Fullt ös

Jobbet. Det är inte klokt just nu.
Vi sliter och sliter. När vi klarat en deadline är det bara att hugga i med nästa.
På tisdag morgon är nästa. Sen följer förhoppningsvis två dagar med lite chill, sen kommer en till veckan efter.
Puh.

Den däringa jullistan

Den har väl gått laget runt så här dags, men jag kör väl ändå, det var en kul lista. Jag hittade den hos Malin, Anna, Cecilia och Märta.

Pepparkakor eller lussebullar?Lussebullar! Utan russin. Eller jo, det ska vara russin i snurrarna, så man kan pilla bort dom. Men de bagare som tar sig friheten att försöka förgifta oss genom att lägga russin i degen... Kriminellt.
Skumtomtar eller knäck?Knäck. Skumtomtar smakar oftast rätt kemiskt. Står de på fikabordet på jobbet, slinker de ner ändå.
Köttbullar eller prinskorvar?Mammas köttbullar med kryddpeppar!!!
Julkorv eller julskinka?Skinka med Västervikssenap till, eller nån sort som river rejält.
Lax eller sill?Gravad lax. Sill har jag inga som helst problem med, men lax är ju godare.
Sylta eller pastej?Hemlagad pastej.
Revbensspjäll eller Jansson?Rävbenen såklart! Fatta vilken panik det blev i lägret det året vi hade ställt ut revbenen på trappan hemma i byn (med säkrat lock mha gummiband) och grannens hund smaskade i sig allt till sista slicket. Paniken över hundens välmående var inte alls i samma magnitud som den över att våra revben var borta...
Glögg eller julmust?Jag är gift med en man som intar sin julmust intravenöst året om, så jag säger must.
Rödbetssallad eller dopp i grytan?Rödbetssallad, eller hemmalagad Sillsallad. Ska göras dagen innan, i sällskap av en syster, en mamma och en ansenlig mängd Dry Martini. Tradition sen många år tillbaka. Alltid lika fnissigt.
Ris a la Malta eller gröt?Ris à la Malta går inte att inta intravenöst som musten, men om det gick så skulle jag. Med tunna apelsinskivor till. Det här är viktigt. Mycket viktigt.
Hemma eller borta?Hemma i ensliga byn i Småland eller gärna i en fjällstuga. Ett litet sällskap, mycket rävben och Ris à la Malta.  Jag är ingen social prick på julafton.
Utomlands eller i Sverige?Spelar egentligen ingen roll, bara jag får det på frågan ovan.
Ge eller få?Både ock.
Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul?Har nog inte sett nån av dom?
Chokladkalender eller paketkalender?Vanlig, med luckor och nåt litet rim bakom. Paketkalender fick jag aldrig som barn och har vägrat ge det till mina barn (orka köpa massa smågrejer). I år tog Skruttafis saken i egna händer och gjorde en kalender med 24 pappersgranar. Sen fick vi föräldrar veta att det var "vårat jäkla ansvarsområde" att fylla dom med nåt. Tack för den passningen. Vi har fyllt dom med uppdrag, typ att baka julgodis, köpa presenter och skänka till välgörenhet, ha tomteluva på hela dagen. Det blir nog en tradition till nästa år.
Min mamma har annars varje år gjort pepparkakskalendrar till barnen. Det är den bästa!
Plastgran eller äkta?Plast här hemma. Äkta hos mina föräldrar.
Arne Weise eller Ernst?Ernst om jag måste säga nån av dom.
När vill du att första snön ska falla?Slutet av november.
Har du haft en grön gräsmatta på julen?Ja, självklart, bor ju i södra änden av landet. Vi har samma väder oavsett om det är julafton, påskafton eller midsommar.
När är det dags att pynta?Nja, här är jag högst flexibel. Men det ska upp garntontar i varje dörrpost nån gång rätt tidigt i advent. Sen är det inte så noga. Ibland blir det mycket pynt, men oftast rätt lite.
Favoritjulkalender?Trolltyg i tomteskogen. Såg den både första och andra gången den sändes, så gammal är jag.
Aladdin eller Paradis?Aladdin.
Blir du mättad av julen när den är slut eller vill du ha mer jul?Jag tycker man kan passa på att njuta av ljusstakar och sånt ett tag efter jul också.
När öppnar du dina julklappar?Efter Kalle nån gång, lite beroende på när Tomten kommer.
Vad framkallar mest julstämning?Det är nog när vi ser morfar, oj jag menar Tomten, smyga utanför huset.
Vad är viktigast med julen?Att vi får tillfälle att chilla ihop.

