Skatter i skogen

Säga vad man vill om geocaching, men utan den hade vi aldrig fått för oss att svänga av allfartvägen där på väg mellan ärende A och B.

Och hade vi inte svängt av allfartsvägen, hade vi aldrig hittat den underbart fina badplatsen.

Och hade vi inte hittat den underbart fina badplatsen, ja då hade vi absolut aldrig hittat ett verkligt smultronställe. Så många smultron har jag aldrig sett på ett och samma ställe!

Det är inte var dag man äter smultron tills man inte orkar mera.

Tänk vilken ynnest att kunna plocka smultron på strå med sina barn, precis som jag själv gjorde som barn med mina föräldrar...

Lite snett blir inte rätt!

Vissa dagar låter bra i teorin, men i praktiken...

Idag var planen att tillsammans med svåger och kusinerna leta lite skatter, se förra inlägget.

Först öppna förskolan på förmiddagen, sen snabb lunch, ut i skogen och leta efter tre skatter och sen kröna det hela med våfflor. Låter ju som en bra plan, tyckte vi!

Jo tjena...

Allt går bra till skattletningen.

Jag börjar storstilat med att bli lätt irriterad på Skruttafis för småsaker, så jag är lite uppretad när vi möter svåger med barn.

Nåväl, vi traskar ut i skogen till det lokala vattentornet där vi ska leta efter en liten magnetisk skatt. Inte mycket metallsaker där inte. Vi letar och letar. Ingen skatt. Barnen ger upp. Vi tar en livlina och ringer en vän, eller fru tillika syster med tillgång till Internet. Jodå, den ska vara liten och magnetisk. Efter en stund till ger vi upp. Vi tar nästa. När jag ska knappa fram den i min GPS, har Pillerill lyckats radera den, när han lånade den och lekte att det var en Inga (dvs telefon). Suck. Av nån anledning tittar jag inte på svågerns GPS, utan ringer en vän igen. Snälla syrran ger mig nya koordinater och vi ger oss iväg. Hej och hå, över väg, genom gyttjiga traktorspår. Nerför branta bergshällar med barn på axlarna. Kommer fram till nästa skatt. Boklöv och brant backe men ingen skatt. Barnen utan utebyxor kasar ner för backen och leker. Tappar skor och skitar ner vantar. Slåss lite och kinkar ihop. Jag och svåger kinkar ihop men slåss lyckligtvis inte. Hans GPS visar några hundra meter fel. Båda två är ju tävlingsmänniskor, så vi vill inte ge upp. Till slut inser vi faktum, vi hittar inte. Samlar ihop alla barnen och går till den tredje skatten som enligt min GPS ligger 300 meter bort och enligt svågerns bara 220

meter bort.

Smal stig, brant berg och vild å längst ner, idealiskt med 4 barn i åldrarna två till sju. Pillerill har lessnat för länge sen och dessutom tappat bort sin Mimmi (napp). Denna skatten hittar vi i alla fall, men där var inga roliga bytesgrejor. Nähä, nu skiter vi i det här och åker hem och gör våfflor! Jag kör direkt hem, för Pillerill har mer än lessnat nu och jag tänker börja på smeten medan svåger köper grädde, glass och sylt. Väl hemma är blodsockret på golvnivå på samtliga. Det är då jag inte hittar våffeljärnet! Det har vi slängt, kommer jag på efter ett tag. Svågern vänder om i kassan på Konsum bara för att upptäcka att de har sålt slut på alla våffeljärn.

Snälla grannen, vilken ängel, har inte bara ett att låna ut, det är ett dubbeljärn också!

Så det blev rätt bra till slut, vi måfflade våffla, drack kaffe och konstaterade att lite snett blir inte rätt i geocachernas värld!

(Pillerill med GPS runt halsen, eller är det en telefon?)

Att leta skatter

Lovade ju ett inlägg om Geocaching.

Man letar alltså efter skatter med hjälp av en GPS. Skatterna kan vem som vill lägga ut, vart man vill i stort sett. Viktigt är sen att registrera koordinaterna för skatten på Geocaching.com, där man kan registrera sig som medlem. Sen är det fritt fram för andra registrerade medlemmar att försöka hitta skatten och logga att de har hittat den. Oftast ligger skatten i närheten av någon fin plats, något historiskt intressant eller bara på ett ställe man vill delge andra. Skatter finns över hela världen! Vi har letat skatter på exv Fuerteventura, i Danmark, på Österlen och på vägen hem från Skruttafis skola. En del skatter är stora som en BigPack ungefär och vissa är små som filmburkar eller till och med så små som små magneter. En del är lätta, andra får man tänka till ordentligt för att hitta. De som är stora innehåller ofta lite småsaker, som man kan byta sig till genom att lägga dit något annat. Det är ju det här som lockar den kortare delen av vår familj. Att leta brukar vara skoj i ungefär fem minuter. Det här är ett underbart sätt att komma ut i naturen och se saker man annars hade missat! När man åker på semester är det ju ett bra sätt att få sig lite natur, kultur och historia, inte bara shopping och turistfällor.

Så här kan skatten se ut. En loggbok, en penna och lite bytessaker.

Här hittar man mer utförlig information om geocaching.