Jag har gått och blivit med sjukgymnast, ser ni. Efter att ha gått till olika naprapater och kiropraktorer och annat löst folk med min rygg, hamnade jag till slut på Landstingets rehabiliteringsgrupp. Där träffade jag en underbar människa, som tagit sig an mig. Skillnaden mellan vad hon gör och förespråkar är ju hårfin mot vad de andra jag varit hos har sagt och gjort, men likväl är det en gigantisk skillnad. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är utan det är nog summan av många småsaker. Strunt samma, just nu fokuserar jag på att det faktiskt går riktigt bra detta. Ryggen är verkligen inte bra, men den är i alla fall lite bättre och det känns som om det går åt rätt håll. Men den blev inte dålig över en natt och kommer inte bli bra över en natt heller. Små steg i rätt riktning.
Eftersom jag totalt inte alls klarar att göra mina övningar hemma själv, så går jag nu varje onsdag till deras gym. Ja, alltså, jag har varit där två gånger nu, men planen är året ut, till att börja med.
Programmet är inte svårt, verkligen inte tungt, men jobbigt ändå.
Inga stora muskelgrupper som jobbar, utan allt annat. Jag har typ 2-4kg belastning, om jag har nån överhuvudtaget. Men tänkt att nåt så litet och fjuttigt i efterhand kan kännas så jobbigt.
Idag har jag känt mig helt överkörd. Jag har liksom ont i hela kroppen (mest runt bålen och höfterna) men ändå inte. Sopslut i alla fall. Kollegorna förslog en restaurang nån kilometer bort från jobbet och på allvar funderade jag på att ta bilen dit. Men nej, där gick min gräns, så vi knatade sakta dit. Aldrig har väl den promenaden känts så lång och jobbig. Jisses.
På vägen tillbaka lite bättre, men jag misstänker att mina kollegor tyckte jag gick toksakta.
Efter jobbet ville jag inget hellre än att ligga i soffan, men tvingade ut mig att promenera lite till.
Åkte med Silverräven och Skruttafis till kvällens orienteringsträning och sen gick jag hem därifrån. Lite oklart hur långt, men jag gissade på ca 4 km. Helt rätt visade gps-klockan. Nöjd med den insatsen, med tanke på hur trött och manglad jag känt mig.
Imorgon ska jag försöka mig på att göra några av övningarna hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag bara ÄLSKAR sjukgymnaster - eller fysioterapeuter, som de ska kallas nu. De är världens bästa!
Som du själv skrev: Ryggen blev inte dålig över en natt och kommer inte att bli bra över en heller. Och där är sjukgymnasten så bra. För vi får övningar att arbeta med ÖVER TID. Långsamt. Ett steg i taget. Och vi blir bättre och lär oss oerhört mycket under resans gång.
Helt enkelt bäst!
Ja, visst är de bra! Det gäller ju bara att man fattar det där att det inte är nån mirakelgrej, utan att det kräver träning under lång tid
Skicka en kommentar