lördag 24 januari 2015

Två lägen, so far

På bandybanan har det den här säsongen funnits två lägen. Antingen 10cm vatten ovanpå isen, eller som det senaste -10cm snö.
Jag föredrar snön.

onsdag 21 januari 2015

Å förresten...

...vad jag gillar spretiga inlägg. Nej.
But that's me.
Jag kan inte vara Sheldon varje dag. Det må vara färgsorterat i klädkammaren, men i huvudet är det allsköns blandning.

Lite lättare

Ryggen ja... Den är en historia för sig den.
Igår var jag på återbesök hos kiropraktorn. Denna gången lyckades hon knäcka upp lite av låsningarna verkar det som. Bra är den ju inte, i synnerhet inte så här dagen efter, men det går ju åt rätt håll det känner jag.
Häromdagen kom jag på mig själv att ha gått ner på knä i tvättstugan och upp igen. För några veckor sen hade det liksom bara inte funnits på kartan. Nu gjorde jag det utan att reflektera.

Har fått bort några surdegar idag. Att vara utan jobb är ett heltidsjobb ibland, helt klart. Saker som man tror ska gå smärtfritt gör absolut inte det.
Nu senast har jag ringt mitt fackförbund tre gånger och försökt få fram ansökningspapper till inkomstförsäkring. Det fastnar i nåt spamfilter till min mail. Ett spamfilter som INTE meddelar mig detta, så de mailar och det försvinner ut i intet.
Nu fick vi ge upp och ändra mailadress. Håller nu tummarna för att det ska funka nu.
En omställningscoach jag hade kontakt med innan jul ringde idag. Det visade sig att han försökt nå mig sen innan jul men inte lyckats. Orsaken var att han glömt ändra mitt mobilnummer och ringt  mitt gamla. Där fanns ingen hänvisning alls, vilket jag förväntat mig. Nu hade han lyckats inse att nåt var galet och googlat mitt nya nummer.
Så nu har jag nytt möte inbokat där.
Har även fått tag på en syo, efter nåra försök. Nästa vecka kan jag således börja nysta i en eventuell vidareutbildning.
Det rör lite på sig.

Annars? Tja, jag har bakat fröknäcke. Tre plåtar. Första stod i för varm ugn, bara för att jag inte brydde mig om att läsa ordentligt i receptet. Brända. Andra plåten stod i rätt värme men visade sig sakna flingsaltet... Tredje gången gillt blev nog bra!  Jag är en klippa i köket, haha.

fredag 16 januari 2015

Jamen självklart!

Anfallet gick ju över. Eller nej kanske inte riktigt förresten, jag bakade bullar igår. Slurp, sa det, så var bullhögen halverad. Inte av mig, utan av de andra i hushållet...

Men annars är det segt. Fick nog och bokade en tid hos kiropraktorn. Ryggen samarbetar ju verkligen inte alls med mig just nu och har inte gjort på hela hösten känns det som.
Har känts mest i höfterna och bäckenet och mycket riktigt - där var det låst. Så låst att hon inte lyckades lirka/bända/knäcka upp det. Men det känns i alla fall som om det är på god väg, för efter besöket känns det en smula bättre och rörligare. Nu strikt vila från löpning och cykling, bu hu!
Så jag gör lite rehabövningar och försöker få mig själv att gå promenader - åh det som är så trååååkigt.
Som sagt, lite mindre ont i ryggen, och vad händer då? Jo, jag vaknar med huvudvärk. Det är säkert en reaktion på behandlingen, men så fruktansvärt humörnedsättande. Alltid gör det ont nånstans.

Nu blir det promenad, innan det blir mörkt alldeles.

söndag 11 januari 2015

Vad hände?

Tvättat fyra tvättar. Sorterat och vikt.
Lagat köttfärssoppa.
Lagat morotsbiffar.
Åkt skridskor.
Diskat.
Frostat av frysen.
Bakat tekakor.

Det är mer på en dag än vad jag gjorde på hela jullovet, typ.

Nåja, jag sätter mig ner och väntar tills anfallet går över.

torsdag 8 januari 2015

Tio

Läser runt på lite för mig nya bloggar. Fastnar i en ganska ny och läser om hur någon återstiftar bekantskapen med sin hembygd. Läser om hur hon med släkten planerar att återskapa en samlingsplats på gården, om hur hon går runt i skogarna och känner att hon hittar tillbaka till sin plats.

Känner glädje för henne, så härligt! Men känner även ett styng i hjärtat. Gudrun kom för 10 år sen och svepte bort stora delar av det som var min plats.
Här är ett inlägg som beskriver min känsla för Gudrun. Här är ett till.

Ju längre tiden går, ju mer tydligt blir det för mig att jag tappat nåt. Att hemma i byn inte längre är just hemma i byn längre. Visst har jag fortfarande känslan av att komma hem när jag åker dit, men den känslan blir mindre och mindre. Det är inte som förr. Förr är borta, för alltid. Allt ändrar sig med tiden, jag vet. Vägar dras om, gårdar byter ägare, landskapet ändrar sakta form. Men Gudrun, ja hon ritade om kartan fullständigt över en natt.
Jag hittar inte i skogen längre. Eller, låt mig skriva om det. Jag hittar inte skogen längre. Den finns ju inte.

