Skulle på möte i torsdags med orienteringsklubben. Timmen innan hade skidsektionen stavgång i backe på schemat. Med det upplägget finns det ju liksom inga ursäkter i världen för att inte gå på träningen.
Rask takt 1,5km till den värsta backen på skidspåret. Åtta gånger gick jag uppför. Pust. Tre gånger försökte jag sen springa uppför, men orkade då bara 65% av backen.
Grymt nöjd ändå. Det trodde jag inte vid första intervallen, att jag skulle orka så många till.
Det där ska jag göra om, helt klart.
lördag 30 november 2013
tisdag 26 november 2013
Hej hopp!
Vi drog till Lalandia förra veckan. Tog ledigt torsdag-fredag och kom tillbaka sent i söndags kväll.
En härlig minivariant av solsemester med vännerna A&G.
Det har varit flera småresor i den Nipeska familjen denna hösten. Helt rätt prioriterat. Inser nu att november kom och gick utan det sedvanliga brytet. Det där brytet när jag hatar november, hatar mörkret och bara surar i soffan.
Små avbrott varannan vecka för nåt roligt har hållt uppe humöret. Jag ser fram emot julen detta året, bara det!
Lalandia då - småbarnsföräldrarnas högborg typ.
Nej, inte längre måste jag säga. Sen de byggde ut, passar det vem som helst som älskar vattenrutschbanor.
Det gör jag. Det gör jag verkligen.
I november är där inte så mycket folk heller, så köerna lös med sin frånvaro.
Fyra dagars bad i klorerat vatten. Nu är jag så ren så jag knappt behöver bada till jul.
En härlig minivariant av solsemester med vännerna A&G.
Det har varit flera småresor i den Nipeska familjen denna hösten. Helt rätt prioriterat. Inser nu att november kom och gick utan det sedvanliga brytet. Det där brytet när jag hatar november, hatar mörkret och bara surar i soffan.
Små avbrott varannan vecka för nåt roligt har hållt uppe humöret. Jag ser fram emot julen detta året, bara det!
Lalandia då - småbarnsföräldrarnas högborg typ.
Nej, inte längre måste jag säga. Sen de byggde ut, passar det vem som helst som älskar vattenrutschbanor.
Det gör jag. Det gör jag verkligen.
I november är där inte så mycket folk heller, så köerna lös med sin frånvaro.
Fyra dagars bad i klorerat vatten. Nu är jag så ren så jag knappt behöver bada till jul.
tisdag 19 november 2013
Dagens mantra
Det är roligt att laga mat. Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.
Nähä.
Funkade inte.
Nähä.
Funkade inte.
måndag 18 november 2013
It shall pass
Jaja, det är verkligen ingen höjdare att dra ut visdomstand. Men va fasen, det går över. Kanske inte idag, inte i morgon heller, men snart.
Under tiden roar jag mig med att äta mat som inte är så hög, tuggar och dricker på vänster sida, samt försöker få magen att förlåta mig för de senaste dagarnas intag av värktabletter.
Dessutom roar man ju sin omgivning med att se ut som en blandning mellan en hamster som gått all in på frukostbordet och Don Corleone.
Jajaja, så är det me´att just nu.
Under tiden roar jag mig med att äta mat som inte är så hög, tuggar och dricker på vänster sida, samt försöker få magen att förlåta mig för de senaste dagarnas intag av värktabletter.
Dessutom roar man ju sin omgivning med att se ut som en blandning mellan en hamster som gått all in på frukostbordet och Don Corleone.
Jajaja, så är det me´att just nu.
fredag 15 november 2013
Look-alike
Ni kommer ihåg Marlon Brando i Gudfadern?
Exakt så ser jag ut just nu, i alla fall på höger sida.
Exakt så ser jag ut just nu, i alla fall på höger sida.
torsdag 14 november 2013
Status post-visdom
Ja, det var ju en upplevelse det...
Det där med att stoppa in mer prylar (och fingrar) i munnen än vad som är fysiskt möjligt..- idag slog en tandläkare i Blekinge det rekordet tror jag. Jisses.
