tisdag 29 december 2015

Tar tillbaka

Alltså...
Den där jäkla loggan, den fanns i tre varianter till. Say no more.

måndag 28 december 2015

Julefrid?

Det var en snabb jul i år. Tillbaka till jobbet idag och tillbaka i stressen. Skit med.
Nä, det är inte jobbet som stressar mest. Det är allt annat som måste fixas denna veckan.
Ja, jag har en förmåga att ta på mig för mycket i orienteringsklubben, men det är ju roliga saker egentligen! Fixar med bilder till våra olika hemsidor och facebooksidor. Allt vore ju fixfilliklart och inte vore för att det alltid är nåt som strular. Just nu en inloggning som kommit på villovägar.  Sen en logotype som råkar finnas i två olika versioner!?  Alltså, sånt får ju strukturnissen i mig att få utslag, krupp och svårartad ilskhet.
Har tillbringat kvällen med att mailbomba övriga folk som kanske kan sitta på de rätta svaren.

Jaja, det blir nog bra det med, med tiden.

torsdag 24 december 2015

God Jul!

I år förnyar vi oss en smula. Löprunda på julafton och sen testar vi en ljummen sallad på butternutpumpa.
Det här är också året då jag bakar mandelmusslor för första gången, men med urgamla formar. De ärvde jag av min saknade mormor som tyvärr gick ur tiden för 12 år sen. På tiden att jag använder formarna, kan man tycka.
Ha en alldeles underbar julafton!

måndag 21 december 2015

Fundersam

En intressant diskussion idag med en intressant person. Konstigt hur man kan ha ett djupt samtal med någon man aldrig ens träffat. Som man egentligen inte känner, fast ändå lite granna. Hur man kan öppna sig, men ändå inte känna att man blottar sig? Hur det kan berika. Hur tankar kan väckas.

Å du, du. Du är bra. Väldigt bra. Tvivla aldrig på det. Inte en sekund. Okej?

lördag 19 december 2015

En liten tur

Fick med mig Pillerill och Silverräven på en liten cykeltur längs Blekingeleden idag.
Det var lite på tiden kände jag. Senast jag var på  leden var i juli när jag och Skruttafis gick fram till där vi startade idag.
Det blev inte så långt idag, runt en mil kanske? Start vid Listersjöns norra ände där det var lite teknikträning på stigen. Mycket rötter och Silverräven lyckades med nöd och näppe undvika att slå en volt över styret. Några vindfällen fick vi lyfta över och runt.
Efter det följde en lång bit med grusvägsrally. Vägen går precis vid sjön, så det var fin utsikt.
Vid Skärsviken (där vi fikade för tre helger sen) går leden in i skogen igen. Några trasiga och snorhala broar över diken och sen en riktigt rejäl uppförsbacke.
När vi kommit ur på vägen igen gick det ganska fort till bilen som vi parkerat vid slutpunkten. Här tog vi fram lite varm saft och satt i bakluckan och njöt en stund.
En perfekt runda faktiskt. Etappen efter verkar bli lite ner rakt ut i skogen, så det får nog bli med vandrarkängorna på.

fredag 18 december 2015

Moloken


Och så var det fredag igen. Veckan gick långsamt, men ändå alldeles för fort.
Idag slutade min närmaste kollega, vi kan kalla honom för Seglargossen.
Skit.
Ja, det är väl ungefär allt jag har ork att säga om det. Denna omgången som kollegor (läs här så fattar du vad jag menar med denna omgången), så var vi nästankollegor i ett halvår. Det har varit ett helt fantastiskt halvår. Maken till bättre kollega har jag nog aldrig träffat på. Jo, det har jag och det är M och hon känner precis som jag om Seglargossen. Vi tre har väl aldrig lyckats vara på samma ställe samtidigt, men ändå varit kollegor eller nästankollegor i olika konstellationer genom åren och gillar varandra skarpt.

Idag hissade Seglargossen sina segel och drog på nya äventyr, i storstaden. Med minsta möjliga marginal klarade jag mig från att börja böla innan han lämnat kontoret. Känner mig oerhört övergiven faktiskt. Inser mer och mer hur beroende jag är av att ha kollegor jag gillar och som jag kan samarbeta bra med runt omkring mig. Kollegor med samma typ av humor, som kan blanda allvar och skratt på ett positivt, energigivande sätt. Utan det -  ingen drivkraft alls.

Så idag, moloken. Det kommer säkert nåt gott ur detta med, det brukar det ju göra. Men just nu har jag lite svårt att se det.

söndag 13 december 2015

Rain check på äventyr

Det där lilla äventyret med termos varje söndag i december, tja det bidde inte riktigt av idag.
Grötfest med klubben och sen firande av bästa syrramonstret, omkullkastade alla möjligheter. Jag sörjer väl inte så mycket för det, vi hade en fin dag med massor med god mat (som alltid när hon syrran är i köket).
Vi lyckades i alla fall klämma in en promenad till bilverkstaden för att hämta ut en av bilarna. På halva vägen dit ligger flygplatsen, men mer spännande än så blev det nog inte.

Jag tänkte istället ta tillfället i akt att tipsa om ett mycket enkelt fixat mikroäventyr för småfolk. Förr om åren var jag ledare i Friluftsfrämjandet och hade tillsammans med en kompis en liten söt grupp. De gick (kröp) från Skogsknoppar, Skogsknyttar, via Mullebarn till stora Strövare. När de var Knoppar och Knyttar hade vi ibland detta äventyr, som alltid var lika uppskattat. Enkelt och roligt.
Material som behövs är:
En hiskeligt långt snöre
En toarulle
Ett styck småfolk

Snöres fästes helt sonika i ett träd och sen trär man på toarullen. Tråden kan man se dra ut i naturen, runt en trädstam, förbi en sten,över en liten stock och kanske till och mer över en liten bäck. Den andra änden på tråden fäster man till slut i ett annat träd.
Småfolket får sen hålla i trådrullen och följa tråden tills den tar slut.
Garanterat skojsigt och i änden på tråden kan ju fikakorgen stå.


fredag 11 december 2015

Miss you

Vill ut i skogen. Nu, typ.
Just nu är det mycket som ska göras under de å timmarna som det är ljust ute. I morgon hade jag planerat en MTB-runda på Blekingeleden, med dotter och termos med varmt dryck.
Hoppsan, hade sett fel i kalendern - vi har visst barnkalas då för Pillerill.
Funderade över alternativet att jag och Skruttan cyklar i alla fall.
Hoppsan, hade missat det där med att köpa julklappar.
Så, kära skog. Vi ses kanske inte i morgon, men snart. Mycket snart.

tisdag 8 december 2015

I väntan på vintern

Ingen vinter än. Den kommer väl kanske så småningom. Hoppas det i alla fall. Det var länge sen jag åkte längdskidor, alldeles för länge sen. För några år sen nötte jag nästan hål i snön uppe vid elljusspåret.
I väntan på snön och isarna, kan vi ju alltid njuta av den här bilden, som inte togs igår direkt. Mitten 70-tal och platsen är Skinnskatteberg, där jag bodde mina två första år.

måndag 7 december 2015

Varken innebandy eller hacker

Jajaja. Jag blir inte klok på hur jag får bilden i rubriken att fylla ut hela ramen. Kan i och för sig ta bort ramen, men jag gillar ramarna runt fotona. Blogger lämnar en hel del att önska, så även mina kunskaper i kodning. Wordpress kanske? Orka byta, liksom. Det får vara så här. Skitsamma.

