onsdag 25 februari 2015

Åsså gör vi om från början

Idag, deadlinedagen på jobbet, kommer man på att allt vi gjort nog är fel ändå. Att alla illustrationer jag gjort skulle varit som de var från början, fast spegelvända.

Hej hopp.

måndag 23 februari 2015

Det vill sig inte...

I helgen tog jag hem datorn för att jobba ikapp lite. Tre illustrationer som jag skulle rita i Illustrator. Åhhh, vad jag älskar det programmet!
Sen jag jobbade med det sist har det onekligen hänt en hel del. Fick lägga en väldigt lång stund och två mail till kollegor för att hitta ett mönster som ser ut som en snittyta. Jag vet att det finns där, men hittar inte i menyerna längre.
Det där helgjobbet kom sig av att jag i fredags glömde mitt ena USB-minne hemma. Alltså skulle jag jobba i går tänkte jag. Så blev det inte, till stor del för att jag glömde några av dokumenten på jobbet men också för att jag var för lat helt enkelt.
Idag på jobbet var jag synnerligen effektiv faktiskt, men kände ändå att en timme nu på kvällen skulle göra morgondagen roligare.
Packade ner datorn i väskan samtidigt som jag diskuterade lite med min uppdragsgivare.
Nu inser jag att det där USB-minnet ligger kvar på jobbet...
Nej, det vill sig inte riktigt.

söndag 22 februari 2015

Själv göra, själv ha

I torsdags åkte jag och barnen till Isaberg, Hestra. Silverräven var tvungen att jobba så han fick vackert stanna hemma. Vi tog med en morfar och en annan familj istället.

Då jag är uppvuxen i nästan samma ände av Småland skulle man kunna tro att jag varit där många, många gånger innan - men nej. Under högstadiet testade jag utförsåkning tre gånger, men då i Lammhult, Vetlanda och Kisa, tillsammans med en kompis och hennes familj. I vår familj åkte man bara skidor på längden.
Det var först i vuxen ålder som jag började åka utförsåkning, när några fina vänner släpade med oss till fjällen. Nu för 4 år sen gjorde jag och maken samma sak, vi släpade med oss mina föräldrar till fjällen. De var alltså mellan 65 och 67 när de åkte utför för första gången. Sen dess - helt galna!

Men tillbaka till Hestra. Inte stort, men absolut inte särskilt litet heller. Två sittliftar och tre släp (tror jag). Pister i alla svårighetsgrader. Skidshop, rejäla värmestugor och en restaurang och fik. Allt man behöver med andra ord.
Rejäla öppettider. Redigt rejäla måste jag säga. Liftarna öppnade kl 9 och stängde kl 17. På torsdagar är det kvällsskidåkning mellan 17.30 och 21.30. Ja, ni hörde rätt - man kunde alltså åka skidor där i 12 timmar i torsdags.
Det gjorde vi, nästan.
Gick upp halv sju och var i säng efter tolv. 22 mil bilkörning. Cirka 10 timmars skidåkning på det.
Gissa tröttman.
Gissa vätskebristen.
Gissa träningsvärken.

Aj.

måndag 16 februari 2015

Ett mönster?

Förra måndagen: tok-arg och frustrerad
Idag: tok-arg och frusterad.

Kanske inte på samma saker riktigt, men ändå.

Träningen, den där som behövs så himla mycket. Den ja... Den kan jag ju glömma just nu. Snorar, hostar och mår väl som ungefär resten av landets befolkning gör.

Helgen då? Hon Skruttafisan imponerar på sin mamma på judomattan. Ett jävlaranamma som heter duga. Ett sån där som gör att hon ilsket torkar tårarna och vänder det till fighting spirit istället, mitt under tuff och hård match. Imponerande att kunna vänta med att bryta ihop tills hon kommit av mattan och in i tröstande armar.

Annars då? Bilen går bra? Ja, det gör den. Dom. Allihopa. Alla fem faktiskt. Fråga inte, gör som jag, bara acceptera siffran.

söndag 15 februari 2015

En ganska schysst början i alla fall...

Det började ju så bra. Var tok-arg och frustrerad på jobbet på måndagen
Var sen en vuxen människa och tog mig själv i hampan och gick till gymmet. Bästa botemedlet och jag kunde ju i alla fall känna att jag gjort nåt bra den dagen.  Tisdagen lättade det på jobbet, förmodligen för att jag sansat mig och kunde tänka lite mer rationellt. Fick lite feeling och drog till gymmet igen.
Onsdagen var en riktig höjdare, hälsade på min vän och hennes lilla fina femveckorsbebis. Härlig pratstund om både sorg och glädje. Berikande.
Sen. Sen kom förkylningen. Den där som alla andra verkar ha men som jag i min enfald trodde jag klarat mig från.
Sen kom det där med svensk byråkrati. Det är inte lätt att vara "mellan två jobb". Hur man än vrider och vänder sig för att ha en jobbsituation som är i balans med livet, ekonomin och lusten, så fälls man lik förbaskat omkull av konstiga regelverk. Skit.
Sen så det här med maten. Början av veckan - bra mathållning. Senare delen av veckan - jamen vad hände? Vem är det som liksom tokglömmer allt vad vettigt heter? Som mofflar allt som kommer i min väg? Chips? Godis? Nutella direkt ur burken, for cryin' sake!
Ja, det började ju i alla fall ganska bra.

lördag 7 februari 2015

Gott & blandat

En blandad vecka minst sagt.

