Favorit i repris

Tur i skogen idag med. Eller rättare sagt i fårahagen med Skogsknyttarna. Hittade en Videkisse på G, så den fick följa med hem.

Annars är det mycket löv i mitt liv just nu. Mycket löv är en underdrift. Blundar jag ser jag löv framför mig... I just löööv it, eller kanske inte förresten. Träningsvärk i morgon lär det bli, det är ett som är säkert.

På tur

I skogen känner jag mig lugn, filosofisk och avstressad. I dag infann sig även känslan av ...korkad. Jag var på ledarträff med Friluftsfrämjandet och vi blev visade en kursgård vi har tillgång till. Skogsturen leddes av en gammal ledare som visste och visade allt.

- Här har vi husmossa, å här har vi glasbjörk, å här har vi ett speciellt gräs som inte är nåt gräs egentligen. Det ser man på de speciella ränderna på insidan av skalet. Den här svampen heter svampus brunus på latin och är ätbar men inte god... osv.

Ärligt talat, han Linné, gick han inte lite över gränsen? Varför artbestämma så till den milda grad? Vad hände med stora fåglar, små fåglar, gran, tall, björk, mossa och blommor? Varför dra det in absurdum?

Ja, jag vet, jag försöker bara lalla bort min egen okunnighet. Jag har bott i skogen hela min uppväxt, men kan inte särskilt mycket om den på latin. Bara lite på småländska.

På säkraste platsen

På Madlars blogg hittar jag ett fint inlägg om att köra runt med mormor i bilen. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på min egen mormor. Det är nu nästan exakt fem år sedan hon begravdes och fan vad jag saknar henne. Den där hårda men underbara kramen man fick, hennes självironi, hennes hem, hennes skriftliga avtryck i korsordsbilagan, ja allt fattas mig. När vi delade upp hennes saker tog jag bland annat två krukväxter, en aloe vera och en svärmorstunga. Växter får inga bra liv i mitt hus, så de här två har varit på fallrepet ett tag. I våras planterade jag om dem i ett sista desperat försök. Aloeveran blev femton små krukor och bara en har vissnat. Svärmorstungan tog jag två sticklingar av utan några förhoppningar, men de tog sig, ja jäklar vad de tog sig! Tack mormor, för att du är envis, även efter jordelivet.

Att köra bil med mormor var ingen lek, det vill jag lova. Mormor var rädd för väldigt många saker, men att åka bil var nog bland det värsta. När man hade henne i bilen, var man tvungen att vara en allkonstnär utan dess like. Inte nog med att man skulle köra, man skulle köra säkert också. Inte för fort, men inte för sakta heller, då kunde hon tro att det var nåt som man var tvungen att se upp med, en fara med andra ord. Man fick inte ta en annan väg än den mormor hade tänkt ut och kunde, genvägar och extrasvängar var stora NO-NO. Dessutom var man tvungen att besvara tusen frågor också, av olika slag:

- Hur ser du mittlinjen när det är mörkt och du får möte?

- Är det halt här?

- Kan inte hjulen lossna?

- Nu känner jag inte igen mig, är vi verkligen på rätt väg?

Men jag lovar er, jag skulle kunna ge hur mycket som helst för att få höra den svadan från högersidan i baksätet. Den säkraste platsen i bilen, har jag hört...

Kulturpoäng

Min kära Knyttekollega lurade med mig på föreställning med Mark Levengood. Febern river dock hennes arma kropp, så syrran åkte med mig till grannstaden istället.
Månadens kulturpoäng äro inkasserade.
Mark och godbiten Per Texas Johansson var ingen trist upplevelse, tvärtom. Goa skratt och mysis stämning, precis som förväntat.

Timber!

For he's a lumberjack and he's okey...

Vi har så mycket träd på insidan av tomten att vi helt ignorerat det som sticker ut på utsidan. Det gillade inte kommunen utan tyckte att vi skulle utöka vårt bry. Huvudbry, blev det då, tills pappahjälten med stora motorsågen klev fram.

Vi tackar och bockar allra ödmjukast och bjuder på kvällsmat. Däremot har vi med bestämdhet sagt till att nästa gång får han bara såga ner stammar, allt j-vla ris kan kan ju stanna kvar i luften... ;-)

Ett småländskt ihopakok

De där två mindre personerna som bor i vårt hushåll, de kan vi minsann inte svära oss fria ifrån. Inte på något sätt alls.
Trots att de är födda och bor i Blekinge, är det två tvättäkta Smålänningar vi fått.

