På förekommen anledning

När jag blundar ser jag bara blåbär.

När jag öppnar frysen, likadant.

Semesteretapp 2 - Albuen, Lolland (del 1)

Från Enö kör vi till Albuen på Lolland. Det ligger så långt bort på Lolland som man kan komma, från Sverige sett. Vi vill inte lämna Enö, men vi har ingen campingplats längre, det är fullbokat. På vägen mot Albuen kommer vi längre och längre bort från civilisationen och allt ser mer och mer övervintrat ut. Campingen på Albuen känns också övervintrad, men naturupplevelsen däremot får klart godkänt. Härifrån kan man cykla på "digen" tre mil åt ena hållet och 15km åt andra.

Själva Albuen är ett rev som kan gå ut på, sju kilometer ut i havet till några stugor.

Maken måste jobba nästa dag, så jag och barnen tar en cykeltur på en mil och försöker hitta civilisation. Vi misslyckas men hittar ett fint ställe att fika på och roar oss på cyklarna med musiktävling. På eftermiddagen får jag en idé. (ohhh, min första cliffhanger...ni hänger väl med?)

Bästaste tjejen på bästaste grejen.

Sett på byn

Vad heter den gruppen? In flames?

Vad spelar de? I lågornas sken, kanske?

Fru Nielsen är en ärlig affärskvinna, uppenbarligen.

Jamen, visst vill jag vinna!

Är med i en liten tävling hos Evelina. Man kan vinna ett konstverk.

Gå in och kolla vettja!

Varför inte liksom?

Från Enö till närmaste större stad Naestved är det ungefär en mil. Från Naestved till Bonbon-land ungefär lika långt.

Så varför inte förena nytta med nöje och cykla dit, tänkte jag. Resten av familjen tittade på mig som den idiot jag är.

Men varför inte liksom? Är det väldigt jobbigt, kan jag ju alltid åka bilen tillbaka tänkte jag och cyklade i väg. Danmark har lite att lära Sverige när det kommer till cykelvägar. Till och med egna cykelvägsrondeller (mitt i bilrondellen). Två mil är ju inte så långt tänkte jag, men missade att fundera över topografin. Backigt, jajamensan. Är inte Danmark platt, muttrade nån bakom styret.

Det var ingen hallonluktande Nipe som kom fram, dryga två minuter innan resten av familjen.

Maken meddelade att han glömt ta med cykelhållaren, så jag ställde in mig på att cykla tillbaka.

Efter en trevlig dag på nöjesfältet, hoppade jag upp på sadeln igen, lätt mör i både kroppen och knoppen. Men jisses vad skönt det var! Benen blev lättare och lättare och kilometrarna flög förbi, 42 blev det till slut. Okej att jag inte kanske var den fräschaste besökaren på Bonbon-land den dagen, men nog den hurtigaste.

På kvällen efter ett efterlängtat dopp i havet gick vi ut och åt och förevigade sommarnatten. Semester när den är som bäst.

Skoskav förväntas

Min vän och kollega M har lite ålderskris. Folk som har ålderskriser de färgar håret, gifter om sig, köper cabriolet eller liknande. Men kära M, hon gör inget av ovanstående, nä hon tar med maken ut på promenad. Jag söker förtvivlat på nätet efter om man kan följa deras väg, men det ser ut som att jag får hia mig tills de är i mål. Heja, heja säger jag och är en smula avundsjuk faktiskt, det ser ju fantastiskt ut!

Gott

Med ett ord kan man sammanfatta kvällen igår:

Gott!

Gott käk, gott väder, gott sällskap och ett enda långt gott skratt. Jag satt på en altan hela kvällen, åt och drack och bara njöt. Skrattade så jag hade ont i magen. Av sex par var det bara ett som hade förhinder, men vi MMS-terrade dem istället. Natten blev sen innan vi lullade hemåt. Sen kunde inte jag sova, så idag har det inte gjorts många knop. Lunchen intogs på mina föräldrars båt, vi bryggseglade, så inga knop gjorda där heller.

Idag är det dags!

Vi har som sagt länge, länge, försökt få till en föräldrargruppsträff utan barnen. Ikväll är det faktiskt dags! Västerbottenpajerna står och svalnar på diskbänken, kräftorna ligger på upptining och klänningen är struken. Vuxendrickat är inhandlat und zu weiter. Synd bara att jag tar ut otäckheter i förskott - morgondagens huvudvärk vaknade jag med idag.
Men ändå, nu är det äntligen dags!!