Jobb: Kaffeintaget skenade i takt med att mina arbetsuppgifter växte och blev svårare men utan att  deadline flyttas. Det blir en hektisk nästa vecka minsann. Mycket, men inte för mycket.

Gräsänka: Det var länge sen nu. Inte bara Silverräven som legat av sig på resefronten, även hustrun hade förträngt hur mycket som ramlar på hennes bord i hans frånvaro.

Taxiverksamhet: som en direkt effekt av ovanstående blev milen i bilen maximerade. Många turer hit och dit. Tur vi har många bilar. Tar spolarvätskan slut i den ena, väljer man bara sonika en annan bil nästa runda. Låter det bortskämt och kvinnofjantigt att inte fylla på? Nejdå, det stavas t-i-d-s-b-r-i-s-t.

Total träningstorka: Alla tre punkter ovan i kombination med motivationssvacka generade varken gymbesök eller rehabträning. Illa.

Förnekelse: Nejdå, jag har nog inget bokat på fredag kväll.

Insikt 1: Jo, det hade jag visst. Länets idrottsgala. Hoppsan.

Insikt 2: Det är nog meningen att jag ska vara uppklädd.

Insikt 3: Jag borde tänkt på det liiiite tidigare.

Insikt 4: De flesta andra på galan hade tänkt på det liiite tidigare. (jobbig känsla av att vara lite för lite uppklädd.

Glad galakväll: Trots min totala uppiffnings-fail blev det en väldigt trevlig afton. Lätt irriterad och chockad över hur rent ut sagt ouppfostrat en del människor beter sig på såna här galor. När nån pratar på scen, då tycker jag att man håller mun - även om man druckit lite eller mycket till maten. Inget som drar ner mitt betyg på galan, den var som sagt trevlig. Inget jag brukar göra helt klart. Gör gärna igen dock. Stort artistuppbåd. Bäst på plan var DiLeva!


Förvånande gott: Maten på galan höll förvånansvärt god klass. Mycket oväntat med tanke på vem som levererade.

Reunion: Två lunchdater med gamla kollegor. Åhhhh, vad jag saknar dom!

Surprise: Hoppsan, här är ju fullt i tvättmaskinen. Tvättad tvätt som legat sen tja, säg det? Tvätta om.

Vakna tidigt: När jag inte behöver det, då vaknar jag tidigt. Skumt.

Slappelördag: Båda barnen ställde in sina träningar på grund av snorighet. Jag gick i pyjamas till kl 14. Oerhört gott.

Fantastiskt gott: Skruttafisan med kompis briljerar i köket. Mjölkchokladcheesecake med Oreokross och hallon.

Längtan: Till vintern.


tisdag 3 februari 2015

Vissa saker

Att det ska vara så svårt med vissa saker.
Vi har två bilar. Nej, nu ljög jag faktiskt. Vi har fyra. Lång historia. Snart har vi nog fem. Ännu längre historia. It shall pass.

Tillbaka till de två första bilarna. Det är två grå Ford Mondeo. Inte samma årsmodell och inte samma karossmodell, men dock.
Den ena har vanligt rattlås där man sticker in nyckeln och vrider om. Den andra har en startknapp.
Gissa hur många gånger jag försökt sticka in nyckeln  i startknappen på den ena och gissa hur många gånger jag lagt nyckeln i mittkonsolen och tryckt på instrumentpanelen och inte hittat startknappen på den andra.
Varje. Gång.

Idag stod jag dessutom utanför bilen och konstaterade att fjärrlåset ballat ur. Det hände ju inget, bilen blev inte upplåst  - hur många gånger jag än tryckte på lås-upp-knappen.
Fel nyckel till rätt bil.

Vissa saker...helt omöjliga.

måndag 2 februari 2015

Planering


Efter en tids avkoppling från vardagen var det så måndag igen.
En välplanerad fylld vecka skulle starta.
Det gjorde den, som alla andra måndagar. Sen började det plinga i telefonen. Först blev ett utvecklingssamtal inställt.
Sen plingade det igen. En kompis som ville promenera. Nix, det hinner inte jag, men jag kan på onsdag blev mitt svar.
Sen åkte jag till det inbokade mötet med syokonsulenten. Dit kom jag i tid, men inte hon. Vabb tydligen och det hon glömde meddela mig. Hmf, sånt gillar vi inte tidigt på måndagmorgonen.
Hem igen och konstaterade muttrande att den där promenaden visst hade funkat. Nåväl, onsdag blir ju bra det med.
Då ringer mobilen och en röst i andra änden ger mig jobb i två veckor med start imorgon, helst idag.
Jaha, bara att ta fram den där välplanerade veckan och planera om den.
Besök på skolan för att äska fritidstid.  Läsa in mig på diverse dokument. Leta fram ett gammalt passerkort som kommer till heders igen. Tvätta några tvättar till av det där berget i tvättstugan. Lyssna lite på det oroväckande ljudet från tvättmaskinen.
Dricka lite te. Titta lite på kalendern och förundras över hur allt ändrar sig. Tur jag sen länge lärt mig att skriva med blyerts.

Ni då?