Inte bara en skruv lös

Jag har nog inte bara en skruv lös, utan det rör sig nog mer om ett antal stort nog att fylla en medelstor sortimentslåda från Järnia.

Orienteringsklubben hade barn- och ungdomsträning idag, som alla andra måndagar. Temat för dagen var Träskrace. Ett träskrace är precis vad det heter. Man springer en runda runt ett träsk. Det är snårigt, gyttjigt, blött och kallt. Frågan är inte om man blir blöt, utan mer om hur lite som fortfarande är torrt när man är klar.

Pillerill somnade i soffan när han kom hem från dagis och Skruttafis kände inte för Träskrace. Men jag, jag ville. Så jag åkte dit utan barn och sprang själv. Inte nog med det, jag sprang två varv. Har man redan gått ner sig till låren, ja då kan man ju fortsätta lite till, eller? Men det största beviset på det där med skruvarna är nog ändå att båda varven sprangs med Sveriges bredaste leende på läpparna...

Vad har ni gjort i kväll då?

Plåster

Inget lindrar så bra som ett gott skratt och goda vänner! Tack för peppande och kloka kommentarer.
En hysteriskt rolig after work med tillhörande öl och ett underbart 9-årskalas senare, är humöret på en helt annan nivå. Fortfarande j-kligt stukad inombords, men lite av det som togs i ena änden fylldes på i den andra. Jag fokuserar på de runt omkring som lyfter mig.

Dessutom har jag fått lära mig vad Idahopotatis är och det var den roligaste lektionen jag haft på länge!

Dysterkvist

Idag är jag inte hög över havet. Inte alls. Vissa saker har kommit på tapeten igen.
När jag grubblar på saker, utspelar det sig olika scenarios i mitt huvud. Det kanske kommer bli så här, eller så här. En del historier har lyckliga slut, andra inte. Mitt positiva jag har en version, och mitt negativa jag har en helt annan. Båda förmodligen lika ologiska och oftast blir det scenario som utspelas sig i verkligheten nån variant på den positiva.
Inte den här gången. Det blev exakt så som jag i mina negativa stunder trodde. Exakt.
F-n vad liten jag känner mig nu. Liten, lessen och en smula pissed off.
Lägga sig i soffan och dra en filt över huvudet känns som grejen just nu.

Bryta ihop och komma igen, så får det bli.

B & B

Blött och Brant
Så kan man recensera dagens orienteringsträning. Om man ska ta den korta versionen.
Den långa lyder så här:
Först cykel 3,5km till träningen. Tog cykeln för att jag ville njuta av en genväg längs ån, som är en fin stig i bokskog. Där har de i vinter röjt sly, så den fina lilla stigen var nu en skumpig och lerig skogsmaskinsväg. Gravt svettig och trött i benen redan innan jag kom fram till start med andra ord.
När jag kom fram loggade jag ut hjärnan, för glatt väljer jag den längsta och jobbigaste banan. Hur tänkte jag där? Upp och ner längs berget, klättra, kasa, famla, ramla och däremellan lite letning efter kontroller. Nybörjarbana - my ass!
Mellan kontroll 7 och 8 var det en lång transportsträcka förbi start/mål till ett helt annat skogsområde. Hade jag valt en mindre bana hade jag stannat där vid målet. Nu fick jag alltså springa förbi och precis när jag gör det öppnar sig himlen och det vräker ner. Det slutar dock ganska snart, men allt har ju blivit blött så när jag springer genom bokslyet känner jag hur det plaskar om benen...
Väl framme vid mål till slut är det bara att hoppa på cykeln och trampa hem, nu med uppförslut också.
Varför gör man så här mot sig själv??
Jo, för det är så himla skönt att komma hem till lagad kvällsmat och sen ställa sig i en varm dusch

Invigning

Idag har det varit grandios invigningsfest på tomten. Trädkojan är äntligen färdig. Ja, eller ni vet hur det är, nästan färdig i alla fall. Det saknas lite dörrskydd och lite annat smått och gott, men så ska det ju vara med byggen.

