Tar tillbaka

Alltså...
Den där jäkla loggan, den fanns i tre varianter till. Say no more.

Julefrid?

Det var en snabb jul i år. Tillbaka till jobbet idag och tillbaka i stressen. Skit med.
Nä, det är inte jobbet som stressar mest. Det är allt annat som måste fixas denna veckan.
Ja, jag har en förmåga att ta på mig för mycket i orienteringsklubben, men det är ju roliga saker egentligen! Fixar med bilder till våra olika hemsidor och facebooksidor. Allt vore ju fixfilliklart och inte vore för att det alltid är nåt som strular. Just nu en inloggning som kommit på villovägar.  Sen en logotype som råkar finnas i två olika versioner!?  Alltså, sånt får ju strukturnissen i mig att få utslag, krupp och svårartad ilskhet.
Har tillbringat kvällen med att mailbomba övriga folk som kanske kan sitta på de rätta svaren.

Jaja, det blir nog bra det med, med tiden.

God Jul!

I år förnyar vi oss en smula. Löprunda på julafton och sen testar vi en ljummen sallad på butternutpumpa.
Det här är också året då jag bakar mandelmusslor för första gången, men med urgamla formar. De ärvde jag av min saknade mormor som tyvärr gick ur tiden för 12 år sen. På tiden att jag använder formarna, kan man tycka.
Ha en alldeles underbar julafton!

Fundersam

En intressant diskussion idag med en intressant person. Konstigt hur man kan ha ett djupt samtal med någon man aldrig ens träffat. Som man egentligen inte känner, fast ändå lite granna. Hur man kan öppna sig, men ändå inte känna att man blottar sig? Hur det kan berika. Hur tankar kan väckas.

Å du, du. Du är bra. Väldigt bra. Tvivla aldrig på det. Inte en sekund. Okej?

En liten tur

Fick med mig Pillerill och Silverräven på en liten cykeltur längs Blekingeleden idag.
Det var lite på tiden kände jag. Senast jag var på  leden var i juli när jag och Skruttafis gick fram till där vi startade idag.

Det blev inte så långt idag, runt en mil kanske? Start vid Listersjöns norra ände där det var lite teknikträning på stigen. Mycket rötter och Silverräven lyckades med nöd och näppe undvika att slå en volt över styret. Några vindfällen fick vi lyfta över och runt.
Efter det följde en lång bit med grusvägsrally. Vägen går precis vid sjön, så det var fin utsikt.
Vid Skärsviken (där vi fikade för tre helger sen) går leden in i skogen igen. Några trasiga och snorhala broar över diken och sen en riktigt rejäl uppförsbacke.
När vi kommit ur på vägen igen gick det ganska fort till bilen som vi parkerat vid slutpunkten. Här tog vi fram lite varm saft och satt i bakluckan och njöt en stund.
En perfekt runda faktiskt. Etappen efter verkar bli lite ner rakt ut i skogen, så det får nog bli med vandrarkängorna på.

Moloken

Och så var det fredag igen. Veckan gick långsamt, men ändå alldeles för fort.
Idag slutade min närmaste kollega, vi kan kalla honom för Seglargossen.
Skit.
Ja, det är väl ungefär allt jag har ork att säga om det. Denna omgången som kollegor (läs här så fattar du vad jag menar med denna omgången), så var vi nästankollegor i ett halvår. Det har varit ett helt fantastiskt halvår. Maken till bättre kollega har jag nog aldrig träffat på. Jo, det har jag och det är M och hon känner precis som jag om Seglargossen. Vi tre har väl aldrig lyckats vara på samma ställe samtidigt, men ändå varit kollegor eller nästankollegor i olika konstellationer genom åren och gillar varandra skarpt.

Idag hissade Seglargossen sina segel och drog på nya äventyr, i storstaden. Med minsta möjliga marginal klarade jag mig från att börja böla innan han lämnat kontoret. Känner mig oerhört övergiven faktiskt. Inser mer och mer hur beroende jag är av att ha kollegor jag gillar och som jag kan samarbeta bra med runt omkring mig. Kollegor med samma typ av humor, som kan blanda allvar och skratt på ett positivt, energigivande sätt. Utan det -  ingen drivkraft alls.

Så idag, moloken. Det kommer säkert nåt gott ur detta med, det brukar det ju göra. Men just nu har jag lite svårt att se det.

Rain check på äventyr

Det där lilla äventyret med termos varje söndag i december, tja det bidde inte riktigt av idag.
Grötfest med klubben och sen firande av bästa syrramonstret, omkullkastade alla möjligheter. Jag sörjer väl inte så mycket för det, vi hade en fin dag med massor med god mat (som alltid när hon syrran är i köket).
Vi lyckades i alla fall klämma in en promenad till bilverkstaden för att hämta ut en av bilarna. På halva vägen dit ligger flygplatsen, men mer spännande än så blev det nog inte.

