Alltså, jag är ju egentligen ganska så smart, det har jag ju till och med papper på.
Ja, ibland bara, ska jag tillägga. Nu ska jag bjuda er på liten anekdot om när den här tanten
inte riktigt glänser till.
Igår tog jag in posten. Eftersom jag senaste dagarna blivit så
fruktansvärt effektiv och duktig (jag menar, jag vattnade ju till och med blommorna igår), så sorterade jag ut reklamen, slängde alla kuvert och tog liksom hand om alla brev med en gång. Satte räkningar i räkningsmappen, läste genom informationsbladen osv. Jag fick även ett brev med mitt nya Visa-kort. Åh, vad bra tänkte jag, det går ju snart ut och är ganska slitet (hm, undrar varför förresten). Effektiv som jag ju numera kallar mig, så läste jag brevet och konstaterade att jag skulle skriva min namnteckning på baksidan, kolla så att alla uppgifter på det stämde samt klippa det gamla kortet. Sagt och gjort, jag skrev, kontrollerade och klippte det gamla kortet och satte det nya i plånboken. Nöjd blev jag med mig själv, i vanliga fall brukar det nya kortet ligga i posthögen tills jag den hårda vägen upptäcker att det gamla gått ut.
Så långt allt ok.
Nu ikväll stod jag på gymmet och skulle betala en grej. Tar fram det nya kortet ur plånboken, stoppar det i kortläsaren och trycker koden. Fel kod är meddelandet jag får tillbaka. Knappar in koden igen, sakta denna gången. Samma sak, fel kod. Nu har jag ju bara en chans kvar. Men, va fasen, säger jag till tjejen i kassan. Hrm, jag fick ju nytt kort i går och det stod ju att jag skulle ha samma kod. Fattar ingenting och står där som ett fån.
Tittar på kortet några sekunder och...
...det står ju Mastercard på kortet! Inte Visa...
Jamen, så himla bra då, att jag var så där effektiv och klippte sönder mitt Visakort. Nu har jag två Mastercard, men inget Visakort.