Lapporten är fin ändå, tycker jag.

söndag 6 december 2015

Mikroäventyr - plan B

Planen för dagen var som följer:
  1. Sovmorgon - check på den.
  2. En snabbis på stan för att fixa ett galler till skridskohjälm - check på den.
  3. Julbord  - check på den
  4. Bandyträning för första gången ever! Med varm dryck i termos.  Inte nån check på den.
Bandyn blev inställd pga blåsten. Vi hade förberett oss noga, jag och Skruttafisan. Packat allt, skruvat på ett galler och letat förgäves efter ett annat. Hittat knäskydd. Peppat oss. Preppat oss med termosar med varm saft- för det här skulle ju sannerligen bli ett äventyr, i enlighet med utmaningen hos Katrin.
Träna bandy, för första gången vid 43,5 års ålder... Hujedamig. Såg fram emot detta med skräckblandad förtjusning. Lätt pirrigt.
Vilket antiklimax när SMSet kom och det var inställt. Vad gör vi nu då? Termosarna då? Vad hittar vi på nu?


Tja, en får ju inte vara dum. Var planen mikroäventyr, så var det. På vägen hem körde vi upp på Bryggareberget i Karlskrona och spanade in stan by night. Barnen hade inte varit där på kvällstid innan. Det blåste halv storm, så det var sannerligen ett äventyr att gå ut ur bilen och ta några foton med mobilen.
Efter de kalla minuterna ute var det väldigt passligt att dricka varm saft från termosarna. En väldigt lyckad plan B.  Förresten, tror ni vi hade kommit ihåg att ta muggar med oss?

Helt enligt tradition

För fjärde året i rad har vi ätit julbord på Stufvenäs gästgiveri utanför Kalmar. Gott och mättande.
Som traditionen bjuder har barnen gått upp till barnpassningen och vi vuxna har intagit sofforna i korridoren.
Så jäkla gött att lägga sig i horisontalläge en stund innan bilfärden hem.

lördag 5 december 2015

Ja, varför inte?

Dagens Pillerill

fredag 4 december 2015

Man kan ju inte vara bra på allt

Under lågsäsong roar sig orienteringsklubben med lite annat, exempelvis innebandy.
Varje fredag är det spel på kul i en timme.
Det är ganska lätt att konstatera att just innebandy inte är nåt jag behöver satsa på.
Missade bollen fler gånger än jag träffade.
Skit samma, roligt var det i alla fall.

tisdag 1 december 2015

En bra start

Lyckades pricka in en fantastisk soluppgång nere vid havet idag, på väg till jobbet.

måndag 30 november 2015

Äventyr utanför dörren

Katrin som har bloggen Katrins Äventyr, manar till mikroäventyr på söndagarna i december. Att i all enkelhet fylla en termos och bege sig ut på litet äventyr.
Så påpassligt då att vi behövde lite frisk luft i söndags!
I all hast packas en termos med varm choklad, en med te och en med kaffe (varför enas liksom), samt lite fikabröd.
Vi åker till Listersjön norr om Ronneby och inser att det var minsann inte igår vi var där sist. Barnen har ingen aning om att här ens låg en sjö. Hm, med andra ord är det mer än 13 år sen sist. Så nära hemma, men uppenbarligen så långt borta ändå.
Listersjön är en väldigt flikig sjö, med många vikar. En underbar sjö att åka långfärdsskridskor på av just den anledningen. Det tar många timmar att åka runt hela och det är en väldigt varierande tur, som även innehåller lite pulshöjning på mitten där isen alltid är svag.
Nu ligger temperaturen en bra bit över nollan, så någon is är det inte tal om direkt. Nästan badbart, skulle jag nästan kunna drista mig till att säga.

Vi kör till Skärsviken i södra änden, som är en ganska bred vik, med fin sandstrand. Blekingeleden går förbi här och är finns grillplats, vindskydd och dass. Ett fint utflyktsmål alltså.

Uppkrupna i vindskyddet tar vi fram fikat och inser att några muggar packade vi aldrig. Vilken tur att termosarna har muggar i toppen!

En snabb fika och alla är rörande överens om att sånt här gör vi alldeles för sällan.
På vägen hem är solen redan på väg ner och ett helt magiskt ljus silar mellan trädstammarna.

fredag 27 november 2015

Siktet inställt

Vinterstämningen har inte riktigt infunnit sig än. Visst, vi hade lite snö förra helgen som låg några dagar. Men nej, nu är det sådär varmt igen. Känns ungefär som samma väder nu som vi hade under O-ringen i Borås i somras. Mössa och vantar på kvällen men inte på dagen.
Jaja, det reder sig nog snart.

Jag blickar framåt, förbi julen och siktar in mig på Lofsdalen. Here we come, baby!
Alltså, denna lilla lilla skidort, som tog mig med storm. Fullständigt.
Vi har varit där tre gånger innan, tre heldagar som en utflykt från Idre Fjäll. Denna gången blir det en hel vecka, och vi släpar även med oss syster Linda Lotta Pusing med familj. Hoppas de kommer gilla det lika mycket som vi. Hoppas.

Ooops, I kind of did it again!

Tro't eller ej, men i onsdags kom jag iväg till gymmet igen. Två veckor på raken, minsann *trumvirvel*

Det är inte klokt vad bra jag känner mig. Och svag. Göta Petter vad svag jag är lite här och där. Denna gången var det fokus på rygg. Ojdå. Ajdå.

Nu håller vi alla tummarna för att jag lyckas pallra mig dit även nästa vecka.

torsdag 26 november 2015

Underbara skog

Du ger mig blöta skor och trötta ben. Du bjuder frikostigt på både älglöss och fästingar. Du hotar mig med pulshöjande träffar med sicksack-randiga djur, vildsvin och en å annan älg. Du fäller mig till marken ibland. Du är läskig när solen dalar. Du sticks, rivs och är lite allmänt taggig. Du är obarmhärtigt risig på dina ställen.
Men vet du? Det gör inget. Jag förlåter dig  för allt. Alltid.
Tack för din mossa. Tack för din friska luft. Tack för doften av kåda och barr. Tack för solljus som silas mellan stammarna. Tack för blåbär och svamp. Tack för bergshällar och  klippblock. Tack för porlande bäckar. Tack för fågelkvitter. Tack för fikapaus under en gran. Tack för löprundor i grön storskog.
Tack för all energi du ger mig.

onsdag 18 november 2015

Plötsligt händer det!

