måndag 31 augusti 2009

Mörker

Ute på powerwalk med kompis J, som vanligt på måndagar. Värst vad mörkt det börjar bli, idag var det reflexväst på. Nu går det snabbt. En blinkning eller två, sen sitter man där framför Kalle Anka, äter Aladdinpraliner och undrar vart hösten tog vägen.

Positiv? Det är mitt mellannamn ;-)

söndag 30 augusti 2009

Vilodag

Söndag är vilodag. Bäst att helga den, tycker jag.
Föräldrargruppsträff med fika i kubik. Det blir bra.

Vad ska ni andra göra?

Positivt tänkande


Så här i slutet av augusti, när semesterminnena kommer i små vita fönsterkuvert...

... ja, då har man ju inte roligare än vad man gör sig.

lördag 29 augusti 2009

Lördagsmys och smart Pillerill

Barnen och maken sitter i soffan och tittar på Melodifestivalen på DVD.
Barnen har varsin skål med popcorn i knät. Allt är som vanligt i mellanmjölkens land, med andra ord.
Skruttafis går ut i köket för att hämta dricka.
Med blixtens hastighet tar Pillerill tre stora nävar med popcorn från Skruttafis skål och lägger i sin egen, med kommentaren: - Meja, meja! (mera, mera)
Alltså, detta väcker två frågor hos mig:
1. Vem brås Pillerill på, mig eller maken? Måste vara maken, eller vad tror ni?
2. Vad gör jag här framför datorn, när jag kan måffla popcorn med min underbara familj och helt ogenerat skråla till schlagerlåtar?

Tjingeling!

På andra sidan

Som JoSe påpekade, så är det numera 364 dagar kvar till nästa Skruttafiskalas. Vi tackar!
Nädå, det var ett helt OK kalas, det märks att de blir större, barnen.

Fiskdamm är ju hopplöst ute nu, det är ju för bebisar tydligen, så vi klurade ut lite lekar.
Det blev en "tävling" med två lag, fast utan tävling mellan lagen.
De fick tre uppdrag och när de klarat ett uppdrag fick en lapp med en tredjedel av ett ord. När de fått alla tre lapparna och klistrat ihop ordet på rätt sätt, var det lätt att sen hitta skatten, dvs godispåsarna.

Tävling 1. Ett A4-papper med åtta färger på. Uppdraget var att hitta en sak i varje färg. På ledtrådslappen stod det "STL".
Tävling 2. Kasta äpplen i en hink. Tio äpplen gav ledtrådslapp med "ÅDA".
Tävling 3. På golvet under en handduk låg 12 saker. De fick titta på sakerna i 5 sekunder, därefter lades handduken på igen. De skulle tillsammans minnas 6 av sakerna för att få ledtrådslapp med "PO".

Var var skatten?
Easy-peasy eller hur? Vi hade räknat med att leken åtminstone skulle ta 25-30 minuter. Det tog 10 minuter. Max.
Hrm, vi hänger inte riktigt med i deras utveckling tror jag...

Mobiliserar

Läget just nu:
Samlar mod. Djupandas. Tar på rustningen. Letar efter hjälmen.

Läget om tre timmar:
Barnkalas

fredag 28 augusti 2009

I nöd och lust

Häromdagen firade vi 8 år som gifta. Nåväl, fira var ju att ta i, vi sa grattis och pussades lite. Som sagt, det där med romantik...

Hemliga damen firar 5 år som gift med sin gubbe idag. Deras präst sa kloka ord om att "fortsätta välja varandra".
Vår underbara präst Tua, betonade i sin tur att man inte lovar ATT älska varandra i nöd och lust, utan att VILJA älska varandra i nöd och lust.

Kloka ord från våra respektive präster som tål att tänkas på, när vardagen kryper innanför skinnet.

torsdag 27 augusti 2009

Suck

Den här låten av Pink nynnar jag ofta på:

I'm a hazard to myself
Don't let me get me
I'm my own worst enemy
It's bad when you annoy yourself
So irritating

Jag motarbetar mig själv, hela tiden.

Sätter ett mål: jag måste bli piggare på morgonen, ikväll ska jag lägga mig tidigare.
Sviker mig själv: stannar som vanligt uppe till efter elva, krälar upp ur sängen efter en timmes snoozande morgonen efter, sen som vanligt till jobbet.