Hjälpsamme herrn hjälpte sin pappa med sågandet.

Vi hade spänt upp band för dörrhålet och sen fick Skruttafis och Pillerill klippa av dem under högtidliga former. Efteråt fick de äta glass tillsammans med hedergästerna A och E (kusinerna). Det var en minst sagt livad fest, ljudnivån i kojan nådde oanade höjder, som sig bör på en fest av rang.

Mitt under festen började det tokregna och vi fick stanna kvar en stund extra. Då kunde man passa på att kolla på utsikten från fönstrena.

Ja, vi har en stor tomt. Åkgräsklippare, jajamen!

Så nu när festdeltagarna sover i sina sängar och vi summerar dagen, funderar vi över följande fråga:

-Undrar hur länge det dröjer innan barnen tycker att vi borde sova i kojan allihopa?

Najs

Kunde man bara ta ut pusslet också, vore det perfekt.

Vuxenpoäng?

Får man vuxenpoäng för att man idag ska ha pilgrimsmusslor till fredagsmyset? Eller är det så att det bara är jag som är tusen år efter alla andra?

Är det gott?

Den där provsängen på Illums

Glömde ju fortsättningen: Jag låg ju som sagt i en provsäng på Illums och hade migränanfall. Min kompis, ja hon blev ju en aning övergiven där. Men en bra kvinna reder sig själv, så hon gick resolut ut på Ströget och shoppade. En bra kvinna som reder sig själv shoppar givetvis skor, vad annars? Tre par till och med.
Efter den där timmen, tyckte nog både jag, expediten och min kompis att enough var enough, så vi gick ut på stan igen. Tyvärr tyckte inte min migrän att det var enough, så jag fick vackert lägga mig och sova igen. På en parkbänk.

Små funderingar

Pillerill pratade med mig häromdagen om sin dagisfröken L:

-Mamma, min L har en bebis i magen.
- Ja, det har hon.
- Men... jag kan inte se den. Det finns ingen dörr?

Award till er alla

Jag fick för några veckor sen en award av underbara Evelina. Det tar några veckor för tummen att komma loss för mig, tydligen.

Man ska berätta sju saker om sig själv och sen skicka detta vidare till sju andra bloggare.

Jag tänkte gå i från det en smula och istället ge denna award till de läsare som INTE bloggar.

Så: Linda, Ann, Johanna, Åsa, Malin, Olle, Anne, Maggan, Helena och allt vad ni nu kan tänkas heta, nu är det ER tur!

Jag skulle bli mer än lycklig om ni ville skriva några saker om er själva i kommentarerna. Det är givetvis fullt tillåtet att vara anonym :-)

Sju saker om Nipe:

1. Jag är värdelös på fåglar och blommor. Uppvuxen på landet, men kan knappt se skillnad på ett ekollon och en talloxe. En gång på vandring på Madeira står jag och tittar på en karta med några fågelbilder på, när en norrman ställer sig bredvid mig. Han pekar på en fågel och säger: Den där heter Holmenkollen ( eller nåt)på norska, vad heter den på svenska? Jag svarar: Äh du, jag har ingen aning, jag är värdelös på blommor...

2. Däremot är jag bra på att läsa kartor.

3. När jag går i skogen med Knyttebarnen, då lever jag. Det är så naturligt att bara ströva runt där, låta benen bestämma vägen själva. Borde gå mer i skogen.

4. Jag har konstant dåligt samvete för att jag är en kass kompis. Jag är glömsk och är dessutom i mitt tycke en dålig lyssnare. Men jag älskar mina kompisar ofantligt mycket, även om de kanske inte alltid märker det.

5. Jag är politiskt helt kokko. Det var inte förrän långt upp i ålder som jag fick klart för mig att tidningar hade en politisk färg.

6. Jag är mästare på Buzz-quiz. Still the undefeated champion of the world...

7. En gång har jag sovit i en provsäng på Illums Bolighus på Ströget i Köpenhamn. Jag fick ett migränanfall och insåg att jag inte skulle klara mig ut och hem till hotellet i Malmö, så jag la mig där och somnade. En expedit kom och trodde jag var en full svensk, men hon insåg allvaret och gav mig en Ipren och lät mig sova en timme. I dimman hörde jag fnisset från de andra kunderna.

