Så varför inte förena nytta med nöje och cykla dit, tänkte jag. Resten av familjen tittade på mig som den idiot jag är.
Men varför inte liksom? Är det väldigt jobbigt, kan jag ju alltid åka bilen tillbaka tänkte jag och cyklade i väg. Danmark har lite att lära Sverige när det kommer till cykelvägar. Till och med egna cykelvägsrondeller (mitt i bilrondellen). Två mil är ju inte så långt tänkte jag, men missade att fundera över topografin. Backigt, jajamensan. Är inte Danmark platt, muttrade nån bakom styret.
Det var ingen hallonluktande Nipe som kom fram, dryga två minuter innan resten av familjen.
Maken meddelade att han glömt ta med cykelhållaren, så jag ställde in mig på att cykla tillbaka.
Efter en trevlig dag på nöjesfältet, hoppade jag upp på sadeln igen, lätt mör i både kroppen och knoppen. Men jisses vad skönt det var! Benen blev lättare och lättare och kilometrarna flög förbi, 42 blev det till slut. Okej att jag inte kanske var den fräschaste besökaren på Bonbon-land den dagen, men nog den hurtigaste.
På kvällen efter ett efterlängtat dopp i havet gick vi ut och åt och förevigade sommarnatten. Semester när den är som bäst.
7 kommentarer:
Hurtbulle :)
Det såg ut att vara en mysig väg att cykla och den sista bilden var ju helt underbart vacker!!
Kramkram
Vackert!
Och dessutom tid för både svett och kontemplation, helt perfekt, om du skulle fråga mig!
Bob-bon? Är inte det godis?
Vadå 20 kg? Om du går ner 20 kilo så försvinner du ju?
Finns det jävligare än att cykla i backar...särskilt nät blåser...?
Evelina: jajamensan, fast med betoning på bulle :-)
Carina: Hur mysigt som helst just den biten av vägen.
Mångmamma: Ja, helt perfekt. Kom dessutom fram lagom till kvällsmaten var klar...
Fisken: Jo. Och bergochdalbanor.
Fisken igen: Ingen risk du, här har idkats kakätning sen 2002.
Nonsensakuten: Jo, att promenera på Trossö i höststorm, det är nog jävligare :-)
Skicka en kommentar