Sätter ett annat mål: jag ska sluta dricka kaffe för att slippa vara kass i magen.
Sviker mig själv: först bara smuttar på makens kopp, sen en halv kopp, till slut kilar jag stadigt med kaffemaskinen på jobbet.

Sätter konstant nya mål: idag ska jag inte äta nåt onyttigt.
Sviker mig själv every day: men titta här - lite kladdkaka kvar i kylen! En timme senare efter att bannat mig själv åker jag till kompisen på fika, gissa resultatet.

F-n, jag behöver hela tiden försvara mig mot mig själv.
Jag behöver gå en kurs - i självförsvar.

Vad gör man inte för barnen?

Idag är det onekligen en liten vemodig dag.
Jag har precis avslutat ett samtal med min chef, där jag ändrat mina arbetstider igen.
Mina lediga måndagar är till ända. Tyvärr, men vad gör man inte för sina barn?

Skruttafis har länge klagat på att hon inte vill vara på fritids så länge på eftermiddagarna, med motiveringen att det inte händer NÅNTING där efter kl 15. Det är ju sant, de kan ju inte hitta på utflykter etc efter det klockslaget eftersom det hela tiden kommer föräldrar och hämtar barn. Så de sista två timmarna får barnen mest rita, pussla, leka själva, spela spel.
Vid fem hämtar antingen jag eller maken och efter det hämtas Pillerill på dagis på andra sidan samhället. Två aptrötta små barn kommer hem med en lika aptrött mamma och på 45 minuter ska det fixas mat och ätas innan Bolibompa. Några sportaktiviteter för barnen är det inte tal om, de flesta startar ju redan kl 17.
Så, för att få lite mer avstressade vardagar med tillhörande piggare barn, har jag fått dra in den lediga dagen och jobba lite mindre varje dag istället. Blä. Det blir säkert kanonbra med tiden, men just nu känns det lite vemodigt.

onsdag 26 augusti 2009

Åtta år, en dag

I går hade vi bröllopsdag. Det glömde vi väl inte helt detta året, men nästan. Vi är så romantiska av oss.

Men bara för att jag glömmer bort det, betyder det ju inte att jag inte bryr mig. Det gör jag - alla dagar, inte bara på bröllopsdagen. Ässlar dig, maken!

tisdag 25 augusti 2009

Snart, snart

Snart, snart är jag stor nog att åka. Nästa år kanske...

måndag 24 augusti 2009

Motpol

När jag tycker nåt är jobbigt, då tänker jag numera på sommarjobbaren i Håverud. Hon vevade upp en hel j-kla järnvägsbro - för hand! Varje gång det kom en segelbåt i kanalen. Varje gång.
Nej, Nipe, du har det inte jobbigt på jobbet. Tänk om, tänk rätt.

söndag 23 augusti 2009

Dagens vill-ha

Om tre veckor ska vi på bröllop. Med klädkod Kostym, vad det nu innebär.
Den här klänningen från Odd Molly vill jag ha.
(jag tränar hårt just nu på att komma ifrån svart top och jeans, som varit min ständiga klädsel sen jag fick Pillerill)

Jahapp, klänningen ja. Nu måste jag bara:
a) hitta en bank med avskilt läge
b) gå ner tio kilo på tre veckor

Tips nån?

lördag 22 augusti 2009

Dagens övning

Dagens övning idag bestod av möhippa för blivande svägerskan. Ridning på islandshäst. Vi var lovade 1 timmes ridning, men det blev nästan 2 innan vi med ömmande rumpor och krumma ben satt av.
Jag åkte hem i kvällningen för att lösa av barnvakten, så till skillnad från de andra i möhippegänget, kommer jag ha ont kroppen i morgon men inte i knoppen.

fredag 21 augusti 2009

Om att göra slut

För ungefär ett år sen gjorde jag slut. Avslutade en relation som bara tryckte ner mig i skorna.
Gjorde slut på en relation till förmån för en ny.

Jag pratar om min frisör.

Min exfrisör gjorde inget annat än att klaga på mig. Varje gång jag var där klagade hon på mitt hår, på hur jag skötte det, på de produkter jag använde, på hur jag hade det uppsatt, på ALLT.
Hon gjorde sig lustig över att jag alltid blundar hos frissan. Jag förklarade mer än en gång att det berodde dels på att det är olustigt att titta mig i spegeln utan glasögon och dels för att det är skönt att efter en arbetsdag bara sitta i lugn och ro och blunda.
Några månader innan jag slutade gå dit fick hon en kompanjon som hon utan att fråga började boka in mig hos. Denna nya tjej ärvde traditionen att håna mig för blundandet och var dessutom i mitt tycke ganska slarvig på att klippa.