Pillerill och studsmattan

Ikväll skedde vår första studsmatte-incident. Skruttafis och Pillerill hoppade som vanligt, när Pillerill plötslitg börjar gråta. Lite oklara rapporter från de båda, men han hade landat på knäna (på studsmattan) efter ett något okontrollerat men inte särskilt högt hopp. Ont i ena knät har han i alla fall, rejält ont. Stöder lite på det, men helst inte. Han däckade i soffan och vi avvaktar tills i morgon.

BonBon-land

Från Enö till BonBon-land är det 20km. Perfekt tycker Skruttafis som älskar berg-och-dalbanor. Det har hon inte ärvt från sin mor, nej. Förra gången vi var här, lurade maken upp mig i slänggungan. I år gick jag inte på det. Däremot lyckades han lura upp mig i Victor Vandorm... Tack och lov åker den bara två varv.

Vikingaskeppet som heter Klaptorsken, den däremot åker minsann inga två varv. Vi sitter i mitten och jag blundade 90% av tiden. Skruttafis skrattar och tycker att hennes mamma är en fegis. Hon har alldeles rätt, säger jag och kliver av. Skruttafis stannar kvar och flyttar bak till ena ytteränden på båten.

Det blir dock dagens sista åktur, för på den platsen där vi innan satt, sitter sen en kille och kräks, så båten stängs för sanering.

4D-biografen, som för dagen tyvärr bara är 3D, är spännande tycker Pillerill...

Är man liten och söt får man åka i vagnen.

Semesteretapp 1 - Karrebaeksminde/Enö

Till skillnad från de flesta, så tycker jag att en cykelsemester vore en semester über alles.

Eftersom min bättre hälft (aka maken) inte är fullt lika övertygad, så har vi kompromissat fram en lösning: cyklar ska med på semestern.

Första dagen på semestern var vädret inte nådigt. Cykelutflykt till skog i maklig takt med paus för dopp i havet var vad som var tillrådligt. Mycket trevligt, mycket trevligt.

Frun i huset tog en extrarunda på kvällen, för att komma över 20km. Extrarundor med kamera i skymningen.... ah. Glömma stretcha efter extrarunda i skymningen...aj.

Back on track

Sådärja, nu är vi åter hemma igen efter mer än två veckors semester i Danmark och Skåne med vägsnigeln.
Några omedelbara reflektioner över hemkomsten:
- Vad mycket yta vi har här hemma! (maken)
- Vad mycket leksaker jag har här hemma! (Pillerill)
- Vad jag har saknat Bolibompa på datorn! (Skruttafis)
- Vad mycket smutstvätt vi har! (Fru Nipe)
- Vad gräset har växt ( maken och Fru Nipe)
- Vad billigt det blir att renovera huset efter regnskadorna! (samma som ovan)

Nu ska jag ut i tvättstugan igen, tjolahopp.
Bilder och reflektioner från semestern kommer, ni kommer som vanligt inte att komma undan, moahahahaha!

Hjälp!

Skruttafis har snöat in på Melodifestivalen 2008. Är det inte på CD är det på DVD. Skruttafis må vara världens ( ursäkta mig, Universums menar jag ju) bästa tjej, men musiksmaken lämnar en hel del att önska. En hel del, sanna mina ord.
Christer Sjögrens "I love Europe"... Alltså, karln sjunger den på allvar.
Skruttafis gillar den på allvar.
Hjälp.

Tips till cykelsemestrare

Om man nu ska envisas med att ha vit handduk med sig på cykelsemestern, sätt den inte på pakethållaren.

Nipes nostalgi del 6

Madeira nyåret 2000-2001.

I tron om att Madeira var en Kanarieö, tog maken och jag en restresa dit. Ingen av oss hade innan varit på nån Kanarieö och det var ju evigheter sen vi hade geografi i skolan...

Men hoppsan, här finns ju inga stränder. Ingen pool på hotellet heller. Men backigt, det var det. Mycket backigt. Den enda plana ytan vi hittade inne i Funchal, var en fotbollsplan.

Vi var inte besvikna på den uteblivna sol-och-badsemestern, absolut inte. Vi hyrde en bil och körde på förmodligen varenda farbar väg på hela ön. Vi gick på levadavandringar, mer eller mindre utrustade. Mest mindre faktiskt. Ficklampa, vattenflaska, vandrarkängor och karta kan vara bra att komma ihåg till nästa gång. För dit vill vi återvända, definitivt!

Vilket ställe i världen har fått Din återvändarstämpel?

Okej....

I'll rest my case.

För inte allt för länge sen

även om det känns som en evighet sen...

Saker man kan göra när det är varmt

(om det bara inte vore bevattningsförbud)

Fattar

Vi fattar budskapet.

Jaha

En liten fundering bara, är inte pizzan god? Duger den bara som bukafylla? Tar nog en sallad tror jag.