? Det var en utmaning, jag som åtminstone brukar prata med mig själv när jag tävlar.
Så härligt! Jag kanske ska testa att inte tjata hål i huvudet på mig själv vid nästa vanliga tävling?
En lagom klurig bana idag, inte som förra gången när det var så svårt så vi bara skrattade till slut.
Enda smolket i bägaren var väl att Silverräven slog mig med ett poäng... Han tog Klubb-silver på sin första Pre-O-runda, det är inte illa. En stark insats måste jag säga, även om det som sagt är lite retligt.
Själv kom jag 5:a i klubben och det är jag väldigt nöjd med.
En matpaus senare åkte jag och mamma till en vandringsled i Järnavik för att leta björnbär. Det hittade vi inte många, nej, men vandringsleden är galet vacker. Upp på berget med utsikt över havet, Tjärö och Järnaviks hamn. Ner och in i djupa bokskogen med både kossor och stooora stenar.
Många Wow och Ohh och Nämen vad galet fint.
Pappa mötte upp oss vid parkeringen och vi körde till campingen och letade björnbär där vi orienterade i somras. Två liter fick vi ihop till slut i alla fall.
Skog, skog och lite björnbär. Ett lysande koncept för en bra lördag.
Så härligt! Jag kanske ska testa att inte tjata hål i huvudet på mig själv vid nästa vanliga tävling?
En lagom klurig bana idag, inte som förra gången när det var så svårt så vi bara skrattade till slut.
Enda smolket i bägaren var väl att Silverräven slog mig med ett poäng... Han tog Klubb-silver på sin första Pre-O-runda, det är inte illa. En stark insats måste jag säga, även om det som sagt är lite retligt.
Själv kom jag 5:a i klubben och det är jag väldigt nöjd med.
En matpaus senare åkte jag och mamma till en vandringsled i Järnavik för att leta björnbär. Det hittade vi inte många, nej, men vandringsleden är galet vacker. Upp på berget med utsikt över havet, Tjärö och Järnaviks hamn. Ner och in i djupa bokskogen med både kossor och stooora stenar.
Många Wow och Ohh och Nämen vad galet fint.
Pappa mötte upp oss vid parkeringen och vi körde till campingen och letade björnbär där vi orienterade i somras. Två liter fick vi ihop till slut i alla fall.
Skog, skog och lite björnbär. Ett lysande koncept för en bra lördag.
söndag 15 september 2013
Förhalningstaktik
Okej... Nu har jag kollat resultatlistan till orienteringstävlingen, scannat av Hemnet (fyra kommuner), lästa Aftonbladet, ätit choklad, kollat vädret, torkat av bordet, ätit lite choklad till, mikrat teét, ätit lite choklad till, läst bloggar, facebookat, läst mail, funderat över veckan som kommer och ätit lite choklad till.
Snart måste jag nog faktiskt sortera in de där papprena som jag tänkte jag skulle göra.
Snart måste jag nog faktiskt sortera in de där papprena som jag tänkte jag skulle göra.
fredag 13 september 2013
Hoppas det funkar...
Jaha, har inte kunnat skriva inlägg på några dagar...
Hoppas det funkar nu då.
Annars? Tja, det är lite sisådär faktiskt. Jobbet gick från sketabra till sketadåligt på mindre än en nanosekund förra veckan. Dåligt i betydelsen att jag inte kan vara kvar på mitt uppdrag som jag varit på senaste 3,5 åren. Jag trivs och de trivs med mig, men orsaker vi inte styr över tvingar fram detta.
Surt sa räven.
I övrigt är det mycket orientering just nu. Imorgon DM i medeldistans och på söndag DM stafett.
Att orienteringssäsongen peakar just nu, uppväger det andra en smula, tack för det Televerket.
Hoppas det funkar nu då.
Annars? Tja, det är lite sisådär faktiskt. Jobbet gick från sketabra till sketadåligt på mindre än en nanosekund förra veckan. Dåligt i betydelsen att jag inte kan vara kvar på mitt uppdrag som jag varit på senaste 3,5 åren. Jag trivs och de trivs med mig, men orsaker vi inte styr över tvingar fram detta.
Surt sa räven.
I övrigt är det mycket orientering just nu. Imorgon DM i medeldistans och på söndag DM stafett.
Att orienteringssäsongen peakar just nu, uppväger det andra en smula, tack för det Televerket.
torsdag 5 september 2013
Hur tänkte jag där?
DM i nattorientering i morgon kväll, långdistans.
På söndag DM i långdistans.
Hur tänkte jag där? Exakt hur sliten hade jag tänkt vara på måndag?
På söndag DM i långdistans.
Hur tänkte jag där? Exakt hur sliten hade jag tänkt vara på måndag?
tisdag 3 september 2013
Semester - del 2
Efter diverse ompackning drog vi till fjälls sista veckan på semestern. Här bodde vi i stuga på baksidan av Lindvallen, med utsikt över Högfjällshotellet. Lite märkligt att vara där på sommaren, vi har bara varit i Sälen på vintern innan.
Nu la vi i en växel till på cyklarna, minst sagt. Vi öppnade starkt med att streta oss upp för Hundfjället med sikte på Trollskogen. Väl värt besväret! Som alltid var vi lite sena, så ljudet från trollen tystnade för dagen när vi stod och beundrade Spisflickornas skönsång. Nåväl, vi tröstade oss med blåbär.
En dag var vi i Rörbäcksnäs och testade Kalugaspåret. Det tog sin lilla tid att komma runt, men alla var mycket nöjda och glada när vi kom i mål.
Dagen efter testade Silverräven lite downhill. Gipset på handen får han ta bort nästa vecka... Lärdomen vi drog av det, är att även för lite fart kan vara fel.
