Tre veckors bortavaro från nattorienteringen. Man glömmer lätt på tre veckor tydligen. Glömmer att det är blött, kallt och snöigt. När en av klubbens bästa löpare (typ tvåa i sin klass på O-ringen) kommenterar banan med orden: Ja, det blir nog inte jävligare än så här - ja då vet man att det nog inte bara var jag som var lite kinkig...
Blöt upp till knäna och verkligen toksist, men vad gör väl det?
Härligt att vara ute i snön i pannlampans sken och streta sig fram genom urskogen, det ska inte förnekas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar