Veckan har bjudit på ganska mycket OS, det ska erkännas. Som motpol har det även varit rejäla motionsinsatser. Har jag tränat för att kompensera OS eller tvärtom, tja det är frågan.
I tisdags backintervaller som sagt. Strax innan träningsvärken la sig från det äventyret var det dags för nästa: nattcup.
Denna gången var nattcupen långt ut på Torhamnslandet, alltså så långt sydöst som man kan komma i vårt avlånga land.
Där ute finns det typ bara ljung, klipphällar, små och stora blötor och lite blandskog. That´s it liksom.
På dagen är det ett riktigt litet helsike att orientera där. På natten blir det ännu värre.
Det blev vi varse om i torsdags. Tretton kontroller på över två timmar...
Kontroll 6 hittade vi aldrig, men tittar man på GPS-rutten så har vi bevisligen varit där, flera gånger.
Ja jisses, vilket äventyr det var! Sån där superdupersvår bana som ger skräckblandad förtjusning.
Två timmar som jag irrade, kravlade, letade, joggae, sprang och gick - men ständigt med ett leende på läpparna. Inte tråkigt en enda sekund, trots att vi var mer vilse än rätt.
I morgon söndag, ska vi ut på distansträning. Första (planerade) långpasset. Denna gången har jag själv ritat banan så det borde rimligtvis inte bli lika mycket äventyr över det hela.
lördag 22 februari 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Som det sjungs i visan: En timmer går väl bra, en andra kan jag ta men den tredje är alldeles för dj....lig
Den gamle: Hahahhahahhaa, den hade jag nu näsan glömt! Precis så var känslan :) Eller nej, egentligen var känslan alldeles underbar nästan hela tiden, det var länge sen jag hade så ROLIGT.
Skicka en kommentar