Jaha, och? Varför slutade jag inte tidigare då? Det är ju bara att byta, som maken sa massor med gånger.
Men, jag är ju kvinna, ingen maskin. Vi är ju såna eller hur? Vi ska älta och fundera och skämmas lite för att vi värnar om oss själva. Man vill ju inte göra frisören lessen om man slutar. Hur knäppt tänkt är inte det? Hon gjorde ju mig lessen varje gång jag var där.

Till slut tog jag mod till mig och dumpade henne.
Bokade helt sonika av min förestående klipptid och ringde till ett annat ställe. Nåväl, inte helt sonika, min kära vän och kollega Malin hejade på mig från andra sidan bordet (läs: sparkade mig i arslet).

Så sen ett år tillbaka går jag till världens bästa frisör (i alla fall för mig). Varje gång jag kommer får jag sitta i en massagestol och få håret tvättat och hårbotten masserat. Hon klipper bra, pratar lagom mycket, klagar inte nånting, stylar håret väldigt fint och framförallt så är hon väldigt tålmodig med att jag glömmer tiden ibland.

Ibland är det väldigt lite som behövs för vardagslycka!

onsdag 19 augusti 2009

Skogsbravader

Idag har jag varit ute och gått i skogen med promenadkompis J. Sist vi gick i skogen gick det så här...
En succé värd att upprepas tydligen. Idag gick vi i skogarna runt kompisens mormors hus, tillika skogen i närheten av skidspåren jag brukar hasa mig runt på vintern.
Det borde ju borga för att vi hade full koll, eller?
Haha, ibland funkar inte riktigt min kompis minne och min inbyggda kompass hade nog fortfarande semester.
Efter en stunds promenad kom vi att korsa 10km-spåret, fast baklänges. Det är ingen smart kombination att gå en motionsslinga åt fel håll, med vetskapen om att det är ungefär 6 år sen nån oss bevistade den sist. Men vi är ju stöddiga flickor vi, så vi tänkte att det är väl en baggis att gå där, vi hittar väl.
Vad de små söta stöddiga flickorna glömde att tänka på var att det är lätt att missa bakvända spårmarkeringar när man pladdrar oavbrutet om ditten och datten.

tisdag 18 augusti 2009

Övning i positivt tänkande

Tänk följande:
Om man nu får för sig att steka lite kycklingdelar i ugnen sent en tisdagskväll
och man sen pratar lite i telefon
och man hör äggklockan pipa i köket, men fortsätter prata en stund
och man därefter sammanfattar samtalet för maken
och man sen låter samtalet glida över i annat ämne
och man därefter går igenom köket på väg till toan
och man då blir uppriktigt förvånad av att hitta kycklingdelar i ugnen.

Då kan man alltid tänka så här:
vilken tur, nu behöver jag ju inte skära i dem för att se om de är rosa i mitten
och nu finns det ingen risk att jag äter upp det kolesterolfyllda skinnet.

Sensmoralen i detta: det går alltid två uppsidor på en nersida.

måndag 17 augusti 2009

Smått irriterad

Just nu har vi problem med felen, oj förlåt, jag menar ju elen.
Gammalt hus som blivit ombyggt, tillbyggt och kopplats samman med uthus på korsen och tvärsen, det ger en intressant kopplingshärva i elskåpen.
Vi har i varje renoveringsprojekt hittat el-lösningar av det mindre lyckade slaget. Man har ibland blivit riktigt mörkrädd.
I vår källare som vi nu renoverar ska det med tiden stå en kyl och en frys, som vi fått av snälla släktingar. Just för tillfället står dessa i förrådet, för att inte vara i vägen i garaget. Vi lever i ett avancerat 15-spel, haha.

