Ett litet barn följde med till Maxi. Pantade flaskor, sjöng lite och framför allt - travade med utan några som helst sura miner. Hela resan dit och hem med glatt humör.
Att det kan behövas så lite för att få sin ömma moder att vända mungiporna uppåt igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst är det så! Ibland behövs det bara små enkla saker för att tillvaron ska kännas stabil igen!
Sara: exakt!
Skicka en kommentar