Idag fick jag tummen ur och åkte ner till gymmet!  Bara det faktumet att jag kom dit gjorde ju halva min dag.

Ett avklarat pass senare, inser jag att en hel del muskler inte använts nämnvärt sen jag var där sist, vilket var i mars nån gång. Det var på tiden, med andra ord.
Även om det var rejält stelt och så i många muskelgrupper och leder, så var min ack så svaga bål faktiskt riktigt med på noterna idag. Alltså, fatta lättnaden! Jag var övertygad om att få backa bak till ruta ett igen, men det räcker kanske med halvvägs dit?
Nu, nu kommer det svåraste - att gå dit igen...

måndag 16 november 2015

Nu börjar det, nu börjar det!

Vi har äntligen bokat boende under Swiss O-week, som äger rum i St. Moritz till sommaren!
Nu börjar det bli lite mer konkret, det där att vi faktiskt ska åka dit.
Just ja, en var det ju det  där med backintervallerna ja, de skulle ju också göras...
I väntan på träningslusten, njuter jag lite av inspirationsbilder från när vi var i Bayern 2013.

lördag 14 november 2015

Je suis désolé

Vidriga bilder som förmedlas via media i natt och i dag.
 

 

torsdag 12 november 2015

Jag vet var deras brevlåda bor

För några helger sen var vi på orienteringstävling. Inget nytt under solen där...
Men, när vi körde hem konstaterade vi att ingen av oss fått några älgflugor på oss.
Ah, nu är den säsongen över, äntligen! Vad skönt att de är borta nu!

Hm.
Nä, så bra var det inte. Jag vet var de bor. Där var jag igår.
Nästa helg har vi klubbmästerskap och jag är banläggare/tävlingsarrangör.
Igår drog jag med mina föräldrar ut i skogen för att reka banorna. Det tog fyra timmar inklusive en paus med medhavd lunch.
Det var fyra timmars konstant plockande av älgflugor. Plockade nog 100 st.
När jag körde hem - plockade älgflugor
Hemma vid köksbordet - plockade älgflugor
Klädde av mig vid duschen - två i BHn
Duschade - plockade älgflugor
Chillade i soffan - plockade älgflugor
Kollade över banorna igen - hittar en som kommit in i plastfickan på kartan
Helt galet.

Tur att skogen där uppe där tävlingen ska vara är så himla fin, det uppvägde. Kanske en av de finaste platserna jag sett häromkring.

söndag 8 november 2015

Mest oflyt faktiskt

Just nu gungar inte mycket i takt här. Träningslusten lyser med sin frånvaro. På jobbet är det lite meckigt och där finns inget flyt alls. Jag har tusen idéer jag vill göra, men när det finns tid är motivationen bortblåst. I skogen har jag tappat allt känns det som. Igår klarade jag fan inte ens att hålla mig på benen (tar man vanliga gympaskor och går över mossiga klipphällar så...) utan drog dit och slog mig både fysiskt och psykiskt. Stukad självkänsla, blodutgjutelse och blöt in på bara skinnet. Försöker rodda ihop en tävling men inser att jag inte hinner fixa allt i dagsljus som måste fixas i dagsljus. Hittar inte det jag söker.

Jamen, va fasen! Jag måste komma ur de här hjulspåren och hitta nya.
En handlingsplan. Ett himmelrike för en handlingsplan!
En fet spark i arslet kan kanske funka det med.
Vi börjar med en veckomatsedel, bara det tar bort en stor energitjuv.

måndag 2 november 2015

Höststorm sökes

Vi delar mentalt och verbalt in vår trädgård i olika delar efter vilka träd som finns var.
Stopp, förresten. Vi backar lite här och lägger in lite information för den oinvigde:
Vi äger en villatomt i ett litet samhälle. Just den här tomten är lite, hur ska jag säga... överdimensionerad. Tomtytan är på sisådär dryga 5300 kvm. Eftersom vi bor tättbebyggt så är det också en villatomt och inte en vildmarkstomt, så park är nog ett bra beskrivande ord. Vi har en park. I parken finns en bra bit över 100 träd.
Om det kan man säga mycket både fina och fula ord, men inte idag.
Tillbaka till de olika delarna i trädgården.
Varje år faller löven. I lönndungen blir det (trots gallringsarbete) massor med löv som lägger sig som en tjock matta.  "Det är bara att klippa sönder med åkgräsklipparen", säger vänliga själar. Nice try, säger vi efter att ha försökt och det var så tjockt så vi bara puttade alla löven framför klipparen.
Där i lönndungen räfsar vi varje år, följaktligen. Det gjorde familjen i helgen.
Björkdungens löv brukar vi kunna köra över med klipparen. Fruktträdsdungen räfsar vi, mest för att det ser ganska vårdat ut. Bokdungen har inte fällt alla sina löv än. En del hamnar hos grannen som de så snällt sen räfsar övertillbaka till vår sida häcken. En del hamnar på gatans vändplats så de brukar vi ta upp med snöskyffeln faktiskt.  Resten hamnar i vår gräsmatta och på uppfarten. Men som sagt, de har inte ramlat av alla än, så just nu kan man sparka kring i löven om man önskar.

Sen har vi ekdungen. Många säger att "eklöv måste man räfsa bort - de förmultnar inte". Men vi har aldrig nånsin behövt räfsa ekdungen? Det har inte varit så många löv och de verkar ha förmultnat?
Den där dungen har känts som en liten arbetsfri zon. Inget bekymmer.

I år ser det ut så här. Vad har hänt? Det är ju helt fullt av löv både på marken och på ekarna. Ett tjockt lager redan and more to come, liksom.

Funderar en sväng över detta tills jag inser... Fint höstväder - ingen blåst.
Så, höststormar - kom tillbaka! Allt är förlåtet.

söndag 1 november 2015

Lugnt

En lugn helg. Inget bokat.

Det hör inte till vanligheterna och då uppskattar man det än mer tror jag.
Höstat i trädgården. Långpromenad. Småfix.

Halloween samma dag som Alla helgona... Alltså, nej.  Barn och vuxna som klär ut sig till de mest vidriga skapelser. Så mycket blod, så mycket inälvor (?!) rent ut sagt. Vad är det för fel på pumpor och lite spökmaränger? Sen när blev det zombie möter slakthus? Ursäkta den bakåtsträvande moraltanten här, men jag tycker vi har tappat greppet.

Nu startar den mörka delen av året på allvar. Nu behöver vi ljus.
Och till min vän som fått tända ljus för sin djupt älskade och saknade partner i helgen: du är i mina tankar.