Mycket skog

Denna helgen har vi verkligen fått mycket skog i sinne.
Igår ansvarade Silverräven och Skruttafis för träningen innan klubbens årliga Lucia/Julfest.
Vi vaknade igår, hoppade i träningskläderna och drog till skogs för att hänga ut kontroller och stämplingsenheter. Det tog en stund. Träningen var av karaktären "Ploj-OL", så en hel del kontroller bestod inte bara av en skärm och enhet utan av flera .
Vi körde hem och åt lunch och sen var det dags att åka upp igen och hålla i själva träningen. Vi hade en kontroll som var bemannad, dvs en person gick runt på en slinga, hållandes i skärm och enhet. Vi turades om och jag fick näst sita passet. Det blev några kilometer promenad i skogen igår helt klart. Härligt väder var det med. På förmiddagen snöade det faktiskt lite och sen sprack det upp och blev finväder.
I morse körde vi upp igen och tog in alla kontroller igen. Jag gick en runda och hämtade in hälften. På väg till sista gick jag en omväg och tog lite foton, där var väldigt mycket håris. Cool företeelse, måste jag säga.
Hämtade kontrollen gick sen ytterligare en omväg ner mot bäcken för att följa den tillbaka till vägen och bilen. Nere vid bäcken var det fullt av stora stenar. Det blev en blandning mellan att klättra, hasa, hoppa och gå.  Underbart!

Väl tillbaka i klubblokalen var serveringen på väg att stänga. Vi fick det sista kaffet av de två som jobbade där, perfekt tajmat!

Nu på eftermiddagen körde vi till Eriksberg, som är ett viltsafari. Idag var där julmarknad. Vi var där så sent att vi fick köra hela vägen i genom vilthägnet och parkera precis vid säteriet. På vägen ut igen fick vi köra en omväg (för att man skulle slippa mötas på den smala vägen). Vi har bott här i Blekinge i 20 år nu, men aldrig varit på Erikberg och kört safarirundan. Vi har varit där på After Work och på julmarknad, men aldrig i själva parken. Alltså, vilket ställe! Nu såg vi bara ena sidan av hägnet, men jisses vilken natur. Vi måste bara dit på sommaren när det är öppet.

På vägen hem "råkade" vi själva ner till Gullan. Gick runt en stund i trädgården och la upp en liten plan för hur vi ska attackera stenar, björnbärsris och gamla trädstockar. Där finns att pyssla med.

Nu, nu slappar vi resten av kvällen.

Let me introduce you to...

Gullan.


Vår sommarstuga!

Alltså, det här har ju varit på gång sen i september, och vi har haft stugan i en månad nu, men jag har inte riktigt funnit orden. Eller, jag ville skriva det perfekta inlägget, men det funkar ju inte så livet, så här kommer ett sånt där inlägg som föds i stunden istället.

I mitten av september får jag ett mail från mäklaren: -Har ni sett stugan jag nyss la ut? Den har havsutsikt, som ni sagt att ni vill ha.

Jag klickar på hennes länk och känner med en gång att här är nåt jag gillar. Den tilltalar mig väldigt mycket. Säger till Silverräven att vi fått mail och då har han precis sett det på Hemnet. Det verkar intressant säger vi, men Tjena, det lär ju springa iväg i pris som alla andra stugor vid havet.
Vi bokar en visning, men är väl rätt avmätta i vår entusiasm, lätt luttrade och faktiskt lite bittra. Alla stugor vi gillar blir ju alldeles för dyra, så vi vill inte bli för intresserade.
Dessutom har vi några kriterier för en stuga, som denna inte har. Vi har efter alla visningar fått en rätt diger kravlista: Kommunalt V/A, tre sovrum, rätt så stort kök, en lättskött trädgård  och definitivt inget renoveringsobjekt med avseende på just trädgård (herregud vi har ju en hel jäkla park hemma att sköta och som vi konstant ligger efter med. Den får gärna ligga på (om inte på så i direkt närhet till) en orienteringskarta

Den här stugan har bara utedass, dessutom med en målning av två ormar på (ormar och dass är en kombination jag inte alls lockas av). Duschen är en hemsk utedusch som står bakom huset, med ett ruggigt duschdraperi till. Inget badrum alls inne alltså, men i alla fall ett handfat i ett rum. Köket är verkligen minimalt. Bara sommarvatten och enkelt avlopp, men med tvångsanslutning till kommunalt under 2018.
Uppe på övervåningen finns fyra sängar, inga tre sovrum här inte.
Trädgården... den är fylld av sten. Mycket sten. Jag menar verkligen mycket sten. Tur man är smålänning så man inte dånade vid åsynen. Sen björnbärsris. I massor.
Det ligger fullt med gammalt virke på tomten. Nä, inte fullt så illa, men det ligger gamla rester av fällda träd. Långa halvmurkna stammar och stubbar. Det är svårt att överblicka för högt gräs, björnbärsris och stenar.

