Efter tävlingarna i Brösarp var vi bara hemma och vände. Tvättade alla OL-kläder, packade om husvagnen och drog iväg till O-ringen i Kristianstad.
O-ringen var en svettig historia. Till råga på allt vaknade jag dagen innan första etappen och var förkyld. Inte mycket - men tillräckligt för att känna att det nog var klokast att inte gå för fullt ute i skogen. Etapp 4 gick jag runt, joggade nog max 300m.
Veckan var underbar på alla sätt och vis, men den handlade mycket om att bara klara av dagen. Fullt fokus på vattenintaget, saltintaget och matintaget, typ.
Jag har väldigt svårt med värme och får ofta värmeslag - men i år klarade jag mig! Är väldigt nöjd med detta faktiskt, även om det väl förmodligen berodde på att jag pga förkylningen tog det lugnt i skogen.
Nu går tvättmaskinen varm här hemma och snart ska jag sätta mig och ladda in familjens GPS-rutter. Framför allt är jag väldigt nyfiken på hur vi irrade runt på etapp 3 i Friseboda...
söndag 27 juli 2014
fredag 18 juli 2014
Så försmädligt x 2
Tävlade i Brösarp i veckan. Tre etapper, en varje kväll. Ett perfekt upplägg - man turistar på dagarna och tävlar på kvällarna. Lägg därtill en camping med vattentoa! Inte helt vanligt på en orienteringstävling, så det känns verkligen lyxigt.
I måndags hällregnade det innan loppet, under loppet och efter. Inte helt lätt att duscha utomhus i hällregn. Jo, duscha är enkelt, men torka sig är värre.
Måndagsetappen var lite irriterande. Några svåra kontroller i svårläst skog. Här kryllade det av löpare som irrade omkring. Barnen hade väldigt svåra banor och det är ju lite synd. Tanken är ju inte att avskräcka de så liven...
För min egen del då... tja, den där andra kontrollen tog väl i runda slängar 10 minuter extra och kostade mig ett femtontal placeringar.
Andra etappen: Här gick det bättre! Vis av gårdagen, tog jag omvägen och sprang mer på stigar än första dagen. Hittade kontrollerna lättare, men hade en orkesdipp mellan 5an och 6an, trodde aldrig jag skulle komma upp till sommarstugorna.
Nöjd med insatsen.
Tredje etappen: Ute på backarna norr om Brösarp. Varmt, backigt och sketajobbigt. Tyckte annars att det gick hyfsat bra ändå. Sprang bra till kontrollerna tills jag kom halvvägs mot 10an, här började jag tappa fokus på grund av tröttheten. Ett rejält segt vägval fram till 11an, helt onödigt.
Kommer i mål och stämplat ut: Ej godkänd!!?
WTF!?
Du har inte stämplat nummer 8 säger killen i luckan. Kollar på kartan och inser att nä, den har jag inte ens sett. Jag såg bara att där var en övergång som jag skulle passera. Att där var en röd ring runt övergången - det missade jag fullständigt. Reagerade inte heller på att jag tog 7an och sen 9an.
Så försmädligt.
Efter målgång möter jag min far som sprungit samma bana. Han slog mig med några minuter. Så försmädligt igen.
Turistandet då? Jodå, det var trevligt. Kiviks Musteri ena dagen och Kiviks marknad den andra. Hann inte med så mycket annat, eftersom vi var sena i säng och följaktligen sena upp på förmiddagarna.
I måndags hällregnade det innan loppet, under loppet och efter. Inte helt lätt att duscha utomhus i hällregn. Jo, duscha är enkelt, men torka sig är värre.
Måndagsetappen var lite irriterande. Några svåra kontroller i svårläst skog. Här kryllade det av löpare som irrade omkring. Barnen hade väldigt svåra banor och det är ju lite synd. Tanken är ju inte att avskräcka de så liven...
För min egen del då... tja, den där andra kontrollen tog väl i runda slängar 10 minuter extra och kostade mig ett femtontal placeringar.
Andra etappen: Här gick det bättre! Vis av gårdagen, tog jag omvägen och sprang mer på stigar än första dagen. Hittade kontrollerna lättare, men hade en orkesdipp mellan 5an och 6an, trodde aldrig jag skulle komma upp till sommarstugorna.
Nöjd med insatsen.
Tredje etappen: Ute på backarna norr om Brösarp. Varmt, backigt och sketajobbigt. Tyckte annars att det gick hyfsat bra ändå. Sprang bra till kontrollerna tills jag kom halvvägs mot 10an, här började jag tappa fokus på grund av tröttheten. Ett rejält segt vägval fram till 11an, helt onödigt.
