Även sakta är en rörelse framåt

Den här veckan alltså. Det är mycket nu. Lite klyschigt och nästan ibland trendigt att säga så, eller hur?
Åhhh, jag är så stressad, hörs lite här och var mest hela tiden. Konstigt att vi fortfarande ser det som en positiv grej - att det är lite för mycket för oss. Vi borde ju lärt oss vid det här laget att det inte är nåt åtråvärt - ändå säger vi så?
Jag är verkligen inte bättre än nån annan på den fronten. Det där är en tankevurpa jag ägnar mig åt, tyvärr lite för ofta.
Men.
Denna veckan är det faktiskt så. Det är många, framför allt olika, saker som ska klämmas in samma vecka. Jag blir matt bara av att tänka på att försöka rada upp allt, så jag struntar i det.
Men mycket handlar om att bli klar på kursen i bildbehandling. Vi toppar det med mer konkreta bekymmer som att försöka styra upp att nån rengör en grill som ska ge 250 personer hamburgare, eftersom den som borde göra det uppenbarligen inte vill.

För att inte förgås helt av stressande och förlamande tankar försöker jag med ett nytt grepp. Istället för att kryssa av alla göromål i en aldrig sinande "attgöra-lista", noterar jag helt enkelt istället allt positivt som denna veckan ger.
Åh, herrejeflar, vad det lät snusförnuftigt och präktigt då. Nej, se det inte så. Det här är ett helt nytt grepp för mig, att se längre än till min nästipp. Jag fastnar till 99.9% av fallen till att bara se på listan och aldrig bli nöjd om inte hela listan blir ifylld -vilket den ju aldrig blir. Attgöra-listor är ju av naturen oändliga.
Nej, ett litet försök från min sida bara. Ingen lista, allt står ju redan i kalendern.
Men en mental liten klapp på axeln för allt slit denna veckan som ger skörd antingen direkt eller längre fram.
Exempel:
Tandläkarbesöket snortidigt  i morse gav mig ett år till nästa besök och ett kvitto på att tänderna är bra.
Två blodprov (och två misslyckade stick) och en timmes träning i hällregn ger forskningen lite mer underlag för att förstå hur miljögiftet PFAS bryts ner i kroppen.
En dags kompledigt gav mer pluggtid i förhållande till vad det kostade på kompsaldot och förde mig närmare mitt godkända resultat på kursen.
Några timmars googlande och många telefonsamtal ger en fin vecka i fjällen i vinter.

Jaja, för att uppväga all denna positivism kan jag meddela att jag lärt mig att om det tar emot när man klipper i papper nära fingrarna - då ska man INTE fortsätta klippa. Men, men, det är ganska fint med Muminplåster på långfingret.

Träning och svampplockning i det fina vädret? Städat hem? Schysst mathållning? Det får vänta till en annan vecka det.