 

torsdag 29 oktober 2015

Jag reser mig igen som han sa

Migrän + orienteringstävling är ingen bra kombination. Visst, jag tog mig upp ur sängen. Jag tog en cocktail med huvudvärkstabletter och massor med vatten och mat. Jag åkte till Jönköping och bytte om.
Jag startade, tog min karta och tänkte gå till första kontrollen och sen i mål. Jag ångrade mig (självklart) och tog mig runt banan och in i mål. Jag gjorde allt det där. Jag fullföljde.
Men jag orienterade fan inte som jag brukar, det gjorde jag INTE.

Glömde helt enkelt det där faktumet att postmigrän är man inte så smart. Hjärnan står liksom lite på vänt.
Enligt kartan ska jag gå rakt fram utan att förflytta mig uppåt i terrängen. Stånkar och pustar upp för en brant backe. Inser inte att de där två meningarna inte ska vara ihop. Jag skulle ju inte förflytta mig uppåt - varför gör jag då just det?

Dagen efter ännu värre... I särklass den sämsta orienteringsinsatsen jag gjort.
Om man går fel och kommer fram till att man gått käpprätt åt hel hål - då är det liksom inte läge att chansa lite till. Då är det istället läge för att ta upp kompassen som jag haft i fickan och bli extremt noggrann. Inte tänka: nämen nu har jag ju gått så himla tosigt att nu kan jag ju inte göra mer fel.
Det kan man. Uppenbarligen.

På väg mot 4an går jag nästan 90 grader fel och kommer fram till ett hus där jag upptäcker felet. Ska ta mig tillbaka på rätt spår och tar ingen kompassriktning utan går fel igen, nästan 90 grader igen. Låååång omväg.

Oerhört trist sen att kolla i Winsplit och inse att den 20 minutersbommen förmodligen kostade mig en andraplats. En andraplats som verkligen inte varit förtjänad, men ändå lite skoj att få.
Jajaja. Undras om jag lärde mig nåt på dettta? Förmodligen inte.

lördag 24 oktober 2015

Ja vi får väl se, helt enkelt

Tanken var att åka till Smålandskaveln och springa sig lite trött i skogen. En nattsträcka ikväll och en dagsträcka imorgon  för min del och bara dagsträckor för resten av familjen.
Vaknade imorse med migrän... Var på after work igår men med tanke på det sparsamma alkoholintaget så är det nog inte boven i dramat. Tror mer på en spänd nacke.
Hur som. Den där tidiga avfärden till Jönköping kom av sig.
Eventuellt åker jag dit och startar och går några kontroller i alla fall. Ej start är tråkigt, felsämplat är bättre.
Först lite mer vila och vätska.

onsdag 21 oktober 2015

Hej Bullen.

Jag har inte klippt mig sen tidigt i våras nån gång.
Det känns som om det är dags snart. Men min frisör är mammaledig. Hur ska jag göra nu?

Och som vanligt är det inte kossan på bilden som skrivit brevet.

måndag 19 oktober 2015

Ett bra val

Vad passar bättre en måndag än lite länkkärlek tillsammans med roliga nyheter?

Den här uppenbarligen grymt kompetenta kvinna har fått ett nytt jobb! Och inte vilket jobb som helst utan ett riktigt drömjobb (om man gillar ord och bild ihop med världens bästa sport  - orientering).
Idag börjar hon på Skogssport och jag lyfter hatten och säger: Grattis Skogssport och Grattis Lina!

Men alltså, kolla in hennes bilder! Utomhusidrottsporr rakt av.

söndag 18 oktober 2015

Skumögd

Det är ju inte så att undertecknad är 25 längre. Ett tydligt tecken på det är att jag börjar bli skumögd, alltså får svårare att se när det är lite sämre belysning.
Vårt vardagsrum  har helt galet dålig belysning faktiskt. Jag tänder alla lampor där är, men inte fasen ser jag det jag vill se i alla fall.
Igår hade vi en ledig lördag, inget inbokat. Det hör inte till vanligheterna.
Vi köpte lampa. En lampa med sex ljuskällor. Nu jäklar.
Så. Himla. Bra.
Äntligen! Det varde ljus!


Idag gick jag och Skruttafis runt Svalemålaleden, en liten vandringsled längs med kusten. Fint och ljust.

måndag 12 oktober 2015

Utanför fönstret

Sen jag kom hem från min lilla snoriga roadtrip till Kalmar har jag knappt lämnat vardagsrummet. Antingen snorar jag i soffan framför nån dokumentär på viaplay eller så pusslar jag. Trist.
Men igår tittade jag ut och kände mig tvungen att gå ut i pergolan och ta detta kortet. Älskar pergolan!

söndag 11 oktober 2015

Det bidde en tumme, ungefär

Tre fjärdedelar av familjen åkte med klubben till Stockholm och 25-manna.
Den sista fjärdedelen, ja hon tänkte sig en liten helg med egentid deluxe.
Så här var planen:

Fredag eftermiddag: köra direkt från jobbet till Kalmar och Clarion Packhuset. Ta en liten shoppingtur innan affärerna stänger. Eventuellt gå en runda till slottet och fotografera lite.
Äta på hotellet ( ingår i priset vilket ju är helt galet bra!). Därefter tappa upp ett varmt  bad i badkaret. Lägga en ansiktsmask, ta inpackning i håret, klippa och måla tånaglarna. Lyssna på en bra podd och dricka nåt gott. Avsluta med hudlotion. Sova i en evighet i skön säng.

Lördag: Gå upp tidigt. Ta en promenad runt stan och fotografera. Njuta av hotellfrukosten. Gå ut på stan lagom till affärerna öppnar och shoppa loss och bocka av en lång shoppinglista.
På eftermiddagen köra till Ikea och Bauhaus och fortsätta bocka av den där listan.
Köpa lite gottigheter och köra hemåt. Ta en omväg hem och fotografera lite på diverse ställen.
Väl hemma sjunka ner i soffan och se några filmer. Njuta lite godis och dricka.

Söndag: Umgås med vän. Gå en långpromenad i höstsolen. Hälsa på syster. Lägga en orienteringsträning. Laga mat inför veckan som kommer.

Det blev, som ni säkert redan räknat ut, inte riktigt som planerat.
Fredag: På jobbet berättar jag livligt för kollegan om mina planer, men känner att jag inte kan prata riktigt. Det känns och låter som om jag var helt täppt i näsan, men det är jag ju inte?
Kör upp till Kalmar. Checkar in och går ut på stan. Köper en symaskin och oj, vad tungt det var att bära den till hotellet? Går ut igen och inser att Kalmar slott inte riktigt syns, det har ju blivit mörkt.
Äter middag och går upp på rummet. Hemskt, vad tungt allt känns. Tappar upp badet och lägger mig. Glömmer podden. Silverräven ringer och behöver login till sitt wifi. Lägger mig igen och inser att jag glömt ansiktsmasken. Upp igen och lägger på den, men oj vad tungt allt känns. Den där skumma känslan i munnen och näsan börjar bli värre.
Badar färdigt och mår skit rent ut sagt. Smörja på hudlotion är som ett marathonlopp.
Somnar men vaknar mitt natten och har enorm värk i överkäken. Ok, det var därför jag inte kunde prata ordentligt igår - bihåleinflammation.