Men det gick ju bra. En massa borrande och knäckande och spräckande senare är tanden numera bara en ihopsydd grop. Ja, lägg till värken, svullnaden också.
Sköterskan sa att runt 11 kommer bedövningen släppa och det gjorde den strax innan. Så halv 11 satt jag på jobbet och var kaxig. Tio över, var Nipe inte fullt så kaxig. Försökte mig på lite lättare arbetsuppgifter, men när jag inte ens klarade att sortera kontorets olika postfack i bokstavsordning, ja då åkte jag hem och la mig i soffan.
Här sitter jag nu. Det går ingen större nöd på mig, jag har värktabletter, hjälpsamma barn och snart ska jag hem till en vän och få kaffe.
Det där med att stoppa in mer prylar (och fingrar) i munnen än vad som är fysiskt möjligt..- idag slog en tandläkare i Blekinge det rekordet tror jag. Jisses.
Men det gick ju bra. En massa borrande och knäckande och spräckande senare är tanden numera bara en ihopsydd grop. Ja, lägg till värken, svullnaden också.
Sköterskan sa att runt 11 kommer bedövningen släppa och det gjorde den strax innan. Så halv 11 satt jag på jobbet och var kaxig. Tio över, var Nipe inte fullt så kaxig. Försökte mig på lite lättare arbetsuppgifter, men när jag inte ens klarade att sortera kontorets olika postfack i bokstavsordning, ja då åkte jag hem och la mig i soffan.
Här sitter jag nu. Det går ingen större nöd på mig, jag har värktabletter, hjälpsamma barn och snart ska jag hem till en vän och få kaffe.
onsdag 13 november 2013
Gulp
För en evighet sen var jag hos tandläkaren och lagade ett hål. Bad om att ta bort en visdomstand och skulle då få en remiss till en annan tandläkare som har detta som specialitet.
Den tandäkaren skickade sen en bekräftelse på remissen och skrev att väntetiden var låååång.
Så lång att jag nu nästan förträngt det hela.
Nu ringde han och gav mig en återbudstid till i morgon bitti.
Hopplans!
Har jag lite tandläkarskräck? Har jag dåliga minnen av långdragna besök hos tandläkare som gräver runt, drar och sliter och petar in fler instrument i gapet än vad som är fysiskt möjligt?
Är jag flickan med guldbyxorna som bara hivar upp den ofantliga summa som såna här tilltag kostar?
På A svarar jag nog ja, på B svarar jag defnitivt ja och på C är jag väldigt säker på nej.
Den tandäkaren skickade sen en bekräftelse på remissen och skrev att väntetiden var låååång.
Så lång att jag nu nästan förträngt det hela.
Nu ringde han och gav mig en återbudstid till i morgon bitti.
Hopplans!
Har jag lite tandläkarskräck? Har jag dåliga minnen av långdragna besök hos tandläkare som gräver runt, drar och sliter och petar in fler instrument i gapet än vad som är fysiskt möjligt?
Är jag flickan med guldbyxorna som bara hivar upp den ofantliga summa som såna här tilltag kostar?
På A svarar jag nog ja, på B svarar jag defnitivt ja och på C är jag väldigt säker på nej.
torsdag 7 november 2013
Oh, oh, orientering - del 14
HöstOpen Bornholm - dag 2
Söndagens tävling började mycket tidigare på dagen. Dessutom var det 1300m att gå till start, så klockan ringde ganska okristligt tidigt. Tur att vi drog tillbaka klockan en timme på natten...
Fortfarande varmt för årstiden, men med lite regn i luften och rejält dimmigt.
När jag står i startfållan är jag kissenödig. Ganska öppen bokskog och två minuter kvar till start. Knip, kvinna, knip.
