Eterna.
Kommer ni ihåg den müslin?
Åååååååh.
Alltså, egentligen räcker det för mig att skriva så. Om jag bara hade ett ord för att beskriva det goda i min barndom så skulle jag nog välja ordet Eterna.
Eterna med aprikosmarmelad och mjölk...
Den tillverkas inte längre. Lite tur är väl det eftersom jag inser efter att ha googlat på det och hittat innehållsförteckningen. På tok för sött och på tok för mycket laktos för den här soon-to-be 40.
Men då, på 80-talet var den helt i min smak. Okej, mamma - nu när jag tänker efter kan jag hålla med dig om att den var ganska dammig. Det var inte läge för en oförsiktig utandning när man åt den om vi säger så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och absolut ingen oförsiktig inandning heller!
Just det, alldeles för söt var det, ja.
Mamma: haha, nä inte inandning heller, been there done that ;)
Å, men den fick ju vi också därhemma. Vilken nostalgi! Fast jag gillade den aldrig, tyckte den var dammig och tråkig. Jag åt den med fil och blåbärssylt.
Inandning, det minns jag - host, host!
Kajsa: Nu skulle jag ju förmodligen tycka den var rätt tråkigt, men minnet...
Skicka en kommentar