Lördag: Vaknar av mobillarmet 07.00. Nån fotopromenad är det inte tal om. Hittar ett nässpräy i handväskan. Somnar om. Vaknar och stapplar ner till frukosten. Kan inte böja huvudet utan att näsan rinner. Ligger pall på hotellrummet fram till fem minuter innan utcheckningstiden. Släpar ut den enormt tunga symaskinen till bilen. Genomsvettig. Går på stan. Svettas, snorar och hittar typ inget på min digra lista. Stan stänger och jag går till bilen. Kör till en parkering vid slottet och tar fem ynka bilder. Kör till Bauhaus och tittar slött på lamporna. Orkar inte. Köper lite mat på Willys. Köra raka vägen hem. Tittar på en dålig film. Tar en Alvedon och nässpray. Somnar men vaknar flera gånger.

Söndag: Soffan. Pusslar. Soffan. Nässpray. Alvedon. Orkar ingenting.

Jahapp liksom. It shall pass, frågan är bara hur mycket snor jag hinner producera innan dess.

tisdag 6 oktober 2015

Om man skulle

Ibland funderar jag på om jag skulle ta och bli morgonpigg istället.
Nu vet jag att mina föräldrar sätter kaffet i vrångstrupen när de läser detta. Jag är inte morgonpigg alls. I rakt nedstigande led född evigt morgontrött, typ.
Men.
Nånstans inom mig gror tanken att detta är en tankevurpa. Skulle det kunna vara så att det där är nåt man inte föds med, utan nåt som man väljer? Ett omedvetet val man gör i livet, givetvis format av den omgivande miljön. Morgonpigga föräldrar fostrar omedvetet sina barn till morgonpigghet?
Kan man då medvetet vända om? Bli en morgonmänniska?
Tanken lockar.
Varför dessa tankar nu då? Har hon gått och blivit spritt spångande galen? (ja Mamma, jag vet att du tänker så nu, och du är kanske inte helt ute och cyklar nu)

I stort sett varje morgon när jag kör till jobbet, funderar jag på hur det hade varit om jag varit uppe lite tidigare. Om jag hade haft tid att ta en foto-tur på morgonen? Det är ett enastående ljus ute på morgonen. Soluppgången slår solnedgången med hästlängder, det anser jag. Eller tycker jag bara det för att jag väldigt sällan ser den?
Hm, jag får nog ta en sovmorgon på saken, tror jag.
 

onsdag 30 september 2015

Visste väl det...

När jag skrev det här inlägget, var jag lite skeptisk. Ska jag verkligen skriva så här? Jinxar jag nu?
Varje gång jag skriver om framsteg på träningsfronten, så slår det tillbaka på mig.
Köper jag ett träningskort, ja då tappar jag lusten för gym. Köper jag ny kompass, nya skor - whatever - så nog fasen dalar all lust eller så pajar ryggen, eller så bara tar latmasken över.

Jaha, vad hände denna gången då? Först tog jag i lite för mycket. Cyklade en för lång runda med för lite coremuskler och för lite stretch efter. Sen kom peaken på min kurs samtidigt som jag var tävlingsledare på en av våra tävlingar. Ungefär samtidigt kom latmasken och la fälleben för mig.

Jamenvafasenhållerjagpåmed? Måste det vara så här? Är jag en träningsperiodare av rang? Hur i helskotta ska jag få in en rutin som funkar?

Ledig dag

Ledig idag. Listan är lång, den har ju liksom hopat sig en aning sista tiden.
Vaknar 09.41.
Hopplans.

Nåja, det var välbehövligt.

måndag 28 september 2015

Med lite marginal till och med!

Jag har lämnat in alla mina inlämningsuppgifter till kursen! Den sista uppgiften, att bildbehandla 3 bilder laddades upp på studentportalen alldeles nyss. Här är två av bilderna (den i slalombacken och den efter) och här är den tredje (Pillerill och hans cykel) - alla i oredigerat skick.
Nu håller vi tummarna för att kurslärarna gillar det jag gjort.

Jamen fattar ni hur jäkla skönt det känns just nu? Oavsett om jag behöver komplettera eller ej, så klarade jag deadline! Extra gött att jag dessutom klarade det med 2 dagars marginal.

Nu ska jag gå och lägga mig och inte läsa kurslitteratur för en gångs skull, utan nåt helt annat.

onsdag 23 september 2015

Även sakta är en rörelse framåt


Den här veckan alltså. Det är mycket nu. Lite klyschigt och nästan ibland trendigt att säga så, eller hur?
Åhhh, jag är så stressad, hörs lite här och var mest hela tiden. Konstigt att vi fortfarande ser det som en positiv grej - att det är lite för mycket för oss. Vi borde ju lärt oss vid det här laget att det inte är nåt åtråvärt - ändå säger vi så?
Jag är verkligen inte bättre än nån annan på den fronten. Det där är en tankevurpa jag ägnar mig åt, tyvärr lite för ofta.
Men.
Denna veckan är det faktiskt så. Det är många, framför allt olika, saker som ska klämmas in samma vecka. Jag blir matt bara av att tänka på att försöka rada upp allt, så jag struntar i det.
Men mycket handlar om att bli klar på kursen i bildbehandling. Vi toppar det med mer konkreta bekymmer som att försöka styra upp att nån rengör en grill som ska ge 250 personer hamburgare, eftersom den som borde göra det uppenbarligen inte vill.

För att inte förgås helt av stressande och förlamande tankar försöker jag med ett nytt grepp. Istället för att kryssa av alla göromål i en aldrig sinande "attgöra-lista", noterar jag helt enkelt istället allt positivt som denna veckan ger.
Åh, herrejeflar, vad det lät snusförnuftigt och präktigt då. Nej, se det inte så. Det här är ett helt nytt grepp för mig, att se längre än till min nästipp. Jag fastnar till 99.9% av fallen till att bara se på listan och aldrig bli nöjd om inte hela listan blir ifylld -vilket den ju aldrig blir. Attgöra-listor är ju av naturen oändliga.
Nej, ett litet försök från min sida bara. Ingen lista, allt står ju redan i kalendern.
Men en mental liten klapp på axeln för allt slit denna veckan som ger skörd antingen direkt eller längre fram.
Exempel:
Tandläkarbesöket snortidigt  i morse gav mig ett år till nästa besök och ett kvitto på att tänderna är bra.
Två blodprov (och två misslyckade stick) och en timmes träning i hällregn ger forskningen lite mer underlag för att förstå hur miljögiftet PFAS bryts ner i kroppen.
En dags kompledigt gav mer pluggtid i förhållande till vad det kostade på kompsaldot och förde mig närmare mitt godkända resultat på kursen.
Några timmars googlande och många telefonsamtal ger en fin vecka i fjällen i vinter.

