En välriktad spark

 Det är nog ungefär vad jag behöver just nu- en välriktad spark där bak. 

Viljan finns, men mina egna ambitioner hejdar mig. Lägg till lathet, för jag ska inte skylla allt på ambitionerna, nej latheten tar också över lusten ibland. Jag gör det imorgon. Eller nästa dag igen, kanske. Vips så har det gått en vecka till. Och en till. Och en... ja ni fattar.

Tänkte jag skulle göra en liten sammanfattning av vad som hänt sen sist, men va fan, vad räknas som "sen sist"? Jag börjar gräva där jag står, så får det komma lite pö om pö kanske? 

Förra veckan var vi i fjällen på lite semester, alla fyra. Med Skruttafis på universitetet, Pillerill på gymnasiet, en Silverräv som jobbar och reser mycket - ja då är det inte lätt att klämma in en veckas semester ihop. Men påsken 2024 hittade vi en lucka!  Sagt och gjort vi bokade och var glada. Ungefär samtidigt ramlade jag på skridskoträningen och vred om knät. Menisken fick sig en spricka och jag fick ställa in hela vintersäsongen på skridskor och istället fokusera på gymmet och rehabövningar.  Såååååå många rehabövningar jag har gjort, ni anar inte. Skötte mig till punkt och pricka, vill jag bara påpeka här.

Skidåkningen förra veckan då? Hur gick det? Höll knät? Svaret på det är JA och vilken lättnad. Däremot var resten av kroppen inte alls sugen på skidåkning utan det var mest jobbigt faktiskt. En hel del satt nog mentalt också, men eftersom jag inte riktigt lyssnar på mig själv alltid så protesterade kroppen istället. Eller jag vet inte, men skit gick det i alla fall. Två förmiddagar åkte jag, sen snöade det tredje tillfället in för mig. Avslutade veckan med att hyra skoter en förmiddag istället och det var en riktig höjdare! Det kompenserade väldigt bra för skidåkningen så jag åkte hemåt med en bra känsla i alla fall. På vägen hem drog halva familjen den korta stickan och vaknade tvärförkylda, så denna veckan har jag bara legat i soffan, snorat och glott. Skittråkigt. Lätt stressad över jobbet som bara hopat sig, men jag har verkligen inte orkat. Nu börjar det lätta lite, men segt är det.

Ja, det där var väl ungefär vad som hänt i närtid. När det här snoret har försvunnit och orken återvänt är min ambition att ta fram mina dahlior, räfsa lite höstlöv vid sommarstugan och börja njuta av våren!

Våren är på gång, äntligen!

Mäktigt x 3

Jaja, jag vet kära bloggen, jag har totalt försummat dig ett tag nu.
Men, det är mycket nu. Semester vet du, det hinns inte med så mycket datortid då, tack och lov.

Jo, men vi har ju fått en konfirmationstjej i vår familj, den första att konfirmera sig faktiskt. Vi vuxna gick inte på konfa av olika anledningar, men hon var sugen. Hon har varit tre veckor på läger i Sälen. Tre veckor med konfaundervisning, orientering och fjällmiljö, vem tackar nej till det?
Vi tillbringade nästan en vecka i Dalarna i samband med själva konfirmationen i kyrkan och det var lite stressat men väldigt skoj, men mer om det en annan dag.

Igår, när vi kommit hem igen, hade vi en mäktig dag.
Mäktigt 1.
Sveriges orienteringslandslag tog en överlägsen seger i damstafetten. Mäktigt att leda från start till mål!

Mäktigt 2.
Pillerill och jag paddlade en timme på sup-brädorna nere i Järnavik, som ligger typ mitt i Blekinge. Här var det spegelblankt och vattnet var väldigt klart. Sikten var helt klart ner till flera meters djup och det var nästan så man fick svindel när man tittade ner i vattnet. Ett gäng pensionärer som satt på sin inglasade altan precis vid kanten till havet vinkade glatt och det var liksom bara allmänt trevlig stämning där nere vid campingen. En timme med sinnesro och glada miner och ett alldeles underbart kvällsljus.

Mäktigt 3.
När vi återsamlats med de två andra djupingarna som sprungit en runda, körde vi hemåt. Strax innan vi körde upp på E22an, stod där helt plötsligt ett gigantiskt djur på åkern. Kronhjort gissar vi? Nån gammal vis man i skogen som kommenterar här i bland kanske kan rätta mig om jag har fel?
Men vilka horn! Säkert 1 meter mellan hornspetsarna. Rädd var den inte heller. Tyvärr hade vi inte systemkameran med oss, så bilden blev inte så bra med mobilen. Mäktigt djur!

Ja, sen kan vi ju lägga in en liten slamkrypare som mäktigt 4, även om det bär emot. Men tyvärr var det en mäktig samling fästingar jag sen fick plocka bort från de där två löparna. Tjugotalet på dottern och 5-10 på maken. Äckeldjur.

Tungan i rätt mun...