Kommer i mål och stämplat ut: Ej godkänd!!?
WTF!?
Du har inte stämplat nummer 8 säger killen i luckan. Kollar på kartan och inser att nä, den har jag inte ens sett. Jag såg bara att där var en övergång som jag skulle passera. Att där var en röd ring runt övergången - det missade jag fullständigt. Reagerade inte heller på att jag tog 7an och sen 9an.
Så försmädligt.
Efter målgång möter jag min far som sprungit samma bana. Han slog mig med några minuter. Så försmädligt igen.
Turistandet då? Jodå, det var trevligt. Kiviks Musteri ena dagen och Kiviks marknad den andra. Hann inte med så mycket annat, eftersom vi var sena i säng och följaktligen sena upp på förmiddagarna.
söndag 13 juli 2014
Lite senare än planerat kanske
Vi målade om huset år 2008. Eller rättare sagt, en målarfirma gjorde det. Småbarn och lite för lite semester att ta ut gjorde att vi tog det svidande men mycket kloka beslutet att leja bort jobbet.
Däremot sa vi att insidan av den inglasade altanen skulle vi måla själva. Målarna skrattade och sa skämtsamt att "det kommer ni aldrig att göra".
Jodå sa vi, det kommer vi. Kanske inte i år men snart.
"Snart" var visst 6 år senare.
Efter mycket velande hit och dit om huruvida det skulle vara gul färg som resten av huset, eller vit, så bestämde vi oss för vit.
Denna första gemensamma semesterveckan blev det så av.
Pust, det var varmt att måla. Det blåste kraftigt, så vi var tvungna att stänga glaspartierna, så det blev som en bastu där inne när vi målade.
Är väldigt nöjd med resultatet - det blev ett helt annat rum med den vita färgen istället för den gula.
Däremot sa vi att insidan av den inglasade altanen skulle vi måla själva. Målarna skrattade och sa skämtsamt att "det kommer ni aldrig att göra".
Jodå sa vi, det kommer vi. Kanske inte i år men snart.
"Snart" var visst 6 år senare.
Efter mycket velande hit och dit om huruvida det skulle vara gul färg som resten av huset, eller vit, så bestämde vi oss för vit.
Denna första gemensamma semesterveckan blev det så av.
Pust, det var varmt att måla. Det blåste kraftigt, så vi var tvungna att stänga glaspartierna, så det blev som en bastu där inne när vi målade.
Är väldigt nöjd med resultatet - det blev ett helt annat rum med den vita färgen istället för den gula.
lördag 12 juli 2014
En helt annan känsla
Förra helgen sprang jag Tjoget. För den oinvigde så är det en stor 20-manna stafett i orientering, som alltid går i trakten av Emmaboda-Lessebo i Småland.
I år var det strax utanför Emmaboda, med arena i Rasslebygd, där Emmabodafestivalen brukar vara.
Vi åkte dit, tillsammans med några andra familjer från klubben, redan på fredagen - precis som förra året. Vi hade en väldigt trevlig grillkväll tillsammans - precis som förra året. Vädret var kanon - precis som förra året.
Men där slutar alla likheter.
Så här hade jag det förra året, ingen rolig historia. Det jag inte skrev nåt om då, var att jag även var en smula (läs väldigt) missnöjd med vår klubbs insatser när det gäller organisation och gemenskap. Det kändes som om vi var 60 personer som sprang varsin individuell tävling och inte 60 personer som uppdelat i tre lag tävlade ihop.
På vägen hem förra året bestämde jag mig för att så här får det inte vara detta året. Jag dryftade mitt missnöje för några andra i klubben och vi startade en liten tillfällig grupp, med fokus på att göra årets Tjoget till en roligare och mer organiserad klubbhändelse.
Tanken var att med små medel stärka lagkänslan och tagga till det lite.
Om vi lyckades? Jodå, det måste jag säga att vi gjorde.
I år åkte jag hem med en helt annan känsla i hjärtat. Jag hade roligt från första stund på fredagen till jag åkte hem igen. Den feedback vår grupp har fått efter tävlingen vittnar om att många andra i klubben känner likadant.
Rent resultatmässigt gick det också bättre, åtminstone för vårt förstalag. Efter sträcka 3 och 5 ledde vi faktiskt hela tävlingen! Dessa sträckor sprangs av två av våra ungdomar och vilken lycka att få se dessa två komma in på upploppet i ledning! Så roligt för dom att få gå upp till speakern och bli intervjuade.