På väg mot 1:an springer jag längs med en bäck. På andra sidan springer en äldre herre som uppenbarligen ska till samma kontroll. Horn i pannan som växer och så fasen heller att jag ska vika ner mig för en som är 30 år äldre, tänker jag. Stämplar sekunden innan och den mentala segergesten är både gigantisk och lite egotrippig. 2:an ligger i en brant och vägen ner från kontrollen går nog egentligen i lite för hög fart för att kännas helt komfortabel. Precis när jag kommer ner, hör jag ett märkligt ljud bakom mig. Tittar upp och ser en annan äldre herre komma rullande rakt mot mig.
- Oh jisses, hur gick det?!
- Öh, bra tror jag, säger den äldre, numera inte så rena herren, och ställer sig upp på skakiga ben och tar det sen lite mer sakta nerför resten av branten.
Dagens enda bom kommer när jag går på fel brant mot 4:an. Dels går jag inte tillräckligt högt upp först och sen alldeles för långt åt vänster. Vi är flera som letar här samtidigt och ganska snabbt inser vi att vi är några hundra meter fel.
Här är bland annat en dam från en dansk klubb, som stämplar sekunden före mig. Hon verkar sen ha samma kontroll som jag, så vi springer parallellt med varandra där en stund. Hon springer i samma hastighet hela tiden, så i backarna sackar jag efter, men på plan mark är jag snabbare. Horn som växer igen och Nipe vinner kontrollen med en halv sekund. Oh yes! Samma visa till nästa kontroll, hon drar ifrån i backarna och jag tar igen det nerför. Hennes horn är ungefär lika långa som mina och vi flinar lite när vi inser att även kontroll nr 7 är gemensam. Här väljer hon att gå rakt genom skogen och dessutom strunta i vätskekontrollen som jag siktat in mig på. Nu jäklar är det kamp, så den vätskan intas mycket, mycket hastigt. Full fart längs med det gröna och shit, hon kommer ut i den vita skogen exakt samtidigt som jag! Eld i rumpan fram till kontrollen. Oh yeah, oh yeah, oh yeah, vad gött det känns!
Nu skiljs våra vägar och tyvärr hittar jag inte henne på TC senare, hade tänkt tacka henne för den extra kämparglöden hon väckte.
Lång raka innan sista kontrollen, rakt genom travbanans stallgård. Det luktar höst och häst i salig blandning och luften var så där härligt full av syre. Vilket underbart lyckorus sista biten in mot mål! Springer förbi en stalltjej och hindrar min impuls att skrika till henne: Vad gott det luktar här! Hur idiotförklarad hade jag blivit om jag gjort det? Där kommer en blöt och smutsig 40-taggare över gårdsplanen och skriker att det luktar gott precis utanför gödselstacken?
I mål och sen lägger jag snabbt till en sista kontroll, på bajamajan, och den mentala segergesten den är nog dagens största.
Jag blev trea igen och därmed trea totalt. LindaLottaPusing tog sig upp två placeringar och blir femma i samma klass. Så himla bra jobbat, syrran!
Pillerill och Skruttafisan behöll också sina placeringar och blev etta respektive trea i sina klasser.
Silverräven, sprang som vanligt fort som f-n, men hade lite, hrm, intressanta vägval på sin bana. Men, han sprang först med Pillerillen och sen sin egen bana. Lägger man därtill den långa sträckan till starten, så gjorde han en enastående insats på ca 1 mil den dagen. På lördagen sprang han också dubbelt, så han fick totalt mest Bornholmsskog för pengarna.
Övriga släkten sprang också med beröm godkänt, så det är bara att konstatera att orienteringstävling i kombination med födelsedagsfirande på en ö i Östersjön, i slutet av oktober - är ett alldeles lysande koncept som bör upprepas!
Söndagens tävling började mycket tidigare på dagen. Dessutom var det 1300m att gå till start, så klockan ringde ganska okristligt tidigt. Tur att vi drog tillbaka klockan en timme på natten...
Fortfarande varmt för årstiden, men med lite regn i luften och rejält dimmigt.
När jag står i startfållan är jag kissenödig. Ganska öppen bokskog och två minuter kvar till start. Knip, kvinna, knip.
