En helt annan känsla

Förra helgen sprang jag Tjoget. För den oinvigde så är det en stor 20-manna stafett i orientering, som alltid går i trakten av Emmaboda-Lessebo i Småland.
I år var det strax utanför Emmaboda, med arena i Rasslebygd, där Emmabodafestivalen brukar vara.

Vi åkte dit, tillsammans med några andra familjer från klubben, redan på fredagen - precis som förra året. Vi hade en väldigt trevlig grillkväll tillsammans - precis som förra året. Vädret var kanon - precis som förra året.
Men där slutar alla likheter.
Så här hade jag det förra året, ingen rolig historia. Det jag inte skrev nåt om då, var att jag även var en smula (läs väldigt) missnöjd med vår klubbs insatser när det gäller organisation och gemenskap. Det kändes som om vi var 60 personer som sprang varsin individuell tävling och inte 60 personer som uppdelat i tre lag tävlade ihop.
På vägen hem förra året  bestämde jag mig för att så här får det inte vara detta året. Jag dryftade mitt missnöje för några andra i klubben och vi startade en liten tillfällig grupp, med fokus på att göra årets Tjoget till en roligare och mer organiserad klubbhändelse.
Tanken var att med små medel stärka lagkänslan och tagga till det lite.
Om vi lyckades? Jodå, det måste jag säga att vi gjorde.

I år åkte jag hem med en helt annan känsla i hjärtat. Jag hade roligt från första stund på fredagen till jag åkte hem igen. Den feedback vår grupp har fått efter tävlingen vittnar om att många andra i klubben känner likadant.
Rent resultatmässigt gick det också bättre, åtminstone för vårt förstalag. Efter sträcka 3 och 5 ledde vi faktiskt hela tävlingen! Dessa sträckor sprangs av två av våra ungdomar och vilken lycka att få se dessa två komma in på upploppet i ledning! Så roligt för dom att få gå upp till speakern och bli intervjuade.
Historiskt sett har vårt lag lyckats väl i denna tävlingen, vi ligger nog fortfarande på en andraplats totalt sett ( i tabellen som listar alla placeringar sen 1976). Nu är det nog 14 år sen vi vann, så att ligga i ledning var härligt efterlängtat.
Jag sprang som vanligt i vårt tredjelag och vi brukar istället abonnera på sistaplatsen. I år blev vi diskade på sträckan innan min, på grund av att killen som sprang glömde en kontroll. Vi sprang dock vidare och var glada ändå.
Min sträcka var klassad som nattsträcka, men det hade hunnit bli ljust innan jag fick springa ut, så lampan lämnade jag i startfållan.

Hade en rejäl bom precis i början, drog snett och kom helt galet, men sen gick det bättre. Tog ett segt vägval till 3:an också som sinkade mig en hel del. Andra halvan av loppet gick mycket fortare än den första. Det var härligt att springa så tidigt som vid halv fem på morgonen. Det var lagom varmt och väldigt vackert ute i skogen.
Som sagt - en helt annan känsla än förra året, då jag slet hårt i värmen och låg helt utslagen i tältet efteråt. Nu skuttade jag glatt i mål, duschade och följde sen resten av tävlingen med glatt humör.