Historiskt sett har vårt lag lyckats väl i denna tävlingen, vi ligger nog fortfarande på en andraplats totalt sett ( i tabellen som listar alla placeringar sen 1976). Nu är det nog 14 år sen vi vann, så att ligga i ledning var härligt efterlängtat.
Jag sprang som vanligt i vårt tredjelag och vi brukar istället abonnera på sistaplatsen. I år blev vi diskade på sträckan innan min, på grund av att killen som sprang glömde en kontroll. Vi sprang dock vidare och var glada ändå.
Min sträcka var klassad som nattsträcka, men det hade hunnit bli ljust innan jag fick springa ut, så lampan lämnade jag i startfållan.
Hade en rejäl bom precis i början, drog snett och kom helt galet, men sen gick det bättre. Tog ett segt vägval till 3:an också som sinkade mig en hel del. Andra halvan av loppet gick mycket fortare än den första. Det var härligt att springa så tidigt som vid halv fem på morgonen. Det var lagom varmt och väldigt vackert ute i skogen.
Som sagt - en helt annan känsla än förra året, då jag slet hårt i värmen och låg helt utslagen i tältet efteråt. Nu skuttade jag glatt i mål, duschade och följde sen resten av tävlingen med glatt humör.
I år var det strax utanför Emmaboda, med arena i Rasslebygd, där Emmabodafestivalen brukar vara.
Vi åkte dit, tillsammans med några andra familjer från klubben, redan på fredagen - precis som förra året. Vi hade en väldigt trevlig grillkväll tillsammans - precis som förra året. Vädret var kanon - precis som förra året.
Men där slutar alla likheter.
Så här hade jag det förra året, ingen rolig historia. Det jag inte skrev nåt om då, var att jag även var en smula (läs väldigt) missnöjd med vår klubbs insatser när det gäller organisation och gemenskap. Det kändes som om vi var 60 personer som sprang varsin individuell tävling och inte 60 personer som uppdelat i tre lag tävlade ihop.
På vägen hem förra året bestämde jag mig för att så här får det inte vara detta året. Jag dryftade mitt missnöje för några andra i klubben och vi startade en liten tillfällig grupp, med fokus på att göra årets Tjoget till en roligare och mer organiserad klubbhändelse.
Tanken var att med små medel stärka lagkänslan och tagga till det lite.
Om vi lyckades? Jodå, det måste jag säga att vi gjorde.
I år åkte jag hem med en helt annan känsla i hjärtat. Jag hade roligt från första stund på fredagen till jag åkte hem igen. Den feedback vår grupp har fått efter tävlingen vittnar om att många andra i klubben känner likadant.
Rent resultatmässigt gick det också bättre, åtminstone för vårt förstalag. Efter sträcka 3 och 5 ledde vi faktiskt hela tävlingen! Dessa sträckor sprangs av två av våra ungdomar och vilken lycka att få se dessa två komma in på upploppet i ledning! Så roligt för dom att få gå upp till speakern och bli intervjuade.
Historiskt sett har vårt lag lyckats väl i denna tävlingen, vi ligger nog fortfarande på en andraplats totalt sett ( i tabellen som listar alla placeringar sen 1976). Nu är det nog 14 år sen vi vann, så att ligga i ledning var härligt efterlängtat.
Jag sprang som vanligt i vårt tredjelag och vi brukar istället abonnera på sistaplatsen. I år blev vi diskade på sträckan innan min, på grund av att killen som sprang glömde en kontroll. Vi sprang dock vidare och var glada ändå.
Min sträcka var klassad som nattsträcka, men det hade hunnit bli ljust innan jag fick springa ut, så lampan lämnade jag i startfållan.
Hade en rejäl bom precis i början, drog snett och kom helt galet, men sen gick det bättre. Tog ett segt vägval till 3:an också som sinkade mig en hel del. Andra halvan av loppet gick mycket fortare än den första. Det var härligt att springa så tidigt som vid halv fem på morgonen. Det var lagom varmt och väldigt vackert ute i skogen.
Som sagt - en helt annan känsla än förra året, då jag slet hårt i värmen och låg helt utslagen i tältet efteråt. Nu skuttade jag glatt i mål, duschade och följde sen resten av tävlingen med glatt humör.
torsdag 10 juli 2014
Varmt och kladdigt
Det är varmt, det har vi väl alla märkt. Jag har svårt för värme. 23 grader är nog min gräns, sen blir det jobbigt.