Geocachingen drog ut oss på äventyr och vi hittade hjortron. Exalterad sprang jag till bilen och gav barnen, som spottade ut och grimaserade. Osofistikerade barn, tänkte jag och gav Silverräven ett och stoppade det sista i min egen mun. Usch! De hade ju rätt, det var ju inte alls gott!? Alla var rörande överens om att hjortron gör sig bäst i sylt på ostkaka.
Mina föräldrar kom upp de sista dagarna och sällskapade oss. Mycket trevligt tyckte vi och allihop körde vi till Mörkret och Njupeskär. Tuff vandring upp på berget gav utdelning i form av en helt galet fin utsikt. Nerför berget igen och en välbehövlig fikapaus innan vi gick fram till själva fallet.
Nej, jag kan inte göra denna dagen rättvisa, men det var en helt sjukt härlig upplevelse.
Inte blev det sämre av att vi körde vägen hem via Norge.
Sen var det då dags för veckans huvudmål. CykelVasan 30 km. Eller 32 km som den visade sig vara.
Kul på hjul är en bra sammanfattning. Skruttafisan hängde med bra och vi bestämde innan Oxberg att vi vill göra om loppet igen. I Oxberg hade vi inte tänkt att stanna men när vi väl kom dit och Skruttafis såg blåbärssoppan, ja då ändrade vi oss och gick all in på vad som bjöds.
I Hökberg stod resten av familjen och hejade så här stod vi ganska länge och poserade för kameror, drack blåbärssoppa och besökte Bajamajan.
Sen gick det utför och farten ökade betydligt. Ica bjöd på kaka nånstans mitt i skogen och den tog vi i farten. I Eldris gjorde vi bara ett kort stopp och sen ökade vi farten ytterligare mot mål. Körde om cyklist efter cyklist och bara njöt!
I sista backen vid Zorn, drog Skruttafis om mig med orden: Ses i mål! En sekund före mig i mål kom hon och det får jag höra ganska ofta. Ett väldigt roligt lopp, men jag hade nog förväntat mig sämre vägar och mer folk. Dessutom var upplevelsen av upploppet inte alls likt upplevelsen på det riktiga Vasaloppet. På snö känns upploppet mycket längre och man behöver inte vara koncentrerad på kravallstaketsstöttor som sticker ut i vägen, eller på gatstenskanter.
Dagen efter körde vi söderut mot hemmet, med ett flertal stopp för geocacher. Drygt att köra hela dagen men samtidigt skönt att ta många pauser.
Nu la vi i en växel till på cyklarna, minst sagt. Vi öppnade starkt med att streta oss upp för Hundfjället med sikte på Trollskogen. Väl värt besväret! Som alltid var vi lite sena, så ljudet från trollen tystnade för dagen när vi stod och beundrade Spisflickornas skönsång. Nåväl, vi tröstade oss med blåbär.
En dag var vi i Rörbäcksnäs och testade Kalugaspåret. Det tog sin lilla tid att komma runt, men alla var mycket nöjda och glada när vi kom i mål.
Dagen efter testade Silverräven lite downhill. Gipset på handen får han ta bort nästa vecka... Lärdomen vi drog av det, är att även för lite fart kan vara fel.
Geocachingen drog ut oss på äventyr och vi hittade hjortron. Exalterad sprang jag till bilen och gav barnen, som spottade ut och grimaserade. Osofistikerade barn, tänkte jag och gav Silverräven ett och stoppade det sista i min egen mun. Usch! De hade ju rätt, det var ju inte alls gott!? Alla var rörande överens om att hjortron gör sig bäst i sylt på ostkaka.
Mina föräldrar kom upp de sista dagarna och sällskapade oss. Mycket trevligt tyckte vi och allihop körde vi till Mörkret och Njupeskär. Tuff vandring upp på berget gav utdelning i form av en helt galet fin utsikt. Nerför berget igen och en välbehövlig fikapaus innan vi gick fram till själva fallet.
Nej, jag kan inte göra denna dagen rättvisa, men det var en helt sjukt härlig upplevelse.
Inte blev det sämre av att vi körde vägen hem via Norge.
Sen var det då dags för veckans huvudmål. CykelVasan 30 km. Eller 32 km som den visade sig vara.
Kul på hjul är en bra sammanfattning. Skruttafisan hängde med bra och vi bestämde innan Oxberg att vi vill göra om loppet igen. I Oxberg hade vi inte tänkt att stanna men när vi väl kom dit och Skruttafis såg blåbärssoppan, ja då ändrade vi oss och gick all in på vad som bjöds.
I Hökberg stod resten av familjen och hejade så här stod vi ganska länge och poserade för kameror, drack blåbärssoppa och besökte Bajamajan.
Sen gick det utför och farten ökade betydligt. Ica bjöd på kaka nånstans mitt i skogen och den tog vi i farten. I Eldris gjorde vi bara ett kort stopp och sen ökade vi farten ytterligare mot mål. Körde om cyklist efter cyklist och bara njöt!
I sista backen vid Zorn, drog Skruttafis om mig med orden: Ses i mål! En sekund före mig i mål kom hon och det får jag höra ganska ofta. Ett väldigt roligt lopp, men jag hade nog förväntat mig sämre vägar och mer folk. Dessutom var upplevelsen av upploppet inte alls likt upplevelsen på det riktiga Vasaloppet. På snö känns upploppet mycket längre och man behöver inte vara koncentrerad på kravallstaketsstöttor som sticker ut i vägen, eller på gatstenskanter.
Dagen efter körde vi söderut mot hemmet, med ett flertal stopp för geocacher. Drygt att köra hela dagen men samtidigt skönt att ta många pauser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)