Alltså just nu... Nu tar jag till den gamla klyschan: det är mycket nu.

Sitter med en megasuperduperfil i Excel och försöker få styr på allt som ska göras från och med nu fram till måndag åttedag.
Det gäller planeringen för vårt SM. Jag ansvarar för alla deltagarkuvert, ledarkuvert, studiebesökskuvert, funktionärsbrickor, våra sociala webbsidor och lite till.
Just det där "lite till" är lite jobbig, det är allt det där som vi inte riktigt har koll på än. Det poppar upp småsaker som ska tas om hand.
Listan börjar bli lång. Det är mycket som kan förberedas, men även en hel del som vi inte vet när det kan göras. Vaga besked från leverantörer är min följeslagare.
Samtidigt, pågår nån form av mail-rally. Det skickas filer fram och tillbaka, för att korrläsa inte bara en gång, utan 2 och 3 och många gånger. Bra, men svårt att hålla koll på.  Jag mailar ut frågor för att dubbelkolla och alltid dyker det upp nån ny frågeställning.
Jaja, jag klagar inte - inte just nu i alla fall. Jag gillar listor och att strukturera och administrera.
Så jag har ett glas rosé bredvid tangentbordet och håller tungan i rätt mun.

Tänk på vilodagen så du helgar den

Är ju ledig på onsdagar numera. Det kan var ett av de bästa valen jag gjort i mitt yrkesliv, faktiskt.
Just att vara hemma mitt i veckan, så smutt!
Jag har två saker som alltid är bokade på denna dagen: lunch med bästa M och sen ett gruppträningspass på bästa gymmet. I övrigt är det fri lek på schemat.
Problemet är att jag tenderar att lägga in så mycket på att "att göra-listan" att jag blir helt förlamad och bara fastnar i soffan. Jag tar varken tag i de där sakerna, eller struntar i dem och istället typ yogar, eller går en runda i skogen - som jag definitivt hade behövt.

Idag bestämde jag mig redan i sängen: idag ska jag först prioritera att bara vara, och sen få lite gjort.
Så jag drog på mig lite kläder och gick sen sonika ut genom dörren. En promenad ner till ån skulle väl kunna funka tänkte jag. En halvtimme bara promenera och sen äta frukost och efter det fixa lite på den där listan.

Hm, det var så skönt i solen, att jag lät bli att tänka på tiden. Den lilla promenaden blev längre och längre och till slut över timmen lång. Helt avslappnad i sinnet när jag väl kom hem. Resten av förmiddagen kunde jag med lugnt sinne beta av flera punkter på listan. Ett genidrag helt enkelt att prioritera upp den mentala vilan.

Även sakta är en rörelse framåt

Den här veckan alltså. Det är mycket nu. Lite klyschigt och nästan ibland trendigt att säga så, eller hur?
Åhhh, jag är så stressad, hörs lite här och var mest hela tiden. Konstigt att vi fortfarande ser det som en positiv grej - att det är lite för mycket för oss. Vi borde ju lärt oss vid det här laget att det inte är nåt åtråvärt - ändå säger vi så?
Jag är verkligen inte bättre än nån annan på den fronten. Det där är en tankevurpa jag ägnar mig åt, tyvärr lite för ofta.
Men.
Denna veckan är det faktiskt så. Det är många, framför allt olika, saker som ska klämmas in samma vecka. Jag blir matt bara av att tänka på att försöka rada upp allt, så jag struntar i det.
Men mycket handlar om att bli klar på kursen i bildbehandling. Vi toppar det med mer konkreta bekymmer som att försöka styra upp att nån rengör en grill som ska ge 250 personer hamburgare, eftersom den som borde göra det uppenbarligen inte vill.

För att inte förgås helt av stressande och förlamande tankar försöker jag med ett nytt grepp. Istället för att kryssa av alla göromål i en aldrig sinande "attgöra-lista", noterar jag helt enkelt istället allt positivt som denna veckan ger.
Åh, herrejeflar, vad det lät snusförnuftigt och präktigt då. Nej, se det inte så. Det här är ett helt nytt grepp för mig, att se längre än till min nästipp. Jag fastnar till 99.9% av fallen till att bara se på listan och aldrig bli nöjd om inte hela listan blir ifylld -vilket den ju aldrig blir. Attgöra-listor är ju av naturen oändliga.
Nej, ett litet försök från min sida bara. Ingen lista, allt står ju redan i kalendern.
Men en mental liten klapp på axeln för allt slit denna veckan som ger skörd antingen direkt eller längre fram.
Exempel:
Tandläkarbesöket snortidigt  i morse gav mig ett år till nästa besök och ett kvitto på att tänderna är bra.
Två blodprov (och två misslyckade stick) och en timmes träning i hällregn ger forskningen lite mer underlag för att förstå hur miljögiftet PFAS bryts ner i kroppen.
En dags kompledigt gav mer pluggtid i förhållande till vad det kostade på kompsaldot och förde mig närmare mitt godkända resultat på kursen.
Några timmars googlande och många telefonsamtal ger en fin vecka i fjällen i vinter.

