Vad man kan finna

En stor positiv bieffekt av att orientera, det är all natur man får se. Många små platser i vår ände av världen som vi aldrig fått se, om det inte varit för att vi börjat orientera.
Nån gång har vi till och med kört vilse på väg hem, vilket ju är en smula ironiskt egentligen.

Men man behöver inte ta sig så långt hemifrån för att få den där känslan att upptäcka nåt nytt. Det räcker ibland gott att bara se naturen vid en annan årstid.
För några veckor sen sprang Skuttfisan och hennes klubbkompisar en runda inte alls långt från vår klubbstuga. En del av skogen som inte är så ofta sprungen, eftersom det gränsar till militär mark. Här finns rejäla och mäktiga branter, som är svåra att ta sig upp eller ner för på sommaren.
Nu var branterna om än mäktigare, med vatten som runnit och blivit is.

På väg hem, övertalade Skruttafisan mig att köra dit, och jag var inte svårövertalad. Systemkameran i högsta hugg och rejäla skor på fötterna. En fin tur på tu man hand med många Kodak moments.