Häromdagen när Pillerill var hemma själv med mig, tog han fram sin spargris och Skruttafis plånbok. Sen vittjade han hennes plånbok på alla mynten och la dem grisen istället. Hur nöjd som helst var han när jag frågade vad han gjorde. Skruttafis var inte riktigt lika nöjd när hon kom hem och såg detta. Jag lugnade henne med att vi skulle fixa till det sen.
Några timmar senare somnade Pillerill i soffan och när jag kommer in i vardagsrummet möts jag av Skruttafis som bärandes på plånbok och spargris väser fram:
- Han har somnat mamma, NU har vi chansen!

Idag har Skruttafis varit hemma med maken, lite seg efter vaccineringen. Efter en tupplur piggade hon på sig och började prismärka saker i vardagsrummet. Sen gjorde hon låtsaspengar till maken, så att han kunde köpa tillbaka grejerna.



Vi är extra impade över prissättningen på fjärrkontrollerna. Snacka om marknadspriser! Den fjärren man enbart använder för att ställa om från TV till video, den kostar knappt nånting. DVD-fjärren kostar inte heller så mycket, men kolla på fjärren till digitalboxen. Den är totalt ovärderlig, utan den funkar ingenting och kostar följdaktligen tusen spänn!
That's my girl.

Försvinnanden

Vad hände är frågan för dagen, verkar det som. En fin blogg av dom jag följer bara förvann. Puts väck borta. Det finns säkert tusen bra skäl till varför, och som bloggskrivare har man ju ingen som helst skyldighet inför sina läsare. Men lite snopet och ledsamt tycker jag allt att det är. Jag kan bara hoppas att skälen är av bra sort, att allt är väl med blogginnehavaren och att hon en dag kommer tillbaka.

Stundande läsning

Kunde inte låta bli utan att klicka hem lite böcker:

• Släktfeber av Sara Paborn. Är boken lika bra som hennes Sommarprat så blir det underbar läsning.
• Sjöjungfrun av Läckberg. Både gillar och inte gillar hennes böcker, men har man börjat på serien är det svårt att sluta.
• Röj och rensa av Nina Strandberg. Hon är Ordningskonsult. Det vill jag också vara. För att inte tala om vilket snyggt förnamn hon har ;-)

Nu ska jag bara punktmarkera postlådan i slutet av veckan...

Ett smart drag

För tredje veckan i rad har duktighetspoängen vällt in hos familjen Nipe. Jag säger bara: Veckomatsedel!
Oerhört avstressande. Vi bara handlar, lagar mat och ser glada ut. Ingen eftermiddagsstress på jobbet för att komma på den ultimata kvällsmaten. Kronan på verket hade varit att det var nån annan som lagade maten, men man kan ju inte få allt?

Olika lotter

Maken, Pillerill och Skruttafis klev upp i morse, träffade föräldrargruppen på stationen och hoppade sen på tåget. Efter ungefär en timmes resa hoppade de av och gick till Leklandet. Senare blir det förmodligen en sväng McDonalds och sen tåget hem igen.
Nåt säger mig att de kommer vara trötta men glada ikväll.

Jag hasade mig upp, vadade genom berget av snytpapper bredvid sängen, kokade ett avkok på ingefära, vitlök, kanel och kryddnejlika. Sen satte jag mig i soffan, drack avkoket och tittade på SOS Skottland. Senare blir det nog lite mer dålig TV och värmda rester från igår. Nåt säger mig att jag kommer vara trött och sur ikväll.

Olika faller våra lotter, även på en söndag i november.

Nya favoriter

Den där hästtransporten fick igår stark konkurrens av Brioloket med batteridrift. Exakt hur exalterad kan en liten kille bli, är frågan?

Snälla Fammo å Dutte (farmor med man), levererade som planerat vår nya del till soffan. Nu kan hela familjen mysa tillsammans. Exakt hur exalterad kan en 37-årig kvinna bli, är en annan fråga.

(det är tröttsamt att firas i dagarna två...)

Var är fjärren?

Barnen satte på Thomas Tåget och åkte sen med maken till Maxi. Kvar sitter jag här i soffan och hittar inte fjärrkontrollen. Jag börjar kunna signaturmelodin nu...

Idag kommer svärmor med man och firar Pillerill. Ikväll sen kommer makens ena bror med fru och barn. Själv är jag insnorad till max, men det får funka ändå. Misstänker dock att jag inte blir upphånglad direkt, inte ens av maken ;-)

Svärmor åker om IKEA på vägen hit och köper en påbyggnadsschäslong till vår soffa, så nu äntligen ska hela familjen få plats! Det är bra med svärmödrar med stor bil, i synnerhet om det ligger ett IKEA mellan deras hem och vårt.

På tal om fjärrkontroller, ett par kompisars kompisar satt en gång hemma och pratade med sitt barn om troll, monster etc. Pappan försökte övertala dottern om att det inte fanns några troll. Jodå hävdade dottern mycket bestämt. Nädå sa pappan, men dottern var tvärsäker på att det visst fanns troll.
- Jaha, nämn ett troll då?
- Fjärrkontrollet!