Jaja, för att uppväga all denna positivism kan jag meddela att jag lärt mig att om det tar emot när man klipper i papper nära fingrarna - då ska man INTE fortsätta klippa. Men, men, det är ganska fint med Muminplåster på långfingret.

Träning och svampplockning i det fina vädret? Städat hem? Schysst mathållning? Det får vänta till en annan vecka det.

onsdag 16 september 2015

Över första hindret

Fick lite oväntat ett mail idag. Där stod det att jag var godkänd på första inlämningsuppgiften.
Så härligt!
Just nu blandar jag föreläsningar och litteratur och eget tänkande med letande bland mina bilder.
Det är mycket i huvudet på en gång, känner jag.
Nåväl, det ska nog ordna sig. Idag försöker jag att inte stressa upp mig över det som är kvar, utan njut av att jag kommit över första hindret.

fredag 11 september 2015

Ser ljuset, om än litet



Den där kursen.
Det är fredagkväll. Jag är så där trött man bara kan vara en fredag. Ni vet, soffan lockar. Ögonlocken är tunga som bly. Om jag förflyttar mig till den där som lockar, kommer jag somna innan jag hunnit landa med arslet.
Kursen. Den beordrar mig att stanna kvar här framför datorn. Jag är nödd och tvungen att leverera idag. Helst igår faktiskt. Helt ärligt borde jag gjort detta innan sommaren, typ.
Själv göra, själv ha.

Nu är jag klar med bilden som jag vill leverera ikväll. Texten kvar. Ordbajseri på hög nivå. Inte om en stund, eller i morgon, utan nu.
Nu.
I huvudet är texten klar men i oordning. Orden finns där men de dansar omkring. De vill inte stilla sig i fina rader. Jag värker fram varje mening, tvingar ner orden från dansgolvet ner på skärmen.
Jag ser ljuset, om är litet. Yttepyttelitet.
 
Det blir en lång natt.

Update kl 01:39: Jag har lämnat in! Tjoho! (första inlämningen av 4 visserligen, but still!)

onsdag 9 september 2015

En kort, inte så jobbig runda

Exakt så skrev hon, min cykelkompis.
Vi har lite olika definitioner, hon och jag, det framgår med tydlighet.
Aj och pust.

Det var ett tag sen jag cyklade, det känner jag i varenda cell av min kropp idag.
Rundan var fin och gick i underbar skog. Solen var på väg ner och det kom lite regnstänk. I öster bjöd himlen på en vacker regnbåge. Det blev en sån där cykeltur som inte bara känns i musklerna utan även i själen.

måndag 7 september 2015

Uteliv


Både lördag och söndag ute i skogen.
I lördags i ösregn. Fullkomligt ösregn.
I söndags lite mer vettigt väder.

Första dagen gick det till och med jäkligt bra också. Kom tvåa i min motionsklass!
Andra dagen lite mer som vanligt, hrmf. Virrade bort en 6 minuter eller så mellan två kontroller. Totalt onödigt kan man tycka.

Men skogen! Det är så jäkla skönt att vara ute i skogen igen, på riktigt. Visst har jag tävlat och tränat i sommar, det har jag ju. Men det har ändå inte varit på riktigt. Jag har hållt igen lite för ryggen.
Nu försöker jag gå för fullt, nästan. Jag vågar använda kroppen och energin för att ta mig fram så fort jag kan. Rent krasst går det kanske inte så mycket fortare, men känslan är helt annorlunda.

Och utomhus - vilken uppfinning! Älskar't!

söndag 30 augusti 2015

Hyfsat back on track

Jag har bestämt mig för att ge min orienteringssvacka sparken. Nu är det dags att damma av skorna och komma igång igen. Ryggen samarbetar nästan mer med mig om jag håller igång, så varför inte springa? Jogga eller tassa ska jag kanske säga. Skit samma, jag är igång! Det är huvudsaken.

I fredag var det Natt-DM i Blekinge. Springa natt, det är nåt helt annat än att springa orientering på dagen.
Allt är för det första i svartvitt, eller i alla fall i nån grågrön färgskala. Pannlampan gör att man ser bra, men inte alls lika långt bort som i dagsljus.
Det är lite läskigt, det kan man inte komma ifrån. Läskigt, men inte FÖR läskigt. Eftersom lampan sitter på huvudet, ser man aldrig mörkret tätt inpå som man gör om lampan hålls i handen.
Men det är helt magiskt! Naturupplevelsen blir mer intensiv. Det blir du och naturen på ett nästan brutalt sätt. Lite singlande snö uppifrån med, så blir man nästan religiös på kuppen.

Nån snö var det absolut inte i fredags, nej. Sprang i knälånga nylonbyxor och kort tunn tävlingströja. Det var varmt trots att jag valde de tunnaste tävlingskläderna.

Valde en Öppen 5. Fegade lite och tänkte att det kunde vara bra med en lite enklare bana.
Men det var ett tag sen jag sprang nattorientering, helt klart. Det är nästan ett år sen. Det märktes.
Virrandet till 2an hade lätt kunnat undvikas om jag hade haft vett att använda mig av kompassen. Halvvägs till 4an blev jag omsprungen av klubbens bästa D14-löpare som hade sällskap av en annan tjej. Det var de sista medtävlande jag såg på en halvtimme. Helt mörkt i skogen.
När jag sakta men säkert virrade mig fram mot 5an såg jag nåt lyse lite längre bort. Pust, då är jag inte helt själv då...
Väl i mål ser jag att det hela hade tagit ungefär så lång tid som jag befarat. Jag fick extermt mycket skogstid för pengarna och kom toksist i min klass. Härlig runda, men min egen orientering får inte riktigt godkänt.

Idag har vi tävlat igen. Sprang en Öppen 5 idag med, mest för att de inte hade nån svårare bana som inte också var längre. Kort men lite lättare, det kändes bra idag.
Nu satt orienteringen mycket bättre, men nånstans vid halva banan tog energin slut. Tvärslut. Huvudvärk och mycket tunga ben. Gick det mesta in till mål. Drog en Resorb och en hel vattenflaska, sen var jag på benen igen.
Så, lite varierat resultat i helgen, men vad gör väl det? Jag är tillbaka i skogen, på riktigt!

onsdag 26 augusti 2015

Man är som man är, tydligen

Inne på bloggen Trend och Träning hittade jag en länk till ett personlighetstest. Ett test där man klassar in människor i 16 olika personlighetstyper. Jag har gjort en större mer omfattande variant av detta testet några gånger innan, så jag tänkte att det kunde ju vara skoj att kolla igen.

