Först och sist

Vi var först på campingen till Tjoget!
Vi och fyra andra familjer från klubben tänkte ha en liten återträff från O-ringen, så vi hade bokat in oss på Tjoget redan på fredagskvällen. Vi rullade in på åkern och gissa om vi blev långa i ansiktet när vi var först på plats. Familjens devis lyder: "Vi är aldrig först, men ofta sist", så det här hör verkligen inte till vanligheterna.
En och en halv timme väntade vi innan resten av familjerna rullade in.
En mycket trevlig grillafton hade vi  sen med både många skratt och många mygg.

I tävlingen kom jag sen sist på min sträcka, av de som stämplade rätt. Ja, det var en sorglig historia, som kommer i senare inlägg.

Efter tävlingen åkte vi till Kosta Outlet för lite mat och shopping (träningskläder, såklart).
Väl där gick vi fullständigt i däck och Silverräven orkade inte köra hem, så vi la oss i vagnen och vilade en stund.

Självklart var det sen tomt på parkeringen när vi hoppade in i bilen för att köra hem.
"Vi är aldrig först, men ofta sist"...