Jag tänkte istället ta tillfället i akt att tipsa om ett mycket enkelt fixat mikroäventyr för småfolk. Förr om åren var jag ledare i Friluftsfrämjandet och hade tillsammans med en kompis en liten söt grupp. De gick (kröp) från Skogsknoppar, Skogsknyttar, via Mullebarn till stora Strövare. När de var Knoppar och Knyttar hade vi ibland detta äventyr, som alltid var lika uppskattat. Enkelt och roligt.
Material som behövs är:
En hiskeligt långt snöre
En toarulle
Ett styck småfolk

Snöres fästes helt sonika i ett träd och sen trär man på toarullen. Tråden kan man se dra ut i naturen, runt en trädstam, förbi en sten,över en liten stock och kanske till och mer över en liten bäck. Den andra änden på tråden fäster man till slut i ett annat träd.
Småfolket får sen hålla i trådrullen och följa tråden tills den tar slut.
Garanterat skojsigt och i änden på tråden kan ju fikakorgen stå.

Miss you

Vill ut i skogen. Nu, typ.
Just nu är det mycket som ska göras under de å timmarna som det är ljust ute. I morgon hade jag planerat en MTB-runda på Blekingeleden, med dotter och termos med varmt dryck.
Hoppsan, hade sett fel i kalendern - vi har visst barnkalas då för Pillerill.
Funderade över alternativet att jag och Skruttan cyklar i alla fall.
Hoppsan, hade missat det där med att köpa julklappar.
Så, kära skog. Vi ses kanske inte i morgon, men snart. Mycket snart.

I väntan på vintern

Ingen vinter än. Den kommer väl kanske så småningom. Hoppas det i alla fall. Det var länge sen jag åkte längdskidor, alldeles för länge sen. För några år sen nötte jag nästan hål i snön uppe vid elljusspåret.
I väntan på snön och isarna, kan vi ju alltid njuta av den här bilden, som inte togs igår direkt. Mitten 70-tal och platsen är Skinnskatteberg, där jag bodde mina två första år.

Varken innebandy eller hacker

Jajaja. Jag blir inte klok på hur jag får bilden i rubriken att fylla ut hela ramen. Kan i och för sig ta bort ramen, men jag gillar ramarna runt fotona. Blogger lämnar en hel del att önska, så även mina kunskaper i kodning. Wordpress kanske? Orka byta, liksom. Det får vara så här. Skitsamma.

Lapporten är fin ändå, tycker jag.

Mikroäventyr - plan B

Planen för dagen var som följer:

1. Sovmorgon - check på den.
2. En snabbis på stan för att fixa ett galler till skridskohjälm - check på den.
3. Julbord  - check på den
4. Bandyträning för första gången ever! Med varm dryck i termos.  Inte nån check på den.

Bandyn blev inställd pga blåsten. Vi hade förberett oss noga, jag och Skruttafisan. Packat allt, skruvat på ett galler och letat förgäves efter ett annat. Hittat knäskydd. Peppat oss. Preppat oss med termosar med varm saft- för det här skulle ju sannerligen bli ett äventyr, i enlighet med utmaningen hos Katrin.
Träna bandy, för första gången vid 43,5 års ålder... Hujedamig. Såg fram emot detta med skräckblandad förtjusning. Lätt pirrigt.
Vilket antiklimax när SMSet kom och det var inställt. Vad gör vi nu då? Termosarna då? Vad hittar vi på nu?

Tja, en får ju inte vara dum. Var planen mikroäventyr, så var det. På vägen hem körde vi upp på Bryggareberget i Karlskrona och spanade in stan by night. Barnen hade inte varit där på kvällstid innan. Det blåste halv storm, så det var sannerligen ett äventyr att gå ut ur bilen och ta några foton med mobilen.
Efter de kalla minuterna ute var det väldigt passligt att dricka varm saft från termosarna. En väldigt lyckad plan B.  Förresten, tror ni vi hade kommit ihåg att ta muggar med oss?

Helt enligt tradition

För fjärde året i rad har vi ätit julbord på Stufvenäs gästgiveri utanför Kalmar. Gott och mättande.
Som traditionen bjuder har barnen gått upp till barnpassningen och vi vuxna har intagit sofforna i korridoren.
Så jäkla gött att lägga sig i horisontalläge en stund innan bilfärden hem.

Ja, varför inte?

Dagens Pillerill

Man kan ju inte vara bra på allt

Under lågsäsong roar sig orienteringsklubben med lite annat, exempelvis innebandy.
Varje fredag är det spel på kul i en timme.
Det är ganska lätt att konstatera att just innebandy inte är nåt jag behöver satsa på.
Missade bollen fler gånger än jag träffade.
Skit samma, roligt var det i alla fall.

En bra start

Lyckades pricka in en fantastisk soluppgång nere vid havet idag, på väg till jobbet.