Semester - del 2

Efter diverse ompackning drog vi till fjälls sista veckan på semestern. Här bodde vi i stuga på baksidan av Lindvallen, med utsikt över Högfjällshotellet. Lite märkligt att vara där på sommaren, vi har bara varit i Sälen på vintern innan.

Nu la vi i en växel till på cyklarna, minst sagt. Vi öppnade starkt med att streta oss upp för Hundfjället med sikte på Trollskogen. Väl värt besväret! Som alltid var vi lite sena, så ljudet från trollen tystnade för dagen när vi stod och beundrade Spisflickornas skönsång. Nåväl, vi tröstade oss med blåbär.
 

 

En dag var vi i Rörbäcksnäs och testade Kalugaspåret. Det tog sin lilla tid att komma runt, men alla var mycket nöjda och glada när vi kom i mål.

Dagen efter testade Silverräven lite downhill. Gipset på handen får han ta bort nästa vecka... Lärdomen vi drog av det, är att även för lite fart kan vara fel.

Geocachingen drog ut oss på äventyr och vi hittade hjortron. Exalterad sprang jag till bilen och gav barnen, som spottade ut och grimaserade. Osofistikerade barn, tänkte jag och gav Silverräven ett och stoppade det sista i min egen mun. Usch! De hade ju rätt, det var ju inte alls gott!? Alla var rörande överens om att hjortron gör sig bäst i sylt på ostkaka.

Mina föräldrar kom upp de sista dagarna och sällskapade oss. Mycket trevligt tyckte vi och allihop körde vi till Mörkret och Njupeskär. Tuff vandring upp på berget gav utdelning i form av en helt galet fin utsikt. Nerför berget igen och en välbehövlig fikapaus innan vi gick fram till själva fallet.
Nej, jag kan inte göra denna dagen rättvisa, men det var en helt sjukt härlig upplevelse.
Inte blev det sämre av att vi körde vägen hem via Norge.

Sen var det då dags för veckans huvudmål. CykelVasan 30 km. Eller 32 km som den visade sig vara.
Kul på hjul är en bra sammanfattning. Skruttafisan hängde med bra och vi bestämde innan Oxberg att vi vill göra om loppet igen. I Oxberg hade vi inte tänkt att stanna men när vi väl kom dit och Skruttafis såg blåbärssoppan, ja då ändrade vi oss och gick all in på vad som bjöds.
I Hökberg stod resten av familjen och hejade så här stod vi ganska länge och poserade för kameror, drack blåbärssoppa och besökte Bajamajan.
Sen gick det utför och farten ökade betydligt. Ica bjöd på kaka nånstans mitt i skogen och den tog vi i farten. I Eldris gjorde vi bara ett kort stopp och sen ökade vi farten ytterligare mot mål. Körde om cyklist efter cyklist och  bara njöt!
I sista backen vid Zorn, drog Skruttafis om mig med orden: Ses i mål! En sekund före mig i mål kom hon och det får jag höra ganska ofta. Ett väldigt roligt lopp, men jag hade nog förväntat mig sämre vägar och mer folk. Dessutom var upplevelsen av upploppet inte alls likt upplevelsen på det riktiga Vasaloppet. På snö känns upploppet mycket längre och man behöver inte vara koncentrerad på kravallstaketsstöttor som sticker ut i vägen, eller på gatstenskanter.

Dagen efter körde vi söderut mot hemmet, med ett flertal stopp för geocacher. Drygt att köra hela dagen men samtidigt skönt att ta många pauser.