Likt pannkakan...

Platt fall liksom.
Förra måndagen kändes det som om allt var möjligt.
Idag är känslan den motsatta.
Min resa till månen, ja den tappar jag hopp om just nu. Mina förbaskade stressymptom fick jag tillbaka som ett brev på posten. I samma brev kom en förkylning som däckat mig totalt. Veckan som kommer är en sån där när krav och tid inte går hand i hand. Är ledig idag eftersom dagis är stängt. Tänkte göra nåt högst ovanligt och putsa lite fönster. Resultatet so far är en krossad glasljusstake och en prydnadssten som kilade fast sig i dammsugarröret när jag skulle dammsuga glassplitter. Vi kan lägga till att jag vaknade med ont i ryggen igen och när jag stapplade upp så begick jag misstaget att ställa mig på vågen.

SKITNOVEMBER!
Den enda glädjen i misären är att det tog ända fram till den 21e  november innan jag fick det här brytet. Om en månad vänder det och blir ljusare igen, man får glädjas åt det lilla.

Nån som vill säga nåt uppiggande?