Eller nej.
Alltså, det stämmer. Det gör det. Men jag vet inte, jag. Den personlighetstypen jag uppenbarligen faller in under (baserat på minst 4 tester utspritt under 15 år), är ganska ovanlig. Snäll, men lite svår. Både introvert och extrovert, men med mest dragning åt introvert. En sån där som är lite svår att förstå sig på. Tar man sig tid att lära känna en person med den här personlighetstypen, är det inga krusiduller nånstans.
Så ja, det stämmer ju. Jag har ett behov av andra människor och ett behov av ensamhet, men balansakten är lite vinglig.

Här är testet, som är fritt att testa för den som vill.

Update: Ja, och ni tänker helt rätt: va fasen gör hon en massa såna test nu? Hade inte hon en kurs i Photoshop att ta hand om?

söndag 23 augusti 2015

Roadtrip till Götet

En snabb roadtrip till Götet blev det fredag till lördag. Skruttafisan fyller snart tonåring och har hela sommaren tjatat om Liseberg. Sist vi var där var 2009, så hon tyckte det var på tiden.
När vi var i Borås på O-ringen, var det inte alls läge att åka dit, även om vi ju var på armlängds avstånd. Att slåss med miljoner orienterare och till råga på allt även några triljoner Gothia  Cup-spelare var vi inte alls sugna på.
Det tar vi till hösten sa vi tillvarandra, jag och Silverräven.
Min kära kollega på jobbet upplyste mig om att Liseberg stänger på hösten. Oops.

Så, vi klämde in en roadtrip.
Eftersom det skulle tävlas orientering i morse, skulle vi lämna Liseberg runt 18-tiden igår.
Det var så roligt när klockan blev 17.45 så vi dissade logiskt och strategiskt tänkande och stannade kvar tills de stängde kl 23 istället.

Det blev en lång och jobbig körning hem. Trollen sov som grisar i baksätet och vi kämpade med körningen. Strax efter gränsen mellan Småland och Blekinge gav vi upp. Stannade på en skogsväg, fällde ner sätena och somnade bums.
Vaknade två timmar senare och körde sista biten hem. Hemma i säng kl 04.45.

Idag. Ja, gissa. Trötta som jag vet inte vad riktigt. Har legat i hängmattan och slappat.

tisdag 18 augusti 2015

Åhhh, beslutsångesten!

Alltså, jag måste bara prata lite kurs här...
Jag går en distanskurs i Photoshop. Det är hög tid att börja leverera där nu. Kursen läggs obönhörligen ner 1 december eller nåt sånt. Har jag inte lämnat in mina arbetsuppgifter innan 30 september är jag inte garanterad att jag kan bli godkänd.
Hur långt tror ni jag har kommit? Nä, inte så långt. Prokrastinering i sin ädlaste form.
Jag skyller på diverse orsaker, men att skylla ifrån sig gör ingen examen.
Dags att börja ta min tidsnöd på allvar alltså.
Första inlämningsuppgiften ska ske med en egen bild. Före och Efter och en förklaring till vad jag gjort och varför samt lite koppling till litteraturen.
Tjena.
Jag snubblar på det första hindret: att välja bild.
Hur svårt kan det vara?!
Nu har jag nog i alla fall decimerat urvalet till ett tiotal.

Ett höjdartips

Med sommarlovet i backspegeln kan jag konstatera att vi hann med en hel del. Trots vädret, eller förmodligen tack vare vädret.
Jag borde verkligen göra en lista på alla äventyr jag egentligen vill delge er som läser här. I mitt huvud snurrar små idéer till inlägg, men de kommer inte ut. En lista skulle göra det hela lite mer strukturerat och greppbart. Gillar listor. Utan listor kommer jag inte till skott, så enkelt är det.

Men. Inte idag. Jag har en webbkurs att ta tag i. Den har en deadline. Det har ju inte den här bloggen.

Men en litet tips på en trevlig dagsutflykt till Danmark. Åk till Camp Adventure Traetoppbane! Det är galet stort och bra. Det finns banor för tuffa tjejer och killar och det finns för såna som jag och för alla där emellan.
Vi hade testat två andra höghöjdsbanor i södra Sverige, men denna sopade banan totalt.
En timmes bilresa från Kastrup och du är där!

onsdag 12 augusti 2015

Sakta men säkert

Nästa sommar åker vi till Swiss O-week i Engadin/St.Moritz/Diavolezza.
Alltså, det ska bli hur häftigt som helst!  En 6-dagarstävling i alpmiljö. Jag längtar som en tok redan nu.
Men, Alperna är inte platt, det lärde vi ju oss redan i småskolan. Jag gissar att banläggaren inte har några som helst planer på att lägga banor med måttlig kupering.
Det är följaktligen ganska smart att träna i backig miljö. I god tid.
Så, lika bra att börja redan nu.
Idag tog jag första steget mot alptoppen. Ett gäng backintervaller joggandes med stavar.
Det var jobbigt. Det var inte så många intervaller, men det räckte. Sakta men säkert tänker jag träna upp mig inför detta. Bättre skynda långsamt än tvärtom.
Gott så.

Förresten så fyller min lilla mamma 70 år idag! Det firade hon med att stå på händer mot husväggen. Grattis Mamma!


måndag 10 augusti 2015

This too shall pass

Alltså, den här börjajobbaångesten. Den är inte rolig. Jag är ju inte unik på nåt sätt, det är ju en tröst i det hela i alla fall.
Tillåter mig att vara lite slö och dränerad på energi och glädje just nu.
Försöker vara snäll mot mig själv. Förra veckan tolkade jag det som "proppa i mig godis".  Denna veckan har jag kommit på bättre tankar och tog idag en liten tur ut i blåbärsriset.
Ah ja. Det går över, det gör ju det.

söndag 2 augusti 2015

Jahapp

Dags att gå till jobbet igen.
Den här semestern går nog till historien som den snabbaste, kallaste och blåsigaste.
Inte dålig alls egentligen. Men kort.
Fyra veckor är verkligen inte fy skam, men mentalt känns det som två på sin höjd.
I morse när jag låg och mornade mig, kom jag på att jag nog glömde skriva upp mina lösenord. Som konsult har man ju inte bara de till alla nätverk och system hos sin arbetsgivare utan även alla motsvarande hos kunden också.
Hoppla. Det blir nog lattjolajban imorgon.

måndag 27 juli 2015

Eftermiddagsnöje

Lite cykling sådär en måndageftermiddag.
Det är inte så tokigt. Bra regnskydd med tät skog.