På väg mot 1:an springer jag längs med en bäck. På andra sidan springer en äldre herre som uppenbarligen ska till samma kontroll. Horn i pannan som växer och så fasen heller att jag ska vika ner mig för en som är 30 år äldre, tänker jag. Stämplar sekunden innan och den mentala segergesten är både gigantisk och lite egotrippig. 2:an ligger i en brant och vägen ner från kontrollen går nog egentligen i lite för hög fart för att kännas helt komfortabel. Precis när jag kommer ner, hör jag ett märkligt ljud bakom mig. Tittar upp och ser en annan äldre herre komma rullande rakt mot mig.
- Oh jisses, hur gick det?!
- Öh, bra tror jag, säger den äldre, numera inte så rena herren, och ställer sig upp på skakiga ben och tar det sen lite mer sakta nerför resten av branten.
Dagens enda bom kommer när jag går på fel brant mot 4:an. Dels går jag inte tillräckligt högt upp först och sen alldeles för långt åt vänster. Vi är flera som letar här samtidigt och ganska snabbt inser vi att vi är några hundra meter fel.
Här är bland annat en dam från en dansk klubb, som stämplar sekunden före mig. Hon verkar sen ha samma kontroll som jag, så vi springer parallellt med varandra där en stund. Hon springer i samma hastighet hela tiden, så i backarna sackar jag efter, men på plan mark är jag snabbare. Horn som växer igen och Nipe vinner kontrollen med en halv sekund. Oh yes! Samma visa till nästa kontroll, hon drar ifrån i backarna och jag tar igen det nerför. Hennes horn är ungefär lika långa som mina och vi flinar lite när vi inser att även kontroll nr 7 är gemensam. Här väljer hon att gå rakt genom skogen och dessutom strunta i vätskekontrollen som jag siktat in mig på. Nu jäklar är det kamp, så den vätskan intas mycket, mycket hastigt. Full fart längs med det gröna och shit, hon kommer ut i den vita skogen exakt samtidigt som jag! Eld i rumpan fram till kontrollen. Oh yeah, oh yeah, oh yeah, vad gött det känns!
Nu skiljs våra vägar och tyvärr hittar jag inte henne på TC senare, hade tänkt tacka henne för den extra kämparglöden hon väckte.
Lång raka innan sista kontrollen, rakt genom travbanans stallgård. Det luktar höst och häst i salig blandning och luften var så där härligt full av syre. Vilket underbart lyckorus sista biten in mot mål! Springer förbi en stalltjej och hindrar min impuls att skrika till henne: Vad gott det luktar här! Hur idiotförklarad hade jag blivit om jag gjort det? Där kommer en blöt och smutsig 40-taggare över gårdsplanen och skriker att det luktar gott precis utanför gödselstacken?
I mål och sen lägger jag snabbt till en sista kontroll, på bajamajan, och den mentala segergesten den är nog dagens största.
Jag blev trea igen och därmed trea totalt. LindaLottaPusing tog sig upp två placeringar och blir femma i samma klass. Så himla bra jobbat, syrran!
Pillerill och Skruttafisan behöll också sina placeringar och blev etta respektive trea i sina klasser.
Silverräven, sprang som vanligt fort som f-n, men hade lite, hrm, intressanta vägval på sin bana. Men, han sprang först med Pillerillen och sen sin egen bana. Lägger man därtill den långa sträckan till starten, så gjorde han en enastående insats på ca 1 mil den dagen. På lördagen sprang han också dubbelt, så han fick totalt mest Bornholmsskog för pengarna.
Övriga släkten sprang också med beröm godkänt, så det är bara att konstatera att orienteringstävling i kombination med födelsedagsfirande på en ö i Östersjön, i slutet av oktober - är ett alldeles lysande koncept som bör upprepas!
onsdag 6 november 2013
Längtan till spåret
Var på klubbens upptaktsträff inför säsongen i skidspåren. Än dröjer det nog innan det kan sprutas snö, men kvällens träff gav en hint om att det närmar sig i alla fall.
