Jag tog körkort i augusti 1990. Idag, en ansenlig mängd mil senare, fick jag min första punktering.
Bara några hundra meter hemifrån körde jag på en trottoarkant och jäklar vad det small till i bilen.
Inget verkade ha hänt så jag körde vidare. Två kilometer hemifrån försvann luften och det var bara att rulla in på en parkeringsplats och konstatera faktum.
Just på den bilen har vi köpt assistansservice så jag ringde dit.
Två timmar senare kom bärgaren... En aning trist att missa mitt träningspass som jag var på väg till och alldeles väldigt astråkigt att sitta fast så nära hemmet och inte kunna ta mig hem.
Jaja. Mitt eget fel helt och hållet och det blev ju en smula omständligt allt idag, men ja, så kan det gå.
onsdag 7 mars 2018
Typiskt onödigt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch, så surt! Då borde man ha en sån där tub i bilen som blåser upp däcket igen, men då vet man väl inte hur man ska använda den...
På just denna skadan hade det inte hjälpt med sån tub sa bärgaren...Ja väldigt surt Att nåt så enkelt som en punka orsakade så mkt strul.
Skicka en kommentar