Ett kärt återseende

Tänk vad det är lustigt egentligen. Det som gjorde mig mest ont att bli av med vid inbrottet, det var det i särklass billigaste.
Ett par gamla vänner till mina föräldrar gör smycken i tenn. Våra familjer umgicks på 70-talet och en bit in på 80-talet, sen flyttade de och umgänget rann ut i sanden.
Nångång 1994 eller 1995 stötte jag av en slump på deras son i Nordstan Göteborg, där han stod i ett marknadsstånd och sålde. Jag köpte ett halssmycke i förgyllt tenn som jag sen bar väldigt ofta. En avgjutning av snäckor som såg ut som en ängel. Det hängde i en ganska lång kedja så jag satt ofta med det i handen och fingrade på det, som om det vore ett radband eller nåt. Efter några år blev det skavt och jag la det i ett kuvert med andra söndriga smycken, i väntan på ork/lust/pengar att lämna in det för lagning.
Det kuvertet försvann ju sen givetvis i inbrottet tillsammans med allt annat av värde.
Jag kontaktade de gamla vännerna för att få en prisuppgift på smycket, för försäkringsärendets skull. Gissa lyckan när de meddelar att de fortfarande tillverkar det!

Idag kom det på posten och nu hänger det runt halsen igen i tryggt förvar.