Förra säsongen blev det inte många kilometer i spåret, av olika anledningar. Denna säsongen hoppas jag att det blir fler. Många fler.
Längtar.
Förra säsongen blev det inte många kilometer i spåret, av olika anledningar. Denna säsongen hoppas jag att det blir fler. Många fler.
Längtar.
måndag 4 november 2013
Oh, oh, orientering - del 13
HöstOpen på Bornholm - dag 1
Inte tränat på en månad. I slutfasen på en förkylning. Tanken var att bara småjogga runt banan, för att komma på banan, haha.
Jamenhurtänktejagdärliksom? Som om jag någonsin kunnat ta det lugnt, när tävlingsinstinkten slår till?
På vägen mot start, joggar jag lite, gör några indianhopp och känner till min förvåning att benen är pigga. Mycket pigga. Glömde snabbt det där med att ta det lugnt och inte tävla.
Väljer att gå på stigen fram till säkra svängen på väg mot 1:an. Viker av in i skogen och tar faktiskt en kompassriktning. På väg mot 2:an velar jag lite för länge vilken väg jag ska ta, men det blir till slut att jag tar stigen runt det gröna. Funkar kanon, för det är inte så svårt att hitta kontrollen från detta hållet. 3:an ligger liksom bara på vägen mot 4:an och här väljer jag först att hålla mig på beståndsgränsen fram till stigen, sen genar jag på känsla, som jag brukar. Det funkar idag med och när jag tar kontrollen kommer jag ihåg att göra en liten segergest. Varje tagen kontroll ska firas, om än snabbt och kanske bara inombords. Firas bör den i vilket fall som helst. Jobbar starkt med att försöka låta det positiva ta över, annars faller jag lätt in i trallen att muttra mig fram genom skogen. Muttra över dålig kondis, dåliga vägval och över kakintaget. Så nu fokuserar jag på att berömma mig själv och hopplans vad det funkar bra!
Till femman är det inte så svårt, man ser ut över kalhygget vart de andra springer och de springer ju ungefär dit min kontroll borde ligga så är bara att bege sig dit och stämpla.
På väg mot sexan, vid den gröna hörnan, får jag hjälpa en dam som irrat bort sig.
Springer på vägen och viker av lite för sent mot 6:an men det gör nog inte så mycket. Till 7:an blir det verkligen bara på känsla och fatta vilken segergest det blir när jag spikar den. Likadant med 8:an och 9:an. Kompasser är för mesar! Så är känslan i knoppen just då. Härligt att springa där och vara nöjd!
Vägvalssträcka mot 10:an och jag vägrar springa mer kalhygge så jag väljer att följa beståndsgränsen, vilket i praktiken inte alls är nån beståndsgräns utan en stig mitt i granskogen. Blir lite tveksam till om det var bästa vägvalet men håller mig till min ursprungliga plan i alla fall. 12:an är inga större problem mer än att jag tar fel väg förbi lite nerhuggna träd som jag får klampa genom.
Mot 13:an har jag min plan klar, men blir tveksam till vart jag är, då stenmuren som sen enligt kartan ska bli en jordvall, är en stenmur hela tiden. Det visar sig att från det hållet jag kommer från är det en stenmur, men på andra hållet är den täckt med jord. Hittar lyckligtvis släpstigen jag tänkt hitta och ser kontrollen på långt håll. Vägen till 14 går över en bokskogsbeklädd kulle, men jag väljer att springa runt. Nu börjar det bli ordentligt lerigt och mjukt och det tar en stund att komma över bäcken.
Lerigt, lerigt runt kontrollen och en bit upp i backen mot 15. Här ser jag fel kontroll och får dagens första och sista bom. Går iväg åt fel håll när jag upptäckt att jag är fel men lyckligtvis ser jag en kontroll i ögonvrån och felet blir inte så stort.
Full fart sen mot mål.
Blev 3:a av sju i klassen. Kilometertiden var precis över min maxgräns, men att komma trea är jag väldigt nöjd med.