Hipp hipp hurra!

Liten Pillerill har i veckan blivit hela tre år, stora killen. Kvällen bjuder på kalas med delar av släkten, med mat och tårta som sig bör. Jag misstänker att Pillerill planerar att förevisa sin nyfådda hästtransport för gästerna. Först ska vi bara hämta ner den från sängen där den bott varje natt sen han fick den...

Hej mitt Vinterland!

Nu är jag här!

Men, var är du? Hallå? Skulle inte du komma hit? Jaha, fick du förhinder? Skickade du en kompis istället. Hyggligt hörru! Din kompis Regnrusk suger, bara så du vet.

På bilden granngården hemma i byn. Där bodde två goa människor, Sven och Gulli. Jag kände inte dem så väldigt väl egentligen, jag var ju litet barn och de var gamla. Men de fanns liksom bara där, de var en del av min barndom. Jag blev så ledsen när de gick bort. På väg in i vuxenlivet blev deras bortgångar hårda påminnelser om att barndomen var slut, om att livet ändrade sig vare sig man ville eller inte. Att det som man såg som självklara delar av livet bara var till låns.

Deras minsta barnbarn Anna, var min vän på somrarna, de hade sommarstuga i byn. Vi lekte helt underbart knäppa lekar, som Dikesrace och annat våra föräldar inte uppskattade alla gånger. Vi kom ifrån varandra under uppväxten, men nu har vi återfått kontakten via Facebook. Det värmer i hjärtat.

Så typiskt mig

Tror ni inte att jag glömde ringa Vårdcentralen idag och be om remissen? Jodå, inte en tanke på det förrän nu, en kvart efter stängning. Det får bli morgondagens första punkt på listan.

Man skulle lyssnat bättre

Min gamla lärare i Socialpsykologi, Bosse Angelöw har skrivit en ny bok, som uppmärksammas här. Det var kloka ord. Mitt minne av honom var inte riktigt så positivt då som nu. Eller jag kanske skulle lyssnat lite bättre? Kommer ihåg att jag inte tyckte den delkursen var nåt intressant. Man kan ju ändra sig, bevisligen. Ska beställa hans bok och fokusera på att se det positiva framför det negativa. Inte naivt, inte utan nyanser, utan bara det bra före det dåliga.

Som en vän på Facebook skrev, det är bara 48 dagar kvar, sen blir det ljusare igen! Under tiden vi väntar kan vi ju alltid roa oss bäst vi kan, eller hur?

Soffläge

Idag har det varit soffläge. Sovit, ätit och tittat på dåliga såpoperor. Insåg att Ridge varit otrogen mot Brooke med Taylor, igen. Jag som trodde hon hade kolat? Men det verkar ju inte vara ett hinder i Glamour. Känns som om man kan titta ett avsnitt var tredje år och det är samma sak som händer varje gång. Allt är föränderligt, utom just Glamour då.

En del straffas med detsamma

Jaha, där fick jag, liksom. Första träningen efter förkylningen. Vad tror ni hände? Jajamen, i morse vakande jag med en otrolig obehagskänsla i bröstkorgen och ont i halsen.
Humöret tog ett skutt rakt neråt, med skruv och dubbel saltomortal ( eller vad det nu heter).
Skit, dubbelskit och till och med trippelskit.

Förra höstens förkylningsmaraton verkar upprepa sig. Jag kan inte beskriva hur uppgiven jag känner mig just nu. Vill krypa ner i soffan, dra täcket över huvudet och inte komma fram förrän till våren igen.
Det där locket för örat är kvar. På onsdag ringer jag vårdcentralen och hoppas på en snabb remiss till Öron/Näsa/Hals.
Polyp kanske? Nån som har en bra gissning?

Yiiihhhaaaaa!

Hemliga damen, och alla ni andra, kolla in i högerkolumnen. Jag är en Nolla, äntligen!

Att välja

Söndag igen. Inget bokat idag. Skönt kan man tycka, men ack så svårt. Vad vill jag göra? Vad vill maken göra och vad vill barnen göra? Funderar lite och sen börjar idéerna komma. Det sprutar ut idéer till höger och vänster. Ta ner jalusierna och rullgardinerna i uterummet. Flytta frysen, fylla frysen, plocka om äpplena i uterummet, plocka trattisar. Tvätta en bil, byta vinterdäck på släp, bjuda grannarna på fika. Åka till lekland, äta godis, renovera hallen.
Den här listan räcker till onsdag i nästnästa vecka. Paralyserade av alla val, sitter vi och bloggar, tittar på Pippi, spelar datorspel. Snart blir det fikapaus och ännu mer velande. Allt är som vanligt en söndag i mellanmjölkens land.