Har stannat på hemmaplan i några dagar nu och jobbat med hus och trädgård. Gått runt i en gammal sunkig bikini och oljat trall.
När jag är klar ska jag räkna ut hur mycket kvadratmeter det är, för många kvadrat är det.
Sen har vi en del av altanen som är lagt fel. Vi trodde vi som vanligt köpt lite fuktigt trallvirke och la det utan så mycket glipa. Dessutom konsulterade vi google för att se vilket håll det skulle läggas på. Det blev vi ju inte så mycket klokare på, för det fanns råd om att lägga både med årsringar uppåt och neråt. Vi klunsade till slut och la det på andra hållet än vad vi själva trodde egentligen. Dubbelfel. Trallen torkade inte en mikrometer och årsringarna ligger felvända. Så allt vatten har stannat kvar på brädorna...
Gör om gör rätt med andra ord. Hur kul är det på en skala att ta upp golvet, vända det och skruva tillbaka det igen, med lite glipa? Inte så värst, men vi är två som samarbetar bra (jag och Silverräven).
Så nu är snart mat- och kaffepausen slut och arbetet väntar.
Har stannat på hemmaplan i några dagar nu och jobbat med hus och trädgård. Gått runt i en gammal sunkig bikini och oljat trall.
När jag är klar ska jag räkna ut hur mycket kvadratmeter det är, för många kvadrat är det.
Sen har vi en del av altanen som är lagt fel. Vi trodde vi som vanligt köpt lite fuktigt trallvirke och la det utan så mycket glipa. Dessutom konsulterade vi google för att se vilket håll det skulle läggas på. Det blev vi ju inte så mycket klokare på, för det fanns råd om att lägga både med årsringar uppåt och neråt. Vi klunsade till slut och la det på andra hållet än vad vi själva trodde egentligen. Dubbelfel. Trallen torkade inte en mikrometer och årsringarna ligger felvända. Så allt vatten har stannat kvar på brädorna...
Gör om gör rätt med andra ord. Hur kul är det på en skala att ta upp golvet, vända det och skruva tillbaka det igen, med lite glipa? Inte så värst, men vi är två som samarbetar bra (jag och Silverräven).
Så nu är snart mat- och kaffepausen slut och arbetet väntar.
fredag 4 juli 2014
Formkoll
Igår sprang jag Havs-OL i Karlshamn. Två etapper, en på förmiddagen och en på kvällen.
Den första var ute på Kastellet, en liten liten ö bara några minuters båtfärd ut från hamnen. Där bjöds vi först på lite skådespel och historielektion, sen var det tävling. Jag sprang för omväxlings skull en Öppen motion 5. Bara 1,2km, det tyckte jag var lagom att starta med.
En mycket klurig men rolig sprint. Öppen 7 hade varit ännu roligare, men som sagt jag tyckte det var bäst att smygstarta lite.
På ett ställe skulle vi in bakom ett hus och där låg en massa stenskravel som vi var tvungna att springa uppe på. Det gick ju inte så bra, så jag skrapade underarmen i en av stenarna. Inte så mycket egentligen, men lagom mycket för att skrapa av yttersta hudlagret. Satan i gatan vad det sved, flera timmar efter. Sen gick det över, ända tills jag ställde mig i duschen. Nåväl, det är sånt som händer i den här sporten. Idag har det redan börjat läka ihop så jag klagar inte.
Jag kom tvåa i min klass! Det är jag mycket nöjd med, trots några småmissar.
Vi åkte tillbaka till fastlandet igen och lunchade på den mycket strategiskt placerade Gourmet Grön. Det var "bara" 7 år sen jag åt där senast, så det var ju på tiden. Så gott!
Vi åt och åt och åt och sen orkade jag knappt köra hem.
Väl hemma satte jag mig med lite saker som måste fixas innan Tjoget som är i helgen. Mina föräldrar la sig med magarna i vädret i soffan och tvärsomnade, mätta som de var.
Barnen slappade vid datorn.
Det var segt att starta upp igen inför kvällsetappen och jag var liksom fortfarande mätt.
Nu skulle vi springa medeldistans med kartbyte till sprint.
Det var roligt och jag gick ganska rakt på de flesta kontrollerna. Har inte analyserat min GPS-rutt än, men det kändes rätt på i alla fall. Men det var segt, mycket segt. Vid varvningen och kartbytet hade jag gärna klivit av, men skam den som ger sig.
Kom hem och slarvade nog lite med både mat och vatten, för jag fick migrän och somnade med det.
