Hälsosamt och stärkande, eller?

Vi har varit en vecka i Vemdalsskalet och åkt skidor.
Det är hälsosamt och stärkande i fjällen, det är ju sen gammalt.'

Inte riktigt denna gången.

Söndag var det fint. Måndag blåste det och toksnöade. Tisdag blåste det och toksnöade.
Onsdag toksnöade det och blåste så inni h-vete på toppen. Det gjorde det dagarna innan också, men vi kom inte upp dit för liftarna kunde inte gå.
Ja, sen där vid lunch tog skidåkningen slut för min del.
Ett stopp med tillhörande snöskvättning på de andra, det misslyckades. Det sa krask eller plopp i knät och sen herreminskapare vad ont det gjorde en stund. Inte helt skönt, nej.
Efter några minuters skrik och gråt kändes det ganska ok ändå, så jag ställde mig upp och trodde jag kanske skulle kunna ta mig ner för backen. Nej, det gick inte att stödja på vänsterknät.
Vi fick ringa efter hjälp, så jag fick åka skoter nerför pisten och tvärs över hela skidsystemet bort till läkarmottagningen.
Läkaren kom in i full skidutrustning med sin dotter på släptåg. Han klämde och kände och konstaterade att det nog inte var några större skador på mjukdelarna. Det gjorde ju liksom inte ont?
Sen när jag skulle ställa mig så nej, det gick ju däremot inte. En biljett till röntgen i Hede för att utesluta att det inte var några skelettskador som gjorde att benet var odugligt.
Där blev jag röntgad och sen var där en annan läkare som klämde, vred och verkligen hävde sig på knät. Nej, ingen större smärta. Röntgen var helt ok, så han konstaterade att jag nog turligt nog bara stukat mig rejält. Jag är överrörlig i knäna, i synnerhet bakåt, så det var nog bakåt och lite åt sidan jag stukade till det. Aktiv vila och sen om några veckor kan man se om det blivit några skador på menisk, men mest troligast inte.

Hrmpf. Så gick det, alltså. En jäkla ímpulsiv idé om att skvätta ner dom andra var liksom det som behövdes. Fan.

Äh, nu ska vi inte tycka för synd om mig här. Det är lite "själv göra, själv ha" och det är ju verkligen inte alls riskfritt att åka utför. Sköterskan på Vemdalsskalet berättade dessutom om hur vanligt det är och hur mycket lättare vi kvinnor har för att paja knäna i backen. Med rätt skött rehab kommer de flesta tillbaka ut i pisten, oftast starkare i knäna än innan. Det siktar jag på.

Resten av veckan blev ju en aning mindre aktiv för min del, men absolut inte trist ändå. Gott sällskap och bara att får vara uppe i Härjedalen med så mycket vinter utomhus är ju helt underbart ändå.