Jaja, för att uppväga all denna positivism kan jag meddela att jag lärt mig att om det tar emot när man klipper i papper nära fingrarna - då ska man INTE fortsätta klippa. Men, men, det är ganska fint med Muminplåster på långfingret.

Träning och svampplockning i det fina vädret? Städat hem? Schysst mathållning? Det får vänta till en annan vecka det.

Komma ikapp

Har haft en hel del på "Att-göra-listan" som varit ganska akut. Såna där jobbiga saker som kräver lite extra. Fylla i några papper som kräver att jag först kollar upp lite saker på jobbet, vilket inte går för att systemet på jobbet inte gillar att jag kollar från min hemdator. Så då får jag först maila administratören och be om hjälp och sen fylla i.
Nåt papper som ska kompletteras en redan sen ansökan, vilket först kräver att jag köper nya bläckpatroner till vår värdelösa skrivare och sen kopierar och letar fram kuvert och adress och frimärken osv.
Skicka tillbaka artiklar jag beställt, vilket kräver att jag letar fram ersättningsartiklar och letar upp returpåsen och byter tejprullen osv.
Ringa det där samtalet jag dragit på hur jäkla länge som helst. Det där samtalet som gör att jag kanske kan komma vidare i mina funderingar på att vidareutbilda mig till nåt helt annat än det jag gör idag.

Vilken tyngd som lyfts från mina axlar idag! Är inte på något sätt klar med listan, men den känns betydligt mer hanterbar och mindre stressande nu.
Tack till mig själv!

Planering

Efter en tids avkoppling från vardagen var det så måndag igen.
En välplanerad fylld vecka skulle starta.
Det gjorde den, som alla andra måndagar. Sen började det plinga i telefonen. Först blev ett utvecklingssamtal inställt.
Sen plingade det igen. En kompis som ville promenera. Nix, det hinner inte jag, men jag kan på onsdag blev mitt svar.
Sen åkte jag till det inbokade mötet med syokonsulenten. Dit kom jag i tid, men inte hon. Vabb tydligen och det hon glömde meddela mig. Hmf, sånt gillar vi inte tidigt på måndagmorgonen.
Hem igen och konstaterade muttrande att den där promenaden visst hade funkat. Nåväl, onsdag blir ju bra det med.
Då ringer mobilen och en röst i andra änden ger mig jobb i två veckor med start imorgon, helst idag.
Jaha, bara att ta fram den där välplanerade veckan och planera om den.
Besök på skolan för att äska fritidstid.  Läsa in mig på diverse dokument. Leta fram ett gammalt passerkort som kommer till heders igen. Tvätta några tvättar till av det där berget i tvättstugan. Lyssna lite på det oroväckande ljudet från tvättmaskinen.
Dricka lite te. Titta lite på kalendern och förundras över hur allt ändrar sig. Tur jag sen länge lärt mig att skriva med blyerts.

Ni då?

Bra start på Påsken!

Startade långfredagen på samma sätt som jag startar alla mina morgonar sen en tid tillbaka. Min gröna smoothie är sannerligen en drog jag inte har några planer på att sluta med.

I morgon är det dags för orienteringstävling i Tuthult, hahaha vilket härligt byanamn! Ska springa tävlingsklass långdistans så nästan 5 km. Så här sitter jag med lite lätt ångest och försöker stärka mig i både kropp och själ. Dricker vatten och intalar mig själv att det kommer gå bra.
Resten av påsken kommer att tillbringas på följande sätt: lite svärmorsbesök, lite trädgård, lite besök hos kompisar, lite orienteringstävling till och sist lite firande av min födelsedag i efterskott.
Hur ska ni fira påsk?

Glad Påsk på er!!

Got the Starbucks t-shirt

När man läst en timme eller två. När man ligger i sängen och vrider på sig både en och två och sjuttioåtta gånger. När man ligger och lyssnar på vinden utanför. När man sen märker att den mojnar, och att det sen börjar blåsa igen. När man hör tidningsbudet köra runt i kvarteret och lämna tidningar. När man går upp och kissar. När man i tankarna konstruerar en väggfast förvaring i klädkammaren. När man hör fåglarna vakna igen. När man tvingar maken att berätta allt han kan om högspänningskablar.

Då blir man inte alls förvånad på morgonen när man läser på innehållsförteckningen: högt koffeininnehåll.

Vet det redan.
Been there, done that, got the f**king Starbucks t-shirt.

Ungt blod

Youngblood för mig är en lågbudgetfilm från 1980-talet med en ung Rob Lowe i huvudrollen. Då, när man själv var i samma ålder som den för filmen tänkta målgruppen, ja då var ju filmen helt "awesome".

Nu när man tittar på den och med råge har halkat ur målgruppen, ja då ser man att kvaliteten kanske inte riktigt når upp till awesome.

Jag drar inga som helst paralleller med dagens första tävlingsbidrag i Melodifestivalen, åh nej.