Nu en sen lunch och en kopp kaffe.
Semester i sitt esse.

söndag 26 juli 2015

Etapp fem

Sista etappen på O-ringen blev en överraskande sådan.
Eftersom jag sprungit i den skogen tidigare under O-event (som är i november varje år), så förväntade jag mig rejäl kupering. Det var det också - men bara till starten. Väl ute på banan var det mest träsk och rotvältor kändes det som. Visst var det nerför på slutet, rejält nerför, men inte så mycket i övrigt.
Men vägen till starten! Jädra i min lilla växellåda, vilken uppförsbacke.
En asfalterad väg som gick rakt upp för berget. När den tog slut, tog en ännu värre stig vid.
Väl uppe vid start kände jag mig helt färdig.
En kvarts vila och sen jaktstart. En rolig bana om vi då bortser från en av de där rotvältorna som jag snubblade vid. Drog i backen så det tjongade om det. Drog knät i en sten och händerna rakt i den svarta myllan.  När jag kommit i mål insåg jag dessutom att jag slagit i överarmen för min triceps funkade inte så bra. Nu är det dock bättre så det var inte så farligt när allt kom omkring.
Efter att harvat runt uppe på berget bar det av neråt mot Borås Arena där målgången var. En mäktig känsla även om sen inte slår förra årets sista målgång.
Rätt nöjd med min insats under veckan, ryggen mår inte sämre och orienteringen var utmanande, vilket jag gillar. Ju svårare desto bättre.
Nu efter veckan i Borås är vi rätt sega, som förväntat. Vi chillar och njuter av att få diska inomhus och av att ha varmvatten igen.

torsdag 23 juli 2015

Etapp fyra

Skulle aldrig skrivit det där om att det går bättre och bättre...
Idag hade jag inte riktigt rätt fokus. Benen var lite sega till en början och sen började huvudet älta allt som gick småsnett.
Gjorde väl inga stora missar egentligen, mer än ett tidsödande besök i ett djupt kärr. Men alla småmissar tog en evinnerlig tid kändes det som.
Jaja, jag håller ihop i ryggen och springer lite granna i alla fall. Det är värt mycket, bara det!
Barnen springer fort och bra och är överlag nöjda med sina lopp (ja, om vi bortser från idag).

onsdag 22 juli 2015

Bättre å bättre

Det går sakta bättre och bättre etapp för etapp på O-ringen.
På Etapp två var jag trött och hade ingen kraft i benen. Terrängen var lite mer förlåtande så resultatet blev många minuter bättre än etappen innan.
Igår var det vilodag. Vi var tre familjer som i regnet provade Höghöjdsbanan vid djurparken. Ja, inte jag då - jag fotograferade istället.
Idag var det en ganska lärt bana och mycket mjuk mossa att springa/lufsa på. Passade mig väldigt bra och idag hade jag en tid i mål som stämde med mina förväntningar.
Nu blir det efterlängtat kaffe i förtältet.

söndag 19 juli 2015

Etapp 1

Det blev väldigt mycket skog för pengarna på Etapp 1 av O-ringen. Jag, som har noll tidsuppfattning när jag orienterar, kände ute i skogen att "det här tar en evinnerlig tid". Det gjorde det.
Jisses. Ändå gick jag bra, spikade nästan alla. Svår bana och svår terräng, men väldigt roligt! Nu regnar det...

söndag 12 juli 2015

Att skaffa sig jobb

Ibland undrar nog både folk och jag själv hur det står till hos mig och Silverräven. Inte alltid är våra tankegångar raka, uppenbarligen.
Nu har vi gått och köpt oss ett litet projekt. Ett till ska jag väl tillägga.

En liten husvagn. Som om vi inte redan hade en att ta hand om.
Så här tänkte vi: vi köper en skruttig vagn, rustar upp, piffar till och säljer igen.
Under tiden vi äger den kan jag passa på att övningsköra med den, så jag kan ta det där "utökade B", och sen kan köra den andra vagnen.
Win-win liksom.
Nånstans på vägen lovade vi kompisar att de kan få låna den till O-ringen. Det börjar nästa helg. Ett lite oövertänkt men samtidigt smart sätt att få ändan ur (eller i ) vagnen. Igår och idag har vi sanerat/städat/putsat husvagn. Nu är den snart fin i alla fall på insidan.
Har man inte jobb, skaffar man sig, typ.

I övrigt har jag gått 11km till på Blekingeleden ihop med Skruttafis. Vilse gick vi också, där markeringarna lämnar en hel del att önska. Fin skog. Mycket fin skog. Massor med smultron och blåbär som blev mellis på vägen.

fredag 10 juli 2015

Ut ur radioskuggan

Tillbaka hemma igen efter några dagars radioskugga.
Först var vi på Tjoget, som är en stor stafettävling i orientering, som i år gick vid Kosta flygfält i Småland.
Som vanligt inträffade säsongens första värmebölja samma helg och det kändes minsann. Två dygns konstant svett- och klibbkänsla. Varje gång jag såg Skruttafis och Pillerill uppmanade jag till att dricka vatten.
- Drick vatten! Drick vatten! Tjatmamman kände sig som om hon hakat upp sig.
Det lönade sig, för de klarade att springa fort i värmen utan några men. Det fanns andra stackare som inte klarade springa i värme lika bra, och fy vad hemskt att se detta lidande. Folk som raglade fram på upploppet är inte roligt att se.

Efter helgen åkte vi hem och körde ett tvätt-race och packade om inför tävlingar på Österlen.
Tre kvällstävlingar med turistande på dagarna. Ett helt perfekt upplägg!
Lite synd att det var så tätt inpå stafetten, för vi orkade inte helt att turista i den omfattningen vi hade tänkt. Framför allt hann vi inte åka ner till Österlen dagen innan, utan kom fram bara en timme innan första start.
Tävlingen brukar gå i anslutning till campingen och i år bodde vi verkligen nära!

Ena dagen drog Silverräven med barnen och en annan pappa med barn till Tosselilla. Vi två mammor som blev över, liftade med mamma och pappa till Kivik och sen cyklade vi tillbaka.
Det var fullt tillräckligt med 11km cykling i det kvava vädret och efter att ha legat och solat i hamnen några timmar innan. I skogen vid Ravlundafältet hittade vi smultron och det blev ett perfekt mellanmål.
Tävlingarna gick bra för familjen, men barnen hamnade precis nedanför prisgränsen på resultattavlorna. Retligt, men å andra sidan gjorde de stabila och snabba lopp. Konkurrensen är hård, i synnerhet i Skruttafisans klass.
Själv tog jag en öppenbana sista dagen och gick runt, nästan hela. Kunde inte låta bli att jogga lite. Det gick bra och jag är nöjd med placeringen med tanke på min hastighet. Kan man inte springa fort kan man gå rakt tänkte jag, och lekte Linus på Linjen istället. Väl i mål visade GPS-klockan att jag avvikit totalt ca 100m från den tänkta linjen. Det är jag mycket nöjd med.

Nu är vi hemma igen och njuter av ljudet från tvättmaskinen...

onsdag 8 juli 2015

Självdrag

Toalettvagnarna har självdrag kan man säga.
Stafettävling med camping mitt på ett gammalt flygfält, det är en svettig historia. Själv sprang jag inte och tur var väl det. Värme är inte min grej och jag får lätt värmeslag.
Det räckte gott och väl att vara coach. En och en halvtimmes sömn i varm husvagn och sen en ojämn kamp mot knotten som härjade vilt där på natten.