November coming up

Det ruskade till lite och vips var det helt plötligt knappt höst längre. Alla de vackra löven bara försvann. Eller nej, nu ljuger jag. De ramlade rakt ner i min trädgård och tittar uppfodrande på mig. Det känns nästan som om ALLA löv i hela Blekinge ligger där.
Nåväl, det är ändå nästan mörkt  både på morgonen och kvällen, så jag hinner knappt se dom.

November är inte min favoritmånad direkt. Lite bättre blev det för 6 år sen när Pillerill föddes, men den andra hälften av månaden brukar inte generera munterheter.
I år tänkte jag försöka motarbeta mörkret, både bildligt och bokstavligt.
Lite som Sara på bloggen Träningsglädje, som bestämt sig för att motarbeta tisdagstristessen genom att göra den dagen i veckan till en höjdpunkt. Hon planerar in roliga saker på just tisdagar, istället för att sitta och hata dagen.
Så i år tänkte jag försöka mig på Njutningsfulla November. Fylla månaden med bra saker. Unna mig god (och nyttig mat), träna sånt jag tycker är roligt osv. Planerna för månaden är inte klara än, men ni förstår principen va?

Påminn mig, snälla, om jag vacklar.

Man undrar ju

Söndag: Skittidig uppstigning. Orientering i minusgrader. Dusch utomhus. Damtoan består av ett tält och åtta tunnor på rad. Tårta på stående fot, som sköljs ner med kaffe utan mjölk.
Lycklig.

Måndag: Regn och blåst. Nattorientering. Min pannlampa saknar batterier så tur att dotter springer bredvid. Dyngblöt och kall.
Lycklig.

Man undrar ju om man är riktigt rätt vaccinerad.

Fotodrop

 Vi var på spelmanstämma i Skatelöv, sisådär 27 år sen sist.

Spana in gubben!

Fjällräven Classic. Ja, första dygnet gick vi i alla fall åt samma håll som de andra...

Kanske årets roligaste orienteringsträning och definitivt den vackraste.

Ute på en ö i Blekinge skärgård. Ren om fötterna blev man inte, men väldigt lycklig i själen.

Polkagristillverkning övervakad av Skruttafis.

Ficklampsorientering. Inte fullt så läskigt som jag trodde, men det var nog tack vare att skogen kryllade av barn, vuxna och att vi mest var på elljusspåret.

Årets pumpagubbe vaktar vår ytterdörr.

Hoppsan

Hoppsansa, tralalala! 
Ja, den här damen jobbar med teknik och ord i kombination. Hon har även läst till ingenjör. Det behöver ju inte per automatik betyda att hon är så där vidare värst teknisk av sig, nej. När vi rör oss i landen för Kemi, Elteknik och IT, då är inte denna damen nån presidentkandidat. Nej, det vore synd att påstå.
Nåväl. Jag klarar mig ganska bra ändå. Det finns alltid personer som spelade mindre luffarschack på kemilektionerna. Helpdesk är oftast bara ett telefonnummer bort och man kan ju alltid gifta sig med en elingenjör med bra betyg.  Och Google! Vilken grej va!?

Vart vill jag komma?
Jo, ville bara säga att idag lyckades jag faktiskt på helt egen hand. Tänkte till lite (jaja, lite hjälp hade jag av Google), och lyckades få i gång Dropbox. Både i telefonen och på datorn.
Och se! Hoppsansa, tralalala - nu minsann fick jag in alla mobilbilderna, tjoff raka vägen in. Snart på en blogg nära dig, kanske till och med.

Ojsan

Det var nåt jag glömde i veckan. Bloggen.

Nåväl, det har rullat på minsann. Inte så mycket cykel dock. Ingen cykel alls om jag ska vara ärlig.
Förra veckan var en sån där vecka när alla kvällar är uppbokade. Avslutade det hela med en familjeweekend i Jönköping. Två nätter på hotell med tillhörande frukost. Igår rullade vi hemåt, i dubbel bemärkelse.

Ny vecka, nya möjligheter!

Att greppa tillfället

När träningsmöjligheterna blir begränsade av olika inbokade evenemang gäller det att greppa tillfällena när de bjuds.
Så idag blev det bara ett kort pitstop hemma efter jobbet, för ombyte och pussa lite på make och barn, sen ut i skogen.
MTBn fick följa med, självklart.
Tog två varv på den nyfunna terrängslöpningsbanan inte alls långt hemifrån. Ett varv är 3,25km och har två rejäla uppförsbackar. Mellan dessa en skitläskig nerförsbacke.
Nerför är inget skoj alls inser jag och får flashbacks från en isig asfalterad nerförsbacke från 1996, när jag tog emot mig med ansiktet. Så gå uppför på grund av dålig kondis och gå nerför på grund av rädsla.
Uppför ska jag i alla fall förbättra mig, det är ju målet. Nerför vete fasen, alltså. Jag ser inget egenvärde i att druttla omkull. Kanske med tiden, vi får se.