Vi hoppar från sten till sten i trädgården och tänker: Shit vilken söt stuga men vad mycket sten. Vi ser orm-målningen på dass och himlar lite med ögonen. Vi ryser när vi ser duschen. Vi går sen upp för trappan till altanen och ytterdörren, vänder oss om... och ser havet.
Jag vänder mig mot Silverräven och hör honom säga precis vad jag tänker: Herrejävlar, den utsikten vill jag ha.
Nu raljerar jag lite, men det var faktiskt ungefär så här. Vi klev upp för altanen, vände oss om och insåg att det här vill vi ha.
Väl inne sen får vi samma känsla som när vi klev in på visningen på vårt första hus, som vi bodde i mellan 1997 och 2004. Hemma. Det kändes hemma. Det är en söt liten stuga. Inte alltför gammal, stommen är väldigt bra. Visst där finns massor att göra, men förälskelsen slår till. Jag ser mig själv sitta vid köksbordet, med en kopp te i handen och blicka ut på havet. Och ja, den ligger faktiskt på en av klubbens orienteringskartor!

Sen följer en fruktansvärd budgivning. Ni som varit med i budgivning på ett objekt ni velat ha vet ju precis vad jag menar, det är verkligen vidrigt. Man bollar hysteriskt overkliga siffror med varandra och med banken och slängs mellan hopp och förtvivlan. Man tvingas sätta ett värde på sånt där som känsla, utsikt, och jämföra det med kostnader för renoveringar, amorteringar mm. Hur mycket är en havsutsikt värd? Hur mycket är det värt att se på solnedgången från sin egen altan? Vad får ett extrahus kosta? Var går gränsen?
Vi stannar. Vi ser oss besegrade en fredag. Jag svär långa haranger på jobbet och sörjer en smula, men säger samtidigt att det är bara ett hus. En sommarstuga. Ett jäkligt stort i-landsbekymmer att förlora en budgivning på en stuga som bara är ett fritidsnöje. Jag är sur och ledsen men samtidigt oerhört ödmjuk inför faktumet att vi ens KAN buda på en sommarstuga.  I-landsbekymmer, som sagt.

På kvällen åker vi ut dit  och sätter oss med en kaffetermos på altanen och tittar på just solnedgången. Nej, vi vägrar förlora även denna budgivningen. Vi är så himla nära. Vi vill. Vi gillar stugan. Den känns ju som våran. Vi våndas men kommer fram till att vi ska sträcka oss och vår budget lite till.
Vi lägger ett bud till på måndagen. Efter ytterligare ett bud viker den andra budgivaren sig och vi skriver på tisdagen.  Tre veckor senare i mitten av november blir det vårt!

Det är inte helt ångestfritt att köpa en sommarstuga, tro inte det. Inte för mig i alla fall.  Jante sitter på min axel och skriker i mitt öra. Inte ska väl jag förtjäna en stuga med havsutsikt? Vem fan tror jag att jag är? Jag mådde faktiskt skit där ett tag. Jag hade svårt att glädjas fullt ut. Det är mardrömmar om vår ekonomi, om allt jobb som väntar, om att jag inte förtjänar att vara glad för nåt så onödigt som ett hus till.

Nu några veckor senare är det lite lugnare. Det krävdes lite julbelysning, några krukor på trappen och lite annat småpyssel  (en karta på väggen) för att närma mig stugan och låta mig vänja mig. Vi har börjat riva och det närmaste året väntar mycket jobb och mycket utgifter. Vi köpte inte bara en sommarstuga, utan även en hel del jobb. "You've got big dreams? You want stuga? Well, stuga costs. And right here is where you start paying ... in sweat."
We will pay in sweat, indeed. Den där trädgården... den kommer ju kräva en hel del, innan den blir ens hyfsad. Björnbär utrotas inte utan kamp. Stenar flyttar inte sig själva.
Det är många timmar som ligger framför oss, ett badrum  och ett större kök snyter man inte ur näsan.
Men havet, det ligger där, utanför fönstret och bara väntar på min tekopp och på mina blickar.

Bilder från mäklaren.

Säsongspremiär

Ikväll har jag åkt långfärdsskridskor, säsongspremiär minsann!
Det är Friluftsfrämjandet som hyrt in sig på bandyplanen varje tisdagkväll. Det är ju inte som att glida fram på sjö, nej, men det duger. Det blir många varv och ca en gång i halvtimmen byter vi håll.
Det finns de som går all-in och kör med ryggsäck och ispik, allt för att få den rätta känslan.
Jag nöjer mig med skridskorna.

Ikväll fick jag möjlighet att köra några varv med skridskor med lös häl. Funderar på att investera i ett par såna, men har velat prova lite först. Det var självklar annorlunda och lite vingligare, men inte fullt så annorlunda och vingligt som jag trott. Det blir nog en tur ner till sporthandlaren i veckan.

Så, nu inväntar jag bara träningsvärken.