Okej. Jag bor i en avkrok. Här är diplomatiskt sagt ett ganska litet utbud av affärer. Kulturutbudet det dignar inte heller. Restaurangerna står inte i kö om vi säger så.
Men.
Här är behagligt lite folk.
Nejdå, missförstå mig inte nu. Jag gillar storstan och jag avundas mycket av det livet ibland. Däremot kan man inte bortse från faktumet att jag i grund och botten är en bonnatös.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och jag som är en inföding i det urbana stadslivet, kan bara hålla med.
Röda stugor, kor vid knuten och grön "spenat" så långt ögat når - det är min melodi!
Asfalt - släng dig i väg(g)en!
Däremot att vandra nattetid i en småstad är läskigt. Det finns ingen att ropa på om något skulle hända, alla ligger och sover...
Stan har sin charm, men visst. Att sitta på farstukvisten på morgonen med en kaffe och lyssna på fågelkvitter har sin charm också.
Mångmamma: "spenat" är gott :)
Nonsensakuten: Haha, så sant.
Fisken: På morgonkvisten ligger man i sängen och på sin höjd tittar ut på löven utanför ;)
Skicka en kommentar