Nu börjar månlandskapet försvinna. Nu är det grönt igen. Men det är ingen skog, det är bara en massa sly, av gran och björk. Men inget man kan vara i. Vi går där aldrig. Vi går bara på vägarna runt omkring och försöker minnas hur där en gång var.  Vi skapar inga nya minnen i skogen längre.
Det är förmodligen det som gör att min hemmakänsla tynar. Vi skapar inget nytt, vi bara försöker hitta det som försvunnit.
Kanske dags att ta tag i det?  Kanske dags att hitta nya platser, som kan bli mina barns?

tisdag 6 januari 2015

Att softa sig lite

Vid den här tiden på året fyller Silverräven år. Förra året drog vi till KöpenDanmark och firade lite.
I år drog alla andra till fjällen, så då tog vi tillfället i akt och åka iväg vi med. Till Helsingborg.
Jaha, vad gör man där då? Tja, vi shoppade på Väla, som blivit typ tre gånger så stort sen sist.
Som vanligt när det är stort utbud, så hittar jag ingenting.
Sen, ja sen softade vi på hotellet.
Vi softade och vi softade och sen softade vi lite till. Så gott.
Åt libanesiskt på kvällen.
I går, då softade vi på hotellet, typ. Nädå, vi gick en liten runda inne i Helsingborg, men den var mycket liten i förhållande till softandet.
Åkte till Malmö för att titta på lite trappräcke (!), äta lite och se på landskamp i handboll.
Riktigt hysteriskt vrålhungriga stapplade vi in på Vapiano och blev grymt besvikna. Nej, inget ställe vi rekommenderar.
Handbollen var ju trevlig, förutom det retliga faktumet att Danmark gick och vann.
I morse råkade jag stänga av alarmet på mobilen. Det var skönt med sovmorgon och som tur var serverades frukosten till 11. Mycket hotellfrukost i magen kräver lite softande på hotellrummet innan utcheckning...
Vi körde till Lund för att testa Högavallsbadet. Nej, men oj vad mycket folk som stod och köade för att komma in. Vi väntade och väntade och sen väntade vi inte längre utan gav upp.
Ringde till min kompis som bor i närheten och fick en trevlig kaffestund hemma hos dom. Det kändes som ett uppköp faktiskt. Varför kom vi inte på den idén lite tidigare, så hade vi sluppit köa?

Nu väl hemma igen, laddar vi för jobb imorgon (Silverräven) och för barnpassning (jag). I morgon blir det tidig revelj och fem barn att ha koll på.

torsdag 1 januari 2015

Rakt in i kaklet, eller nåt

Sent på kvällen den 30e ringer en gammal kollega och undrar om jag inte skulle hänga med på en långfärdskridskotur med Friluftsfrämjandet. Jag har inte åkt på sjö sen vintern 2003...
Känner instinktivt att det nog var precis vad jag skulle behöva. En tuff dag hade det som sagt varit och jag var inte allt upplagd för tjo och tjim på nyårsafton. Att komma ut på förmiddagen och göra nåt helt annorlunda vore ju kanon!
Sa ja på stört och konstaterar sen att den där skridskoryggsäcken, den har jag verkligen ingen aning om var den var, eller vad den innehåller.
 
Går ut i hallen och där konstaterar jag att Pillerillens bandyväska är väldigt lik min skridskoryggsäck.
Hm... det är nog för att det faktiskt ÄR min gamla ryggsäck. Jaha. Nåväl, ombyteskläderna som låg i den, passar nog ändå inte. Det är ju trots allt 11 år sen.
Hittar Silverrävens tomma ryggsäck och börjar jakten på ombyteskläder, isdubbar, säkerhetslina och annat. Får ihop det till slut.
Sover några timmar, några för lite.
Vaknar tidigt på nyårsafton och undrar vad fasen jag gett mig in på.
Packar fika och möter upp på samlingsplatsen. Kul att se gamla kollegan S, alltid lika sprudlande glad. Svårt att vara morgontrött och lågmäld i hennes sällskap.
Ut till sjön och där är det spegelblankt! Alldeles fantastiskt vackert. En liten (ibland stor) hinna vatten på ytan. Inte läge att stå på knä och ta på skridskorna, inte. Inte heller läge att ramla på isen om man vill komma hem torr. Jag har för tjocka kläder på mig känner jag.
 
Vi åker ett varv på sjön, vilket är ungefär 1 mil. Sjön är formad som ett V och det blir väldigt många Kodak-moments längs vägen. Nästa gång ska jag montera nån av barnens action-kameror på min hjälm.
 
Det blir fikapaus. Glömmer dricka vatten.
Nu är det dags för varv 2 och min kropp vill helst inte, men hjärnan och kollegan vill fortsätta.
Vi kör det varvet i högre takt än första, men genar lite på mitten.
Jisses så härligt! Vi konstaterar när vi är färdiga att vi är helt slut och vi har även tagit slut på alla superlativ. Orden underbart, galet och magiskt är slut. Totalt slut.
 
Kommer hem, stretchar en liten stund och tar en liten vila i soffan och sen är det dags för nyårsfest. Har fortfarande inte druckit nåt vatten.
 
Till festen. Där bjuds det på fördrink och sen bubbel till förrätten. Fniss, fniss och sen kommer det där kaklet.
Slut i rutan. Kan knappt hålla ögonen öppna. Halv elva känner jag att det är en hel evighet till tolvslaget. Som tur är känner de andra likadant så vi sitter där och tittar slött på varandra. Ingen sämre än nån annan. Alla verkar ha samma mål - att härda ut till tolvslaget och sen nanna kudden.
Trevlig fest, men så himla underbart att få lägga huvudet på kudden!
 
Idag vaknar jag sent. Försöker räta ut min stela kropp. Tackar mig själv att jag stretchade lite i går, undras hur det annars gått? Äter frukost och förpassar mig sen till soffan. Usch, startar året med en klassisk nyårsbakfylla blandat med träningsvärk. Vågar vägra pizza och vi gör tacos istället. Känns lite bättre än att stå med alla andra i pizzakön.
 
Imorgon hoppas jag att det känns bättre.
Har jag druckit nåt vatten idag då? Nämen, vad tror ni? Så smart är jag tydligen inte.