Inte tränat på en månad. I slutfasen på en förkylning. Tanken var att bara småjogga runt banan, för att komma på banan, haha.
Jamenhurtänktejagdärliksom? Som om jag någonsin kunnat ta det lugnt, när tävlingsinstinkten slår till?
På vägen mot start, joggar jag lite, gör några indianhopp och känner till min förvåning att benen är pigga. Mycket pigga. Glömde snabbt det där med att ta det lugnt och inte tävla.
Väljer att gå på stigen fram till säkra svängen på väg mot 1:an. Viker av in i skogen och tar faktiskt en kompassriktning. På väg mot 2:an velar jag lite för länge vilken väg jag ska ta, men det blir till slut att jag tar stigen runt det gröna. Funkar kanon, för det är inte så svårt att hitta kontrollen från detta hållet. 3:an ligger liksom bara på vägen mot 4:an och här väljer jag först att hålla mig på beståndsgränsen fram till stigen, sen genar jag på känsla, som jag brukar. Det funkar idag med och när jag tar kontrollen kommer jag ihåg att göra en liten segergest. Varje tagen kontroll ska firas, om än snabbt och kanske bara inombords. Firas bör den i vilket fall som helst. Jobbar starkt med att försöka låta det positiva ta över, annars faller jag lätt in i trallen att muttra mig fram genom skogen. Muttra över dålig kondis, dåliga vägval och över kakintaget. Så nu fokuserar jag på att berömma mig själv och hopplans vad det funkar bra!
Till femman är det inte så svårt, man ser ut över kalhygget vart de andra springer och de springer ju ungefär dit min kontroll borde ligga så är bara att bege sig dit och stämpla.
På väg mot sexan, vid den gröna hörnan, får jag hjälpa en dam som irrat bort sig.
Springer på vägen och viker av lite för sent mot 6:an men det gör nog inte så mycket. Till 7:an blir det verkligen bara på känsla och fatta vilken segergest det blir när jag spikar den. Likadant med 8:an och 9:an. Kompasser är för mesar! Så är känslan i knoppen just då. Härligt att springa där och vara nöjd!
Vägvalssträcka mot 10:an och jag vägrar springa mer kalhygge så jag väljer att följa beståndsgränsen, vilket i praktiken inte alls är nån beståndsgräns utan en stig mitt i granskogen. Blir lite tveksam till om det var bästa vägvalet men håller mig till min ursprungliga plan i alla fall. 12:an är inga större problem mer än att jag tar fel väg förbi lite nerhuggna träd som jag får klampa genom.
Mot 13:an har jag min plan klar, men blir tveksam till vart jag är, då stenmuren som sen enligt kartan ska bli en jordvall, är en stenmur hela tiden. Det visar sig att från det hållet jag kommer från är det en stenmur, men på andra hållet är den täckt med jord. Hittar lyckligtvis släpstigen jag tänkt hitta och ser kontrollen på långt håll. Vägen till 14 går över en bokskogsbeklädd kulle, men jag väljer att springa runt. Nu börjar det bli ordentligt lerigt och mjukt och det tar en stund att komma över bäcken.
Lerigt, lerigt runt kontrollen och en bit upp i backen mot 15. Här ser jag fel kontroll och får dagens första och sista bom. Går iväg åt fel håll när jag upptäckt att jag är fel men lyckligtvis ser jag en kontroll i ögonvrån och felet blir inte så stort.
Full fart sen mot mål.
Blev 3:a av sju i klassen. Kilometertiden var precis över min maxgräns, men att komma trea är jag väldigt nöjd med.
Innekatt
Idag känner jag mig som en innekatt.
Vill inte alls träna nattorientering i regnet. Vill vara inomhus. Torr. Varm.
Laddar upp mig inför O-Eventet i Borås till helgen. Inspirerar mig själv genom att lägga in GPS-rutter från Bornholmstävlingarna.
Ignorerar vädret utanför. Träna kan man göra en annan dag.
Vill inte alls träna nattorientering i regnet. Vill vara inomhus. Torr. Varm.
