Nåt säger mig...

...att vi hamnade på samma camping som den schweiziska fancluben, under VM i Strömstad.

Jodå, vid en närmare efterforskning (tack till Facebook och Instagram) kunde vi konstatera att den där bebisen som vi flörtade med lite på middagen, var barn till Daniel Hubmann, som vann galet många medaljer.

Tja, det var väl så nära världsklass jag kom. Min egen insats i skogen var långsam. Långsam men rätt, vill jag dock framhäva. Det är bättre att ta det lugnt och klara banan, än att ge upp redan på förhand och bara stämpla i markan-kontrollen.

På vägen upp till Strömstad blev jag som vanligt alldeles nojjig och ville flytta dit. Det händer ju typ på varje resa, att jag blir förälskad och vill flytta. Men Strömstad eller Västkusten... vad underbart med saltvatten och klippor!

Vad jag pysslar med

I helgen är vi och kollar på VM i orientering. Sprang faktiskt en Ö7 idag. Seg, trött, varm och omotiverad fram till halva banan (tidsmässigt),  men sen lättade det. Efter 75 minuter i skogen var jag dock så trött att jag knappt orkade gå till duschen och tillbaka till arenan.
Det var sen roligt att kolla på stafetterna. En perfekt kombination, först springa sen kolla på eliten.

Och träningen?

Vilken träning, svarar jag då.
Fy fasen var omotiverad jag är just nu. Gymmet stänger (fan, fan, fan och åter fan) och det tänkbara alternativet tog mig inte med storm när jag var där på studiebesök.
Ryggen säger nej tack till cykling och löpning. Huvudet säger: lägg dig i soffan och ät nåt gott.
Jag är i ofas med mig själv. Ja, ni har hört det förr här inne. Ledsen att jag upprepar mig. Ingen är mer less på det här än me, myself and I, tro mig.

Till dess att lusten kommer åter, surfar jag runt hos alla er andra som svettas i skog och gym och här inne får ni hålla tillgodo med blåbärs- och svampplock. En å annan semesteranekdot ska jag väl kunna klämma ur mig i närtid hoppas jag.

Hur många?

Jahapp. Totalt plockade vi 45 liter blåbär i helgen. Va fasen ska vi med så många till, undrar vän av ordning förståss. Ja, det undrar vi med, men ni vet hur det är. Bara de här också, och dessa, och hoppsan vad många det växer där borta då, och nämen de här kan jag ju bara inte gå förbi. Vi fyllde allt, och då menar jag verkligen allt vi hade med oss. Brödpåsen som bullarna var i och den tomma mustflaskan och allt annat.
Så kan det gå när smålänningarna ger sig ut på blåbärsjakt.

Repar mod och ork

Ligger i soffan på altanen och samlar kraft. Kraft till att åka ut i skogen och plocka blåbär. Hur kan en sån simpel aktivitet vara så jobbig?
Igår plockade vi 20 liter. Det känns idag. Ja, jag får skylla på att vi även plockade svamp några timmar, så timmarna i skogen var många. Ryggen är seg och alla muskler något för korta.
Kaffet är slut och nu finns snart inga ursäkter kvar.  På't bara!

Nya ställen

I helgen var vi i Karlsborg och Tiveden. Anledningen var att barnen skulle springa på Ungdomens 10-mila som gick i Tibro.
Karlsborg har jag åkt förbi några gånger tidigare, men aldrig stannat längre än en lunch. Nu tog vi ter nätter på campingen. Det var fint, men vädret - tja det var inte samarbetsvilligt till en början.

Några timmar  i Tividens Nationalpark. Rekommenderas! En lite vandringsled hann vi med och den lilla leden tog evigheter, dels för att det var ganska svårgånget, men dels för att det blev många stopp. Blåbär stora som tennisbollar och många Kodak moments.
Ett dopp vid Vitsand och en lunch med getingsvärm.

På kvällen åkte vi till Tibro och hejade på Pillerill som sprang  HD12-stafetten. Lämnade Skruttafisan i klubbens militärtält, hon skulle springa senare på natten.

I går tog vi en cykeltur och köpte ett Naturpass. Femton kontroller bara, men det var helt perfekt i tid för oss.

Sådär, då har man varit i Karlsborg också.

Snudd på kriminellt

 

 

Silverräven och jag är rörande överens om det mesta faktiskt. Ett bra team (Team Nipe) som kompletterar varandra och som har samsyn nästan jämt. Det finns dock två saker där det inte funkar. Trädgården och matematik. När vi löser mattetal, tänker han från ett håll och jag från det motsatta. Svaret blir detsamma, men tankebanorna går tvärtemot varandra. Tyvärr måste jag erkänna att han nog har den mest effektiva varianten i sitt huvud, det är han som lyckats bäst i ämnet. Hrm, det satt långt inne att erkänna det, men så är det nog. Tyvärr kan jag inte lära om och när jag ber honom förklara är det ju så ännavänt att jag till slut oftast ber honom dra nånstans.

 I trädgården löser vi det (eller jag löser det, hehe) genom att jag helt enkelt vägrar att lyssna på hans galna idéer. Det är jag som envåldshärskare som klipper buskar mm, annars vete fasen hur här hade sett ut.

Men som sagt, i det mesta annat är vi överens, eller kompromissar fram en bra lösning som både blir nöjda med. Samsyn, var ordet.

 

Men här!!!!? Vad skådar mitt norra öga nu då?????? Ni får ursäkta mitt tonårsjag som kommer fram och staplar utropstecken och frågetecken på varandra här, men det är ju befogat.

