Persikohy

I går, sent som vanligt, skulle jag bara. Ja, ni vet: ska bara blogga, ska bara duscha, ska bara äta lite och ska bara läsa i min bok. Trött som en gnu och minst en timme för sent.

Så när jag kommer ut ur duschen går jag raka vägen till köket utan att passera varken Gå eller kläderna. Så absolut väldigt naken ska jag till och göra en persikosmoothie. Sa jag att jag var trött förresten?

I med proteinpulver, persika, mjölk och vatten i en stavmixerskålen. Adderar fyrar stora isbitar och precis när jag lagt i dem kommer jag på hur osmart det var. Nåväl, orkar inte plocka upp dem, utan tänker att det har ju funkat förr att handmixa isbitar. Varifrån jag fick den villfarelsen förtäljer inte historien.

I med stavmixern och voilà, här kommer resultatet.

Jamen, så bra det gick!

Men det är nu som vi kommer till det riktigt smarta. Jag tänker att nu är nog isbitarna krossade, så jag trycker på knappen igen. Gissa resultatet? Tja, om jag nu ska till och skvätta ner halva köket, så varför inte göra det rejält?

Ni la väl märke till att jag var nyduschad och minst sagt lättklädd också? Persikohy i all ära, men det där var väl kanske inte rätt sätt att gå tillväga?

Så efter att sanerat köket, gjort en ny smoothie och dessutom fått duscha igen, så var klockan över midnatt. Det är där och då smarthuvudet får för sig att läsa ut boken om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Hm, som sagt, ibland glänser hon till, Nipe.