Laddar upp mig inför O-Eventet i Borås till helgen. Inspirerar mig själv genom att lägga in GPS-rutter från Bornholmstävlingarna.
Ignorerar vädret utanför. Träna kan man göra en annan dag.
lördag 2 november 2013
Det funkade!
Det var ju roligt att städa?!
En massiv insats, som orsakat ett halvt hus i kaos. Just i detta nu börjar vi se ljuset i tunneln igen, men det är fortfarande saker precis överallt.
Vi har flyttat runt lite möbler och passade samtidigt på att gå genom alla lådor i barnens rum och i kontoret. Mycket kul saker man kan hitta...
Vi köpte detta huset sommaren 2004. I vårt förra hus (som ligger granne med det vi bor i nu), hade jag ett skrivbord uppe på den inredda vinden. Där stod symaskinen redo, där fanns alla presentinslagningsgrejor, där fanns allt man behövde för att släppa loss kreativiten.
I detta huset finns ingen inredd vind, och ingen bra plats för ett motsvarande skrivbord.
Barnen fick den enda tänkbara hörnan, till barnpyssel, vattenfärger och senare till datorhörna.
Nu är vattenfärgernatack och lov passé och ingen kladdar med trolldeg, play doh eller går bärsärk på tejprullen längre. De börjar bli rumsrena, kidsen, när det kommer till pyssel.
Så nu, nu var det dags kände jag. Deras dator fick flytta upp och kombineras med TVn, så nu kan de titta på SVTPlay på större skärm. Lyckliga barn! Deras pysselgrejor som inte mamman vill leka med, flyttade in på deras rum och dessutom fick de halva bokhyllesystemet var med sig upp. Ner från deras rum kom två identiska Ikea-hyllor som nu blev perfekta i kontoret istället.
Deras gamla ( som även faktiskt är mitt gamla skrivbord från tonåren) sanerades och nu ska jag pimpa lite. Sen har vi en pyssel/sy/kontorshörna till mor i huset! Alla nöjda. Ibland får man till det, helt utan att det var meningen från början.
Jajustja, nu gick jag nog lite händelserna i förväg ändå. Det var ju alla de där sakerna som inte riiiiiktigt har kommit på plats än. Nåväl, en sak i taget.
En massiv insats, som orsakat ett halvt hus i kaos. Just i detta nu börjar vi se ljuset i tunneln igen, men det är fortfarande saker precis överallt.
Vi har flyttat runt lite möbler och passade samtidigt på att gå genom alla lådor i barnens rum och i kontoret. Mycket kul saker man kan hitta...
Vi köpte detta huset sommaren 2004. I vårt förra hus (som ligger granne med det vi bor i nu), hade jag ett skrivbord uppe på den inredda vinden. Där stod symaskinen redo, där fanns alla presentinslagningsgrejor, där fanns allt man behövde för att släppa loss kreativiten.
I detta huset finns ingen inredd vind, och ingen bra plats för ett motsvarande skrivbord.
Barnen fick den enda tänkbara hörnan, till barnpyssel, vattenfärger och senare till datorhörna.
Nu är vattenfärgerna
Så nu, nu var det dags kände jag. Deras dator fick flytta upp och kombineras med TVn, så nu kan de titta på SVTPlay på större skärm. Lyckliga barn! Deras pysselgrejor som inte mamman vill leka med, flyttade in på deras rum och dessutom fick de halva bokhyllesystemet var med sig upp. Ner från deras rum kom två identiska Ikea-hyllor som nu blev perfekta i kontoret istället.
Deras gamla ( som även faktiskt är mitt gamla skrivbord från tonåren) sanerades och nu ska jag pimpa lite. Sen har vi en pyssel/sy/kontorshörna till mor i huset! Alla nöjda. Ibland får man till det, helt utan att det var meningen från början.
Jajustja, nu gick jag nog lite händelserna i förväg ändå. Det var ju alla de där sakerna som inte riiiiiktigt har kommit på plats än. Nåväl, en sak i taget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)