Hur i hälsefyr gör han när han spelar sänka skepp???!! Helt tvärtemot alla regler (ja, åtminstone enligt alla konstens regler som råder i min familj). En träff markeras med ifylld ruta, en bom markeras med ett kryss och en omöjlig ruta markeras med en plutt, that's it! Allt annat är ju snudd på kriminellt. Jeeeeez!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Roadtrip Schweiz 2016, del 1 Före avfärd

Den här resan till Schweiz tog sin början redan i oktober 2014 faktiskt. Vi satt på bussen till 25-manna och fick se en trailer för Swiss o-week 2016. Vi blev sålda på stört. Där och då bestämde vi oss (ja, eller JAG bestämde oss, men Silverräven var inte helt oäven att bli övertalad av en bestämd fru).
Vi skulle bara backträna lite först, och jag tänkte mig att trimma till mig lite. Sisådär en 15-20 kilo hade varit bra. Bilen skulle vara nyservad också. Passen förnyade och semestern inlagd i chefens kalender. Just ja, semestersparkontot skulle vara välfylld också, Schweiz är ingen billigt land.

Jo, tjena. Ni anar redan hur det gick va?
Backträningen:  Ett eller två riktiga backpass gjorde jag hösten 2015. Bra där.
Viktminskning: Ehrm, öh, va? Näe. Not so much. Det gick väl typ åt fanders.
Nyservad bil? Hahahaha, näe. Silverräven kollade i serviceboken och konstaterade att det inte var dags riktigt än och sa att han istället skulle byta olja, smörja upp lite här och där och göra en allmän koll. Oljan byttes, så mycket vet jag.
Passen: Jag insåg i höstas nån gång att mitt pass gått ut. Inga problem, jag kör förbi polisstationen på väg till jobbet varje dag. Det är snabbt fixat. Eller? Varje eftermiddag körde jag förbi och tänkte att i morgon... Silverräven tjatade hål i huvudet på mig. När jag väl skulle kolla upp veckans öppettider hade de börjat med tidsbokning och nästa tid var tre veckor innan avfärd. Puh, det funkade ju det med, men det tog en hiskelig tid att hämta ut passet, jag var inte ensam om att vilja hämta pass i juni.
I samma veva skulle Silverräven på tjänsteresa och tog sitt pass i lådan: Men va fan! Det har ju gått ut!  Den ömma frun skrattade nästan på sig, där fick han för att han tjatat på mig. Synd bara att alla tidsbokningar var slut så han fick gå dit på en sällsynt, men väldigt välbesökt drop-in istället...
Semestern beviljad: Jodå, det var inga större problem, bara att Silverrävens projekt inte tog semester. Några telefon- och mailsessions under resan och sen direkt hem och jobba som en galning, trots semester.
Sparkontot fyllt: Hahahahahaha, ni kommer väl ihåg? Först andrabilen som gick sönder och sen varmvattenberedaren som pajade. Lägligt med två massiva oförutsedda räkningar precis innan avfärd. Grattis till oss.

Så, veckan innan avfärd var väl så allt klart, färdigbetalt och färdigstrulat? Ångesten över obefintlig backträning och viktnedgång hade bytts till gillaläget-känslan. Pustade ut, packade och fixade det sista med kattvakten. Satt på altanen och njöt av sommaren, förväntansfull. Fredagkväll. En natt till hemma, sen var det dags att köra.
Läget under kontroll.
Skruttafis kommer ut och lägger händerna på mina axlar och säger med sin ljuvaste röst: Pappa är lite upprörd. Han har fått ett brev...

Vad tror ni det var?! Ett brev från Transportstyrelsen som sa att vi hade körförbud på bilen. Den bilen. Den som skulle ta oss längs med hela Tysklands autobahn, över Alperna, upp till St. Moritz, ner till Lago di Como och sen hem igen. Den bilen. Körförbud på grund av utebliven besiktning. Ridå.

Hade vi vittjat brevlådan på eftermiddagen när postbilen kom, hade saken varit ur världen på en timme, vi bor 3 kilometer från närmaste bilbesiktning. Nu var klockan 18.35, en fredag. Lördagsöppet i juli? Näe. Inte i hela landet, inte på en enda bilbesiktning. Jo, på en. I Umeå...
Pannorna las i djupa veck. Vi skulle ju åka natten mellan lördag och söndag. Hur gör vi nu? Köra med andrabilen som vi inte riktigt litar på? I så fall måste vi flytta över Assistansttjänsten vi just köpt på den. Vi måste städa och serva och byta däck och lite till. Det hade ändå varit som att sminka en gris. Hyra en bil? Hahaha, det var ju det där med varmvattenberedaren... Köpa en bil? Vi har ju ändå tänkt byta andrabilen och Blocket är en sann vän. Just det ja, varmvattenberedaren ja... Vänta med att åka till måndagen och ändra om hela res-schemat. Besikta bilen i Malmö så tidigt som möjligt för att tappa så lite tid som möjligt? Så får det bli. Ett dygn och en båtavgång senare på förmiddagen. Inget Berlin på vägen ner. Tyvärr inte avfärd så vi kan utnyttja att det är lastbilsfritt på autobahn, men ett dygn senare är inte så illa. Det funkar. Så fick det bli.
Synd bara att båten var fullbokad, eller blev fullbokad medan vi satt i kön. Vi avvaktade bokningen genom att springa en skit-bana ute i havsbandet och få migrän, men när vi ringde igen, hade vi turen att få en avbokad plats på önskad färja. Äntligen lite medvind. Bara bilen går igenom besiktningen i Malmö på måndag morgon...