Men. Nu till några funderingar jag har, kanske nån med mer cykelkunskaper kan upplysa mig?

Varför får jag helt plötsligt mjölksyra i låren? De två senaste gångerna har jag fått det. Är det för:
1. Jag har kanske druckit för dåligt eller nåt?
2. Flåset har blivit bättre och därför orkar jag ligga på mer och har alltså förflyttat den begränsande faktorn från flås till lår?

Varför slirar min cykel på bakhjulet när jag står upp och cyklar uppför? Har jag fel tyngdpunkt när jag står upp, borde jag ha tyngdpunkten (rumpan..) längre bak elller nåt?

Ska man stänga av framgaffeldämpningen när man står upp i uppförsbackar?

Hur mycket får man älska sin nya cykel?

Dra och böj

Slappna av mannen. Dra och böj, dra och böj. Slutta jiddra, så är du loss på nolltid.
Ni har väl sett filmen Bolt? När hunden fastnat och duvorna ska hjälpa honom loss.
Det känns lite som ett upcoming mantra för mina yogalektioner. Dra och böj.

Skämt å sido. Massor med ny energi flödar in.

En fin kombination

Rasta min MTB tillsammans med Skruttafis, det var en fin kombination det!
Pannlamporna ovanpå hjälmarna höll helt klart inte måttet, så det var bra att vi nästan hela tiden höll oss till elljusspåret. Tur man inte är mörkrädd, eller?! Som mamma i sällskapet får man vackert dölja rädslan och bete sig som vuxen.
Nästa investering i huset blir nog ingen GPS-klocka utan riktiga orienteringslampor.

Men vilken runda! Men kölden bitande i fingrar, lår och kinder. Med en underbar dotter snett bakom i spåret. Med höstlöv som virvlar runt däcken. Med pigga ben.

Fint.

Löpande band

Fyra familjemedlemmar klipptes i tur och ordning. Däremellan körde vi skytteltrafik mellan fotbollsträning, optiker, Blocketannonsör och hemmet (för att hämta släp). Barnen gick i skytteltrafik på olika spel på antingen mammans eller pappans mobil.

Pust. Nu kan familjen Nyfriserad pusta ut och äta en sen kvällsmat, på nån av de 8 stolarna vi köpte.

Ny väg

Idag har jag lett mig själv in på ny stig. Ska bli oerhört spännande och lärorikt. And that's all I have to say about that.

Ikväll har jag även börjat på yoga. Har länge velat det och för sisådär en 7 år sen gick jag några gånger på gymmet. Sen kom det en Pillerill och efter det startade vi vår Skogsknoppsgrupp med honom och hans små vänner. Yogan på gymmet är på lördagar och Skogsknopp likaså. Så ingen yoga.
Länge har jag sen funderat på att börja, men det har ju som sagt krockat, så det har liksom stannat vid det. Nu för några veckor sen tog jag mig i kragen och tittade runt på utbudet. Alla klasser som finns på denna lilla ort är på lördagar, eller på orienteringsdagar.
Men se! Där på lilla lilla alternativa gymmet fanns en klass på bästa sändningstid. Att jag inte tänkt på att kolla där innan?

Så jag skrev in mig och gick dit. Inte en dag för tidigt kan jag säga. Det finns en grym utvecklingspotential i min kropp och knopp. Känner en otrolig nyfikenhet på vad som kommer gå lätt att lära sig och vad som jag kommer få kämpa med.

Namaste!

Ta det lugnt sa du?

Pillerill ramlade ner från en gungbräda igår och tog emot sig med ansiktet. Litet besök på akuten sent på kvällen, där man tyckte att han klarat sig bra men att han för säkerhet skull skulle vila lite idag.

Jodå, det funkade ju bra på förmiddagen idag.
Nu på eftermiddagen har jag upprepade gånger fått förklara för honom att nej, du får inte cykla idag, inte hoppa studsmatta osv.
Sen var det lugnt ett tag med tjatet och jag trodde i min enfald att budskapet gått fram.
Tittade ut i trädgården på Skruttafis och hennes kompis som försökte få ner äpplen från trädet. Ta äppelplockaren istället tyckte jag. Behövs inte säger hon, Pillerill hjälper oss.
Var är han då frågade jag och fick svaret: I trädet!