I vilket fall som helst, kompis A ringde idag och undrade om vi hade plats i frysen, de behövde frosta av sin. Jamenvisst, vi kan ju alltid koppla in extrafrysen i förrådet där den temporärt står, där finns ju el.
Så bra det gick då. Hon tömmer sin frys och åker hem till oss för att lägga i vår, som jag satt igång tidigare idag.
Kolmörkt i förrådet. En säkring som gått. Men va f-n nu då! Vi sätter i en ny säkring, men den går med en gång. Till slut inser vi att felet beror på att frysens kompressor gått sönder när vi transporterat den mellan släktingarna och vår hem.
Ingen extrafrys alltså. Så j-kla typiskt. Där rök drömmen om stor-bak och blåbärspajer.
Stackars kompis A fick huxflux åka ner till våra gemensamma vänner och försöka klämma in maten där istället.

Men vad har då en kaputt frys med vårt elsystem att göra? Tja, inte mycket egentligen, förutom att när maken grejar med säkringarna, inser han att det går för många sladdar från just den säkringen, än vad elschemat säger. En tråd som vi inte vet vart den tar vägen. Been there, done that. Man måste tydligen ha lite spänning i livet, ohm och ohm igen...Som sagt, vi har problem med felen, el-felen.

söndag 16 augusti 2009

Ljudtapet i dublett

Skruttafis leker idag med P, en relativt ny bekantskap i grannskapet. En förtjusande go' kille som klickade direkt med henne.
Vår Skruttafis är inte direkt känd för sin tystlåtenhet eller sin blygsel om vi säger så, men jag tror att hon mött, om inte sin överman så åtminstone, sin jämlike.
Efter att lunchat med Piff och Puff, är det inte utan att jag nöjt drar på mig hörselskydden för att gå ut och klippa häcken.

Smitare Samsung

Min förra mobil har en speciell feature. Den har fötter. Kanske inte den bästa feature som Samsung kunde ha kommit på, i alla fall inte i kombination med rymningsbenägenhet.
Den försvinner titt som tätt och hittas efter ett tag på de mest knepiga ställen.
Nu har den varit på rymmen sen tidigt i vintras tror jag. Döm om min förvåning när den dök upp i morse, inkilad mellan Skruttafis madrass och sängstommen.
Undrar vad den gjorde där? Det verkar ju inte direkt vara nåt hippt ställe av sällskapet att döma. Dammråttor är väl inte kända för sina vilda partyn direkt?

lördag 15 augusti 2009

Tacksam för regn

Första veckan på jobbet avklarad. Tungt värre, av olika anledningar.
En kombination av både för lite och för mycket att göra, är en knepig balansgång för hjärnan.
I går kväll sen ankomst till kräftfesten. Sen ankomst hem till sängen förvandlade morgonen idag till sen förmiddag.
Frukost vid lunchtid, förvandlade elvakaffet till nästan-hela-eftermiddagen-kaffe, med missad möjlighet att bevista militära sjöfarkoster som länge kittlat min nyfikenhet.
Hrm, jag borde kanske vara trött, sur, sliten och ovanpå det ilsken över regnet?
Jag borde det, rimligen.
Men idag är hjärnan för trög även för det.
Jag nöjer mig gladeligen med att tacka regnet för att jag med gott samvete kan sitta inne och uggla. Slöläsa bloggar, gosa med barnen och in i det längsta dra mig för att cykla till Konsum för att inhandla kvällsmaten.
Tack regnet, jag behövde visst dig idag.

(och ta mig tusan, jag tror faktiskt att jag behöver en liten kall öl också)

onsdag 12 augusti 2009

Lilla mormor fyller år.

Lilla mormor fyller år. Pärontårta på altanen under päronträdet, det är inte helt fel en onsdagskväll.

tisdag 11 augusti 2009

måndag 10 augusti 2009

Kramats

Idag har jag verkligen kramat ur det sista av semestern. Åkt båt, lunchat med goda vänner, lekt i lekparken, fikat hos hemkommen vän och kollega (jippie Malin, du är tillbaka), klippt gräs och ansat två buskar.
Pust.
Nu är jag redo för hösten på kontoret.

Eller, vänta lite nu. Vad då redo? Vem f-n försöker jag lura egentligen?
Snälla, ge mig fem veckor till!

söndag 9 augusti 2009

Snart dags

Semestern sista låga fladdrar betänkligt. Egentligen är den redan slut, det är ju faktiskt bara helg just nu.
Just nu är jag mig själv evigt tacksam för att jag valt att gå ner i tid. Att vara ledig på just måndagar är ett smart drag, i synnerhet just nu!

onsdag 5 augusti 2009

Månskensdopp

En attans fin måne lyste upp vårt kvällsdopp i kväll. Barnen hos farmor, maken hemma igen. Dimma på vägen till havet. Totalt bleke och vi var garanterat ensamma att tycka dopp var en bra idé.
Låter romantiskt?
Tja, skitkallt i vattnet såväl som i luften, tog väl bort en del av tjusningen. Men varför klaga?