Nu i morse vaknade jag med massiv träningsvärk - kanske inte så klokt med tanke på Tjoget...
Så formkollen - vad får jag för betyg?
Tja, det får väl vara godkänt med tanke på att jag inte tränat på tre veckor.
Nu packar jag inför Tjoget och det är tusen prylar som ska med. Tjing!
Den första var ute på Kastellet, en liten liten ö bara några minuters båtfärd ut från hamnen. Där bjöds vi först på lite skådespel och historielektion, sen var det tävling. Jag sprang för omväxlings skull en Öppen motion 5. Bara 1,2km, det tyckte jag var lagom att starta med.
En mycket klurig men rolig sprint. Öppen 7 hade varit ännu roligare, men som sagt jag tyckte det var bäst att smygstarta lite.
På ett ställe skulle vi in bakom ett hus och där låg en massa stenskravel som vi var tvungna att springa uppe på. Det gick ju inte så bra, så jag skrapade underarmen i en av stenarna. Inte så mycket egentligen, men lagom mycket för att skrapa av yttersta hudlagret. Satan i gatan vad det sved, flera timmar efter. Sen gick det över, ända tills jag ställde mig i duschen. Nåväl, det är sånt som händer i den här sporten. Idag har det redan börjat läka ihop så jag klagar inte.
Jag kom tvåa i min klass! Det är jag mycket nöjd med, trots några småmissar.
Vi åkte tillbaka till fastlandet igen och lunchade på den mycket strategiskt placerade Gourmet Grön. Det var "bara" 7 år sen jag åt där senast, så det var ju på tiden. Så gott!
Vi åt och åt och åt och sen orkade jag knappt köra hem.
Väl hemma satte jag mig med lite saker som måste fixas innan Tjoget som är i helgen. Mina föräldrar la sig med magarna i vädret i soffan och tvärsomnade, mätta som de var.
Barnen slappade vid datorn.
Det var segt att starta upp igen inför kvällsetappen och jag var liksom fortfarande mätt.
Nu skulle vi springa medeldistans med kartbyte till sprint.
Det var roligt och jag gick ganska rakt på de flesta kontrollerna. Har inte analyserat min GPS-rutt än, men det kändes rätt på i alla fall. Men det var segt, mycket segt. Vid varvningen och kartbytet hade jag gärna klivit av, men skam den som ger sig.
Kom hem och slarvade nog lite med både mat och vatten, för jag fick migrän och somnade med det.
Nu i morse vaknade jag med massiv träningsvärk - kanske inte så klokt med tanke på Tjoget...
Så formkollen - vad får jag för betyg?
Tja, det får väl vara godkänt med tanke på att jag inte tränat på tre veckor.
Nu packar jag inför Tjoget och det är tusen prylar som ska med. Tjing!
onsdag 2 juli 2014
Lite för fort
Just nu går det lite för fort.
Det är mycket som ska klämmas in på få dagar känns det som.
I helgen en stor orienteringstävling. Årets största och bästa (om man räknar bort O-ringen).
Känner mig långt ifrån färdig med förberedelserna - varken den egna eller allt det där andra.
Har tränat för lite. Har inte börjat packa ut i husvagnen än. Har framför allt ingen plan. Ingen packlista, inga matplaner, inte koll på grejerna-
Men värst av allt är nog ändå känslan av att inte tränat så mycket som jag önskat.
Visst, visst, jag springer i vårt tredjelag. Det är inte så knussligt, vi är mest där för att ha skoj. Men jag har inte skoj om jag inte orkar springa. När benen känns tunga och andhämtningen mer än lovligt ansträngd.
I morgon är det tävling, som formkoll.
Håll tummarna.
Det är mycket som ska klämmas in på få dagar känns det som.
I helgen en stor orienteringstävling. Årets största och bästa (om man räknar bort O-ringen).
Känner mig långt ifrån färdig med förberedelserna - varken den egna eller allt det där andra.
Har tränat för lite. Har inte börjat packa ut i husvagnen än. Har framför allt ingen plan. Ingen packlista, inga matplaner, inte koll på grejerna-
Men värst av allt är nog ändå känslan av att inte tränat så mycket som jag önskat.
Visst, visst, jag springer i vårt tredjelag. Det är inte så knussligt, vi är mest där för att ha skoj. Men jag har inte skoj om jag inte orkar springa. När benen känns tunga och andhämtningen mer än lovligt ansträngd.
I morgon är det tävling, som formkoll.
Håll tummarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)