Vill man läsa sju andra saker om mig, kolla här.

En konkret insats

Vissa av oss drömmer om att göra något för världen, för de som har de sämre ställt än oss.
En del, de drömmer inte, utan ser till att få ändan ur vagnen och faktiskt göra en insats.

Titta gärna in hos Johanna. Hon är just nu volontär på ett sjukhus i Rumänien. För andra gången. Det är bra virke i den tjejen, men så är hon ju från Småland också ;-)

Arbetsvägran

Min cykeldator arbetsvägrar, ibland.

Det är mindre bra när man ger sig ut på tänkta joggingrundan på cykel för att mäta upp den. Så himskans skoj är det ju inte att cykla över stock och sten, lyfta cykel, fastna med framhjulet i nerförbackar, skaka hela kroppen över rötterna, när cykeldatorn tycker att den själv får bestämma när den ska mäta eller inte.

Konstaterade i alla fall att nån nytta hade jag ju fått av att ha en bred rumpa, tyngdpunkten bli ju lägre. Det är bra när cykeln stannar men inte jag. Utan den rumpan hade jag nog gjort en ograciös volt över styret. Det finns kanske en baktanke med allt?

Dessutom såg jag baksippor. Nä, den var för dålig, eller hur??

Hård brutal shopping

Den som påstår att en kvinna inte blir lycklig av shopping, ja den har tokfel!
Igår åkte vi via barnvakterna till Malmö för att maken skulle få casha in sin födelsedagspresent - SM-finalerna i handboll på Malmö Arena.
Idag fick frun en hel dags barnfri och stressfri shopping.
Win-win situation.

Hopplan

Vi har hamnat bredvid drotts hejaklack. Jag hade ju tänkt heja på sävehof. Ska kanske omvärdera det.

Kvällens nöje

Kvällens nöje. SM-finaler i handboll. Maken har ett stort leende. Jag har lite höjdskräck, vi sitter väldigt högt upp.

And the winner is...

...LindaLottaPusing, som först gissade rätt på Skruttafis lilla "gåta".

Hon är min alldeles egna underbara storasyrra.

Hon är smart den kvinnan. Det har hon alltid varit. För ett litet tag sen var hon till och med så smart att hon fick vara med i radio och ge råd till de som skulle skriva högskoleprovet.

Matlagningen, som jag redan nämnt, är i en klass för sig. Jag har aldrig smakat nåt som hon lagat som inte varit gott.

Men det gör inget att hon både är smartare och mer matlagningskunnig än lilla jag, för jag vinner nästan alltid i Singstar.

Dagens tävling

Gissa vad Skruttafis beskriver så här:

-Det är som små bollar som sitter ihop så att det nästan ser ut som en liten skål.

Tips: ätbart.

Return of the föräldrargrupp!

I dag har vi äntligen haft föräldrarträff igen. Förra träffen blev inställd och innan dess var det flera familjer som var sjuka, så det kändes lite som en comeback idag.
Och vilken comeback sen då! Har ont i skrattmusklerna.
Vi planerade upp ett nytt försök till kräftskiva utan barn. Förra försöket gick ju givetvis i stöpet, nu har vi försökt i sju år att få till det, så det vore väl attans om vi inte lyckas i år!
Nästa vanliga träff ska vi ut och paddla kanot, tolv vuxna och lika många barn.

Förenade nytta med nöje och cyklade hem idag, 12,4 km. Underbart att skaka ner kladdkakan och glassen.
Hoppas ni har haft en lika underbar helg som jag!

Sleten

Idag är jag sleten på ren småländska.
Häromnatten fick Pillerill tillbaka sitt onda öra, den enda som sov den natten var Skruttafis.
I dag har jag varit i skogen, klippt gräsmattan, planterat blommor och groggat på grannarnas altan.
Varför står jag då här och bloggar? Jag är tydligen inte bara sleten, utan ganska puckad också.
Gonatt.