Ensam hemma

Maken och barnen utflugna. Ensam hemma i huset. Mörkrädd. Rädd för inbrott. Gissa hur mycket jag sov i natt? Försökte lugna ner mig lite med att läsa lite. Det kan ju kanske vara en bra idé, om man inte väljer mordgåta av Mari Jungstedt. Ibland är jag en smart kvinna. Ibland.
Kl 03 var boken slut, då var det istället varmt i sovrummet och kissenödigt. Vågade varken öppna fönstret eller gå på toa. Vaknade kl 10.25.

Nåt säger mig att jag måste jobba lite på den här rädslan.

tisdag 4 augusti 2009

Jag är en stor pojke nu, del tre

Sen nån timme tillbaka har Pillerill ingen blöja, utan kalsonger. Inte helt frivilligt kanske, pojken "vill inte bliva stur", på just den fronten. Resultatet so far, är lite påfyllning i tvättkorgen...
Skam den som ger sig, vi testar lite till.

måndag 3 augusti 2009

Å nu kanonen.

Å nu kanonen.

Update: Ursäka bildkvalitetet och lutningen. Mobilfilmat och MMS-bloggat...

Kvällsdopp.

Kvällsdopp. Skruttafis ger er kokosnötbananen. Man hoppar i som en kokosnöt och kommer upp som en banan.

Det är måndag

Hur svårt kan det vara? Tre gånger försökter jag lämna in mina byxor till handarbetsaffären som skulle byta dragkedja. Två av de gångerna var det måndag. De har stängt på måndagar.
Tredje gången hade de semester på grund av marknad i stan.
Nu har jag försökt hämta ut byxorna. I dag var andra gången jag försökte. Vilken dag är det idag då? Det kom jag på ungefär tre meter från affären...

Det går bra idag. Riktigt bra. Köpte en ny bestickkorg till diskmaskinen. Det var inte billigt. Efter detta gick jag till leksaksaffären för att köpa ett nytt pooltäcke. Det var inte heller billigt. Vidare har jag letat mig fördärvad efter ett litet sketet batteri till min stegräknare. När jag hittade det och slängt det gamla, visade det sig att det var det jag slängde som var det nya och inte tvärtom. Sen konstaterade jag att makens stegräknare som legat oanvänd i klädkammaren i ett år, numera är spårlöst borta.
Om jag skulle ge mig på att sy lite, eller banta eller nåt annat som kan trigga mitt strålande humör ytterligare??

lördag 1 augusti 2009

Första augusti

I flera dagar har jag tänkt på den första augusti. Dagen då jag ska byta livsföring. En livsföring som inkluderar mer motion och som exkluderar socker och fett i kombination.

Japp, sen råkar jag titta fel i kalendern! Det är så typiskt mig. Den första augusti är ju inte idag, utan i morgon. Eller möjligtvis på måndag ;-)

Man undrar ju...

Förutom att ta hand om en liten kräksjuk Pillerill, har senaste dagarna gått i hemmapysslets tecken. En gräsmatta lika hög som bred kräver sin åkgräsklippare. Slutsats man kan dra av denna aktivitet är att om man kör lite för nära staketet med klipparen och samtidigt ondgör sig över kommunen som tydligen inte längre klipper gräset på andra sidan - ja, då blir det lätt en deformation på klipparen. Men en staketkrocksbenägen fru, finner lätt lösning i att gifta sig med en händig karl, som tillfället till ära får leka plåtslagare. Tyvärr var han inte lika bra på att fixa till bulan i huvudet jag fick av att bara komma ihåg att ducka för lekstugans ena vindskiva.

Mellan gräsklipparvarven har frun även med förundran betraktat tvättberget som skapats av 17 dagars roliga äventyr i valda delar av Svea rike.
Om det skulle vara proportionerligt detta, borde vi vara minst dubbelt så många i vår familj. Märkligt? Eller är det helt enkelt så att nån annan lagt in sin smutstvätt i vår tvättstuga?